Vad är ett av de värsta hoten mot folkhälsan tror ni?

Ni tänker kanske på hjärtinfarkt, trafikolyckor eller cancer?

Ja, dessa är också hot mot hälsan men i DN igår kunde man läsa följande:

Ensamhet – ett större hot mot folkhälsan än rökning

”Ofrivillig ensamhet är en minst lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning.
Den ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och demens – folksjukdomar som skulle kunna lindras om vi fick bukt med ensamheten, visar forskningen.”

Artikeln i DN berättar om människor som dör i ensamhet. Så ensamma att de först hittas efter lång tid, ibland flera år! (Bild DN)

Citat ur artikeln: ”Varje år påträffas personer som avlidit utan att närstående eller andra upptäckt att de dött.
På sjukhus dör upp till var femte person ensam.”

”I dag toppar Sverige den internationella statistiken över singelhushåll. Fyra av tio hushåll består av endast en vuxen. Av personer som är 60 år eller äldre bor drygt två av tre ensamma.” ” En teori är att kvinnornas frigörelse, med möjlighet att arbeta, få en egen ekonomi och råd att skiljas, kan ha haft betydelse. Även urbaniseringen och välfärdssystemet skapar en trygghet som uppmuntrar individualism.”(Bild DN)

I DN från maj 2015 kan man läsa att Stockholm är den singeltätaste staden i världen!

Frihet och oberoende – javisst, men alla vill inte vara ensamma.

Ensam och ledsen, ja – men det är alltså också farligt för hälsan! DN fortsätter, citat:

”En studie från i år visar att hög social isolering leder till en nästan 50 procent högre sannolikhet att dö i förtid. Även enligt den studien, som gjordes vid University of Wisconsin-Green Bay, är det den psykologiska aspekten av ensamhet som med tiden får fysiska konsekvenser.”

Man vill inte vara ensam – och till råga på allt så blir man sjuk av ensamheten också!
Men vad gör man då??

Ja, det är naturligtvis inte lätt. Boutredare Maria Herou säger så här i DN:s artikel:

”– Det finns ibland många i samma kvarter som man önskar hade kontakt. Det vore bra med fler sociala träffpunkter där man kan mötas på ett enkelt sätt. Framför allt borde vi i samhället i stort se till att ha mer kontakt med grannar, hälsa och prata lite med varandra.
Våga fråga och lägga sig i varandras liv lite mer, säger Maria Herou och berättar om upplevelser som fått henne att inse att det är viktigt att våga lägga sig i andras liv.”

Förr var livet mer av nära kontakter.
Man kände varandra i byn och bondesamhället gjorde att människor hade sitt arbete hemma, man hjälpte varandra. Hjälptes åt och träffades – umgicks. Umgänget blev en social trygghet och ett skydd.

Bloggaren får känna på lite av den där gemenskapen från förr genom vännerna på landet. Som här – en namnsdag firas! Tillfällen till att träffas tillvaratas och man pratar bort en stund, känner gemenskap – och trygghet. Varför kan inte andra göra på samma sätt och även i stan!?

En mycket enkel sak är ju att börja hälsa på grannen i trappan! Det ena leder till det andra och till sommaren kanske ni ordnar en gårdsfest tillsammans!

Bloggaren vet vad det vill säga att bli ”ofrivilligt ensam”. Att bli lämnad efter många års äktenskap kändes fruktansvärt.
Visst, bloggaren är en frigjord och oberoende kvinna så det fanns och finns många fördelar med en ofrivillig ensamhet som snart kändes frivillig.

Men sorgen att inte ha någon att dela vardagen med kommer. Någon att bli gammal tillsammans med.  Någon man delat alla minnen med och som kommer att finnas vid ens sida ”tills döden skiljer oss åt”…
Den känslan, den sorgen och förtvivlan får en nästan att gå under.

Och bara en sådan sak som sex. Med den förra partnern kunde man vara lugn och njuta – båda kände varandras kroppar med eventuella brister och skavanker. Att träffa någon ny – inte en chans! Hur skulle man våga det efter alla år??

Men precis som med Triss!

Efter ett par år inställd på ett rätt behagligt men ibland lite sorgesamt singelliv (utan sex ) hände plötsligt det totalt oväntade! Lite chockad, en del motstånd från bloggarens sida (skulle hon tordas??) och sen var det klart!

Mötet ledde till en total omvälvning av bloggarens liv – bara på gott! Glädje, skratt, en massa tappade kilon i vikt, nyrustat hem – livet blev så mycket roligare och lyckligare.
Mötet mellan två singlar som båda fortfarande vill ha det bekymmerslösa singellivet att rå sig själva men ändå ha någon att krama ibland – visade sig vara perfekt.

Tänk så underbart det vore om alla kunde träffa någon på det sättet eller på det sätt som just de vill!
Någon att prata med. Någon att gå en promenad med. Någon att dela vardagsbekymmer likväl som glädjeämnen med. Det behöver inte vara mer än så. Leder det sedan till något annat så får väl framtiden avgöra hur det blir med det!

Hur gör man då?? DET är ju den stora frågan! Alla är ju inte som bloggarens vän som plötsligt bara gjorde slag i saken. 😉

En sak kan man ju börja med: Hälsa på grannen!

Precis som förr i världen! Ett ”- Hej!” – inte svårt alls! Och snart har ni börjat prata – fått kontakt.
Bildat ett hälsosamt nätverk. Att bry sig! Det behöver inte handla om någon att älska, någon att dela allt med – det kan räcka med att man bryr sig om varandra. Har lite omsorg om varandra. Någon som finns där. Lite trygghet – och ensamlivet blir lite mindre ensamt, lite mer hälsosamt.

Bloggaren tror att vi måste våga lite mera! Inte vara så stelbenta utan tänka lite mer fritt utanför boxen!  Är du fri och ensam men vill ha kontakt – VÅGA!

Var inte så konventionell och pryd! Livet är alldeles för kort – och ensamt – för det!

Hela artikeln om ensamhet som livshotande tillstånd – hittar du i Dagens Nyheter HÄR!

 

”A dangerous business” – det är vad en del tycker att bloggaren håller på med! Farliga bloggar!

 ” – Men vad har hon NU skrivit!!??” 

”- Hur fan kan hon bara lämna ut sig själv så där!!

Det händer faktiskt att folk försöker tala bloggaren till rätta. Ge henne råd om vad man skriver i en blogg och inte. Hur personlig man får vara och inte.

Som om bloggaren bryr sig!! Som om folk tror att de vet allt om henne genom hennes bloggar!! Och som om hon bryr sig om det??

Bloggaren skriver precis det hon vill i sin egen blogg och det är helt frivilligt att läsa! Och för den fruktansvärt orolige så meddelas härmed att bloggaren har en etik som säger henne att inte lämna ut människor med namn om hon inte frågat dem först. Dra en lättnadens suck nu – folks!!

Bloggaren kommer att fortsätta med sitt personliga skrivande – var så säker!
Och ni kan också vara säkra på – ni vet absolut inte allt!

Och vad ni än gör –  var rädda om hälsan!  Och GLÖM INTE DET HÄR:

 

Personligt: TACK till DIG som ger mig hälsa och ett nytt lyckligare liv!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En liten, liten berättelse om lycka –
förmedlat av en kvinna bloggaren känner.

För flera år sedan… Ett möte. En slump. Kanske. Eller inte.

Tiden går…

För snart 2,5 år sen… Nytt möte. Uppgjort? Av vem? Inte henne. Av honom?

Kanske en slump? Eller är det inte så här: ”Vi möter inte människor utan anledning. De är menade att korsa vår väg av en orsak.”

Självklart är det så!   ”Allting händer av en orsak, lev det, älska det, lär av det! Låt ditt leende förändra världen men låt inte världen förändra ditt leende.”

Ta chansen! Och hon tog den. Förstod att möten inte sker av en slump.

Men alla gladdes inte över mötet.
Ändå har dessa avundsamma ingenting med saken att göra!

Så låt ingen ta ifrån dig din lycka! Din lycka är något de illasinnade inte har ett dugg med att göra!

Lev och älska! Ta tillvara dina chanser! Lev! Här och nu!
Ta tillvara tiden!

TACK!

Du vet vem du är.

Var rädd om möten i livet. Får du chansen – ta den! Förändrar det ditt liv – låt det göra det! Lyssna inte på de som är avundsjuka och de som inte vill dig väl. Det är ditt liv – dina möten – din lycka!

Livet är kort! Grabba lyckan när den kommer i din väg!
Vem kommer du att möta imorgon!!

 

 

 

 

 

SAKER OM TID!

”- Jag har all tid i världen…” Så kan det låta när tidsoptimisten aldrig får arslet ur vagnen för att äntligen få till det där han skulle ha gjort för hur länge sen som helst.
Ännu värre är dom här: ”- Jag har inte tid!!” – det väser hon ur mungipan lite halvt hysteriskt med stirrig blick…

HUR kan man gambla med tid!?

Tid är en utmätt, mycket dyrbar vara som man inte har råd att vare sig slösa bort på onödigheter eller förspilla genom att inte ta tiden på allvar.

 Tiden vi har – du och jag – är begränsad. Tiden kommer att ta slut och vi vet heller inte hur mycket vi har av varan.
Har vi mycket tid eller har vi lite? Kommer vi att leva till vi blir 100 eller kommer slutet betydligt tidigare?
Och förutom detta med tid så ingår begreppet hälsa i aspekten också. Hur länge kommer vi att vara pigga och glada och kunna ge järnet den tid som vi fått oss tilldelat?? Ingen vet.

 Det alla borde ta till sig är att TID ÄR DYRBAR och dyrbarheter bör man vara rädd om.

Saker som INTE bör slösas tid på i onödan är jobb! Det är helt värdelöst att lägga ner alltför mycket av din dyrbara tid på arbete.
Gör det du måste och behöver, för att du mår bra av det och så att du får lagom mycket inkomst för det du gör – så du klarar dig. Gör varken mer eller mindre!

INGEN tackar dig för att du sliter ut dig. Du är snart utbytt mot en annan slav.
DU SKA LEVA – INTE BARA ÖVERLEVA!!

 Det du däremot ska ägna tid åt är först och främst dig själv! Mår du bra så mår andra runt omkring dig också bra.

Och det där med att gambla om tid! HUR kan någon VÅGA VÄNTA med att säga förlåt, ge den där kramen eller säga de där kärleksfulla orden!?
HUR kan någon VÅGA VÄNTA till nästa dag, nästa månad, nästa år – den framtiden kanske inte du har tillgång till! VÄNTAR DU KAN ALLTING PLÖTSLIGT VARA ALLDELES FÖRSENT!

Vad väntar du på??
Bättre tider??

VÄNTA INTE! LEV NU!!

En som predikade dessa ord ofta var Lena Nevander Friström.  ”Men hallå! Vad väntar du på – livet är bara nu!”
Jag hoppas och tror att Lena levde som hon lärde för hon avled 2008 endast 54 år gammal.
HÄR hittar du Lena Nevander Friströms ljudbok och här är ett citat ur den:

”Men hallå, livet är bara nu! Hela vårt välbefinnande vilar på fyra grundstenar: sömn, mat, motion och relationer.
Balans i livet mellan familj, arbete och fritid är en nödvändighet och måste finnas hela tiden, inte bara under en semestervecka.”

  Anledningen till att bloggaren kom att tänka på dyrbar tid var ett besök i en stuga tillhörande familjen.
Som den skrivande person som bloggaren är har hon en loggbok i stugan. Bloggaren kom att bläddra i den och hittade rader skrivna för 7 år sen. Där stod om lycka och glädje där på landet men också om sorgsen oro inför en framtid då barnen inte längre finns med som de gör när de är små, bor hemma, följer med till stugan. Raderna avslutades med – ”men idag är det lycka och det är NU som räknas. Leva här och nu!”
Tårarna rann när bloggaren läste  – för tiden hade nu sprungit iväg och allt som var då finns inte längre som förr.  Men bloggaren är så tacksam över att hon följde – och fortfarande följer rådet: LEVA HÄR OCH NU!

 

På tal om tid och att leva så såg bloggaren en udda men bra film här om dagen – ”The Book of Love”. Så här står det om filmen på nätet:
”När hans gravida fru Penny omkommer i en trafikolycka, har tillbakadragna arkitekten Henry svårt att se någon fortsatt mening i livet. Men när han träffar den skrotsamlande flickan Millie blir han märkligt intresserad, och engagerad i hennes livsprojekt: att bygga en flotte och segla ut på öppet hav.”

 Och ”flickan Millie” i filmen sa ett par saker som verkligen fastnade hos bloggaren:

”Det sägs att 67 % av människor som dör gör det när ingen ser. Men ingen talar om hur många som lever och ingen ser.”

och

”Det mesta är bäst när det inte är perfekt.”

HÄR kan ni se mer om filmen!

Här om veckan pratade bloggaren med ett par killar om val i livet. Och inte vilket val i livet som helst
– utan om valet av partner och av rätt sådan!

Varje människa är som en pusselbit och fel val ger skavande pusselbitar som inte riktigt går ihop. Det kan göra livet mer eller mindre besvärligt – för båda.
 Medan om man hittar rätt pusselbit får man liksom känslan av att livet blir lite mer komplett, ett vinna/vinnakoncept,
man kompletterar varandra. 

Sen är det sannerligen inte lätt att hitta rätt i pusselbitshögen!
Eller att få till det där pusslet!

Vem säger förresten att det inte kan gå bra att fila till ”fel bitar” också –
så att ”omöjliga bitar” ändå passar ihop! 🙂

  Det kan nog också vara en bra rekommendation –
att karlar slutar sprätta runt med snoppen överallt!

 Dra igen gylfen så blir det nog tusan så många bättre pussel. 😀

Är bloggaren för frispråkig? Kommer hon med för många avslöjanden? Är hon för öppen? Nej då, inte alls! Bloggaren skriver precis vad hon vill och det är upp till er om ni vill läsa eller låta bli. Enkelt! 😀

En del är rädda för frispråkiga människor.  En del tror att bloggaren kan bli farlig.
– Vad ska hon hitta på härnäst!?

Det är lugnt! Bloggaren kör med etik! Lämnar aldrig ut någon – och avslöjar bara lagom mycket
– och det gäller även om henne själv! 😉 

Så sluta oroa er över allt möjligt och lägg av med stress och press! Skjut absolut inte upp drömmar och önskningar till morgondagen – för imorgon kanske aldrig kommer!
Gör som bloggaren – älska! Och strunta fullständigt i dom där tråkiga typerna som vigt sitt liv åt bitterhet, illvilja och förtal!

FÅNGA DAGEN SOM ÄR IDAG – LEV LIVET HÄR OCH NU!

 

 

 

 Batterier kan behöva laddas och inte bara de där fyrkanterna som finns under en motorhuv.

Bloggaren tyckte vardagstrampet blev tjatigt och faktiskt lite dränerande. Så när nu sommaren dröjde sig kvar i slutet av förra veckan tog hon chansen – dags för batteriladd där det är som bäst! 🙂

Vägen till bloggarens lite hemliga laddningsstation 

Och visst var det en lyckträff! Ljuvligt väder och solskenet fortsatte!

Naturligtvis måste bloggaren bada! Termometern på verandan visade +22 så det blev självklart ett dopp i sjön!
Och hur badar man bäst? Jo, näck! Det är en helt annan känsla att simma ut i vattnet utan en tråd på kroppen. Vattnet som smiter åt runt kroppen – ljuvligt!
Har ni möjlighet att bada naken så ta den!

Kvällen blev vacker. Bara en sådan vy gör att man går ner i varv och bara njuter av att finnas till. Känna sig liksom närmare naturen och livet.

Ladda batterierna är att ”bara vara” och göra som man vill – så tycker bloggaren. Och att göra som man vill kan till exempel vara att gå upp på natten och njuta av att det är totalt becksvart utanför! Så mörkt som det aldrig någonsin blir i stan.
Och njuta av tystnaden! I en liten stuga finns varken ventilationssurr eller brus från element – bara tystnad. Underbart!
Går man sen ut på verandan kan man höra skogens stilla sus. Ren njutning!

Sen kan man ta en kopp kaffe och en macka mitt i natten!  Bara för att man kan – och vill! Bara så där!

Morgonen gav ännu mer lisa för själen!

Och nej, ingenting är ”photoshoppat”!  Ljuset var så där fantastiskt!
Och älvorna dansade över sjön…

Sen blev det ju bad igen! 🙂 Vem kan motstå när man får chansen!?

Stugan är ingen lyx men där finns allt vad man kan behöva. Tak över huvudet 
– och en säng att sova i.
 Lägg sen till lite god mat och dryck så är njutningen komplett!

Jo, det behövs ett dass också! 😀 Det lilla krypinnet med vit dörr!  Två platser så att man kan få sällskap om man har lust! 😉 
Eller så kan man helt sonika sitta ensam och filosofera
– göra sina behov i lugn och ro.
A room with a view! 😉

Promenader i skogen blev det också. Vildhallon plockades liksom kantareller och Karl-Johan. Den här lät dock bloggaren bli – men visst är den vacker!

Fiskelycka hade inte Bloggaren med sig!
Det hjälpte inte att byta drag ett antal gånger…

Sen blev det förstås ett dopp igen!!  Lite kallare nu när temperaturen på morgonen såg ut så här! + 10 – så vattnet blev svalare och svalare efter varje kylig natt!

Regnet kom rätt vad det var. Men inte med mörka moln och kyla – utan så här! Plötsligt vräkte regnet ner men solen sken för fullt! Fantastiskt!

Bloggaren avslöjar – det blev bad igen! Ja, varje dag under vistelsen på laddningsstationen! Allt för njutningens skull. För att ”bara vara”. Göra precis det man själv vill – utan måsten. Glömma vardagen och leva bara här och nu – mitt i naturen.

Sista kvällen blev det efterrätt. Sen sova hur gott som helst och så länge eller så lite man vill.

Visst var det med lite vemod bloggaren drack sitt morgonkaffe den där sista morgonen…

Men sommarens sista bukett kom med hem som påminnelse om ljuvligheterna – och om att ta det lugnt. Aldrig glömma att ladda batterierna.

Ett litet tillägg!

Ni som läste den tidigare bloggen om mobbing och skitprat bakom ryggen – DN hade en artikel här om dagen med rubriken ”Hur ska jag få mobbningen i barndomen att släppa greppet?”
Du kan läsa den HÄR!

 I artikeln hänvisar man bland annat till Jenny Rickardssons bok ”Jag tror jag måste prata med någon”.
Den boken hittar du bland annat HÄR!

Till sist! Älska mer! 

 Älska mer och hata mindre – en ständig uppmaning från bloggaren.

En del älskar blommor
– andra älskar god mat!

Vissa känner hur mycket kärlek som helst till skidåkning medan en hel del människor bara har ögon för katter!

  Bloggaren är en verkligt kärleksfull person som älskar många! Vissa älskar hon mycket och andra älskar hon bara lite lagom så där! 🙂 Huvudsaken att man känner kärlek och kan älska – ju mer, desto bättre.

Veckans lek
– nej en lek varje dag, året om!

Ös ur dig kärlek! Visa den! Lev livet kärleksfullt och varmt – inte bittert, negativt och kallt.

Börja med att älska dig själv
– så kommer nog resten av bara farten!
Tänk på hur bra du är! Se dig själv i spegeln och säg till det där ansiktet mitt emot:
– DU ÄR JU BARA BÄST!

 

Bloggaren ÄLSKAR! Och tänker fortsätta med det!

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!