Feel in the Blogg

Idag ska jag berätta om en nära-döden-upplevelse.

Nej, det är inte den här!
Felix är inte död! Så här lägger han sig när han vill ha uppmärksamhet! Ett alternativ till att stirra ut en. (Katter…)

Kan det vara det här jag menar?
En hand! Rätt ut i spenaten!

Nja, nog var det jobbigt men inte nära döden direkt. Även om gräsklipparen nog närmade sig sin sista suck emellanåt. Den stannade och gav till synes upp helt när gräset blev för långt och för blött. Det gjorde att föraren fick slå sig till ro en stund och vänta på att klipparen hade hämtat sig lite, vilket i och för sig var bra – för oss båda! 🙂 Men skam den som ger sig! Gräsklipparen och jag kämpade på och snart (2 timmar senare…) var det klart!
Ja, jag var riktigt nöjd efteråt!
Och trött! Men sen skämdes jag lite för det var ju egentligen en baggis – även om ryckandet i snöret på gräsklipparen gjorde en lite matt emellanåt.
Mattheten åtgärdades sedam med soffhäng!
Sådant gillar katterna! Curry!
Felix: Och så Wilma! De var alla tre så tacksamma över att gräsklipparens oljud tagit slut och morsan kommit in välbehållen! 😉
Ute är det nu så fint! Titta på äppelträdet genom fönstret! Det skimrar i rosa!
Och på närmare håll ser det ut så här: Det duktiga Maglemerträdet som gav så mycket äppelmust förra året blommar snart!

Men den där nära-döden-upplevelsen då?? Ja, nog överlever jag en gräsklippning – värre var det med den här… DET kan man väl kalla en nära-döden-upplevelsen!!
Råttan var stendöd! Och reaktionen när jag dammsög och skulle ta under sängen och upptäckte något stort liggandes där under… För att inte tala om när jag skulle transportera bort den döda råttan… Det kan jag säga var lite, lite av en nära-döden-upplevelse – på flera sätt.

Frid över råttans minne! Lord have mercy on his soul.

För övrigt har jag klarat mig från en annan nästan nära-döden-historia idag! Jag har bokat av tanläkarbesöket!! 😀

Njut måndagen! Den kommer aldrig åter!

Dagens predikan handlar om livet, om regntunga dagar och dagar av sol.

Ju äldre jag blir, ju fler år jag lagt till min levnadserfarenhet – ju mer tänker jag att den dag min stund är inne, först då kommer jag att förstå allt.
Förstå meningen med det som hände och kunna ta in de insikter jag fått. Då, när det är för sent…
Eller är det inte det? De tankarna får mig också att undra och hoppas att det finns något efter detta jordeliv. Något som gör att vi kan föra våra visdomar vidare på något sätt. Vi får se…

Att finna ro, ja. Det är inte lätt. Fråga mig – jag vet. Jag har kommit en bit på väg och en del i det är att ta tillvara stunden. Njuta av det dagen ger. En ny dag, nya föresatser.

Nu har det varit några sådana här dagar: Dagar då man helst vill stanna inne och se livet ut genom ett fönster. Gråväder, regnväder… Regnplask där eftermiddagskaffet skulle ha intagits…

Vad gör man sådana dagar? Hur tar man till vara dom? Tja, katterna löser det hela på sitt eget lilla vis… Genom att sova! Det är bara sovställningen som ändras! Ja, det kan ju vara en god idé, kanske. Att sova bort regngrå dagar för den som kan och vill.

Fast det finns ett uttryck som heter ”Save it for a rainy day” och med det menas antagligen att man ska skjuta upp lite trista saker till regndagar när man inte kan ta sig för så mycket annat. Men man kan ju ta itu med trevliga saker också!
Det gjorde jag igår. 

Se vad jag hittade i mina gömmor! Arvegods av det finaste slag. Ett örngott.
Lakan med samma vackra spets. Initialerna står för Ruth och Arthur Ericsson, mina barns farmors föräldrar som levde sina liv i Jönköping. Här ett foto på ”mormor Lotta” som Ruth kallades, ihop med sina två systrar. Den yngsta systern dog ung i Spanska sjukan.

Så otroligt vackert, eller hur!
Här fler örngott: Initialerna S L kunde vara mina egna men står för min svärfar Sven Linde.  En man, överläkare i Västerås, som jag aldrig träffat. Han dog ung och efterlämnade maka och två små pojkar, då 8 och 10 år.

 Initialerna K L kan stå för min svärmor, denna starka kvinna som klarade av att fostra sina söner ensam och dessutom gjorde en stor insats för det konstnärliga, så amanuens hon var på Västerås Konstmuseum en gång.  Kerstin Linde lever inte längre, det är 10 år i höst sen hon gick ur tiden.
Mer troligt är dock att K L står för Karin Linde, mina barns farfars mor. En varm och klok kvinna som fick leva i 98 år. Hon dog i Strängnäs 1987.
 Farmor Karin kunde berätta mycket intressant från sitt långa liv. Om hem med vedspis och stampat jordgolv som liten flicka på landet utanför Strängnäs. Om sin älskade bror Gustaf och om sorgen över den ende sonen, min svärfar, som dog långt före henne.

Tänk vad några vackra spetsar på lakan och örngott kan få tankarna att virvla iväg…

En kvällshimmel som är svårtolkad för den icke invigde. Bådar den sol eller regn för morgondagen?

Ja, vad får vi för dag imorgon? Blir det sol eller regn i våra liv?
Ta till vara de goda stunderna och fös undan de mörka tankarna. Jag avslutar dagens predikan med en vers skriven av Jules Sylvain.

Räkna de lyckliga stunderna blott
och glöm dem som sorger dig ge.
Göm alla soliga minnen du fått,
och allt skall sig ljusare te.
Himlen kan vara ibland så tung och grå,
men då skall du ju bara tänka tyst som så:
Räkna de lyckliga stunderna blott
och låt dem i hjärtat bestå.

Riktigt vårväder har vi nu! Ömsom sol och ömsom regn!

Idag bestämde jag mig för att rycka lite ogräs. Inte bara så där i största allmänheten – jag hade ett särskilt syfte med ogräsbekämpningen denna morgon. Felix följde med ut och passade på att dricka vatten ur vattenpölen på gårdsplanen.
Vi gick till baksidan av garagen. Himlen hotade med regn.

Det var hit jag hade tänkt mig: Och det var det här särskilda ogräset jag ville rycka lite utav: En hel kasse full med brännässlor fick jag ihop på ett litet kick! Det finns fördelar med en lite lätt vanskött trädgård! 🙂 Det gäller att ha bra trädgårdshandskar när man plockar nässlor! Så här ser nässelstjälken ut på nära håll… Fullt, fullt av små brännhår.

Wilma följde också med ut men var tveksam vad gäller nöjet med det hela. Det var för regntungt i hennes smak.

På hemvägen passade Felix på att släcka törsten på nytt.

Väl inomhus sköljde jag nässlorna många gånger i kallt vatten.  Därefter repade jag av bladen och tog bort de grövre stjälkarna. Jag använde sådana där vantar som man har när man skrubbar potatis! Jag brände mig ingenting!
Sen kokades nässlorna i lite drygt 5 minuter – ½ tsk salt per ½ liter vatten. Därefter hällde jag av vattnet. Sen fräste jag lite smör ihop med 1 msk vetemjöl i en kastrull, tillsatte 1 kycklingbuljongtärning och ½ liter vatten. Efter det åkte nässlorna i och mixades med stavmixer. Soppan är klar! Jättegod och rik på vitaminer och järn! Och så billig sen! Ikväll serverar jag den med ett par ägghalvor!

Receptet hittade jag i Vår Kokbok!

Nytta med nöje! Ogräset bort och kvällsmaten färdig!

Avslutar med en bild ur lokala Arboga Tidning. Vår lilla stad verkar kunna bli: Arboga – bröllopsstaden!
Först Medeltida bröllop i många år och nu drive-in-bröllop under Power Meet! 
Tänk om det kunde bli ett helt koncept!?

Bloggaren kan se framför sig hur brudparen tas emot för övernattningen efter bröllopsståhej och bilåka på… – t ex Wallby Gård!  

Verkligt vackert beläget en bit utanför stan! Undrar om föreståndare Eva kan tänka sig samma sak? 🙂 Klicka HÄR för att komma till Wallby Gårds hemsida och fråga henne!

Gift dig i Arboga!! 😉

Det är en ljuvlig tid just nu! Jag är glad över att vi haft några kalla dagar, och nätter, för att våren ska stanna upp lite. Så att inte allt exploderar över några dagar och vi plötsligt har full sommar. Så att jag som människa hinner njuta lite av allt det vackra.

Hinna, ja. Hur ska vi hinna med allting? Livet är så kort och vi förmodas hinna med så mycket. Det värsta är att allt mer av vår korta, korta tid här i livet anses bör ligga på arbete – i tid och otid.

Här om dagen läste jag om Märta Tikkanen i en tidning. Hon säger sig kämpa för kvinnors rätt till egen tid.

Vad är egentid för kvinnor? Är det att göra arbetskarriär? Eller är det att vara mamma  till 100 %? Är det kanske att försöka kombinera alltihop? Men var någonstans ligger då EGENTIDEN för kvinnorna? Den egna tiden då hon får göra det hon själv helst av allt vill. Åka till Toscana? Börja släktforska? Ha tid för bästa väninnan? Kanske gå den där kursen hon tänkt så länge? Eller bara hinna strosa runt i naturen och upptäcka hur ljuvlig våren är?

Märta Tikkanen säger så här också, klippt ur DN:  Så kloka ord.
Och i en ålder av 77 har Märta Tikkanen upptäckt att egentiden kräver att hon inte har tid med en man på heltid.

Det påminner mig om en annan kvinna, Gudrun Schyman, som verkligen står upp för kvinnors rättigheter. Hon brukar ofta tala om den tidsbrist som många kvinnor lever under där en av orsakerna enligt Gudrun är ”vård av frisk man i hemmet”. Det ligger en hel del i det uttrycket. Det borde även de konservativa, ”traditionella”, kunna hålla med om.

Ändå verkar det vara svårt att ta till sig för en del kvinnor. Att det finns något annat. Att det borde gå att kombinera allting utan att fullständigt kollapsa av för mycket krav. OCH – att samma sak borde gälla män. Hur många män oroar sig över vad de ska välja – karriären eller farsa på heltid?

”If I had wanted to be ignored I would have bought a cat” sägs på en av Anne Taintor’s härliga bilder. ”Om jag hade velat bli ignorerad skulle jag ha köpt en katt”. 🙂

Ja, så kan det vara! Katter gör som de vill, går sina egna vägar. Fast ibland är den viljan helt inriktad på just människan och då är det inte lätt att känna sig ignorerad precis…
Så här ser det ut ofta när jag försöker blogga!
Felix vaktar sittandes på scannern…
Sen händer det här: Lätt att skriva då? Med en katt som ligger över armen! Nej!
När sen matte envisas med att vilja skriva klart bloggen ostörd händer detta. Operation uttittning! Kanske även kan kallas psykning. Han stirrar ut mig och väntar där tills jag gör som han vill. D v s jagar med honom till matskålen…
Alltmedan Wilma lurigt väntar invid skrivaren.

Nej, det är inte lätt att vara människa! Så skrev August Strindberg en gång. Min mor brukar säga ”Det är inte lätt att vara människa, man borde ha blivit skomakare”. Ett gammalt uttryck.
Jag är osäker på hur man som skomakare ska tolka det uttrycket. Menas det att skomakare inte är människor? Eller betyder det att skomakare verkligen ha funnit på rätt sätt att leva livet som människa?

100 % människa står det på den T-shirt jag köpte för några år sedan. Alla har rätt att vara 100 % människa – men hur är man det?

 Tja, man kan ju börja med att uppleva denna söndag med alla sina sinnen. Med eller utan katt! Stanna upp, leva i nuet en stund, ta tillvara. Det tänker jag göra! Och i det ingår att tillsammans med ett av barnen uppvakta en kär mormor i efterskott.

LEV – IDAG!
Imorgon kan det vara för sent…

Vilka underbara dagar det har varit denna långhelg! Men jag tyckte synd om alla som jobbade och gick i skolan på Valborgsmässoafton.

Katterna älskar när man är ute och det har vi varit! Curry myser i solskenet! Men Felix måste ju sköta sitt jobb – så vaktkatt han är! Vänder ryggen till och har span på omgivningarna!
Men sen blev det lite softa av för hans del också. Mina strumpor åkte av! Det gillar Felix för han är något av en fotfetischist! 😀 
Vilda Wilma blev mindre vild i det varma vädret. Slöade på bordet precis som kompisen Curry.

Flaggan hissades två dagar i rad!
Valborgsmässoafton och 1 maj! Syrenbersån har så här stora knoppar! Underbar tid nu!

När ”morsan” gick in följde alla tre katterna med! Vilka kompisar man har! Kan det vara maten som drar, tro? ”Morsan” är ju ibland lika med mat… Full fart in! Och visst vankades det något extra gott en sådan här fin helg! 🙂

DN i söndags hade den här bilden – med tanke på den då stundande Valborgsmässoafton med majbrasa… Bard är den suveräne tecknaren! Reinfeldt säger till Bildt på bilden: ”- Vänta lite med ditt tills Björling är klar, vi vill inte ha för häftig brasa.” 😀

Någon risk för storbrand var det inte i Arboga i samband med Valborgsmässofirandet… Kommunen envisas med att hålla sig till en fjuttigare variant. Det tycker inte bloggaren passar alls i en gammal fin stad med anor! Bilden här är från Arboga Tidning: Nästan lite pinsamt, tycker bloggaren. Särskilt när det finns fler, bättre alternativ. Men men, motionen som lämnats in behandlas väl inte på många, många år…

Ur lokala Arboga Tidning har jag snappat detta idag! Rolf ”Francis” Eriksson unnar sig pension efter 55 år som frisör! Det är han väl värd även om det blir tomt efter honom och den lilla frisersalongen som i det närmaste varit en institution i Arboga!

Njut de ljuvliga dagarna! SMHI har ”lovat” snöblask till helgen…