Feel in the Blogg

Ni som läst min blogg tidigare vet att jag är en engagerad person. En person med åsikter och som reagerar både på positiva och negativa händelser. Många av reaktionerna hamnar sen här på bloggen, en del i insändare (om de tillåts publiceras…).

Magazin24 skrev om något trevligt i onsdags! ”Guldfesten” i Köping med Let´s Dance-stuk där paren är politiker och näringsidkare.
Visst vore det kul med något liknande i Arboga! Moderaternas Mats Öhgren och Arboga Medeltids Siv Antonsson?  Göran Sjölin, fastighetsmäklare och sossarnas Ingrid Noord-Silversten? Och varför inte Kristdemokraternas Jonas Stenzelius med tatueraren Malin Carper?

Dagens Samhälle kommer varje torsdag och det är en tidning jag inte missar! Tidningens Mats Edman om ”volontärerna”  inom vården: ”60 000 kvinnor arbetar redan utan lön i välfärden”.

Miljöpartiet har medvind vad gäller opinionssiffrorna och det kanske beror på att de talar sanning. Berör det som är viktigt och som inget annat parti varken vill eller vågar ta i riktigt.  Kortare arbetstid har till och med försvunnit från fackens agenda – trots att medlemmarna anser att det är en av de viktigaste frågorna. Gäller till exempel min egen fackförening Unionen.
Heja Miljöpartiet!

Gnälla vill jag göra på de filmer om Arboga som görs av Larz-Thure Ljungdahl. Han är tydligen maktfullkomlig han också som en del andra potentater.
Jag har skrivit två brev till honom och framfört förslag på personer som skulle kunna berätta om gamla tiders Arboga i hans filmer- medan de fortfarande är  i livet… Inget svar.
Jag hade Erik Werner och Börje Sturk som förslag att prata om gamla tiders CVA. Jag har inte vidtalat dessa – det var bara en idé från mig.
Många av de personer som kunnat berätta lever tyvärr inte, bland annat min vän Gunnel Rydeborg. 

Sen hade jag en idé om leverantören av världens bästa borrmaskiner en gång i tiden – Arboga Maskiner.   Fast det kanske inte passade galoscherna när det var min egen pappa jag föreslog som berättare. Men det är en fröjd att lyssna på pappas goda minne från allt som hände en gång i tiden i detta världskända företag placerat i lilla Arboga. Nisse Brodin var inblandad i några av affärerna bland annat!

Men, som sagt, inte ens ett kort svar har jag fått från den forne Arbogasonen Ljungdahl. Det är över ett halvår sedan jag skrev och så mycket borde han vill inte ha att göra att det ska gå nästan sju månader för att få svar…
Men det kanske har gått troll i mina idéer. Arboga Minne nappade inte heller på förslagen. Jo, flera av styrelseledamöterna men sen hände ingenting.

Glad är jag och vargen över att det inte blir någon licensjakt i år! Det var pinsamt att i TV höra en av jägarna i Västmanland beklaga sig över detta. Åter togs rivna tamdjur upp och att hundar blir angripna vid jakt.
Ändå har regeringen mer än fördubblat ersättningen till tamdjursägarna för uppsättning av rovdjursstängsel. Se HÄR!
Dessutom har vargstammen minskat – inte ökat under det senaste året. Ett rovdjur som är utrotningshotat.

Nu behöver man inte kallas ”pissed off” för att framföra sina åsikter.

Det handlar ju om diskussioner och meningsutbyten. 🙂 

Tvättstugor hör till de mest infekterade samtalsämnena som finns… Dottern berättade om hur en lapp i hennes tvättstuga ilsket klagade på att någon helt sonika slängt hennes barns kläder – som antagligen glömts kvar i tvättmaskinen…
Här om dagen satt en ny lapp uppe – denna gång på ytterdörren till fastigheten: För den som inte kan läsa:

”Kära granne.
Jag hade en gång i tiden en favoritlåt – Fix you, av Coldplay.
Men det var så länge sen, så länge sen.
Efter dagar av totalt sönderspelande är favoritlåten ett minne blott.
Tack så hemskt lite
för att någon i huset har taget begreppet upprepning till en helt ny nivå!!
En f d Coldplayfan.
Och dessa höjningar upp och ner. Gud!”

Vet du inte vilka Coldplay är – så här ser de ut:  Och HÄR kan du lyssna på den ”sönderspelade favoritlåten”.

När vi nu ändå är inne lite på pissedoffområdet publicerar jag en av alla roliga bilder man kan hitta på nätet:

Vill man odla detta med pissed off lite och se till att agera tvärt emot vad gäller det mesta – är det här en bok som rekommenderas:
”Lilla destruktionsboken” där man får tips om allt som kan reta upp maken/makan, grannen, chefen på jobbet o.s.v.

Nu har jag framfört nog med åsikter och prat för idag. Dags för det dagliga utomhusjobbet!

Grattis Valfrid och Manfred – namnsdagsbarn idag!

Utomhusjobb! Med utsikt från en kompost! Mot tågen
eller över taken…

För besväret tar jag mig ett äpple från trädet! Ha en fin fredag!

Idag är det fredagen den 13:e – en olycksdag – men varför är det så? På Wikipedia läser jag detta:

”Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag,en dag som var olämplig att börja med ett arbete på och det man gjorde fick inte vara bullersamt. Det var också olämpligt att starta en resa, särskilt en längre mer äventyrlig resa, särskilt till sjöss.
Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi. Rädslan för talet 13 går tillbaka till tiden före kristendomen; antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.”

Via Aftonbladet hittar jag den här förklaringen:
”Svenskarna har betraktat fredag den 13:e som en otursdag så långt bak i tiden som de skriftliga källorna sträcker sig. Ursprungligen härstammar myten från Jesu tid. Teorin bygger på att Jesus och hans lärljungar var tretton till antalet. Den trettonde var Judas, han som svek Jesus – därav olyckstalet tretton. Jesus hängde sedan på korset på långfredagen.
– Tillsammans ger de två orsakerna extra otur och vi har fredag den 13:e, säger Jonas Engman, universitetslektor i etnologi vid Stockholms universitet.”

Ibland får man vara lite kritisk till alla ”fakta” som Wikipedia kommer med. Vem som helst kan lägga upp sina teorier och att fredagen skulle ha varit en vilodag i det gamla bondesamhället har jag lite svårt att tro. De stackars bönderna jobbade väl alla dagar i veckan precis som numera – undantaget söndagar förr som enligt budorden var en vilodag. ”Tänk på vilodagen så att du helgar den” är det tredje budordet enligt den kristna bibeln.

Hur som helst så tror bloggaren att den här fredagen inte är mer olycksalig  än andra fredagar! Vädret fortsätter att vara som det är – oavsett olyckstal.
Ena stunden ösregn. Och nästa – solsken om än inte några längre stunder…

 Ankdammsnyheter är utlovade och skall verkställas!

Jag läser ur den lokala Arboga Tidning och konstaterar att de förrymda kvigorna nu är återbördade till faders- eller är det modershuset.
Förstasidesnyheterna idag gäller det medeltida brudparet! Linnea och Fabian vigs under Medeltidsdagarna i augusti här i Arboga! Jätteroligt, tycker bloggaren! Det medeltida bröllopet är en av höjdpunkterna under dessa dagar som i år infaller 8-12 augusti. Läs mera HÄR på Arboga kommuns hemsida!

På förstasidan läser jag också att Larz-Thure Ljungdahl spelar in nya intervjuer med gamla Arbogabor under vinjetten ”Jag minns mitt Arboga”. Den här gången är det blanda andra P-O Nilsson som kommer att gå till eftervärlden.

Bloggaren funderar på om det är just Larz-Thures egna minnen som får råda vid valet av intervjuoffer? Det finns många andra intressanta personer att intervjua om verksamheter i Arboga som haft betydelse. P-O känner nog människor redan till och hans eftermäle kommer att leva kvar ändå.
Jag tänker bland annat på Arboga Maskiner som gjorde lilla Arboga världsberömt genom sina borrmaskiner.
Ett betydande företag för Arboga en gång i tiden. 

  Det finns tyvärr inte många kvar som kan berätta men min egen pappa lever ännu. Pappa har minnet väl i behåll och har många väldigt intressanta händelser att berätta om.
Jag har påtalat just Arboga Maskiner för Arboga Minne vid möten flera gånger men inte fått gehör. Arboga Minne, hembygdsföreningen som är inblandad i denna historirebeskrivning ihop med Larz-Thure Ljungdahl.
Till slut skrev jag ett brev till Larz-Thure Ljungdahl. Jag postade det i mars i år men jag har ännu inte fått något svar. Men Larz-Thure har väl för mycket att göra kanske...

Ett annat mycket intressant område att berätta från är ”Flyget” som blev CVA som som så småningom blev SAAB Aerotech. Inte heller här finns många kvar som kan berätta om tiderna då det begav sig. En av de få kunde vara Erik Werner, f d fackordförande för FCTF och Sif. Han torde känna till om mera övergripande händelser i verksamhetens historia.
Gunnel Rydeborg som var redaktör för personaltidningen Bergtrollet en tid och även personalrekryterare hade varit en klippa att intervjua  men hon finns tyvärr inte kvar i livet längre. Även om detta skrev jag i mitt personliga brev till Larz-Thure Ljungdahl men han har, som sagt, inte svarat.

Visst får man vara tacksam över att Larz-Thure Ljungdahl dokumenterar men kanske ett visst inflytande utifrån vore bra?
Arboga Minnes hemsida hittar du HÄR!

Annat i bladet är den här glade gossen som fyller jämnt! Köp Arboga Tidning om du vill läsa mera om Polisen Wickström! 🙂 GRATTIS!!

Annat du kan passa på att köpa när du handlar tidningen är jordgubbar! 2 liter för 40 kronor igår inne på ICA invid Nytorget i Arboga. De var jättegoda!

Ha sen en fin fredagen den 13:e! 😉

Känner du dig lika vilsen som ett spattigt får i en fårskock? Med andra ord – ungefär som bloggaren gör just nu. Lugn – det finns hjälpmedel.

Detta har jag kommit fram till: Man bör först och främst fundera på vad som är viktigt. Jag menar, verkligt viktigt! Är det att chefen på jobbet blir nöjdare än nöjd, att disken är skinande ren, att grannarna ser att du har bytt gardiner eller att du lyckas hålla jag-är-superlycklig-och-har-det-så-jättebra-människa-till-skillnad-från-er-alla-andra-masken? NEJ!

En liten vink får ni genom Gustav Fridolin, Miljöpartiet: ”Att vara nybliven pappa är ett större förtroendeuppdrag än att vara språkrör”, säger han i DN här om dagen.

Så sant! Hur du själv mår, hur dina nära och kära har det – barn, föräldrar, syskon, vänner – är mycket, mycket viktigare än någonting annat. För med inre frid och harmoni hos dig själv och andra får vi ett bättre liv och ett varmare, mer fungerande samhälle.
Så predikar jag idag – och framför allt för mig själv…

På tal om vilsna får så finns detta lite roliga i DN idag på deras sida ”Jobb, Karriär och Utbildning”: ”Fåren hjälper personalen att samarbeta”! 🙂

Är du en bra ledare som kan få din personal att dra åt samma håll? Samarbetar du med dina arbetskamrater? Fåren avslöjar allt! Läs i DN!
Jag hittar inte artikeln ännu på nätet men den finns i pappersformat i en tidningskiosk nära dig.

Sen kan man ju fundera på detta med ”djurarbete”. Barnarbete är ju inte tillåtet och man kan undra hur fåren mår när en stressad, dåligt fungerande chef ska försöka leda skocken!

Intressant i alla fall och får mig att ännu en gång tänka till på hur vi borde inse att vi har en del att lära av djuren.

En som inte jobbar alls är Vilda Wilma! Hon är bara vild och vacker! 🙂

Så tänk till på vad som är värt att stressa för. (Helst ingenting! Stress är nedbrytande!)Vad som är viktigt att lägga ner din tid på.
Bilden nederst på bloggen idag får symbolisera vad jag känner som viktigast: Mina tre älskade barn. Men också mina föräldrar, min bror och hans familj och en del andra som finns i mitt hjärta.

För övrigt kan det bli ett lite sporadiskt bloggande framöver. Imorgon far bloggaren mot Paris!

Njut av livet – stressa det inte kortare!

Vad gör man en tveksam sommardag? En dag i juni då solen tvekar men också regnet. Tja, man kan njuta av allt som växer i naturen. Bloggaren har ju sina älskade Kaprifoler som är en njutning av Guds nåde.

Inomhus blommar det också! När jag kom in i rummet kände jag direkt vilken krukväxt som slagit ut. Porslinsblomman! Eller Hoya camosa som den heter på latin. På nätet kan man hitta flera sidor med till exempel skötselråd för sin porslinsblomma – HÄR är en!

Jag måste dock erkänna att inga skötselråd har nått min Hoya – den blommar snällt ändå med jämna mellanrum. Som sagt med en starkt, söt doft som gör det omöjligt att inte förstå att nu blommar det!

Hemma hos kära mor och far finns denna Hibiskus som mamma bevarat i många år. Färgen har hon fått fram själv.

Genom ett öppet fönster hos mor och far strömmar ljuvlig doft in. Denna fantastiska rosenbuske har spritt glädje i huset i mer än 50 år.

I söndagens DN hittade jag den här lite roliga bilden: Ju rödare på bilden, ju fler människor som bor där. Tjocka röda pluppar i Stockhoms-, Göteborgs- och Malmöområdet. Av bilden kan man utläsa var man ska bosätta sig för lugn och ro i glesbygd.

Mitt eget Arboga ligger trivsamt till i mitten av den nedre halvan Sverige. Småstadsidyll med nära till de stora städerna. Borde vara en idealisk hemort för väldigt många! Inte bara 13 285 personer som enligt statistiken fanns i kommunen Arboga 31 december 2010. Se HÄR!

  Titta in HÄR på Arboga kommuns hemsida så får du hjälp att flytta hit!

Trista fakta fanns i DN om Grekland… Till exempel: Hälften av alla unga människor i Grekland går arbetslösa…

Ja, vad gör man mer en tveksam sommardag? Äter en klassisk svensk sommarlunch med snaps och allt!

Eller lyssnar på en liten tvååring som spelar piano! 🙂

Idag ska jag berätta om en nära-döden-upplevelse.

Nej, det är inte den här!
Felix är inte död! Så här lägger han sig när han vill ha uppmärksamhet! Ett alternativ till att stirra ut en. (Katter…)

Kan det vara det här jag menar?
En hand! Rätt ut i spenaten!

Nja, nog var det jobbigt men inte nära döden direkt. Även om gräsklipparen nog närmade sig sin sista suck emellanåt. Den stannade och gav till synes upp helt när gräset blev för långt och för blött. Det gjorde att föraren fick slå sig till ro en stund och vänta på att klipparen hade hämtat sig lite, vilket i och för sig var bra – för oss båda! 🙂 Men skam den som ger sig! Gräsklipparen och jag kämpade på och snart (2 timmar senare…) var det klart!
Ja, jag var riktigt nöjd efteråt!
Och trött! Men sen skämdes jag lite för det var ju egentligen en baggis – även om ryckandet i snöret på gräsklipparen gjorde en lite matt emellanåt.
Mattheten åtgärdades sedam med soffhäng!
Sådant gillar katterna! Curry!
Felix: Och så Wilma! De var alla tre så tacksamma över att gräsklipparens oljud tagit slut och morsan kommit in välbehållen! 😉
Ute är det nu så fint! Titta på äppelträdet genom fönstret! Det skimrar i rosa!
Och på närmare håll ser det ut så här: Det duktiga Maglemerträdet som gav så mycket äppelmust förra året blommar snart!

Men den där nära-döden-upplevelsen då?? Ja, nog överlever jag en gräsklippning – värre var det med den här… DET kan man väl kalla en nära-döden-upplevelsen!!
Råttan var stendöd! Och reaktionen när jag dammsög och skulle ta under sängen och upptäckte något stort liggandes där under… För att inte tala om när jag skulle transportera bort den döda råttan… Det kan jag säga var lite, lite av en nära-döden-upplevelse – på flera sätt.

Frid över råttans minne! Lord have mercy on his soul.

För övrigt har jag klarat mig från en annan nästan nära-döden-historia idag! Jag har bokat av tanläkarbesöket!! 😀

Njut måndagen! Den kommer aldrig åter!