Feel in the Blogg

Året både började och slutade så här.
D v s årets slut 2018 hade lika vackra solnedgångar i Goathland som året 2019 och dess början!

2019 började bra men fortsatte mindre bra… Om det dåliga ska jag komma till först och lämna det goda till sist!

För det dåliga började med att jag tyvärr måste bege mig hem från Good Old England. Jag måste ju hantera att bo på två ställen på bästa sätt så nu var det dags att bege sig hemåt.

Det är en lång resa från Goathland i England till lilla Arboga i Sverige. Det tar en hel dag men det brukar vara roligt och trevligt. En del av äventyret så att säga!

MEN – inte denna gång! Denna gång blev resan varken rolig eller trevlig…

Jag hade bokat fönsterplats på flighten som skulle ta mig till Oslo för byte till flight mot Stockholm och Arlanda.
Två personer satt redan på platserna intill min och detta att de inte tog ögonkontakt – det noterade jag. För det har jag lärt mig som lite av en varning. Stämmer ibland och inte ibland. Denna gång stämde det…

För under hela flygresan hånglade paret som var i 30-40-årsåldern obehindrat utan tanke på omgivningen! Särskilt start och landning verkade trigga igång deras lustar intensivt…
Trevande händer och kvinnan började knäppa upp sina jeans…

Man märkte direkt vad som skulle hända när kvinnan började andas tungt…
Här har mannen bundit hennes händer…

Vad gör man i en sådan situation som medpassagerare?? Trångt utrymme i ett flygplan och i det närmaste omöjligt att låtsas som om man ingenting ser, hör eller märker… Jag bestämde mig för: ”– Tar han fram sin ”pistol” då ryter jag ifrån!”

Min enkla hämnd blev att fotografera dom! För att också kunna bevisa det som folk kanske inte skulle komma att tro på när jag berättade!

Tilläggas kan också att under hela resan skrek ett litet barn konstant längre bak i planet ! Nej – inte skrek – vrålade! (OBS! Detta är inte det barnet!)

Efter nästan 2 timmars hånglande och skrikande var vi framme i Norge och jag hoppades, hoppades att varken sexparet eller den skrikande ungen skulle vidare till Stockholm. Det skulle dom inte och jag pustade ut.

Det där pustande ut – var bara tillfälligt, skulle det visa sig. Men vad mer kunde hända på planet till Stockholm??

Det började redan när vi skulle gå ombord. En pappa hade stora svårigheter att hålla koll på sina två små knattar som såg ut att vara i 4-årsåldern. Dom sprang fram och tillbaka och hade ingen lust att lyssna på pappa.

Väl inne i planet hörde jag barnens båda föräldrar prata om att de fått skilda placeringar i planet – och SÅ GÄRNA skulle vilja byta med någon. Gissa vem denna någon var… Jo, mycket riktigt – JAG! Det var mig de ville byta plats med.

Jag suckade lite med tanke på förra flygturen men gick med på det. Pappan lovade mig ett glas vin för besväret men jag avböjde.
Sagt och gjort – jag krängde mig upp från min plats och förflyttade mig till den andra platsen – mellan en man och en kvinna. Lyckligtvis inget hett kärlekspar MEN det skulle ändå bli en resa jag sent ska glömma…

Mannen intill petade i näsan! Inte en gång, inte två gånger utan HELA RESAN!! Jag trodde inte det var sant! Han jobbade på i näsan hela timmen från Gardermoen till Arlanda!

Och vad än värre var – han rullade snorbusarna mellan sina fingrar!! Och pillade sen ner dom i en plastmugg framför sig!!

Vad gör man som medpassagerare åt sånt?? Skulle jag ha spänt ögonen i honom och väst: – Är det inte tomt i näsan snart!!
Jag försökte istället blunda hela den resan…

Snart hemma ändå, tänkte jag och hoppades på en lugn tur från Stockholm till Arboga med tåget i 1:a klass. MEN – i Enköping rusade två flickor i nedre tonåren uppför trapporna i dubbeldäckaren och satte sig fnissande på sätena intill.

”- Aldrig att de har köpt 1:a-klassbiljetter”, tänkte jag och funderade själv på de extra slantar jag lagt ut för att få en platsbiljett i lugn och ro hem.

Mycket riktigt! När konduktören kom så fanns det ju inga biljetter…

Tjejerna ”hittade inte biljetterna”, ”hade glömt biljetterna”, ”mamma hade biljetterna”, ”mamma skulle betala”, ”nej de hade ingen legitimation med sig” o.s.v. Konduktören bad flickorna ringa sin mamma. Svaret blev: ”- Nej, hon förstår inte språket”.

Tiden gick och tjafset fortsatte intill. Alltmedan min frustration steg och ilskan pyrde i mig. Tankarna gick åter till min surt betalda biljett och sen till dessa lögnaktiga småtjejer som ville åka gratis!

Det hela slutade med att tre ur SJ:s personal såg till att flickorna fick kliva av i Västerås. Hela tiden skrek den kaxigaste av tjejerna åt konduktören: ”- Du är ingen god människa!!”

Nu var jag LITE TRÖTT!!! Tacksamt nog klarade jag mig hem till sängen sen utan fler obehagliga överraskningar.

– Jag skulle ha stannat i England, tänkte jag innan jag somnade.

England, ja!  För det nya året 2019 började ju faktiskt där! Med nyårsfest på Aidensfield Arms – d v s The Goathland Hotel!
Mrs Richardson hade lagat så god mat och till efterrätt fick jag äta det här för första gången:
Christmas pudding with custard – en sorts varm vaniljsås – jättegott!

När klockan slog tolv –
skålade vi alla i champagne för det det nya året!

Det som nog gjorde starkast intryck på mig var när vi alla sen tog varandra i hand och i ring tillsammans sjöng ”Auld lang syne”!

”Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to mind?
Should auld acquaintance be forgot,
And days o’ lang syne! 
For auld lang syne, my dear
For auld lang syne,
We’ll tak a cup o’ kindness yet
For auld lang syne!”

Och NEJ, historien här uppe är INTE påhittad! Jag skulle aldrig hitta på något så motbjudande för att fixa till en blogg!
Däremot vill jag skriva om den MED BILDER för att ni ska förstå att sådana här saker faktiskt händer! På samma dag! Och på samma resa!!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!

Imorgon kommer en ny krönika i Magazin24!

Lycka – hur definierar man det?
Det här läser jag på Google om ordet lycka:

”Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket våra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mått på framgångsrikhet då en framgångsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än de i fattiga.” (Wikipedia).

Är du lycklig? Jag är! Varje morgon vaknar jag och känner så här: JAG ÄLSKAR MITT LIV!

MEN – det har inte alltid varit så!   Det har funnits mycket mörka, sorgsna tider i mitt liv. Förutom skoltidens mobbing som påverkade hela resten av mitt fortsatta liv så kom andra sorger – så som det gör för alla.

I två omgångar gick jag in i väggen – brände ut mig – s k utmattningssyndrom. Efter den andra gången kom jag aldrig igen. Jag var mycket, mycket dålig och jag är idag glad att jag överlevde. Särskilt som nästa smäll kom strax… Mannen i mitt liv, min bästa vän, mitt livs kärlek – lämnade mig för en annan efter många års äktenskap.

Då fanns det många svarta stunder men tack vare mina älskade barn bestämde jag mig för att jag måste leva, överleva.

Min självkänsla var minst sagt i botten dessa år. Sjuk p.g.a. att ha jobbat för hårt, ensam – ingen man, inget jobb, inga pengar. Det var många nattsvarta dagar och ännu mörkare nätter.

Men som den person jag är försökte jag – igen och igen och igen. Efter många besök hos psykologer (alla var inte bra…) kom jag till Sonia på Psykologpartners i Västerås. Hon sa bestämt att jag måste ta mig ut! – Börja jobba ideellt!!

Och det gjorde jag! Det blev på Röda Korset i Västerås. Där började min självkänsla växa igen. Jag kände mig uppskattad. Människor tyckte om mig, tyckte att jag jobbade bra – det lilla jag nu orkade.

Genom att jag började skymta en ljusning tog jag också steget mot att resa till en plats jag drömt om – Aidensfield! Goathland och det lilla hotellet där – inspelningsplats för TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield”. Jag åkte dit ensam! Flög till Edinburgh i Skottland och tåg vidare ner mot Whitby och sen buss till Goathland.
Att klara av det ensam kändes lätt! Jag hade vuxit.

Jag växte mer. Efter några år kom en ny man in i mitt liv. Det var för mig fullständigt oväntat och absolut ingenting jag hade planerat.  En dag ville han hjälpa mig att fixa min bil och sen blev ingenting mera sig likt. Jag som bestämt mig för en grå tillvaro fram till döden – utan män i mitt liv. Ett grått liv utan något särskilt uppseendeväckande som hände – fick plötsligt se mitt liv totalt förändrat!  Jag blev kär!
Jag kände mig attraktiv! Glad! Underbar! Jag gick ner 17 kg i vikt, blev som ung på nytt. Jag LEVDE igen!

Och livet går vidare. Precis som jag bestämde mig för när min man lämnade mig för tio år sedan så kommer det aldrig mer någon man in i mitt liv.
Inte på samma sätt. Aldrig riktigt nära. Jag klarar mig själv. Jag VILL leva ensam. Jag är självständig och stark numera. Jag vill ha manliga vänner och vill har närhet från dem – men de kommer aldrig att få bo under samma tak som jag! Aldrig riktigt nära – mina villkor!

Och en sak som jag bestämde mig för när jag kommit över att min man lämnade mig – har jag definitivt hållit fast vid: ALDRIG MER GRÅTA ÖVER EN MAN!

Varför gråta mera? Nej, nu är det dags att leva! Äntligen! Göra allt det där som JAG SJÄLV vill göra!  Utan att kompromissa. Utan att fråga om lov. Utan att vara överens med någon annan. JAG ENSAM! UNDERBART!

När man är liten bestämmer mamma och pappa, när man är tonåring likaså (de försökte i alla fall…) och när man sedan träffar en partner så ska man vara överens om vardagen och allt däremellan. Kommer sen barn så vill man göra allt för barnen. VAR KOMMER MAN SJÄLV IN NÅGONSTANS? Jo, NU!!  NU är det min tur!

Alla som läste min första krönika i Magazin24 vet vad jag pratar om: Att leva livet medan tid är!
Nu när man är ensam, ingen man, barnen är vuxna, man är pigg och glad – det är NU det är dags att leva! Göra det JAG vill! Och det gör jag!

 Därför åkte jag till Goathland igen och jobbade! Fick massor av nya erfarenheter och nya vänner! En del av vännerna är underbara män också… 🙂
Därför gör jag precis vad jag vill utan att fråga någon annan. Utan att sätta någon annan före mig själv och mina önskemål.

Därför fixade jag ett nytt företag! Here I come!!
Därför går jag upp när jag vill, sover när jag vill, äter vad jag vill och dricker vad jag vill. Därför planerar jag min framtid utifrån vad just JAG vill göra!

Nu är det BARA JAG!

Det tog några år att komma hit. Det tog många svarta dagar och nätter, många tårar och mycken förtvivlan. Men nu är jag här – LEVER LIVET! Jag vill tacka och alla fina vänner jag fått där!
Jag vill tacka Lars som såg MIG och väckte upp mig från det döda!  Jag hoppas innerligt att du också får ett bra liv Lars! Det är du verkligen värd!

Jag vill självklart också tacka The Goathland Hotel i North Yorkshire! Tack Hannah, Sophie och Mr and Mrs Richardson för förtroendet! Med Hannah och hennes familj började resan mot England.

Denna blogg skrivs inte för att ”show off” som man säger på engelska! Bloggen skrivs alltså inte för att skryta eller att framhäva mig själv! Inte heller för att briljera med det faktum att jag anser att jag har ett underbart liv.
Jag skulle aldrig göra så. Jag vill aldrig göra andra människor ledsna – tvärtom! Jag vill få människor att se vilka möjligheter som finns – när det ser ut att vara som mörkast. Det är det som den här bloggen vill göra! Råd till ensamma kvinnor och uppmuntran till män!

Bli din egen lyckas smed!!

Är du 40+ med utflugna barn eller kanske inte har några? Är du ensam – blivit lämnad, lämnat själv eller aldrig hittat någon? LEV LIVET! Smid din egen lycka!

Jag tror att det finns en hel del singelkvinnor som tänker så här redan och ännu fler som bör börja med det! Tyvärr tror jag att rätt många män aldrig kommer på tanken. De män jag känner som blivit singel har snabbt kastat sig in i något nytt igen – eller säker febrilt efter en ”ersättare”. Är det en morsa dom söker?? Sluta med det och lev livet! 🙂 Du kan få ut så mycket mera och det finns många tjejer där ute som tänker likadant!

Följ dina drömmar, tro på dig själv och ge inte upp! För det största äventyret du kan vara med om är att leva dina drömmars liv!

SÅ FÖLJ DINA DRÖMMAR!! Och om någon betraktar dig som korkad, försöker övertala dig att du ingenting kan, ”det går aldrig!” och vill krossa dina drömmar:

Puss & kram/Susanne

Jaha, latest news, senaste nytt, om Köpingstullen 3? Jo då, det händer grejer hela tiden! Här kommer lite bilder!

Nu har det kommit upp byggställningar runt det lilla huset!
Och innanför händer det också saker… Att renovera väldigt gamla hus är ett litet äventyr i sig! Här höll skorstensstocken nästan på att rasa in!

Då är det tur att Gustav Öberg, ägaren, har så kunniga kompisar! Thomas ”Ketchup” Andersson är en hejare på att mura! Dessutom kan han saker som ”snigeldymamit” vilket jag nu fått lära mig! 🙂

Övervåningen då?  Vi tar undervåningen först, säger Gustav! Han har förmodligen alldeles rätt.

Ja, vad tror ni ? Kan det här bli ett hem för någon så småningom? 
Jag är fullständigt övertygad om det! Och det är det fler som är – för Gustav Öberg har en lång lista full av intresserade hyresgäster! 

Min gård är fullbelamrad just nu! Och dom där byggställningarna?? Jo, det ska läggas nytt tak! Duktiga killar håller igång från tidig morgon!

Det kommer att bli jättebra! Och så trevliga grannar sen!  Här ett av grannhusen sett från närmsta grannen Glasblåsargården:
St Nicolai kyrka.

Chinatown och Östra Nygatan i Arboga kommer att få ett riktigt lyft när den f d kiosken är renoverad och klar!

För övrigt verkar Sparbankspromenaden i Arboga gå just Östra Nygatan idag! SÅ UT OCH PROMENERA SÅ FÅR NI SE F D KIOSKEN/TULLSTUGAN PÅ NÄRA HÅLL!! 

Lite annat också! Äpplen!  Och ännu mer äpplen!!  Vilket äppelår!! Jag skördar äpplen vareviga dag! Mos och kompott och allt möjligt tillagas! För jag kan bara inte kasta fallfrukt som är fin…  Man tager vad man haver! Bära i tröjan går också bra! 🙂

För övrigt är jag på gång!!
Har svårt att hålla mig lugn! För snart bär det av igen! Mot detta ställe i North Yorkshire! Goathland – Aidensfield – i England!
Ja tänk, det är något som lockar och drar där…
Det här – bland annat!
Om järnvägen (ÅNGLOK!!!) och dess betydelse under andra världskriget! Ett årligt återkommande evenemang! Där den som vill (jag vill!!) klär sig i 40-talskläder!

 Det och en hel del annat ser jag fram emot!

En vän bor med katterna så både djur och hus klarar sig när jag är bortrest. Och glöm inte att min krönika i Magazin24 kommer oavsett var i världen jag befinner mig!
Jag kan avslöja lite grann om nästa krönika. Den kommer att handla om människor som inte är så glada – som självvald inställning till livet…
Den krönikan kommer 24 oktober!

Missade ni krönikan nu i september – så finns den HÄR på nätet! Om män som hatar kvinnor…

Hata inte! Älska! Och var rädda om er! Njut av den fortfarande så milda hösten med sina vackra färger!

”Don’t sit under the appel tree with anyone else but me…”

Katten Felix under äppelträdet! Felix vill väldigt gärna vara med när jag plockar äpplen! Inte helt lätt att få fatt i några äpplen då när han hela tiden ska slingra sig runt benen och gosa på handen som plockar…
Katter!! Här svalkar han sig lite efter allt äppelbestyr! 🙂

Äpplen, ja…  Det har varit väldigt mycket av den varan denna höst och från ett enda litet äppelträd! Jag har lämnat äpplen till vänner, till Röda Korset, till Hällbackens äldre och så har jag transporterat en hel del till komposthögen…

MEN – rätt så mycket har jag tagit tillvara själv också!  🙂  Äppelpaj, äppelbröd, äppelmarmelad med såväl cognac som whiskey, äppelkompott – och äppelmos!

Det har varit ett plockande och skalande vareviga dag!  Mer och mer! Och då är det ändå bara fin fallfrukt jag har plockat med mig in…

Grytorna har inte räckt till!! Och provsmakats har det! För att moset och kompotten inte skulle bli vare sig för söt eller för syrlig!

Och åh, så gott det blir! Men nu får det räcka för det är slut på utrymme i frysen!

Vad kan man göra mer då!? Jo, kolla in tullstugan intill förstås! Den f d tullstugan, f d kiosken och dess förvandling!

För det händer någonting nästan varje dag! 

Och gården är belamrad med bilar och bråte!

 Thomas ”Ketchup” Andersson in action!

Väggarna utsides på det f d garaget ska fixas!
Isoleras och putsas till!  Det blir jättebra!

Ketchup ska få fixa till det hus jag har kvar också, har jag tänkt. Lite i alla fall. Det går ju inte an att lilla tullstugan ska se finare ut än Glasblåsargården intill!

Hur tar det sig ut innanför väggarna? Ja, det f d garaget som ska bli grovkök och badrum är mest arbetsbod just nu.
Men i övrigt då?

Jo, detta har hänt! Golven!
Det blir golvvärme överallt! Och nu har det gjutits klart!
Golven sedda från lite olika håll: Där ser man trappan längst bort – den som går upp mot övervåningen.

Och här ser man fönstergluggen in mot gården. Riktiga fönster ska komma nästa vecka, enligt Gustav Öberg, den nye ägaren till Köpingstullen 3!

Så här långt har bygget kommit nu! 🙂

Visst blir det fint! En ny vy över Östra Nygatan, mitt Chinatown!

 Och håller man inte på med äpplen eller plåtar tullstugor så fixar man till bloggar och krönikor!
Imorgon kommer en ny krönika signerad fröken Linde i Magazin24!
För att roa och oroa…

Så: -Watch out folks!!

Och njut sen hösten med dess vackra färger! 🙂

Hallå där! Lite bloggande nu igen – med betoning på LITE!

Först måste jag säga att jag fortfarande är bestört över Åsa Beckmans inlägg i DN 31 augusti!   Åsa Beckman – kvinna, 56 år och biträdande kulturchef på Dagens Nyheter och ändå med så korkat gammaldags synsätt!!

Åsa Beckman gråter över 50-60-åriga kvinnor som blir lämnade av sina män. Hånar männen och pratar om fertilitet starkt kryddat med åldersnoja med uttalanden som det här: ”she had second wife written all over her”!!
 Om man inte genast börjar gapskratta åt sådana kränkande fördomar så blir man förbannad  – eller både ock! För –

– HUR SER SÅDANA KVINNOR UT – ÅSA BECKMAN??

Jag känner ganska många kvinnor som är fru/parter nummer två och jag måste säga att jag inte kan se några karaktäristiska särdrag dem emellan! Varken utseendemässigt eller på annat vis. Så förklara Åsa Beckman!

 Min blogg om Åsa Beckmans pinsamma inlägg kom den 1 september och du kan läsa den igen HÄR!

Nu till lite annat! Födelsedag igår!
Firande med presenter och kramar och lite annat!
Jag fick bland annat en halv brygga!!
Visst är det härligt att ha särskilda dagar att fira att man är född! De där åren behöver man ju inte räkna – det räcker med att konstatera att man är vuxen, glad och 40+ – och att man fortfarande är fit for fight!!

  Jag tänkte lite extra på dom som sett till att jag finns idag –
mina älskade föräldrar:

Och ni som följer mig på Facebook kunde läsa lite tankar jag hade kring födelsedagen, livet och dom som betyder något för mig. Lite nostalgisnack så där och en del kärleksförklaringar.

 Sen måste jag ju göra lite reklam för mig själv i Magazin24!

Klicka HÄR om ni vill läsa hela presentationen av mig – och HÄR om ni vill läsa min första krönika – ”Leva livet – i tid och otid!”. 

Det kommer mera – jag lovar! Det finns hur mycket som helst att skriva om! 26 september kommer min nästa krönika i Magazin24! Så håll i er!  🙂 Inte ett ljud om valet idag och det lilla som jag kommer att yppa om det blir som slutkläm i min krönika i Magazin24 –  onsdag 26/9 alltså.

Senaste nytt vad gäller tullstugan som jag sålde till Gustav Öberg!?  Ja, ett par bilder blir det idag! Pojkarna sliter hårt för det finns en hel del att göra på detta över 300 år gamla hus! Just idag på morgonen var det lugnt men jag plåtade ändå detta: Nytt mindre fönster på nedervåningen istället för rutan som fanns där tidigare för kiosken. Det nya fönstret ska matcha det som ligger en våning upp.

  Här in mot gården har ett nytt fönster tagits upp där det faktiskt satt ett fönster för flera hundra år sedan. Och garaget till höger har börjat sin förändring. Där kommer entrén till huset att ligga.

De nya fönstren som vetter in mot min gård kommer att ge ljus åt grovköket och det fönster som kommer att bli på gaveln (ej i bild) kommer att lysa upp badrummet! 

Inuti kunde jag bara se så här mycket just idag: Men du kan läsa mera om Köpingstullen 3 och Gustav Öberg i Magazin24 som kommer ut idag!

Bättre än så här blir inte bloggen idag! Ute blåser det stormvindar så katterna föredrar att stanna inomhus. Felix och Wilma längtar efter lillhusse som nu har rest tillbaka till Götet. Jag nänns inte byta lakan och bädda rent i sonens säng när de myser som de gör. Det får vänta! 🙂

Sköt om er nu! Tänk lite nytt och kreativt och inte i gamla inskränkta banor som DN:s kulturchef tycks göra! Det finns ingen anledning att gräva ner sig i gammal förlegad smörja – utan se så! Ta lite nya tag! Vi hörs snart igen – och ses!