Feel in the Blogg

Facebook svämmar över av fjortisars duckface-bilder… Ja, de förekommer också bland dom över 20…

Bloggaren tänker nu analysera lite under begreppet ”Det är inte lätt att vara människa” och kommer säkert att få en hel del skit för det! Bloggaren tänker nämligen ta män i försvar – oerhört eller hur, av en feminist!

Bloggaren undrar nämligen vad budskapet är med att lägga ut en sådan här bild på sociala medier? Är det att säga: – Hej, jag är en juste tjej som är duktig på språk!” eller ”Kontakta mig så får ni veta allt om hästar som är mitt favoritintresse!” Alternativt – ”- Ska vi ta en fika på onsdag, du och jag?”
Eller är det inte anspelningar på sex? ”- Kom och ta mig!”

Därmed kommer bloggaren naturligtvis in på män! Dreglande män! Män som blir upphetsade av de här bilderna och där en del av dem läser in just budskapet om sex.

Nästa steg är att fundera på vad som händer när de mer hämningslösa männen ger sig ut på jakt s.a.s. De där grabbarna och gubbarna som inte fattar det där med de dubbla budskapen.
De som inte förstår att sexiga tjejen  inte alls vill bli påsatt i nästa gathörn – utan bara lägger ut sexiga duckfacebilder av andra anledningar. Vilka då??
Och då kommer vi in på den superheta kommentaren som man bara inte får uttala:
”- Dom får skylla sig själva!” Tjejerna, kvinnorna – alltså. Är det så? Naturligtvis inte.

Det här knepiga spelet är inte lätt att förstå. Förmodligen är det mest en form av konkurrens tjejer och kvinnor emellan att lägga ut bilderna. ”- Fin du är sötis!” och svaret ”- Du är!!” och bla bla bla…
Och duckfaceläppar är INTE snyggt!!  Seriöst – hur kan någon tycka det??

Går man back to basic och funderar runt att vi människor bara är djur som alla andra och det är reproduktion som gäller. Parning, fortplantning för att arten ska överleva.
 Tuppar som burrar upp sig för hönorna!  Katthonorna som rullar runt på gården när marssolen skiner och skriker för att locka till sig hanen.

Men djuret människa har fått en hjärna! En hjärna som bör slås på och användas även när reproduktionsgenerna gör sig gällande.
Här kommer vi in på svårigheterna att hantera information! Vad är budskapet? Vad vill tjejerna/kvinnorna med bilderna på Facebook? Vem lägger de ut bilderna för? För männen eller för de ”konkurrerande honorna”??

Vettiga män klarar ofta den här balansgången men det finns en hel del undantag.

Det är inte lätt att vara människa! Bloggaren känner att hon inte blivit särskilt mycket klokare av det här inlägget. Har ni? Det kändes bara så skönt att få lägga ut det. Orka duckface!!

Bloggaren har en massa gosedjur. Ja, några har fått flytta upp på vinden på grund av platsbrist. Men gosedjur har alltid betytt mycket – något mjukt, tryggt – någon att krama…

Så det lilla lodjuret ovan var en av flera gosedjur som mötte bloggarens blick imorse. Denna morgon som kändes totalt onödig. Varför gå upp??

En sådan där morgon när man känner total meningslöshet. 
En massa krav som man inte orkar leva upp till. Så varför inte hoppa över denna dag och gömma sig för världen.
Och inte bara den här dagen, utan kanske även nästa och nästa och nästa…

När man tappar lusten, tappar greppet och faller igen.

Faller handlöst och oväntat – eller kanske inte helt oväntat då…

Hur man är LIVRÄDD för att hamna i det djupa svarta hålet!!

Det där hemska, vidriga, förgörande hålet som är så svårt att ta sig ur…

Hur är det möjligt att klara detta??

Men så händer något! Tankarna vandrar iväg och det slår en att det faktiskt finns en hel del att kliva ur sängen för!
En del anledningar att ta sig upp för stegen igen! För det finns människor som vill dig väl!
Människor som vill räcka dig en hjälpande hand!

Tillsammans kan du ta dig upp igen!

Ett lyckoskutt när man ligger där i sängen och kommer på att det finns en hel del att orka vidare för.
Tillsammans kan vi klara det.

Det kan också vara så att du behöver falla för att upptäcka dig själv och vart du hamnat i livet.
Precis som bilden säger: Ibland kanske du faller ner för att det är meningen att du ska hitta något där nere i det mörka. Dig själv. Vem du är. Vad du blivit. Hur du vill ha det. Dags att välja. En nystart! En ny chans!

Ge aldrig upp! Det finns någon därute som älskar dig!

Avslutar med ABBA:s ”I do, I do, I do”.

Vågar du visa dig naken?

Vad har livet gjort med dig? När började du tubba på den du verkligen är??
Var det som barn? När du inte dög? När andra bestämde att du inte riktigt räckte till eller passade in? Var det då du började ändra dig – för att vara till lags…?

Blev du klassens clown? Barnet som gav bort sitt godis för att få vänner? Och senare – den som gav bort saker?
Eller blev du tystare. Mobbad?

Fortsatte du som clown även som vuxen? Köpte  du vänskap med saker? För att vara snäll…

Var den som alltid ställde upp? Som alltid hjälpte andra? Då som nu. Den där som alla självklart bad om hjälp hos – för hon eller han sa aldrig nej.

Blev du förste älskare?  Tuffast, fräckast, den som räknade alla tjejer du fick omkull och dom blev många…Bara för att du kunde! För att visa dig!

Men vad hände sen? Vad händer sen? När ryggsäcken med alla måsten och alla krav blir för tung?  Vad händer då?? När skrattet fastnar i halsen
– på dig själv!

När allt du gör inte räcker längre?
När alla pekar på dig! När du gjort allt för alla andra men glömt dig själv?

När allt det där du gjorde – skämten, alltid-ställa-upp, knullet – plötsligt bara blev för mycket.  För ihåligt. Inte du!  Vad händer  – när du tappat bort dig själv, din själ…

Kanske blir du våldsamt arg? Tar ut din frustration på andra!
Du känner inte igen dig själv längre.   Och plötsligt orkar du inte mer utan slår igen dörren! 
Det räcker nu! Du orkar inte mera! Det är ”game over”! 
Men vågar du gråta?
Vågar du släppa lös all frustration, sorg och ilska där du gömmer dig? 
Vågar du vara dig själv där i ditt stängda rum?

Hur gör du när du tappat fotfästet?

STOPP! DET FINNS HOPP! ALLTID!
Kasta av dig alla tunga ryggsäckar du lastat på dig genom åren! Alla dumma måsten och horribla krav på dig själv! Släng alltihop!

Ta hjälp! Det finns vänner som vill hjälpa. Du är inte unik – det finns många som kan dela med sig av samma erfarenheter.

Det finns tröst att få! Ta emot den. No man is an island!

En kram är en bra början men ofta kan det behövas mer professionell hjälp. Ta emot den! Våga prata om det. Massor av människor är med om samma sak som du. Genom att berätta hjälper du både dig själv och andra. Våga visa känslor. Våga gråta.

Våga första steget! Våga språnget! Du kommer inte att ångra dig!

Våga visa dig i all din nakenhet! För du duger – precis som du är! Låt inte andra styra ditt liv mera! Var den du är – det räcker så bra så! Och du kommer att återfå harmoni och lycka i ditt liv.

Låter det som floskler och bullshit!? Inte alls – bloggaren har själv varit med om allt det här!

Lycka till!

I Dagens Nyheter i söndags gick resetipset till Bulgarien.
Med rubriken ”Bulgarien bortom solstolen” menar skribenten Johan Öberg att ta sig till historiska byggnader, glittrande guldsmycken på museer och se välbevarade gamla hus. Långt från Sunny Beach alltså, och det är meningen. 

För cirka 5000 kronor får du ett 4-stjärningt hotell 1 vecka.

Långt från solstolarna, ja – men inte tillräckligt långt!

Bloggaren tänker på Iskra – flickan från Bulgarien som månad efter månad, varje dag, har suttit från morgon till kväll utan för ICA i Arboga och tiggt pengar. (Bilden visar inte Iskra eftersom bloggaren inte ville fotografera och ”hänga ut” henne – utan är en av många andra tiggare ur en tidning).

Är detta Iskras hembygd?

Inte 4-stjärnigt direkt…

Bloggaren mådde illa när hon läste tipsen om resor till Bulgarien och citat som ”Det får bli soffhäng på en cool, modern loungebar med parasoll och starka fläktar utomhus där vi pustar ut med sallad, billig öl och läsk.”

Och ändå – kanske är resor till detta land och många andra där människor lider och har det mycket svårt – en möjlighet för landet att resa sig? En chans också för de allra mest utblottade?

Fast bloggaren stoppar hellre 5000 kronor i tiggarnas muggar än gör resan till deras hemland. Kanske är det fel tänkt men när jag ser Iskras skygga blick i de milda ögonen så måste jag bara ge henne en slant, en smörgås, något att dricka.

Iskra – namnet betyder gnista. Kanske är Iskra gnistan av ett hopp för en bättre framtid?

Artikeln om resor till Bulgarien hittar du HÄR i DN.

Detta var DN i söndags. Dagens lokala Arboga Tidning innehåller bloggarens insändarsvar till Agneta Bode. Nån måtta får det lov att vara!!

På  begäran publiceras nu insändaren här:
Svar till Agneta Bode
Det som slår mig när jag läser ditt insändarsvar är att du och jag verkar leva i skilda världar. Kanske har även ni lokalpolitiker drabbats av det man ofta beskyller rikspolitiker för – att befinna sig för långt från verkligheten.
Men inte kan du väl ha undgått reportagen i lokaltidningen om äldreomsorgens skavanker liksom arga insändare från såväl brukare som personal? Och ändå påstår du att du aldrig hört, citat ”dessa svarta beskrivningar” – och avser mina inlägg om äldreomsorgen. Hur kommer det sig? För långt från verkligheten eller stoppar du huvudet i sanden som en struts? Vill inte se, vill inte höra.
Du insinuerar också att jag skulle ljuga vilket gör mig upprörd! För ja, jag har varit i kontakt med IVO och ett par Lex Sarah-anmälningar är också gjorda och det gäller bara min anhörig. Hur många kontakter och anmälningar som gjorts av andra vet jag inte. Detta borde du känna till och inte i tidningen påstå att jag far med osanning!
Du beskriver, citat ”en väldigt bra äldreomsorg med fantastisk personal som på ett professionellt sätt utför sina arbetsuppgifter”.
Ja, personalen sliter och gör det absolut bästa av situationen – ingen skugga över dem! Men hur länge ska de orka!? Hur länge ska de försöka uppfylla Agneta Bodes illusion utåt av en fantastisk äldreomsorg? Några har vågat höja rösten – men det har tydligen inte nått Agneta Bodes öron.
Det är ett svek att ignorera och inte lyssna! Att osynliggöra är för övrigt en av de så kallade härskarteknikerna.
Socialdemokraterna har styrt Arboga i nära hundra år och makt verkar ha blivit en självuppfyllande profetia för partiet liksom devisen ”en gång sosse, alltid sosse” är för många av Arbogas invånare – oavsett hur tokigt de än blir och hur lite politikerna än lyssnar.
När ska alla som klagar över omsorg och annat i Arboga också inse att det går att göra något åt saken? Inse att de styrande politikerna faktiskt är valda att föra just er talan och om detta inte sker – protestera eller byt parti!
Susanne W Linde
Arboga

Avslutar med en serieteckning ur DN i söndags. 😀

Dagens insändare i Arboga Tidning.

Bloggaren är ”stolt men inte nöjd” över den! För när ska ord bli till handling någon gång!?

ALLA ska med!!