Feel in the Blogg

”Jävla kärring” fick jag heta idag av chefen för en av stadens hantverkarfirmor!

Så behandlar man sina kunder när kunderna inte agerar fort nog!! I detta fall handlade det om att hantverksfirman själva fått förhinder och ville komma idag istället för imorgon!
”Bossen” ringde mig kl 9 och undrade om de kunde komma idag. Jag bad att få återkomma då jag måste få tag i berörda hyresgäster först. Själv skulle jag vara hos tandläkaren klockan 10 och hade fullt sjå att få tag på hyresgästerna.
När jag sen lyckats på mindre än 1 timma – får jag se att chefen för firman har ringt och talat in ett meddelande på vår telefonsvarare. Rättare sagt – han trodde nog inte att det hördes vad han sa, när han la på luren… ”Jävla kärring! Hon skulle ju ringa mig!”
Han gjorde en ”Ringholmare” kan man kanske säga! (Bosse Ringholm sa ju för ett par år sedan att ”poliser är så jävla slöa” mot slutet av en telefonintervju med TV4 – en del han inte trodde skulle nå ut till allmänheten).

Men till allmänheten nådde det – och till Magazin24 når det här ut! Om inte firman sköter sig hädanefter så kommer jag att avslöja vilket företag det rör sig om och den oförskämda chefens namn!

Det är möjligt att karln tycker det är helt OK att kalla kvinnor för jävla kärringar – men har lär inte få kunder till sitt företag genom det!
Vi får se hur vi i vårt hus kommer att göra vad gäller beställningar av de här hantverkarna i framtiden …

Mer hemskheter! Läs om kusken som sparkade och slog sin häst i ett travlopp 2006! Nu åttalas han för djurplågeri! Han är själv förvånad och säger: ”Jag trodde det här var över”(!). Han förlorade tävlingslicensen då misshandeln uppdagades men skaffade sig tämligen omgående ny licens och har bl.a. vunnit travlopp i år. Stackars hästar!!

”Män är djur” förföljde en viss ordförande i ROKS i evigheters amen. Män är inte mer djur än vad kvinnor är – men ibland undrar man ju…

När jag läser om om ”Kärleken till våld” idag i DN – där ”Erik” berättar om adrenalinkickarna när han och ”firman” slår folk på käften i samband med fotbollsmatcher – så börjar man fundera. Läs artikeln genom att klicka HÄR – så förstår ni vad jag menar. Eller här!
Eller varför inte HÄR!!

Om dessa ”män” nu absolut måste misshandla varandra för att må bra – så varför inte skicka upp dom allihop till nåt kalhygge i Norrland, långt ifrån folk, och låt dom puckla på varandra där! Så slipper skattebetalarna stå för polisinsatser och sjukvård! Låt vanliga lugna medborgare se fotboll i fred!
”Bunta ihop dom och slå ihjäl dom bara” sa Lars Ekborg i en fars en gång.

Undrar just hur mycket huliganvåld det blev i Umeå när det blev allsvenskt guld? OBS det var tjejer som tog guld = inget våld alls.

”Stureplan är en rå och kall köttmarknad” säger Ebba von Sydow i DN! Jaha, och??
Har hon plötsligt upptäckt det – eller beror det kanske på att hon inte längre är välkommen på krogarna kring Stureplan?
Som man bäddar får man ligga heter det! Och vem bryr sig EGENTLIGEN om Ebba von Sydow och vad hon råkar ut för??

”Videokväll hos Luuk” – är ett program jag börjat se, av en händelse. Jag kan berätta att jag är mycket sparsmakad vad gäller TV-program. Det jag ser är mestadels enbart Rapport. Nu har jag dock börjat titta på lite annat – för att lätta upp mitt sinne – och då bl.a. ”Videokväll hos Luuk”.

Kristian Luuk hade Leif G.W.Persson som gäst förra söndagen. Det var intressant att höra honom berätta om sitt liv varvat med de 5 musikstycken han fått välja. Nu gillar jag inte jakt – så den sidan hos honom har jag väldigt svårt att förstå – men det fanns annat som jag fastnade för.

Leif G.W. hade som en av fem melodier valt ”Jag har hört om en stad ovan molnen”. Det gjorde säkert inte bara mig förvånad. Det visade sig att Leif G.W. var troende på ”det gammaldags sättet”, som han sa, och att han hade en förkärlek för religiösa sånger av den här typen.

Jag minns att jag hört sången som liten och tyckte då den var heltöntig! Förknippad med frireligiösa, tillknäppta typer som stod så långt från mig som de bara kunde.
Men nu lyssnade jag på texten – och den var så fin, så tröstande. Lydia Lithell, från Kumla (!) var baptist och kantor och skrev texten 1947 till en rysk folkmelodi.

Igår deltog jag vid Elon Larssons begravning i Götlunda kyrka. Som solosång uppfördes bl.a. just ”Jag har hört om en stad ovan molnen”. Då rann tårarna på mig. Texten går bl.a. ”Jag har hört om ett land utan tårar, utan sorg, utan nöd, utan strider, och där ingen av sjukdom mer lider, och en gång, tänk en gång är jag där!”

Jag hoppas och tror att Elon nu är i detta land ovan molnen. Jag hoppas också att Elons familj så småningom ska finna tröst och ro – och jag tänker alldeles särskilt på Marcus som blev vittne till Elons tragiska död.

Sen tänker jag på de ord som prästen säger vid begravningar: ”Lev för de levande – den tid du har kvar”. Också så sant. Sörj – men lev också för de som finns kvar. Ta till vara varje stund. Tänk till mer än en gång innan du låter ilskan rinna över. Se det ljusa mer än det mörka.

Här en bild från min trappa – en närbild på vacker blomsterkål: