Feel in the Blogg

På sociala medier förekommer överlägsna kommentarer sen en tid om två saker, två personer – de här:

Ted Gärdestad och

Olof Palme.

Ted för att han skulle ha fyllt 60 år den 18 februari och Palme för att han mördades 28/2 för trettio år sedan.

Personer på sociala medier raljerar över personerna och tycker det är överdrivet att ha minnesprogram över dem, att minnas. De undrar varför och bryr sina superhajpade skallar en stund, kastar ut lite skit på Facebook och Twitter och glömmer sen allt.

I dessa flashiga tider då det skajpas och hajpas och där nyheter som levereras för en timma sedan är gamla är minnesprogram skit. Då är den bäst som får flest likes och som marknadsförs mest och bäst – så länge det nu varar…

Det bloggaren kommer att tänka på är ordet GENUIN. Det genuina och det äkta – var finns det idag? När allt går i en rasande fart och den som var stjärna igår är borta imorgon.

De som ifrågasätter Ted Gärdestad får svar på tal också! Människor som inte glömmer och där Teds musik är en del av en oskyldig ungdomstid med sol, vind och vatten – och en egen måne. Om äkta känslor – oskyldigt blå.

Den som ifrågasätter Olof Palme vet inte vad retorik och passion är! Bloggaren anser att efter Palmes död har mycket gått förlorat inom politiken. Dynamik och intensitet – äkthet.
Att lyssna på Olof Palmes tal är hänförande även om man inte delar hans politiska uppfattning. En så totalt lysande talare! Ingen med samma kapacitet och dignitet har kommit efter honom. Och hans ord om jämlikhet och allas lika värde är lika aktuellt idag, om inte mer, som för 30 år sen!

GENUIN – har vi mist genuiniteten? Har äktheten i Sverige gått förlorad? Det där äkta, det sanna – och ihop med det, värme och gemenskap.
Ju äldre man blir ju mer lär man sig och man får mer att fundera över. Bloggaren lär sig, funderar och undrar vad som hänt och hur man kan få till en förändring. Någon gång tänker hon skriva om ”Fenomenet i Gräsnäs” som handlar om det äkta, det sanna – om gemenskap utan förbehåll över gränserna, vilka de gränserna nu är…

Till dess, glöm inte det genuina och äkta för allt flashigt och nytt! Lyssna på Olof Palmes tal – och njut!  Och lyssna på Ted Gärdestad – HÄR är ett förslag – ”För kärlekens skull”.

”Utanför fönstret slår våren ut.
Marken blir grön igen.
Allt som var dött, väcks till liv,
det kan också vi
Mm..
Så länge vi andas.
Ute till havs styr en fiskebåt.
Längs en fri horisont.
Den gungar så tryggt in mot hamn
som jag i din famn.
Mm..
Så länge vi älskar.

Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Högt på ett berg står en katedral,
och pekar upp mot skyn.
Men det är för himlen i dig,
och jorden i mig
Mm..
Vi älskar varandra.

Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Mmmm…”

Bloggaren fortsätter med sina funderingar runt relationer. Dagens blogg handlar om att leva ihop livet ut – är det möjligt och i så fall varför skulle man!? Med följdfrågan: – Hur kul är det?

Ungt par – kärlek och lycka! Sambos eller giftermål.  Jättemysigt och underbart och härligt!!

Kärlekslyckan utvidgas – en baby!
Sen kanske flera barn! Tiden går – kärleken består, eller?
Tonårstiden kan vara nog så slitsam för föräldrar… Med sorg i hjärtat och kanske en lättnadens suck flyttar så barnen hemifrån……och vad händer då… Nu när det bara är två kvar, det där kärleksparet från förr… 

Inget att prata om längre… Ingenting gemensamt…   Till slut – skilda vägar…

Men är det så fel egentligen?? Som bloggaren i tidigare bloggar konstaterat så är vi människor också djur som alla andra. Arten ska fortleva – fortplantning ska till. Men sen då? Få djurarter lever ihop livet ut och djur blir dessutom sällan så gamla som vi människor blir. Numera, vill säga. För inte alls länge sedan var det inte ovanligt att livet slutade vid 40-50 för hårt arbetande människor. Idag är den livstiden fördubblad för väldigt många. Det betyder kanske 40 år av tillsammansskap efter det att barnen flyttat hemifrån. Hur kul är det??

Jodå, det finns riktiga lovestories där par lever ihop under 50-60 år och är hur lyckliga som helst. Men hur vanligt är det? Är det inte mycket av jämka och jämka, slentrian och en hel del tristess?

 Bloggaren blev ofrivilligt singel för några år sedan och trots att äktenskapet blivit rätt mycket av  just slentrian och tristess kändes det som om livet tog slut.

Så var det ju inte alls – tvärtom, visade det sig.  Livet hade så mycket mer kvar att ge!
Resor, möten, nya bekantskaper, nya vänner, andra konstellationer.

Med vuxna, utflugna barn blev det en oväntad frihet som innebar stor förändring – förbättring – ett rikare liv. Det tog sina år att förstå att skilsmässan inte var slutet på livet utan tvärtom – en nystart – men sen! Dags att leva livet!

Och varför inte? Varför ska par hålla ihop livet ut? Om de nu inte är sjusärdeles lyckliga tillsammans och känner att detta är det absolut rätta för dem förstås. Men alla andra? Vi är som djur som reproducerat oss, tagit hand om vår avkomma – och sen då? Sen när det är 40 år kvar till döden!?

Bloggaren tror på idén att försöka hålla ihop när barnen är små. Kämpa på även om det är tungt – för att ge barnen en någorlunda trygg uppväxt. Sen finns det bra exempel på alternativ men det känns ändå som viktigast att sätta barnens väl och ve före sitt eget under barnens uppväxt.

Men sen då!? En skilsmässa behöver inte alls vara slutet, som sagt, utan tvärtom! Det finns så mycket mer att se, göra och uppleva!

Och i den ålder som kallas medel – halva livet kvar – så kan man strunta i konventionerna! Vem bryr sig!? Vad spelar ålder för roll när båda är vuxna och vill samma sak? Vad spelar någonting för roll? Allt är tillåtet som inte sårar någon annan eller gör någon illa, är bra ledord! 

Bloggaren förstår att alla 40-åringar och äldre inte bara kan bryta upp ur förhållanden bara för att – och känner då att hon dragit en vinstlott som drabbades av en ”ofrivillig skilsmässa”.

Att bli äldre, skilja sig – kan vara kicken du behöver! Så du som ”drabbats” –  sluta vara ledsen och bitter! Sluta leva i det förgångna utan ta för dig av ditt nya, spännande liv! LEV medan tid är!

I morse slog bloggaren på radion och hamnade i dilemma! Ja, i Mix Megapols inslag ”Dilemma” – vars rubrik i tablån idag är, citat: ”Sugen på pojkväns pappa”.

”Har du sett din vän vara otrogen med en annan vän? Ska du berätta för deras respektive eller inte? Är det okej att ha på tvn en efterlängtade fotbollsmatch under en middagsbjudning? Lyssna på Dilemma varje lördag- och söndagmorgon kl. 08.00-11.00.” är presentationen av ”Dilemma”.

Bloggaren hörde ett inslag med en fråga från en kille som undrade om han skulle göra slut eller inte. Han hade kommit att tänka på att trots att han älskade sin flickvän sen 8 år så kändes det frustrerande att aldrig mer få vara med någon annan.

Det handlar om relationer och bloggaren kom att tänka på hur hon själv känt samma sak under ett långt äktenskap.
Som trogen partner kändes ibland ett enormt sug efter någon annan. Bara för att prova. För att ha något att jämföra med kanske. Den där märkligt kvävande känslan av att aldrig mer få en annan man.

Panelen i radioprogrammet kom fram till att killen som frågade INTE skulle ta en paus i förhållandet – det är dömt på förhand – men att gå ut och festa var och en för sig. ”- Men inte gå hela vägen”, som kvinnan i panelen sa, vilket bedömdes som svårt av panelens män.
Över huvud taget blev rådet att sluta sitta hemma och kolla på Mello utan göra saker, nya saker, tillsammans men också var och en för sig inom vissa gränser.

Relationer är inte lätt. Det är inte lätt att vara människa.  Därmed kommer bloggaren osökt in på den förra bloggen om plutmunnar och ”sparrowfaces” – och konstaterar kallt när hon tänker efter: Det var inte bättre förr!

Bloggaren minns hur det var att vara ung på 70-talet när de s k flicktidningarna dikterade villkoren för unga tjejer…  ”Vi bjuder på tjejernas hetaste sex-brev” – FIB Aktuellt.
Och dessa sexbrev berättade bland annat om hur många killar som tjejerna legat med…
Bloggaren minns att i en korkad tonårshjärna antecknades det egna antalet flitigt… Det blev en tävling…Sjukt! Bloggaren ber om ursäkt men kommer upprört att tänka på att en blogg skulle kunna handla om ”de äckligaste kukar jag träffat på”. Förlåt det obscena – det kommer naturligtvis aldrig att inträffa…

”Full poäng i Mjölby” och det handlar då inte om några högskolepoäng i språk…

”De skönaste flickorna i Luleå”.

”De vackraste flickorna i Småland. 14 sköna sidor i färg”.

Tidningen utsåg regelbundet ”Veckans skönaste flicka”.

Bloggaren känner sig tacksam över att hon överlevde tonårslivet och tänker att dagens plutmunnar och visade klyftor känns rätt harmlöst i sammanhanget.
Bloggaren uthärdade troget även äktenskapet. Det blev ett slut på detsamma och så småningom en underbar början på det där andra… Suget, känslan, passionen – igen!
Men DET kommer bloggaren inte att berätta mera om.
Någon måtta får det allt vara!

Intet nytt under solen alltså. Bara hoppas att förnuft och känsla får råda – då som nu. Ha en fin lördag och sköt er!

Bloggaren har kommit på att hon har något gemensamt med Stellan Skarsgård – och det är ju inte illa! Illa är dock kanske vad likheten gäller för något… Det här: Så här säger Stellan Skarsgård alltså: ”I USA blir jag tillsagd att inte prata politik och då gör jag det direkt! Är det något man inte får säga så får jag en otrolig lust att säga just det. Det finns ett drag av tourettes där.”

Bloggaren är likadan! Så fort något ”inte får tas upp eller diskuteras” så nog slänger bloggaren upp diskussionsämnet på bordet! På gott och på ont…

 Lite sånt blir det nu – även om bloggaren har en stark etik och ett rättspatos. Hon skulle aldrig röja någons förtroende eller lämna ut någon person. Det finns faktiskt gränser också för bloggaren – tro det om ni vill. Men sig själv lämnar hon gärna ut rätt mycket av – till barns och släktingars stora häpnad och ibland förskräckelse. 🙂

Här om dagen utnyttjades stilla dagar efter jul till rensning och sortering av skåp. Köksskåpet visade sig innehålla hur många olika sorters vykort som helst! Sådana där ”bra-att-ha”, ni vet… Här ett från Djurens Rätt!

Och tar det ju sådan tid! Mycket längre tid än man räknat med – detta rensande. För minnen dyker upp och tankarna rinner iväg ihop med tiden…
Som det här kortet som inhandlades för många år sedan: När exmaken studerade år efter år efter år – så fann bloggaren ett passande gratulationskort för honom: Bloggaren trodde nästan att studietiden aldrig skulle ta slut…

Exmaken, ja. Det här kortet väckte lite sentimentalitet. Ett brevkort med en bild av ett hus med en grind.  På grinden hänger en skylt med en pil – ”Rum”. Det brevkortet köpte bloggaren när hon trodde att den förlorade maken skulle komma tillbaka. Han skulle välkomnas med att det helt säkert fanns ett rum att hyra hos bloggaren. Så fel tänkt men så kändes det i den sorg som var då. För maken hade hittat en ny och hade inga planer alls på att återvända… Minnen…

Ordning och reda blev det till slut i alla fall. På vykorten i köksskåpet och på bloggarens liv också kanske…

Eller hur är det med livet egentligen? Bloggarens och er andras?

Har ni tänkt på att nattetid då dyker problem och ängslan gärna upp – istället för sömnen…  Tankarna ansätter en. Det ska ältas om och om igen. Vridas och vändas på. Kanske gråta en smula. Kasta sig av och an i sängen. Gå upp.

Och efter febril tankeverksamhet hittar man så lösningarna – för att när morgonen kommer nästan ha glömt bort alltihop. Allt känns mycket ljusare när dagen randas och nattens djupa svårigheter och krångliga lösningar är borta med vinden.  Tills nästa natt…

Hur har du det med värmen och närheten?  Är du en sådan som räknar med kärlek på köpet?
Som har så bråda arbetsdagar och så mycket tidspress att inte ens en minut finns inplanerad för värme från en annan människa?  Det får liksom komma på köpet – om du har tur. Om det finns någon där…

Då tänker bloggaren på några rader hon läste någonstans. Om hur vi människor springer runt i ekorrhjulet utan vett och sans. Springer förbi varandra! Hur slitet har blivit en accepterad vana där det inte finns en tillstymmelse till egen tid – eller värme och kärlek. Här kommer raderna:

Jag är ditt halmstrå. Din räddning ur fördärvet. Din väg ut. Ditt hopp om liv.
Och du är mitt… Halmstrå, räddning, väg och hopp.
Du behöver mig. Jag behöver dig. Vi behöver varandra.
Så enkelt. Och så svårt…

Risken är att det slutar med några rader i en dödsannons – som den här: Rader om en gammal kvinna.
Låt det inte sluta så! Unna dig att leva – inte bara överleva! Välj några minuter, timmar – så småningom kanske dagar – till bara dig själv och dina innersta önskemål och du ska se hur mycket bättre allt blir. Möt din medmänniska och öppna famnen! Upplev sen hur bra du kommer att må och hur faktiskt vardagsslitet går så mycket bättre!

Lite som Jesper Waldersten säger i DN: ”Fantasin är nyckeln till en meningsfull verklighet”. Så sant – så sätt fart på fantasin!
”God Jul” har Waldersten lagt till också och då lägger bloggaren till det här julkortet som hon fann bland alla mängder av kort! ”Gott Nytt År! Lycka hela året!” Det var väl en bra nyårshälsning – LYCKA HELA ÅRET! Det kör vi på!

 Slutligen några vackra vinterbilder från ett iskallt Arboga idag. Utsikt mot Stureparken.

Och så Arbogaån!

Alltid lika tacksamt att fotografera.

Årets första dag och årets första blogg. Gott Nytt 2016!

 Känns det så här idag? Iskallt!
Och lite skruttigt? Dagen efter kvällen före. Det finns hopp!

Den vackra julblomman som förärades bloggaren veckorna före jul börjar se lite anskrämlig ut.
Men det finns som sagt hopp! Ett nytt år! Ett nytt liv! Och inte bara ett!
Bloggarens fina amaryllis har inte bara en ny knopp – utan två! Tack igen – Lars och Birgitta!

Så det finns hopp för dig också – nytt år, nytt liv! Dags att vända blad, som man säger. Den nya amerikanska kattkalendern för 2016 är uppe och bladet för januari säger ”Better to feed one cat than many mice” – dvs bättre att föda en katt än många möss.

När vi nu avverkat hoppet från gammalt till nytt – från 2015 till 2016 – låt oss gå till rubriken för dagens blogg! ”Glad i deg!”
Vad är nu det?? Glad i deg??
Nej, det handlar INTE om att vara glad i degen! Utom om det norska uttrycket som på svenska blir ”glad i dig”!

Glad i dig! Kan vara att man gillar sin mamma väldigt mycket.

Eller att man älskar pappa!

Men visst är det ett jättefint uttryck – glad i dig!
Bloggaren kom att tänka på uttrycket igår när hon träffade en mycket kär vän. Det var verkligen underbart att se honom. Bloggaren blev SÅ glad! Så där så man riktigt känner hur det lyser ur ögonen! Att vara glad i någon! Att tycka väldigt mycket om någon – så att man blir så GLAD och lycklig när man ser personen. Så glad så att det verkligen syns! Så där glad så att omgivningen försvinner för en medan andra ser hur det verkligen lyser ur ögonen.
Ja, så kändes det igår. Glad i dig.

 Så precis som igår på årets sista dag så hoppas bloggaren på årets första dag – att massor av kärlek och lycka ska postas till er bloggläsare. 

 Att du ska känna dig glad i någon

– eller något!

Det finns hopp – nytt år – nytt liv!