SAKER OM TID!

”- Jag har all tid i världen…” Så kan det låta när tidsoptimisten aldrig får arslet ur vagnen för att äntligen få till det där han skulle ha gjort för hur länge sen som helst.
Ännu värre är dom här: ”- Jag har inte tid!!” – det väser hon ur mungipan lite halvt hysteriskt med stirrig blick…

HUR kan man gambla med tid!?

Tid är en utmätt, mycket dyrbar vara som man inte har råd att vare sig slösa bort på onödigheter eller förspilla genom att inte ta tiden på allvar.

 Tiden vi har – du och jag – är begränsad. Tiden kommer att ta slut och vi vet heller inte hur mycket vi har av varan.
Har vi mycket tid eller har vi lite? Kommer vi att leva till vi blir 100 eller kommer slutet betydligt tidigare?
Och förutom detta med tid så ingår begreppet hälsa i aspekten också. Hur länge kommer vi att vara pigga och glada och kunna ge järnet den tid som vi fått oss tilldelat?? Ingen vet.

 Det alla borde ta till sig är att TID ÄR DYRBAR och dyrbarheter bör man vara rädd om.

Saker som INTE bör slösas tid på i onödan är jobb! Det är helt värdelöst att lägga ner alltför mycket av din dyrbara tid på arbete.
Gör det du måste och behöver, för att du mår bra av det och så att du får lagom mycket inkomst för det du gör – så du klarar dig. Gör varken mer eller mindre!

INGEN tackar dig för att du sliter ut dig. Du är snart utbytt mot en annan slav.
DU SKA LEVA – INTE BARA ÖVERLEVA!!

 Det du däremot ska ägna tid åt är först och främst dig själv! Mår du bra så mår andra runt omkring dig också bra.

Och det där med att gambla om tid! HUR kan någon VÅGA VÄNTA med att säga förlåt, ge den där kramen eller säga de där kärleksfulla orden!?
HUR kan någon VÅGA VÄNTA till nästa dag, nästa månad, nästa år – den framtiden kanske inte du har tillgång till! VÄNTAR DU KAN ALLTING PLÖTSLIGT VARA ALLDELES FÖRSENT!

Vad väntar du på??
Bättre tider??

VÄNTA INTE! LEV NU!!

En som predikade dessa ord ofta var Lena Nevander Friström.  ”Men hallå! Vad väntar du på – livet är bara nu!”
Jag hoppas och tror att Lena levde som hon lärde för hon avled 2008 endast 54 år gammal.
HÄR hittar du Lena Nevander Friströms ljudbok och här är ett citat ur den:

”Men hallå, livet är bara nu! Hela vårt välbefinnande vilar på fyra grundstenar: sömn, mat, motion och relationer.
Balans i livet mellan familj, arbete och fritid är en nödvändighet och måste finnas hela tiden, inte bara under en semestervecka.”

  Anledningen till att bloggaren kom att tänka på dyrbar tid var ett besök i en stuga tillhörande familjen.
Som den skrivande person som bloggaren är har hon en loggbok i stugan. Bloggaren kom att bläddra i den och hittade rader skrivna för 7 år sen. Där stod om lycka och glädje där på landet men också om sorgsen oro inför en framtid då barnen inte längre finns med som de gör när de är små, bor hemma, följer med till stugan. Raderna avslutades med – ”men idag är det lycka och det är NU som räknas. Leva här och nu!”
Tårarna rann när bloggaren läste  – för tiden hade nu sprungit iväg och allt som var då finns inte längre som förr.  Men bloggaren är så tacksam över att hon följde – och fortfarande följer rådet: LEVA HÄR OCH NU!

 

På tal om tid och att leva så såg bloggaren en udda men bra film här om dagen – ”The Book of Love”. Så här står det om filmen på nätet:
”När hans gravida fru Penny omkommer i en trafikolycka, har tillbakadragna arkitekten Henry svårt att se någon fortsatt mening i livet. Men när han träffar den skrotsamlande flickan Millie blir han märkligt intresserad, och engagerad i hennes livsprojekt: att bygga en flotte och segla ut på öppet hav.”

 Och ”flickan Millie” i filmen sa ett par saker som verkligen fastnade hos bloggaren:

”Det sägs att 67 % av människor som dör gör det när ingen ser. Men ingen talar om hur många som lever och ingen ser.”

och

”Det mesta är bäst när det inte är perfekt.”

HÄR kan ni se mer om filmen!

Här om veckan pratade bloggaren med ett par killar om val i livet. Och inte vilket val i livet som helst
– utan om valet av partner och av rätt sådan!

Varje människa är som en pusselbit och fel val ger skavande pusselbitar som inte riktigt går ihop. Det kan göra livet mer eller mindre besvärligt – för båda.
 Medan om man hittar rätt pusselbit får man liksom känslan av att livet blir lite mer komplett, ett vinna/vinnakoncept,
man kompletterar varandra. 

Sen är det sannerligen inte lätt att hitta rätt i pusselbitshögen!
Eller att få till det där pusslet!

Vem säger förresten att det inte kan gå bra att fila till ”fel bitar” också –
så att ”omöjliga bitar” ändå passar ihop! 🙂

  Det kan nog också vara en bra rekommendation –
att karlar slutar sprätta runt med snoppen överallt!

 Dra igen gylfen så blir det nog tusan så många bättre pussel. 😀

Är bloggaren för frispråkig? Kommer hon med för många avslöjanden? Är hon för öppen? Nej då, inte alls! Bloggaren skriver precis vad hon vill och det är upp till er om ni vill läsa eller låta bli. Enkelt! 😀

En del är rädda för frispråkiga människor.  En del tror att bloggaren kan bli farlig.
– Vad ska hon hitta på härnäst!?

Det är lugnt! Bloggaren kör med etik! Lämnar aldrig ut någon – och avslöjar bara lagom mycket
– och det gäller även om henne själv! 😉 

Så sluta oroa er över allt möjligt och lägg av med stress och press! Skjut absolut inte upp drömmar och önskningar till morgondagen – för imorgon kanske aldrig kommer!
Gör som bloggaren – älska! Och strunta fullständigt i dom där tråkiga typerna som vigt sitt liv åt bitterhet, illvilja och förtal!

FÅNGA DAGEN SOM ÄR IDAG – LEV LIVET HÄR OCH NU!

 

 

 

 Batterier kan behöva laddas och inte bara de där fyrkanterna som finns under en motorhuv.

Bloggaren tyckte vardagstrampet blev tjatigt och faktiskt lite dränerande. Så när nu sommaren dröjde sig kvar i slutet av förra veckan tog hon chansen – dags för batteriladd där det är som bäst! 🙂

Vägen till bloggarens lite hemliga laddningsstation 

Och visst var det en lyckträff! Ljuvligt väder och solskenet fortsatte!

Naturligtvis måste bloggaren bada! Termometern på verandan visade +22 så det blev självklart ett dopp i sjön!
Och hur badar man bäst? Jo, näck! Det är en helt annan känsla att simma ut i vattnet utan en tråd på kroppen. Vattnet som smiter åt runt kroppen – ljuvligt!
Har ni möjlighet att bada naken så ta den!

Kvällen blev vacker. Bara en sådan vy gör att man går ner i varv och bara njuter av att finnas till. Känna sig liksom närmare naturen och livet.

Ladda batterierna är att ”bara vara” och göra som man vill – så tycker bloggaren. Och att göra som man vill kan till exempel vara att gå upp på natten och njuta av att det är totalt becksvart utanför! Så mörkt som det aldrig någonsin blir i stan.
Och njuta av tystnaden! I en liten stuga finns varken ventilationssurr eller brus från element – bara tystnad. Underbart!
Går man sen ut på verandan kan man höra skogens stilla sus. Ren njutning!

Sen kan man ta en kopp kaffe och en macka mitt i natten!  Bara för att man kan – och vill! Bara så där!

Morgonen gav ännu mer lisa för själen!

Och nej, ingenting är ”photoshoppat”!  Ljuset var så där fantastiskt!
Och älvorna dansade över sjön…

Sen blev det ju bad igen! 🙂 Vem kan motstå när man får chansen!?

Stugan är ingen lyx men där finns allt vad man kan behöva. Tak över huvudet 
– och en säng att sova i.
 Lägg sen till lite god mat och dryck så är njutningen komplett!

Jo, det behövs ett dass också! 😀 Det lilla krypinnet med vit dörr!  Två platser så att man kan få sällskap om man har lust! 😉 
Eller så kan man helt sonika sitta ensam och filosofera
– göra sina behov i lugn och ro.
A room with a view! 😉

Promenader i skogen blev det också. Vildhallon plockades liksom kantareller och Karl-Johan. Den här lät dock bloggaren bli – men visst är den vacker!

Fiskelycka hade inte Bloggaren med sig!
Det hjälpte inte att byta drag ett antal gånger…

Sen blev det förstås ett dopp igen!!  Lite kallare nu när temperaturen på morgonen såg ut så här! + 10 – så vattnet blev svalare och svalare efter varje kylig natt!

Regnet kom rätt vad det var. Men inte med mörka moln och kyla – utan så här! Plötsligt vräkte regnet ner men solen sken för fullt! Fantastiskt!

Bloggaren avslöjar – det blev bad igen! Ja, varje dag under vistelsen på laddningsstationen! Allt för njutningens skull. För att ”bara vara”. Göra precis det man själv vill – utan måsten. Glömma vardagen och leva bara här och nu – mitt i naturen.

Sista kvällen blev det efterrätt. Sen sova hur gott som helst och så länge eller så lite man vill.

Visst var det med lite vemod bloggaren drack sitt morgonkaffe den där sista morgonen…

Men sommarens sista bukett kom med hem som påminnelse om ljuvligheterna – och om att ta det lugnt. Aldrig glömma att ladda batterierna.

Ett litet tillägg!

Ni som läste den tidigare bloggen om mobbing och skitprat bakom ryggen – DN hade en artikel här om dagen med rubriken ”Hur ska jag få mobbningen i barndomen att släppa greppet?”
Du kan läsa den HÄR!

 I artikeln hänvisar man bland annat till Jenny Rickardssons bok ”Jag tror jag måste prata med någon”.
Den boken hittar du bland annat HÄR!

Till sist! Älska mer! 

 Älska mer och hata mindre – en ständig uppmaning från bloggaren.

En del älskar blommor
– andra älskar god mat!

Vissa känner hur mycket kärlek som helst till skidåkning medan en hel del människor bara har ögon för katter!

  Bloggaren är en verkligt kärleksfull person som älskar många! Vissa älskar hon mycket och andra älskar hon bara lite lagom så där! 🙂 Huvudsaken att man känner kärlek och kan älska – ju mer, desto bättre.

Veckans lek
– nej en lek varje dag, året om!

Ös ur dig kärlek! Visa den! Lev livet kärleksfullt och varmt – inte bittert, negativt och kallt.

Börja med att älska dig själv
– så kommer nog resten av bara farten!
Tänk på hur bra du är! Se dig själv i spegeln och säg till det där ansiktet mitt emot:
– DU ÄR JU BARA BÄST!

 

Bloggaren ÄLSKAR! Och tänker fortsätta med det!

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reflektioner. Bloggaren sitter och funderar…

Reflektion betyder eftertanke, enligt Wikipedia.

Bloggaren tänker på några händelser, reflekterar över dom. Egna åsikter bara…

Therese Johaug.
I tårar. Stängs av. Straffas. Rätt på ett vis men fel på ett annat – kanske…?
 Drevet har gått, Johaug hängs ut, allt hon gör är plötsligt dåligt, det har liksom blivit okey att trycka ner henne.
Är det så – eller inte – en reflektion bara…

Peter Madsen.
Olyckshändelse? Dråp? Mord? Journalisten Kim Wall är död.
Olyckshändelse och Madsen handlar i panik, har det snackats om. Knappast! En olycka kan hända, man kan få panik MEN att stycka en människokropp, slänga ut delarna i havet, sänka en blodig u-båt och sen komma cool upp till ytan visar på kall planering.
Rätt – eller inte – en reflektion bara…

Anna Kinberg Batra.
Väljer att avgå som partiledare för Moderaterna.
Väljer!? Fel ord! Internt drev som följs upp av avrättande media. Är det lättare att likvidera en kvinnlig toppfigur än en manlig? Vad har Kinberg Batra gjort för fel EGENTLIGEN?
Tänker bloggaren rätt – eller inte – det är en reflektion bara…

Reflektioner över viktiga händelser i vår tid – eller inte…

 Reflektion handlar om eftertanke, att lite eftersinnat begrunda, kanske dra slutsatser och det är vad bloggaren gör idag – och glömmer såväl Johaug, Madsen som Kinberg Batra – för den här pojken: Jack.

För en pojke var han, endast 22 år gammal, när han valde att ta sitt liv.

Bloggaren kan inte tänka sig något mer fasansfullt än att som förälder, syskon, flickvän eller kompis få uppleva detta.

ALDRIG MER – är ord som kommer för bloggaren.
Aldrig mer få prata, krama eller ha kul ihop.
Aldrig mer får se personen, höra hans röst eller dela tid med honom.
Aldrig mer – dela minnen med Jack. Den tiden är för evigt slut nu.

Då känns med ens allt annat så fullständigt ovidkommande…

Vem bryr sig om en dopad skidåkare? Hur viktig känns Moderaternas partiledare? Varför tänka på Peter Madsen – han kommer att få sitt straff oavsett vad du har för åsikter om saken.

Du lever – någon annan gör inte det längre. Och bortom döden oavsett vad vi tror om det – så är skidåkare, partiledare eller mördare ingenting! Finns inte!

FINNS gör däremot DU! IDAG – HÄR OCH NU!
Gör vad du kan med ditt liv! Gör vad du kan för andra! INNAN ALLTING ÄR FÖR SENT!

Bloggaren var på väg från Örebro idag och på hemväg kom hon att köra genom stan. Fick en glimt av Jack Berggrens sista färd. Jacks sista cruising. Sista träffen med vännerna…

Det var fint. Det var värdigt. Det var mäktigt.

Bloggaren tände ett ljus för Jack när hon kom hem.
Och plötsligt spelades bara ”sad songs” på Spotify…

Bloggaren tänker på Jack men ännu mer på hans mor och far, på Jonte och systrarna, på flickvännen, bästa kompisen. Må ni finna styrka i att Jack gjorde ett val och att han nu finns på en underbar plats där ni en gång får möta honom igen. Så tror bloggaren.
Ni ses igen!

 Och precis som i uppmaningen i dödsannonsen här intill – skänk gärna inte bara en tanke utan också en gåva till organisationen Suicide Zero – som beskriver sig själva så här, citat:
”Vi vill med den ideella organisationens kraft öka kunskapen och bilda opinion kring samhällsproblemet suicid, lyfta fram nytänkande och konkreta lösningar för att rädda liv samt minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa.”
Klicka HÄR för att komma dit.

Som så ofta i denna blogg – ÄLSKA MER – HATA MINDRE! Livet är så kort och du vet aldrig när allting plötsligt är försent – såväl för din egen del som för dom du älskar.
Och dom du tycker illa om, dom du säger dig inte tåla eller till och med hata – glöm dessa dumma tankar och se bara det ljusa och positiva i din omvärld istället.

Jack fick ett fantastiskt sista farväl men det du kan göra är att inte vänta tills allting är försent innan du bryr dig, hjälper, kramar, älskar och förlåter. Gör en fest för dina bästa medan de är i livet! Säg snälla ord, ge komplimanger, uppskatta dina vänner och skippa hat, hämnd och förbannelser. Livet är för kort för det.

Vila i frid, Jack.

 

Fem sinnen – syn hörsel, lukt, smak och känsel.

Alla sinnen har sin funktion. På Wikipedia läser bloggaren detta högtravande, citat:
”Sinnen är hos varelser, såväl djur som människor, de neurologiska och psykologiska system för perception av omvärlden och sig själva. Ett ”sinne” är generellt en förmåga genom vilken uppfattning av externa stimuli sker.”

Bloggaren gör det lite enklare och funderar just över sinnena och våra olikheter.

Synen! En del uppfattar ett sådan här landskap som det vackraste de kan tänka sig: Andra föredrar det här: Inget är rätt eller fel – det är upp till var och en! Självklart!

Hörseln!

Vilken musik vi njuter av – – bestämmer vi själva! Självklart!

Lukt!

Någon blir överlycklig över att känna doften av choklad! Medan någon annan inte kan motstå doften av rosor! Vilken din favoritdoft är bestämmer just du! Självklart!

Smaken!

Vad som smakar gott och inte – är individuellt! Självklart!

Känsel som i beröring – – vad som känns skönast för dig är något som bara du kan avgöra – självklart är det så!

Men känsel som i känslor där blir det plötsligt problem.  Då tar omgivningen sig friheten att ha åsikter om vad JUST DU får lov att känna, vem du får älska och vem som är absolut tabu!  Då är det självklara inte alls så självklart längre – fast det naturligtvis är precis lika självklart som att du själv väljer vad du tycker om att titta på, lyssna till, smaka på och känna doften av!

Kärlek har ingen åldersgräns! Ingen bestämmer vid vilken ålder då får börjar känna kärlek eller när du måste sluta älska!
SJÄLVKLART!

Ung eller gammal?  Vad spelar det för roll??

Eller vem du bli kär i – man eller kvinna!
Det bestämmer bara du!!

Kön, hudfärg eller ålder – vem JUST DU blir förälskad i – är bara din business och ingen annan har med det att göra!!

På resa i juli månad hörde bloggaren plötsligt den här låten från slutet av 50-talet – ”Teenager in love” där en del av texten går så här:

One day I feel so happy
Next day I feel so sad
I guess I’ll learn
To take the good with the bad
’Cause each night
I ask the stars up above
Why must I be a teenager in love…

Bloggaren skrattade gott och lite igenkännande men tänkte – vadå teenager in love!?   40-plusare känner ju likadant emellanåt! 😀

HÄR kan ni lyssna på ”Teenager in love” med Dion and the Belmonts! Textat dessutom!

Vem du än är – strunta blankt i en korkad omvärld som inte har ett dugg med din kärlek att göra! Precis som du väljer din egen smak och doft, vad du vill se och lyssna på, så är det BARA UPP TILL DIG VEM SOM FÅR DIN KÄRLEK!!

Ni som vet med er att ni har dåligt omdöme, lägger er i andras affärer och har problem med kärlek ”över gränserna” – KEEP CALM AND ACCEPT THE TRUTH!

VI ÄLSKAR VEM VI VILL!
NÄR VI VILL OCH HUR LITE ELLER MYCKET VI VILL!

Är du som bloggaren – – fortsätt med det!! Ingen bestämmer vad du ska göra eller inte så länge du inte sårar eller skadar någon. SJÄLVKLART!

Och ni pinsamma med era fördomar – SKÄMS! Och det riktigt ordentligt också!!

  

Lärt nåt nytt idag?? Hoppas det!! ”Hur kloka vi än är, finns det något nytt att lära.” SJÄLVKLART!!

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4–7, 13).

Dagens blogg tillägnas alla vänner som liksom bloggaren älskar förbehållslöst och utan begränsningar – Linnéa, Pia, Hugo, Christer, Angela, Mona, Pierre, Gunnar, Camilla, Sergio, Sofia, Monica, Emanuel och allt vad ni heter! Love on!!

Sist men inte minst – lyssna HÄR på Sös Fenger och Thomas Helmig med den fina låten ”Den jeg elsker elsker jag…” (självklart!!).