Feel in the Blogg

Efter att bl.a. ha försett er läsare med gröna bloggar från Miljöpartiets kongress i Karlstad infinner sig idag ett starkt behov av vila!

Gårdagens hemfärd gjordes med SJ, förstås! Men – också, förstås – blev tåget försenat…

Här sitter bloggaren och spanar i fjärran efter tåg.

Den här gången skyllde SJ på ett godståg som gått sönder och som nu blockerade tåget Karlstad – Hallsberg... Därmed blev vi så försenade att vi missade anslutningståget i Hallsberg… Här ses stationshuset i Hallsberg – en vy vi fick ha under tiden vi väntade på nästa tåg…

Innan bloggaren kryper ner i sängen igen för att vila skallen vill jag visa er en bild på något som jag var med att rösta igenom igår eftermiddag! Det handlar om friskolor! Överst på skärmen står det ”Man får inte ha som syfte att vara vinstdrivande”. Och ni ser resultatet!! Stapeln till vänster visar bifall!

Friskolorna diskuterades mycket på kongressen och det finns ett massivt motstånd mot det sätt som friskolor har kommit att bedrivas. Som ombud för Miljöpartiet i Arboga delar jag den uppfattningen.

Nu är det dags att göra som Wilma och Curry här nedan. Krypa ner och slumra in! Vi ses imorgon.

Norges nationaldag idag – 17:e maj!
Men rubriken idag har ingenting med Norge att göra, det gör jag klart direkt! Bloggaren har börjat bli lite småfrälst på Norge och drömmer om att bege sig iväg på Hurtigruten. Denna Norgelängtan skyller jag en del på ”Himmelblå” – en norsk TV-serie som går nu och som visar fantastisk natur på ön Ylvingen i Norge!
Så grattis idag alla norrmän!!

Men djävulen då!? Jo, nu kommer han!

I dagens Arboga Tidning kan man läsa om honom och hans påfund! Jag talar förstås om speldjävulen! Arboga har spelautomater och det bråkas det om nu!

Som vanligt lever vi i dubbelmoralens förlovade land! Det är nämligen helt OK att spela bort hus och hem bara man gör det på statliga spelautomater!

Bråket står mellan ett engelskägt spelbolag som hävdar att de har rätt att pungslå folk i lilla Arboga i Sverige eftersom automaterna står ”utomlands” – räknat från England alltså…
Lotteriinspektionen däremot hävdar att ska man bli spelberoende så ska det ske statligt!

Svenska Spel AB är det som gäller och för att fortsätta dubbelmoralen så var socialdemokraten Margareta Winberg Svenska Spels VD ett antal år, fram till nyligen. Dock släpper inte sossarna greppet utan en annan känd figur sitter som ledamot i skinnarbolaget – nämligen Göran Perssons hustru Anitra Steen.

Visst är det härligt i Sverige! Lägg sen till att förutom bråket spelbolag – lotteriinspektion emellan så har en spelbutiksägare i Arboga hotats till livet. Kanske någon utblottad spelare som ilsknat till – vad vet jag? Står också i blaskan idag.

Ta bort alla dessa spelautomater! Det är hemskt att som granne till ett av ställena se slavarna under lasten köa för att få ge sig i kast med speldjävulen. Det dom inte fattar är – dom har inte en chans! Djävulen tar allt! Till och med din själ…

Härligt var det definitivt inte att hitta detta otyg på golvet imorse… Sattyg kanske någon föredrar att kalla den. Burr! Bloggaren ryser! Som ett mindre reaplan låg den där – nattfjärilen! Inte var den död heller! Trots viss märklig skräck för dessa flygfän tog jag den i en handduk och förpassade den utomhus. Man är väl djurvän!

Lika bra gick det inte för den här lille stackaren… På fönsterblecket i Lilla Huset låg en stendöd humla.
Bättre gick det för hans kompis som jag hittade sakta krypande på en hylla i huset.
Visst är det en underbar känsla att ge frihet! Att försiktigt ta med det lilla krypet ut och sen se hur den flyger iväg – fri!

Vem var det då som tog in den fladdermusstora nattfjärilen!? Inte kan det väl vara lilla snälla Wilma… …som så beskedligt sitter i fönstret och tittar ut?

Inte heller Curry som slumrar så sött!?

Och inte kan väl den här oskyldiga kissen ta in stora flygfän? Jo då, Felix kan!! Han har genomfört bedriften att genom den trånga kattluckan ta in en stor skata! Mellanbarnet lirkade loss skatan, tog med den ut igen och den flög iväg oskadd!
Huruvida Felix tagit in nattfjärilen vet jag inte. Ingen av katterna skvallrar…

Om det är någon form av sattyg på gång via grannen, vet jag inte, men så här ser det ut på vår gård idag: Vad ska man med så många hockeyklubbor till?? Om grannen har några talanger å skridskobanan så har han dolt dom väldigt väl, kan jag säga.

Joakim Sparv, journalist på Arboga Tidning har tagit en fin bild av Arboga. Den finns i tidningen idag och visar staden från en lite annorlunda vinkel. Jag förmodar att sparven flugit upp på något av balkongerna på Lundborgsespladen för att fotografera.  Kul bild i alla fall!

Avslutar dagens blogg med en bild från mitt eget favvoplace! Visst är det vackert – kvällssol över äppelträdet.

Tråkigt eller vad??

”Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig” sjöng Robban en gång. Innan han blev Robert Karl Oskar Broberg och Zero. Han var poppis redan”på min tid” – som här i Bildjournalen där det sägs att han blivit snällare med åren. ?? Då ska man veta att Bildjournalen gick i graven redan 1969 – det är över 40 år sen!

Själv tycker jag att Robban borde ha slutat för länge sen. Vi som var med när ”Hejda mig”, ”Uppblåsbara Barbara”, ”Båtlåt” och ”Ingela” trallades på för fullt på 60-talet orkar liksom inte med att höra låtarna igen och igen och igen. Men tydligen går det att hålla sådant vid liv hur länge som helst. Jag var otroligt förvånad när Robban fyllde Globen för ett par år sen! Samtidigt läser jag i rescensioner att det var fler än jag som förvånades. Tja, man får naturligtvis tycka som man vill och är publiken nöjd så är väl Robban nöjd. För övrigt fyllde han 70 år (!) förra året – Robban.

Men hur kom jag nu in på Robban? Jo, jag känner att jag måste hejda mig i mitt skrivande på bloggen. Jag misstänker att ni läsare inte orkar med hur mycket som helst. Inte vill läsa långlånga bloggar och tröttnar på för många bilder. Ni blir förmodligen lika uttråkade som lilla röda Wilma här:  Därför känner jag att jag måste hejda mig!

Ett bar bilder från igår får det bli! Kungsörstorp Hotell & Konferens i Kungsör!

Jag fick syna stället lite närmare i sömmarna och det gjorde mig inte besviken! Ett fantastiskt fint ställe! Besök gärna Kungsörstorp! Har ni tur får ni träffa på min guide där också! Klicka HÄR för att komma till Kungsörstorp Hotell & Konferens!

Åsikterna om mjölktester och om Kerstin Thorvall får vänta till annan dag. Jag tror jag ska bespara er en del av min skrivariver… I alla fall ta det lite piano som man säger…

Lite reklam för Vasagymnasiet i Arboga! Klicka HÄR om du vill läsa om Vasa i allmänhet och om Elkraftsingenjör i synnerhet!

Lite skämt! Nemi säger ofta väldigt bra saker – som det här! ”Jag tror att kvinnor lever längre än män för att dom grinar oftare. Det är onaturligt att inte bli arg, ledsen eller stressad… Man måste få ur sig saker! Perfekta människor har dessutom skittråkigt!” Så sant!

OK – nu har jag fått ur mig saker och försökte i alla fall hejda mig lite grann! Ha en fin lördag så ses vi lite behärskat imorgon igen!

Man känner sig hemma på sin mammas gata, eller hur?

För mig är Borgaregatan barndomsgatan i Arboga – även om jag bodde mitt första år på Österled 12 B. Infarten på den långa, långa gatan – så tyckte man när man var liten. På Borgaregatan 2 bodde ett äldre par med Nalle, en chow-chow. En hund med blå tunga var väldigt ovanligt på den tiden. Längre upp på gatan fanns familjerna Nilsson, Rickardsson och Bergström – alla med barn i min och min brors ålder.

Efter radhusen på vänster sida av gatan kom fler villor. Det äldre paret Lindgren vars fru tyckte att jag pratade alldeles för lite. Jag var blyg och tanten hade väl gärna hört lite skvaller kan man tänka…

Sen bodde flickorna Thuresdotter och därefter Bull-Gunnar med familj. På andra sidan fanns familjen Pettersson som hade tvillingar, något man tyckte var spännande. Intill dom bodde polisen Forslöw med sin familj och det var faktiskt med tanke på den familjen som den här bloggen kommer till. Idag finns nämligen denna dödsannons i Arboga Tidning: Anders Forslöw är död sen länge men nu blir huset vid Borgaregatan tomt. Det känns ledsamt. Jag tycker inte det var länge sen jag pratade med Solveig Forslöw och passade på att säga att jag tyckte hon var så söt – för det var hon! En trevlig och rar kvinna dessutom!

Längre ner på gatan finns mitt eget gamla barndomshem där mina älskade föräldrar bor kvar.  Men husen runt om har bytt ägare många gånger. Den sista som var kvar från ”min tid” var Rosa Stenbacka – men nu är också hon borta. Kungsörsvägen idag – det är vägen bort från ”barndomslandet”.

Visst är det sorgligt att tiden går så fort och nära och kära försvinner. Barndomstiden är definitivt över.

Men mammas gata kan ju vara vilken gata som helst, beroende på vem man frågar! Mina barn till exempel – skulle säga att det här är vägen som leder till mammas gata! Herrgårdsgatan upp mot Stureleden.

Sturegatan!

Och JA! VARNING FÖR KOTTE satt kvar även idag! Heders!!

Mammas gata!

”Mammas gård”!

Utsikt över mammas gata!  Östra Nygatan mot öster!

Och mot väster – in mot stan!

Ja, nog är det något visst med ”mammas gata” och barndomshemmet!

Så kommer nog mina egna barn också att känna det en gång.

För tre älskade katter är det också ”mammas gata”! Inte ofta jag lyckas fånga alla tre på samma bild! Curry, Wilma och Felix i spänd förväntan över att dörren ska öppnas av matte!

Ja, tiden rinner snabbt iväg. Ta tillvara stunden. Besök barndomens trakter, ta en promenad på mammas gata och låt minnena poppa upp. Prata några ord med de som ännu bor kvar från din barndoms tid. Snart är de borta.

Ja, nu är det ljuvligt här i Arboga! SMHI har lovat sol och varmare igen och igår firade jag det med på verandatrappan ihop med katterna! Curry!

Felix: Katterna älskar när husbondfolket är ute tillsammans med dom! Och när Felix flyttat på sig – tog Wilma hans plats! Wilma har accepterat att Felix har liiite svårt för henne och fogar sig.

Ja, så ljuvliga dagar – för morgonen såg givande ut också! Ser ni kissen under äppelträdet? Vet ni varför han sitter där?

Jo, titta här: Rakt under fågelfröautomaten! Snacka om stekta sparvar som kommer flygande! Katter!!

Men matte ser till att det bara blir pellets till mat åt Felix och hans kattkompisar. En och annan råttbegravning blir det – men det får man kanske stå ut med. Att katter fångar råttor är ju ett av mångas argument för att ha katt.

Ljuvligt i Arboga, ja – men var kommer ljuvligheten med Sandarne in?? Jo, se här! Detta är Sandarne, en tätort i Söderhamns kommun. Det ser ju ljuvligt ut eller hur! Men det var inte det som fick mig att skriva om orten – utan detta:

På Rapport igår berättades om SIF – Sandarne IF – en förening som spelat fotboll sedan 1914! Men slutet var nära i höstas då endast två spelare fanns kvar i laget.

Så vad gjorde föreningen? Jo, två av föreningens eldsjälar, Bertil Goude och Sune Wikström kontaktade Migrationsverket i Söderhamn! Nu spelas det fotboll för fullt i Sandarne!

Citat från SVT: ”De skickade tränaren till Söderhamn och migrationsverket. Från skolan där invandrare läser svenska fick han med 17 man direkt. Nu är de 50 spelare och det ”nya” laget vann sin första tävlingsmatch.
-Jag trodde de skulle orka tio minuter. Men de kämpade och vann, då grät jag. Det har jag aldrig gjort under mina 30 år inom fotbollen. Det här är värt alla pengar i världen, säger Sandarnes tränare Åke Hellström.
Klubben bildades 1914 och den största framgången var när Djurgården besegrades i ett kval till div 2 för många år sedan.
När serierna börjar nästa vecka har klubben två lag – ett i div 5 och ett i div 7.”

På bilden ovan ses Bertil Goude,Hussein Mohammed och Sune Wikström.

Klicka HÄR för att läsa vad P4 Gävleborg skriver om solskenshistorian!

För det var väl en riktig solskenshistora! Sol ute – sol inne – sol i hjärtat och sol i sinnet!

Skål för sol och värme – både inombords och utombords!