Feel in the Blogg

Phalaenopsis heter denna så vanliga orkidé i våra svenska hem. Så här växer den vilt. Grenarna med de vackra blommorna ska hänga fritt.

Men när de säljs i affärerna ser de ut så här: Uppstagade på pinnar! Det måste vara en pina för växterna!

Även mina orkidéer såg ut så när det köptes. Kanske är jag överdriven när jag tycker synd om de tuktade växterna…

Jag plockar gärna bort pinnarna och klämmorna! Så att växterna får tillbaka det naturliga.

Det blir finast så. 🙂 Här i ett större växthus någonstans. Någon har tänkt lite likadant.

Nu ter sig den vita orkidén mer naturligt vacker ihop med den julgranna amaryllisen!

Nikolaus och Niklas ska firas idag! Grattis på namnsdagen!  Men alla finländare har också möjlighet att fira lite extra för det är Finlands nationaldag idag, 6 december! Egentligen kallas den Finlands självständighetsdag men firas som nationaldag och flaggdag. Hyvää syntymäpäivää!

Måndagsmorgon med katten Felix – en del av vardagslunken. Något man tar lite för givet.

Ingen speciell dag. Inget särskilt ska hända – vardagslunk – men ändå fantastiskt stort! För vardagslunken är en lugnare del av livet och livet är en gåva som vi har men som snart är borta.

Jag tänker på livet idag. Som den huvudlösa skuggan här bakom mig ruvar döden på oss alla. Vi vet inte när –  bara att den kommer.

En del har fått sina dagar räknade. Vet mera bestämt när de ska ta slut. Svår sjukdom har gjort att vardagslunken blir en unik nästa oåtkomlig gåva. Dörren som nyss stod vidöppen är nu bara på glänt…

Mörka tankar, sorgsna funderingar under en promenad i mörker – förbyttes till glädje och värme – LIVET – hos älskade mor och far! Här häller pappa upp Farsdagspresenten för smakprov – Linie Akvavit.

Vi fick en så trevlig kväll tillsammans!  Kastet från en tillvaro i dödens skugga till ljuset och värmen hos föräldrarna gjorde säkert sitt till. Jag ringde dom imorse och tackade för den fina samvaron igår och de delade min åsikt.
Lyckan att ha kvar sina gamla föräldrar är stor.

Vardagslunken är livet. Inte livet med yviga gester och fantastiska upplevelser – utan det vanliga, enkla livet som är så mycket värt. Det kan vara en busig katt på morgonen! Eller kajorna som vänskapligt delar fågelfrön med småfåglarna. Blomman som räddades från den tidiga frosten ute på trappan och som nu blommar vidare!

En nattfjäril som vilar på en vägg. Enkla, vardagliga ting som är fantastiska om man betänker alternativet till liv.

Google har en tänkare på sin logga idag – så det kanske är en lite filosofisk måndag.

Namnsdagsbarn denna måndag är Konrad och Kurt. Grattis!

”Livet är det som pågår när vi sysslar med annat”, sägs komma från John Lennon och är i alla fall ett väldigt bra citat! Ta tillvara! Upplev lyckan av vardagslunken.

KRAM till er denna filosofiska måndag!

Så här ser hon alltså ut – ”regionens ständiga kommentator” – om man får tro lokala Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.
Med anledning av den ”utmärkelsen” går jag en match igen mot tidningen! 🙂

Att jag skriver om intressanta artiklar ur Bbl/AT, tycker jag är bra – för alla. Att jag sen med min egen kamera fotograferar det jag gillar – är väl också bra eller??
Nja, det är tydligen tveksamt från tidningens sida.” – Det är inte OK”, har jag fått veta. Jag förstår inte varför det skulle vara fel med ett sådant vinna-vinna-upplägg?
 Jag skriver om det jag tycker är intressant, snor inte foton från tidningen utan tar egna där man klart ser att det är mina foton. Jag puffar för artiklarna så att mina läsare blir intresserade av att också läsa lokalbladet.
Jag tjänar inga pengar på min blogg – däremot kan Bbl/AT göra det när jag uppmanar folk att fortsätta läsa i tidningen.

Den förbjudna bilden ovan visar en artikel från förstasidan som jag tycker är otroligt intressant! Att höftkirurgi i toppklass utförs vid vårt lilla lasarett i Köping!

Det som får mig att ändå fortsätta publicera och gå en match med tidningen är det här, också från tidningens förstasida:
”Extra i dag – Vi vågade inte utse vargen till ”Årets granne”. Hur skulle vinstmiddan ha blivit?”

På sidan 2 kan man läsa krönikan: Den handlar inledningsvis om ”regionens ständiga kommentator” och hennes skötebarn vargen! 🙂
Krönikören tycker att mitt förslag om vargen som ”Årets granne” var det friskaste av alla. Det tackar vi för, vargen och jag! Den gode Eneroth berättar sedan om tveksamheten att låta vinsten gå till vargen eftersom pristagaren och den som nominerat ska bjudas på en gemensam middag. Han oroar sig över hur den måltiden skulle arta sig, eller möjligen urarta…

Jag kan försäkra att det vore inga som helst problem! Om vargen vågade titta fram med nosen skulle jag sitta så tyst, så tyst och bara njuta.
Ville han sen dela en måltid med mig tycker jag tidningens förslag på rökt renfilé och rotsaksgratäng är alldeles utmärkt!
Krönikören är fundersam över dryck till maten – vad kan passa oss båda? Självklart kallt vatten från en porlande bäck!
Att sen oroas över att vargen hellre skulle välja mig som middagsmål än det som tidningen serverade, kan krönikören glömma. 🙂

Nu blev det mycket om mig, men skyll på Bbl/AT!
På grund av det tar jag tjuren vid hornen och publicerar några bilder på artiklar jag tycker ni ska läsa ur dagens Bärgslagsbladet/Arboga Tidning! De här:

”Fisktrappan” i Arboga blev miljoner dyrare än beräknat! Känner vi igen matematiksvårigheterna från kommunhåll sen tidigare…?

Sen det här viktiga för Arboga: Medeltidsdagarna blir kvar samma vecka i augusti som tidigare.
Skönt, tycker bloggaren. Tråkigt dock att Siv Antonsson avgår som ordförande. Hon känner sig bakbunden, säger hon i tidningen, förmodligen med anledning av att Medeltidsföreningen fick rätta in sig i leden efter högljudda protester från flera håll mot flytt av Medeltidsdagarna till juli månad.
Kanske finns det fler orsaker – annars känns hennes uppsägningen lite märklig.

Det här är ju jätteintressant för Arbogas del, på tal om Medeltidsdagar! Läs i tidningen så förstår ni vad jag menar! Klicka bl.a. HÄR!

Sen måste jag ta med den här artikeln och förundras över hur många barn som ska ”avrätta” sina kända föräldrar via böcker och film!

Lite stillsamt undrar jag vad mitt eftermäle ska bli… Bråkig? Ständigt kommenterande? Eller kanske ”dynamo” som en av ovan nämnda tidnings reportrar kallade mig.

Jag kan försäkra att jag inte är det minsta bråkig däremot intresserad med en kreativ vilja att inte stillasittande se på det som är tokigt eller glömma bort att poängtera det som är bra.

Ärlig som jag också alltid är, kommer jag att hinta chefredaktören om dagens blogg. Vi får se vad han tycker.

Klicka HÄR för att komma till Bbl/AT på nätet!

To be or not Tobias!? TOBIAS är namnsdagsbarn idag! GRATTIS! Ha en fin dag, till råga på allt med fredagsmys involverat!

Imorgon blir det mer av blommor och blad och löv och annan bråte…

Jag har aldrig någonsin förstått känslan av att vilja skjuta, delta i jakt, döda något.

Det jag kan förstå är triggern, adrenalinkicken som kan uppstå när man väntar och ser ett byte närma sig. Men sen – att faktiskt skjuta och döda – nej, där går gränsen för mig.

Många jägare talar om naturupplevelsen. Det låter som ett påhitt när man vet att upplevelsen slutar med död. I min värld på en promenad i skogen finns ingen önskan om att avsluta någons liv. Älgen – vilken känsla att få se en!

Rådjur likaså. Jag står så tyst och stilla, vågar knappt andas för att inte störa och skrämma. Aldrig att min första tanke är att döda djuret jag ser!

Haren – ”räddharen” – springer så fort dess små ben orkar bära den för att komma undan. Självklart får den vara ifred, för mig.

Känslan av att ha fått se en av ”de fyra stora” i verkligheten måste vara underbar! För mig skulle det vara en näst intill religiös upplevelse.

Ändå läser jag i Magazin24 att 40 lodjur ska skjutas inom det s k mellersta förvaltningsområdet dit Västmanland tillhör. 40 lodjur!? Varför då?
Skulle jag någonsin få chansen att se ett av dessa mycket skygga djur i naturen skulle jag absolut inte skjuta – bara njuta.

Ingen ska komma och snacka med mig om viltvård och ”skyddsjakt”! De flesta jägare utövar jakten som rent nöje.
En gång i tiden var det nödvändigt för att klara livhanken, få mat på bordet – så är icke fallet idag.

Nej, vill ni ha kicken av att döda – använd datorspel! Där fås adrenalinkickar i övermått om så önskas och utan att verkliga liv går till spillo.

Sen kan man ju fundera över viljan att döda – egentligen. Var kommer den ifrån? Kan någon sitta på pass och döda ett djur – varför inte också en människa? ”Medal of Honor” finns i flera dataspelsversioner och i ett av spelen ska spelaren skjuta talibaner i Afghanistan… För sin insats – döda människor – får spelaren en ”medal of honor” – hedersmedalj, den finaste utmärkelsen en amerikan kan få i krig…

Ja, var kommer vår önskan om att döda och förgöra ifrån? Bör man inte stävja en sådan känsla istället för att uppmuntra den?

Så känner i alla fall jag. På min gård, i min lilla värld, råder frid och fred. Katterna använder tyvärr sin medfödda instinkt emellanåt och kommer in med någon liten mus eller fågel som jag strax försöker rädda och det lyckas för det mesta.
Nej, det är främst vila och slöa som gäller för mina katter…

Att vid frukostbordet titta på småfåglarna som kalasar på talgbollar och frön är mysigt och får mig inte alls att vilja utrota varenda fågel.

SLUTA SKJUTA – BÖRJA NJUTA!

Idag har VIOLA namnsdag! Namnet Viola kommer från latinet och betyder viol, enligt Wikipedia. Men viola är också ett instrument! Wikipedia kallar den ”stråkfamiljens altmedlem” – alltså en altviolin.
Den som så önskar och kan – spel upp en trudelutt på violan för Viola idag! Grattis!

Njut av naturen denna måndag!
Om det så bara är några småfåglar! 🙂

Nästan 8 minusgrader denna söndagsmorgon. Naturen och jag förbereder oss inför vintern.

Det mesta av löven har räfsats upp. 

Fröautomaten har hängts ut liksom flera talgbollar. Dags att fylla på automaten, ser jag. De är glupska och hungriga nu när kylan slår till – småfåglarna. Och jag unnar också kajorna lite mat.

Eftersom Vilda Wilma är lite fin i kanten av sig, trots sin vildsinthet, måste kattlådan fram nu. Det visade hon mig här om morgonen när temperaturen sjunkit under noll. Alla papper på morsans skrivbord var nerkissade… Inte kul! 🙁
Så nu har Vilda Wilma åter toalett inomhus. Bakom fåtöljen i hallen för lite ”privacy”.

En kylig söndagsmorgon – vad passar bättre till frukost än choklad med vispgrädde!?

 Bjud namnsdagsbarnen Simon och Simone på lite varm choklad! Grattis!

Och glöm nu inte att idag infaller så kallad ”normaltid”! Sommartiden är ett minne blott och timman vi gick miste om i våras har vi nu fått tillbaka!

Njut den timman och ha en skön söndag!