Feel in the Blogg

  DN på söndagar är njutning ibland, upprördhet ibland men igår blev jag förbannad – och det två gånger! På samma journalist!

Vi börjar med smyginfiltreringen av ett gammaldags kvinnoideal.

Under porträttet i artikeln står det, citat: ”Helena Sjödin Öberg är redaktör för DN Jobb och lärde sig hemligheten bakom goda kanelbullar i ett tv-program om feminister. Nu hyvlar hon äkta smör på degen, precis som Ebba Witt-Brattström.”

I tidningens ”Söndagspredikan” där Helena Sjödin Öberg tjänstgör denna söndag smyger hon skickligt in en legitimering av den gamla hemmafrurollen genom att hänvisa till tidigare Grupp 8-aktivisten Ebba Witt-Brattström!? .

Sjödin Öberg berättar om sin trygga gamla farmor som tydligen var en sjusärdeles karl trots att hon var kvinna och funderar på hur farmor skulle ha agerat om hon mött självmorsbombaren på väg mot Stockholm. Det skulle ha varit en enkel match, tror hon. Farmor skulle ha bjudit på smörhyvlade kanelbullar!

Gamla farmor var så trygg i sig själv men hon var ju helt fel i tiden… Helena Sjödin Öberg skriver, citat: ”När jag växte upp fick jag lära mig att akta mig för kanelbullsbak – det kunde vara en kvinnofälla. Jag fick lära mig att förakta krusade örngott och stoppade strumpor, det var slöseri med tid. En kvinna ska förverkliga sig själv, utbilda sig, göra karriär inom arbetslivet.”

Mot slutet av predikan poängterar Helena Sjödin Öberg att hon visst inte är någon förespråkare för en påtvingad hemmafruroll.
Påtvingad, nej – men när den glorifieras med skimrande värme, trygghet och bakning – kanelbullar såväl som rosa muffins – vem behöver väl känna sig tvingad att anta en sådan härlig roll i livet!?  En roll helt förbjuden för de män som så vill och önskar!
Vem bryr sig dom om de stinkande strumporna som måste stoppas för att plånboken är tunn? Vem saknar arbetslivet när ”Sex and the city” ger en glimt av livet utanför? Vem bryr sig om framtiden när mannen pussas farväl på sin väg mot karriären. Han kommer ju alltid att stanna kvar och försörja sin lilla kvinna – eller??

  Sådana här inlägg i Sveriges största morgontidning kan få mig att säga upp prenumerationen direkt! Nu förstår jag att F! fortfarande behövs för att elda på övriga partier! Go for it Gudrun & Co!! Klicka HÄR för att komma till F! – Feministiskt initiativ!

Och Helena Sjödin Öberg gör det igen – i samma tidning! Nu handlar det om vikten av att jobba! Inte bara jobba – utan dubbeljobba! Och det är bara ditt eget dumma fel om du bränner ut dig!
”Han kommer inte att bränna ut sig, för han tävlar inte med oss andra. Han tävlar med sig själv” har Helena Sjödin Öberg konstaterat vad gäller sin egen son.

Det var det dummaste jag har hört! Eldsjälar som bränner ut sig är ofta sina egna slavdrivare! D v s det är just det egna piskandet – kalla det tävlande – som är så förödande! Det handlar inte om att vara bättre än någon annan utan att leva upp till sina egna, ouppnåeliga krav på sig själv! Det är en tävling du aldrig kan vinna!

Helena Sjödin Öberg kopplar sina iakttagelser av sonen till den här killen i reportaget i DN Jobb igår: Den här stackars killen är bara 24 år och ändå redan fotbollsproffs plus civilekonom plus journalistutbildad plus juridikstuderande – OCH utan studieskulder! Vad säger ni om det!? Rätt in i väggen snart, säger jag!

Men Helena Sjödin Öberg anser: ”Ska du pressa dig själv måste du ha kul”.
Ja, jag hade så otroligt roligt på mitt jobb att jag blev sjuk! Jag älskade arbetet och det gjorde det ännu enklare att slita ut sig totalt och gå rätt in i utbrändhetens mörker!

Men Sjödin Öberg fortsätter och går på i de stoppade ullstrumporna!
Ger ”Fem råd för att orka med dubbla karriärer”!

Helena Sjödin Öberg är alltså redaktör för DN Jobb och propagerar dels för en förlegad kvinnosyn som gulligullar med hemmafrurollen som innebär att kvinnor står utan jobb och försörjning den dag barnen blivit stora eller mannen stuckit! Hon fråntar därmed också männen deras möjlighet till  delaktighet i hem och familj. Delat föräldraskap och delade hushållssysslor blir ett minne blott i Sjödin Öbergs värld.

Helena Sjödin Öberg har totalt glömt bort alla utbrända, utförsäkrade eldsjälar som nyss gjorde ”dubbla karriärer” och numera är parias på samhället! Jag har påmint henne flera gånger men hon har inte ansett mina inlägg varit värda att ta upp i DN. Nu förstår jag varför.

Nej, jag får nog banne mig lov att säga upp prenumerationen på DN i alla fall och bli ännu mer politiskt aktiv!! Vem vill stödja en så bakåtsträvande, kvinnofientlig tidning? Inte jag!

Ni som gillar Anne Taintors häftiga bilder med lika häftig text – klicka HÄR och kom till Anne Taintors hemsida!

Idag är det tredje advent och innanför luckan för 11 december finner jag en sprattelgubbe!

Ja, är vi inte alla sprattelgubbar i det svenska samhället!? Vi sprattlar till ibland men de som sköter trådarna ser till att hålla oss i schack. Våra protester blir mer av tafatta dödsryckningar.

För hur ser det ut – och hur ska det bli? En hastig titt i dagens DN ger bl.a. detta vid handen: Om friskolor som struntar i eleverna för storkovan de håvar in. Precis likadant ser det ut vad gäller äldreomsorgen! Vanvård till döds för pengars skull!

Avgående VD:n för SJ tycker att bilden av SJ är orättvis. ???

Och Bard visar hur teoretiskt pladder om klimatfrågor är förödande eftersom det aldrig når handling.

Håkan Juholt, den ofrivillige partiledaren, är en sprattelgubbe han också.  Tyvärr har han en viss möjlighet att hantera sina trådar själv vilket bara leder till elände.

Det är då den här killen uppenbaras och får i alla fall mig att tro på en framtid utan mindre sprattel! Jonas Sjöstedt är föreslagen som ny partiledare för Vänsterpartiet och jag tror på killen! Därför tror jag också att valet 2014 inte alls behöver bli så bedrövligt som jag tidigare föreställt mig. Jonas Sjöstedt kommer att knipa många, många väljare från Socialdemokraterna och ihop med Miljöpartiet ge Alliansen en hård match! En match som bara måste sluta på ett sätt – seger för de röda med mindre dödsryckssprattel för folket i framtiden!
Med Jonas ser jag ljuset i den svenska tunneln!

Lite annat ur DN idag. I dessa Nobeltider har också Drottnings Silvias brosch delats ut till allmänbildade ungdomar. Lokalpatriot som jag är blir jag extra stolt när tidningen visar bild på en kille som fått broschen för andra gången! Karl Mattson från Arboga!

För övrigt är väl det här en jättefin bild!  Tomas Tranströmer tar emot Nobelpriset ur Kungens hand.
På min önskelista till jul står en bok av Tomas Tranströmer. Jag hoppas tomten är snäll!

Snälla tomtar finns det lite varstans så här i juletider. En bankade på min dörr igår och önskade GOD JUL med detta: Tack Ingrid som ger både sina hönor och mig en god jul!

Snälla klappar ska det vara! Den här tycker jag mycket om: Klicka HÄR för att komma till Världsnaturfonden och ge en kärleksfull julklapp!

Tredje advent – tre ljus har tänts i ljusstaken OCH släckts sen! Viktigt!
Morgonkaffet dracks i sällskap med Vilda Wilma som var vild redan på morgonen och tänkte sno åt sig mitt kaffe! Ha en fin söndag i advent!

I natt har jag haft märkliga drömmar. Om och om igen drömde jag om fängelser – livstidsdomar. Sorgsna människor bakom höga murar.

Till sist gick det inte att sova längre och jag började fundera istället där jag låg. Tänka, grubbla och kom fram till varför jag drömt som jag gjort. Jag är ju intresserad av drömtydning och inser att hjärnans hopkok speglar vår vardag på gott och ont. Det liv vi lever och de glädjeämnen och sorger vi möter.

Det är ju jag själv som fått livstidsstraffet! Jag själv som sliter mitt hår innanför gigantiska murar, omöjliga att ta sig igenom.

Jo, jag har försökt fly många gånger. Försökt förhandla med mina vakter till ingen nytta. De slår i sina böcker, hänvisar till paragrafer och skickar mig i bästa (läs: sämsta) fall vidare till någon myndighetsperson där jag omedelbart får kalla handen!

Att vara sjuk i vårt land är att vara paria. Ett land där bara unga, friska, barnlösa människor som orkar och vill jobba 180 % har något berättigande. Det finns många unga slitvargar, javisst – men, slitet har också ett slut. Kroppen och psyket säger till sist ifrån och under tiden fram till dess har du blivit sjukare och sjukare, mist sociala kontakter, vänner och kanske t o m familjen.

Det är då du får ditt straff för att du inte längre håller måttet! Du hamnar i ett omöjligt system där du som person inte har någon som helst betydelse. Det handlar bara om olika kassaflöden.

Samhällssystemet håller på att falla samman när livstidsstraff utmäts för de trötta som inte orkar. Vi har fått ett samhälle där systemen motarbetar varandra. Där den ena sidan inte godtar någon sjukskrivning förutom de som är relaterade till nära-döden. Och den andra försöker rädda det som räddas kan innan det är för sent!

Vi har fått ett samhälle där ALLA ska ut i jobb oavsett sjukdomstillstånd vilket gör att läkarna går samman för att hitta lösningar, hitta sätt att skriva sjukintyg som håller eftersom de förstår hur läget är för sina patienter. Det innebär fantasiintyg utan verklighetsförankring som i sin tur, i bästa fall (läs: sämsta), genererar total likgiltighet för en rehabilitering av en människa som faktiskt skulle kunna göra en hel del på arbetsmarknaden om hon eller han fick rätt utgångsläge.

Den här bilden hittade jag via Internet och Martin Mobergs blogg. Klicka HÄR för att komma dit.
Men det kunde lika gärna ha varit en sosse som sparkade ut folk. S var inte ett dugg bättre när de hade regeringsmakten!

På tal om sossar så läste jag DN idag igen – det är ju söndag. Gulligull med julmat i massor täcker framsidan –  för det är ju andra advent i dag gubevars. Men bläddrar man några sidor i tidningen som hinner verkligheten ifatt en!

Först det här: Bard låter en person från jorden anropa en rymdfarkost med orden: ” -Hittat ett nytt svart hål i vår galax, säger du! Sensation! Hur långt bort ligger det?”
Varvid svaret från rymden blir: ”-Tja, sisådär 120 mil från där ni står.”
Klicka HÄR för att komma till Satirarkivet och Magnus Bard!

På sidan 6 i DN hittar jag denna debattartikel, skriven av Tommy Möller, professor i statsvetenskap: ”S-krisen får återverkningar på den svenska demokratin”

Självklart! Det har jag ansett länge! Tack Tommy Möller för du med sakkunskap skriver det vi andra känner och tycker! Första delen i ingressen till artikeln lyder: ”Förlamad opposition. Socialdemokraternas kris är inte bara en intern angelägenhet. En vital demokrati förutsätter en stark opposition som granskar regeringen.” Klicka HÄR för att läsa hela debattartikeln!

Så! Nu har jag avreagerat mig! Jag har gjort upp med mina drömmar i natt. Nu kan jag njuta lite lugn en stund igen. En dag i taget…

Tack och lov för mina lugnande katter!
Dom ger lisa för en trasig själ och stillar nerver i dallring och protestvrål i det tysta som aldrig når fram.

  En och annan doftande hyacint så här andra söndagen i advent gör väl också sitt till för en återgång i harmoni…

”- Rena natta!” Så tänkte förmodligen katten Felix imorse – gick ut på förstubron – såg mörkret och regnet – och gick in igen. Klokt gjort!

Rena mörkret gäller väl även situationen för S och deras partiledare. Liza Marklund kallar Håkan Juholt för Åsa-Nisse – bara en av raden händelser som inte direkt för Socialdemokraterna närmare en regeringsplats. Läs HÄR!

Lite fånigt naivt tänker jag mig händelseförloppet kring Sossarnas partiledarskap så här:

Envåldshärskaren, den maktfullkomlige Göran Persson försvann och räddningen – Anna Lindh mördades. Den ständigt baktalade Mona Sahlin fick axla rollen som partiledare och smutskastningen av henne fortsatte och intensifierades – av de egna!

Mona Sahlin avgår – jag förstår henne fullständigt – men VEM SKA MAN NU VASKA FRAM?? Man letar bland gamla, uttjänta alternativ som Östros, Patgrotsky och Österberg medan karriärgalna Margot Wallström sedan länge vänt sina välgörare ryggen för pengarna i Bryssel.

Paniken tilltar! Vem ska det bli!? Vem ska leda det förr så mäktiga arbetarpartiet??

Valet föll på en snart 50-årig kille från Kalmar län. Hans reaktion, enligt en intervju i Sveriges Radio i våras lät så här: ”- Oj! De är inte kloka.”

Håkan Juholt fortsatte:” -Jag är alldeles för yvig och ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapacitet politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges störst politiska parti. Jag inser min begränsning.”

Dessa uttalanden länder väl honom ändå till heders.

Sen var han inne i ekorrhjulet som inte gick att stoppa! Förmodligen kände han sig lite smått hysteriskt lycklig över att plötsligt och otippat ha blivit Socialdemokraternas ledare. Kanske steg det honom åt huvudet ibland – och kan man klandra honom för det?

Det kunde ju ha varit vem som helst – eller? Kanske vår Olle från Arboga!?

Jag är säker på att Olle skulle klara jobbet minst lika bra som Håkan – nej, mycket bättre.

Rena natta alltså!

Men man kan ju försöka tända ett ljus i mörkret? Hur sossarna tänker tända till och tända om – det har jag ingen aning om. Jag själv vandrade i skogen en stund igår och plockade lite mossa och kvistar. Det är ju 1:a Advent på söndag och imorgon bara 1 månad till julafton!

Är det mörkt och dystert ute så får man göra det bästa av situationen. Tända ett ljus!

  Måndag idag och det betyder att gårdagen bl.a. kunde ägnas åt tjockatjocka DN! Massor av läsning i lugn och ro – härligt. Lite klipp från tidningen kommer som vanligt.

Vad sägs om denna trevliga nyhet!? Efter Skanör med sina gäss och Arvidsjaur med ekorrarna kommer nu Hörby med övergångsställe för änder!
Sådant gillar bloggaren! När man tar djur och natur på allvar! Inser att det är vi människor som inkräktat på naturen med våra hus, vägar, bilar och industrier och därmed bör känna respekt och ansvar för dom undanträngda – djuren. Läs HÄR i DN.

Annat som är värt att tänka till på är det här:
”Ni har lagt ett stort mörker över min pappas sista veckor i livet”, skriver sonen Kritian Petri och berättar om vanvård i livets slutskede. Vanvård, respektlöshet och brist på empati – igen! Läs reportaget genom att klicka HÄR!

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård”, skriver Kristian Petri och utan att alls ta ifrån honom och hans far den uppmärksamhet som den här hemska berättelsen ska ha – kommer jag att tänka på några andra i samhället som också utsätts för total respektlöshet.

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård” – kan också beskriva en mängd hårt arbetande människor som slitits ut. Nedbrutna av ett icke-fungerande samhällssystem där bara unga, friska, barnlösa 180 %-are gäller – kastas människor på sophögen när de inte längre orkar. Sakta men säkert bryts de ner genom förtal, diskriminering, trakasserier från de myndigheter som genom regeringen satts att ansvara för de sjukskrivna.

Vanvård av människor som mycket väl skulle kunna komma tillbaka i arbete om möjligheten fanns. Om rehabilitering och människovärde var ord som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kände till och inte just vanvård som idag. Vanvård där specialistläkares ord väger lätt när Försäkringskassan tar beslut och ingen som helst flexibilitet eller anpassning till olika människors förutsättningar finns med i regelboken från regeringen.

Vanvård in i döden är det som gäller för det Sverige som kallar sig välfärdsland där bara unga, friska människor med rätt efternamn har ett berättigande.

En annan som ser döden i vitögat är den här mannen: Muammar Khadaffis son, den 39-årige Saif al-Islam som nu tillfångatagits. Jag har ingen som helst förbarmande över vare sig honom eller hans far men när jag ser fotot från DN undrar jag: – Vad tänker han på bilden? Fejkar han eller är det uppriktighet jag ser i hans ögon? Ser jag fasansfull rädsla? Vad känner han? Ångrar han sig? Tror han på någon framtid? Och – vad kommer att hända honom nu? Ska han skändas och dödas som sin far eller får han en rättvis rättegång? Vad tror han själv?

Över till något helt annat, som det heter.
På en topp-5-lista rankar en journalist i DN denna bok. ”Rosa den farliga färgen” av Fanny Ambjörnsson.
Boken är utgiven på Ordfronts förlag och så här står det på Ordfronts hemsida om boken:

”Färgen rosa väcker känslor, både av avsmak, obehag och avsky, men också av begär, vällust och välbehag. Rosa uppfattas sällan som helt neutralt. Förmodligen för att det är den enda färgen i färgskalen som är entydigt könskodad. Rosa har med kvinnor att göra. I de större klädkedjornas barnklädesavdelningar kan man lokalisera könsuppdelning enbart genom att leta sig fram till den rosa avdelningen.
Intressant nog är det rosa man ofta ser som symbol i olika feministiska sammanhang.  Feministiskt initiativ valde mörkrosa som sin partifärg och vissa queeraktivister använder sig av rosa som motstånd.”

Visst är det intressant!   Hur en enda färg kan vara så otroligt laddad!
Läs mer HÄR på Ordfronts förlag.

Bokrecension – ”Denna dödens kropp” av Elizabeth George.
Dessa 700 sidor skulle man lätt ha kunnat läsa rakt av om inte behovet av sömn gjort sig påmint. Thomas Lynley är tillbaka efter sin hustrus tragiska bortgång. Det känns väldigt tryggt och bra. Oroande är däremot att en viss Isabelle Ardery dyker upp som chef på prov för mordroteln. Hon är en osympatisk bitch som dricker för mycket men som ändå får Lynley att glömma hustrun Helen för att snart gå i säng med Ardery. Han har dessutom mage att förorda Ardery för platsen som chef. Alltmedan Barbara Havers tack och lov går sina egna vägar och ser till att det minst sagt kluriga mordfallet löses. Mordgåtan sträcker sig över lång tid och den är gränslöst spännande. Elizabeth George har gjort det igen! Det enda man blir ledsen över är att boken tar slut och att man förmodligen får vänta rätt lång tid på nästa utveckling vad gäller kommissarie Lynley och hans gäng.

”Slut för idag – tack för idag”, som min gamla lärare sa i småskolan!