Feel in the Blogg

Stuprör är jättebra – om de fungerar… Lång, lång tid har jag försökt att få hit plåtslagarna i Arboga för att åtgärda problemen med stuprören på Glasblåsargårdens kåk. Men dom bara ”lövar och lövar” och kommer aldrig!! Men skam den som ger sig och det finns faktiskt  folk som ställer upp!

Så här såg det ut vid ett av alla störtregn i somras! En fontän genom stuprörets skarv! Men Gillbergs Miljöfrakt fixade detta lätt som en plätt! Stoppet längst ner i stupröretvar snart bortspolat!

Värre var det med stuprör nummer två! Gillbergs gjorde vad dom kunde med det räckte inte fullt ut. Blommor och blad fullkomligt dränktes! Vad göra? Bloggaren rev sig i skallen efter att på nytt blivit besviken på plåtslagare som aldrig hör av sig. Jo, Samuelssons Fastighetsservice! Där hade vi det!

Trevliga killar svarade i telefon hos Samuelssons och prick avtalad tid var dom här! Med sig hade dom detta ovärderliga fordon!

Sen bar det iväg upp i det blå! Högre och högre upp! Det gäller att inte vara höjdrädd… Väl uppe var det dags att rensa röret!

Det här lilla ser inte mycket ut för världen – men det satt som en kork i stupröret!

Efter rensningen för hand – spolades röret rent med vatten. Här är det modiga, duktiga killarna som dessutom var jättetrevliga! Micke och Kari från Samuelssons Fastighetsservice! Jättestort TACK!
Klicka HÄR för att komma till Samuelssons!

Klicka HÄR för att komma till Gillbergs Miljöfrakt!

Efter välförrättat värv ville t o m husets jycke Birk tacka killarna!

Birk är Glasblåsargårdens egen vakthund!

För övrigt var gårdagen solig rent vädermässigt också! Felix tog sig en promenad. Och blev verkligt glad när matte ville göra honom sällskap!

Vi hittade smultron! Jättegoda och så sent som i slutet av september! 🙂

På baksidan var marken lika blå som den är av scilla på våren… Plommon! Hur mycket som helst i år!

Vi slog oss ner på bänken – Felix och jag. Tittade på utsikten. En härlig, solig eftermiddag i Arboga! Och vi fick oss en pratstund – katten och jag! Tänk ändå så lätt det är att förstå varandra utan ord om man bara vill.

Äpplen från de två träd vi har som sått sig själva! Det röda kallar vi Lovisa och det gula Hjördis – efter de som upptäckte träden!

Eftermiddagen avslutades med brödbak! I solskenet cyklade jag sen ner till älskade mor och far med lite provsmakning! Där fick jag en bild på deras vackra pelargoner!

Och gissa vem som assisterat mig vid bloggandet idag… Hur lätt tror ni det är att skriva med en katt som ligger över högerarmen?

Felix
Min bloggarassistent! 🙂

Katter är inte att leka med! Säger den här bilden i alla fall!
Bilden från i somras visar en irriterad duo – Felix och Wilma. Fortsättning följer längre ner!

Att läsa en bok – eller i alla fall att försöka.

Det kan bli lite si och så med läsandet när en kelsjuk kisse vill lägga beslag på matte just när matte lagt sig tillrätta för lässtunden hon längtat efter. Curry does’nt take no for an answer – så kan man väl uttrycka det!

Så det blir till att jämka! Kela lite först och läsa sen! Nu har jag i alla fall läst klart boken ifråga: Peter Robinson skriver kriminalromaner och jag gillar verkligen hans böcker om kommissarierna Banks och Cabbot. ”Mörkrets alla färger”  är spännande från första stund och slutet är verkligen oförutsägbart. En härva av intriger med sviken kärlek, spioneri och helt vanliga killar och tjejer som ingredienser! Peter Robinson gör ingen besviken!

Du kan köpa boken i en bokhandel nära dig! Eller gå in på t ex Adlibris  ( 44 kr i pocketformat) eller Bokus – (inbunden för 180 kr om du hellre vill ha det!) Ja, båda nätbokhandlarna har förstås både pocket och inbundna alternativ liksom ljudböcker.

En som också brukar störa när bloggaren ska läsa eller ägna sig åt bloggen är Felix!

Men här följer historien som initierades i toppen av bloggen:

Som ni ser har Felix något väldigt viktigt för sig! Han har span genom staketet ut mot gatan! Kanske kollar han på en trippande sädesärla eller har fått syn på en liten mus som kilar mellan husen? Hur som helst vill han inte bli störd!

Men ni ser också vem som kommer smygande! Den i Felix ögon mycket irriterande Wilma! Se så sur Felix blir när den där röda lilla saken kommer krälande fram!

Ja, vad händer? Kattfight? Felix slår snabbt till med tassen! Wilma fräser ifrån!

Men bättre fly än illa fäkta, anser Wilma och flyr!

Katter! Ja, dom är härliga! Inte en lugn stund! Alltid något på gång! Men när det är sega, regniga dagar som idag – då sover katterna! Curry!

Felix!

Och till och med lilla vilda Wilma!

Förr undrade man vad banken hade för sig efter klockan 3. Numera undrar man väl vad banken har för sig över huvud taget…

Men nu gällde det Polisen. Polisen i allmänhet med den s k närpolisen i synnerhet. Vad gör dom efter klockan 4?
Eller när klockan börjar närma sig slutet på arbetsdagen…?

I torsdags eftermiddag behövde jag ha ett besked från polisen om en obehaglig händelse. Det jag fått veta kunde antingen röra sig om grovt förtal eller också om barnporrbrott eller sexuellt utnyttjande av barn. Självklart kontaktade jag polisen – bara för att inse att dom inte vill ha kontakt med mig!

Jag ringde en kvart innan klockan 16 och kopplades hit och dit. Det utmärkande för alla kopplingar var att signalerna gick fram men ingen svarade. Telefonisten suckade och kopplade mig till närpolisens mobiltelefon. Där svarade förstås ingen heller men jag kunde få lämna ett meddelande! Det gjorde jag  – och talade om vad ärendet gällde (förtal eller sexbrott mot barn) – och bad vederbörande att ringa mig. Jag angav mig mobiltelefonnummer.

Tror ni någon ringde!? Naturligtvis inte.   Jag har lämnat meddelande till närpolisen förr – också om allvarligt brott – men ingen polis har ringt upp.

Polisen ringde inte under torsdagen men heller inte under fredagen. Jag skulle på resa men hade mobilen med mig hela tiden för att kunna nås av polisen. Jag hade själv inte möjlighet att ringa upp igen men fanns alltså stand-by vid mobilen. Inget samtal!

Hur tänker en polisman som får ett sådant meddelande på mobilsvar?

1)  Att jag skämtar? (!)

2) Att –”hon får väl för bövelen ringa upp själv för inte tänker då jag ringa upp någon”?

3) Att närpolisen i Arboga är så överhopade av jobb att ett misstänkt sexbrott mot barn prioriteras ner?

Risken är kanske också att polisen inte ens lyssnar av sin telefonsvarare på mobilen. ”-Polisen – var god dröj!” Nej hellre: ”- Polisen – inte intresserad!”

Men det är väl Kling och Klang som tjänstgör och då får man väl inrätta sig efter det. Strunta i misstänkta brott eller ta lagen i egna händer.

Jag är inte en person som varken struntar i saker och ting eller ingår i något sorts medborgargarde. Imorgon ringer jag på nytt närpolisen och frågar: ”- Har du sökt mig?”

Fortsättning följer!

Lite höstmys måste jag ändå bjuda på när bloggen hittills varit så bedrövlig. Vilken underbar septemberdag det bjöds på igår! Tvätten åkte ut på tork i det ljuvliga vädret! Natten hade varit kylig, endast +2,9 enligt rapport från Borgaregatan, men solskenet och vinden torkade snabbt lakan och kläder! Härligt!

Blommorna kämpar in i det sista och nästan tävlar med varandra om att leverera den vackraste blomman innan Gubben Frost tar dom.

Blommorna tävlar också med löven i granna färger! Lönnen har så sakteliga börjat ändra färg och ett och annat löv singlat till marken.

Då tänker jag på Stig Dagermans vackra dikt:

Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Medan tid är kan man hinna göra mycket. T ex åka till älskade föräldrar med nygräddad äppelpaj! Äpplen bjuder också hösten på!

Avslutar med en bild från vardagen med katten Felix! Han har en egenhet – ja, han har förstås flera – men den här egenheten går ut på att jag ska jaga honom till matskålen. Fråga inte!!
När jag inte gör det utan ser på TV, läser, jobbar med annat – tittar han ut mig. Stirrar hela tiden tills jag inte orkar längre.
Eller som här, när jag försöker äta frukost, lägger sig på rygg och väntar! Gör jag minsta ansats att resa mig – rusar han upp och är färdig för kapplöpningen till maten… Suck… Katter!

Bor du bra? Trivs du med ditt hem? Eller längtar du hela tiden bort, till annat, vill ha bättre och mer?

Alla som har det bra kanske tar detta faktum mestadels för givet. Tänker inte på det. ”Det är som vanligt”. Men tänk till lite grann ibland! Njut och känn glädje och lycka över att du faktiskt har det riktigt, riktigt bra!

Jag njuter! Mitt hem är inte perfekt, huset har en del skavanker och det finns förmodligen andra som har det bättre – men jag är nöjd!

På vår gård finns ett äppelträd. Ett Maglemer – som gör att man kan tassa ut barfota en ljuvlig septembermorgon och plocka några äpplen.  Känna dagen i gräset, se solen som börjat stiga och som speglar sig i huset intill.

Veta att bakom garagen finns mer ljuvligheter. Till glädje för de boende i vårt hus.

Njuta av sommarblommorna som fortfarande finns kvar.  Petunia!

Lobelia!

Tassa in med äpplena i famnen. Svänga ihop en sockerkaka med äppelbitar i!

Tänka att barnen som kommit hem över helgen ska få uppleva njutningen av doftande äppelkaka när de vaknar.

Glädjas åt katten som fyller år! Wilma blir 5 idag! Glädjas åt hennes kompisar – kattbröderna!

Curry som njuter i soffan. Och Felix…men var är han?? Vad finns bakom draperiet tro…?

Jo, där ligger han! Felix!

Njuta, glädjas, känna sig lycklig och nöjd – och ta tillvara! Jag bor i Arboga – en idyll! Lugnet med stora världen precis utanför! 5 minuter från tågen som tog barnen från Stockholm resp Göteborg. Idyllen som jag aldrig vill byta bort!

Njut dagen! Ta till vara!
Baka en kaka! 🙂

  KATTastrof och grisar – ämnet för dagens blogg!

Vi börjar med de försvunna grisarna. Jag besökte ju Högsta gård igår! Stället där man har lyckliga grisar och säljer KRAV-märkt och ekologiskt kött! Vägen dit var spännande! Äntligen fick man köra över den där bron som byggdes över järnvägen för några år sedan! Vägen mot Vallby. Och där ligger ju Högsta gård! Med gårdsbutik och allt! Carina tog emot och jag fick både fläskkött, korvar och recept med mig hem! Men sen ville jag ju se grisarna! ”- Ja, det finns små kultingar också”, berättade Carina och mina förväntningar steg!

Men – då hade jag inte räknat med mitt förbaskade lokalsinne! 🙁 Jag har noll koll hur mycket människor än förklarar! Kartor litar jag inte på och någon GPS har jag inte. Så efter irrande runt på små skogsvägar, ilsket morrande: ”Hur svårt kan det vara!!”, gav jag upp. Tröstade mig med att det nog var lika bra att inte träffa de söta grisarna när jag hade delar av deras kompisar i min kasse…

Gör ett besök på Högsta gård! Ring före så tar Carina emot när du och hon har tid! Mobilnumret är 070-34 58 175 och HÄR kommer du till deras hemsida!

Så gick det med grisarna. KATTatstrofen då? Jo, det handlar om svårigheten att hantera en dator när man har en katt! Jag har ju tre men det är bara en av dom som lägger beslag på mig när jag sätter igång datorn. FELIX!!

Se här! Hur lätt är det att läsa och skriva nu??

Felix vill att jag ska bry mig om bara honom –

hur mycket jag än pekar på datorskärmen!

”-Hur kan man prioritera en dator framför en gosig kisse?” undrar förmodligen Felix.

Han ger sig inte! 🙂 Och han får som han vill…

Katter! Roliga, tokiga, mjuka, snälla, självständiga och alldeles, alldeles underbara!!

Att möta dessa sötnosar varje morgon gör det värt att gå upp! 🙂 Från vänster – Wilma, Curry och Felix!

Avslutar med ett visdomsord från dagens tepåse! Teet kommer från YogiTea!

”Inspiration is an unlimited power”
Inspiration är en obegränsad makt