Feel in the Blogg

Tusentals personer samlades igår i Kungsträdgården i Stockholm . ”En stad i chock” skräderar Svenska Dagbladet! Bara några hundra samlades i Malmö…

Vilket våld värderas värst? Vilket av alla våldssituationer, misshandel och dödande är mest värt att uppmärksamma?

Kalla mig gärna osmaklig – men det känns som om skolfesten i Stockholm där det tydligen ingick en hel del ”fina personer” med rika föräldrar – blivit otroligt upphaussat. Är det för att Kronprisessan Victoria kände den dödade pojkens föräldrar? Är det för att rika pojkars familjer är inblandade?

Jag är inte alls emot manifestationer mot våld eller demonstrationer för ett samhälle utan misshandel och död, tvärtom – men dödsmisshandeln i veckan var inte den första.
Dessutom finns en dödad och en skottskadad tonårspojke i Rödeby i Skåne. Hur uppmärksammas det våldet, den mobbingen som pågått i flertalet år och som slutade i tragedi? Vem demonstrerar mot ett samhälle som tillåter att förståndshandikappade trakasseras år ut och år in? Var är protesterna i Skåne mot att polis och socialtjänst står helt handfallna – igen!?

Sen hoppas jag innerligt – att manifestationen igår inte bara var en reaktion just igår – utan att protesterna och demonstrationerna fortsätter imorgon, nästa helg, månader och år.
Och det viktigaste – att politiker tar sitt ansvar. FATTA NÅGON GÅNG!

Tänkte strö lite KAK-smulor nu.
Imorse gick jag en tidig morgonpromenad innan det ljusnat. Inte så svårt – eftersom det är mörkt väldigt länge nu. Det var härligt att gå ensam i Arboga. Det lyste i fönstren och ovanför mitt huvud kom den ena flyttfågelflocken efter den andra, ropande sins emellan som de gör. Deras rop kändes lite vemodigt. Samtidigt tänkte jag – bra att ni flyttar i tid i år. Förra året kom de ju knappt iväg då det aldrig ville bli kallt.
Jag passerade kommunkontoret och där satt Eva-Maria redan på plats i kommunens växel. Fortsatte ner över stan. La ner ett par tävlingskuponger i lokaltidningens brevlåda och tänkte: Hoppas just min kupong plockas upp som vinnare!
Förbi skräckkabinettet Försäkringskassan – där det höll på att byggas om, noterade jag. Arbetsförmedlingen ska visst flytta in.
Ner under bron och förbi OK/Q8. Jag tänkte: Så skönt att alla känner alla i den här stan. Om jag skulle ramla ihop här – utan vare sig pengar eller ID-kort – så skulle jag kunna krypa in till tjejen på OK/Q8 och få hjälp i alla fall. Så är det i en småstad. Runt bensinmacksområdet och så över Center-Johanssons bro. Tänkte på den unga flicka som begick självmord genom att hoppa från bron för ett par år sedan. Det gjorde mig ledsen. In mot de centrala delarna igen. Passerade Byggnadsfirma Lunds kontor på Herrgårdsgatan och såg en kvinna gäspa stort inne på kontoret – morgontrött. Knackade på hos Elbyrån men Ljunggren hade satt en lapp på dörren ”Kommer strax” – men jag hade inte tid att vänta.
Hem igen och blev välkomnad av Curry – en av katterna.

Till Köping och lasarettet. Träffade Kristina som är så bra att prata med. Fick också frikort idag! Fast det räcker bara till 1 januari. Men det är bra ändå!

Bilden är från förra veckan. Då kunde jag ta mig en glass i solvärmen utanför lasarettet. Det hade jag INTE lust med idag i snålblåsten.

Köpte en tröja åt ena sonen på Kapp-Ahl med 25 % rabattkupong (tänk att man går på det där!?). Tog sen en ”You look great”-knapp till dottern som deppar. Sen tog jag en åt mig själv också. Det kunde jag behöva, kände jag.

På väg ut ur Köping tog jag vägen som går intill Volvo. Plötsligt ser jag en katt springa innanför nätstaketet – på 70-vägen som går där intill. Han verkade rädd och bilarna svischade förbi. Jag stannade tvärt, parkerade och tog mig ut på den rätt hårt trafikerade vägen. MEN – katten var livrädd. Ingen vanlig misse som kommit vilse, utan förmodligen en av de utkastade, övergivna och bortglömda katter som vi kan se i TV4:s ”Hitta hem” 19.30 på vardagskvällarna. Katten hittade i alla fall ett hål i nätet och slank in på området intill Brödet och Fiskarnas Loppis. Nu ska jag maila Marie på Kattvännerna om detta! Hon kanske läser min blogg också – det brukar hon visst göra.

Vad gäller Kungsör så har jag inte besökt denna fina lilla ort idag! Men jag kan avslöja att ett gäng på Transcom ska ut och festa ikväll i Eskilstuna! Så är det någon särskild favorit ni har på Transcom – ta er till E-tuna ikväll!

Slut på KAK-smulorna för denna gång. Jo, en sak till: SOLEN skiner nu. Passa på och njut. Gå en sväng med ta varmt på er! Vinden är isande kall.

”Stoppa ungdomsvåldet” ropar de flesta tidningar ut idag på sina hemsidor. Självklart ska vi ”stoppa” – men hur?
Jag föreslår rubriker som ”VAKNA UPP VUXNA!” eller ”ÖKA FÖRÄLDRAENGAGEMANGET”! För det är där felet ligger. Ett barn föds inte ond – men genom oengagerade föräldrar, brist på vuxenkontakter och en fritid där mamma och pappa varken orkar eller har tid – ger den här effekten!Lägg sen till bristerna inom skola, psykiatri och socialvård – så har ni facit! Jag är inte ett dugg förvånad över det som händer i vårt samhälle!
Vem kan vara överraskad? Denne någon måste ha gått med skygglappar genom de senaste 10 åren och inte velat höra, veta eller tänka. Gäller alldeles speciellt politiker ”långt borta från verkligheten” – MEN är de som bestämmer vad pengarna ska läggas på! Här krävs en ny rubrik: ”POLITIKER – FATTA VERKLIGHETEN!”

Sen kan jag tyvärr bara konstatera att våra största morgontidningar Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet endast har Stockholm som intressesfär. Det finns ett ställe som heter Rödeby också!! Där våldet var lika vidrigt – om inte värre och mer utdraget. Uppmärksamma Rödeby också och koncentera inte allt till att gälla Stockholm! DN och Svenskan har läsare över HELA landet.

Det handlar om TID. Vuxna måste ha tid för unga människor! Föräldrar måste ta sig tid att bry sig. Politiker måste förstå sitt enorma ansvar i den här frågan – och ta ansvaret!

Tiden är inte bara till för jobb. Tiden är engagemang och kontakt, gemenskap med varandra. Hur kan man glömma det?

Många sammankopplar hösten med tungsinthet – men jag är inte en av dom. Jag gillar hösten. Hösten är så kravlös.
Torsdagen bjöd på höst där jag bor. Regnet strilar nedför fönsterrutorna och det blev aldrig riktigt ljust någon gång idag. Med lite dåligt samvete för miljön – tände jag lampor i alla fönstren tidigt på eftermiddagen. Det kändes mysigt att kura ihop sig i soffan med en kopp grönt te i skumrasket, med bara några myslampor tända. Lyssna på smattret av regn, se löven virvla likt guldslantar i vinden.

Allt tre katterna har haft innedag idag också. Först efter stor tveksamhet sprang Wilma ut för att göra sina behov och sen snabbt in igen! Felix vände i dörren… Curry brydde sig inte ens om att tänka på saken. Kissa kan man väl göra någon annan gång – när regnet slutat kanske… Han låg nerburrad i en varm pläd och bara njöt.

Imorse visade termometern -1 och frosten hade sprayat gräsmattan vit. Men än har den inte knäckt blommorna på gården. Kanske är detta årets sista rosenknopp:

Njut den – och ta sen vara på höstens anspråkslösa, vilsamma årstid som nu sakta smyger sig på. 

I DN kan man läsa om svidande kritik från unga S-kvinnor mot det egna partiet vad gäller jämställdhetsfrågor.
I en debatt i lokaltidningen har jag framhållit ungefär de synpunkter som de unga S-tjejerna nu framför – men fått mothugg från stadens Socialdemokratiska ledning. S-politikerna uttryckte sig t o m förolämpande om att Feministiskt initiativ inte skulle ”tycka det var roligt längre” – efter ett, som de kallade, snöpligt valresultat.

I DN:s artikel kan vi tvärtom läsa att Sossetjejerna hade hoppats att Fi skulle kunna rikta uppmärksamheten mot jämställdhetsfrågorna inför valet men att det tyvärr inte blev så.

Flera saker som de unga Socialdemokratiska kvinnorna tar upp är bl.a. löneskillnaderna mellan kvinnor och män, könskvoterad föräldraförsäkring – och något som jag själv stod upp för vid presskonferensen för Feministiskt initiativ den 4 april 2005:
”Kvinnors upplevelse av tidsbrist och stress måste tas på allvar.”

Långtidssjukskrivning p.g.a. utbrändhet är ett stort samhällsproblem. Det ”bekämpas” inte med sänkt sjukersättning eller tvång tillbaka i arbetslivet. Precis som S-kvinnorna säger – problemet måste tas på allvar – långsiktigt strategiskt – men också här och nu för de som redan är drabbade.

Sverige har inte råd med fler sönderstressade, sjukskrivna människor! Och jag talar inte främst om pengar – utan om kreativ, kompetent arbetskraft som går till spillo – därför att dygnet inte har mer än 24 timmar och en människa behöver tid för återhämtning och vila – och det har inte politiker förstått!