Feel in the Blogg

Ja, så känner jag det ibland – att jämställdhet är ett skämt. Något man slogs för i förra århundradet men idag en pseudokamp som sakta men säkert håller på att monteras ner.

Och är det så konstigt? Vi har en högerstyrd regering med jämställdhetsmotståndarna KD som lillebror. De övriga regeringssyskonen är lika benägna att köpa hemmamammor utan framtid och ökat mansstyre.

Hur kom jag då in på detta? Ja, det ligger och gror i mig alltid men triggades igång rejält av första avsnittet i en TV-serie jag såg på SVT Play. Serien heter ”Så levde de lyckliga” och är en s k relationsserie.
Först avsnittet handlade om tre par och deras relation omkring 1o år efter bröllopet. Vad hände sen? Hur gick det? För mig blev det både varmt kärleksfullt men fick också mina känslor att svalla på annat sätt.

 Det upprörande först… Ett av paren – unga, välutbildade, ska starta sina första jobb efter bröllopet – och vad händer? Kvinnan fastnar hemma vid spisen med tre barn och försäkrar dessutom att det är helt OK. Alltmedan mannen lite skamset erkänner att det paret har att berätta nog inte passar feministerna. Han bedyrar att han mer än gärna skulle se sin fru jobba – ”men hon vill ju vara hemma”.

Åt skogen med en lång psykologutbildning alltså! Undan med alla drömmar som vävdes en gång för framtiden. För kvinnan alltså – mannens framtidsplaner rullar på…
Man påminns direkt om 15.51-rörelsen som startas av Sveriges Kvinnolobby och som säger att efter kl 15.51 jobbar kvinnor gratis. För i TV-inslaget ser man hur arbetsdagen aldrig tar slut för mamman/kvinnan. Skrikande ungar, mat som ska lagas, tvätt som ska tvättas, blöjor som ska bytas – alltmedan mannen sitter i ett annat rum – med hörlurar(!) – och skriver… – Han är så inne i sitt skrivande att han inte hör när jag ropar att maten är klar, ursäktar sig pigan, förlåt hustrun/kvinnan/mamman.

Vad har hänt denna familj om 10 år? När kvinnan grottat ner sig i bakning, barnmat och storstädning? När mannen – som redan i programinslaget konstaterar att hans kvinna inte längre talar psykologiteorier som förr utan bara är mamma – upptäcker att de två lever i skilda världar och inte längre har något att säga varandra? När mamma är allt för barnen och pappa en skojig figur som på sin höjd finns till hands en stund på helgen? Vad innebär det för paret och vad innebär det för barnen och deras uppväxt?
Hallå! Det är 2012!! 

Jag kom att tänka på mig själv och hur jag fick ihop det med barn och jobb. För jag lyckades – kortsiktigt… Jag lyckades kombinera ett välbetalt och stimulerande jobb med mammarollen men det fick ett tufft bakslag 20 år senare. När orken tog slut, dubbelarbetet tog ut sitt pris och den enorma, iskalla VÄGGEN plötsligt reste upp sig framför mig.
Vad drar jag då för slutsatser av det? Jo, vi måste införa kortare arbetstid förstås! Livet är inte bara jobb utan så mycket mera. Fördela tiden på annat sätt så får vi möjlighet att både ha jobb och vara goda föräldrar, såväl mammor som pappor. På köpet blir det fler arbetstillfällen och lyckligare familjer!

Läs mer om 15.51-rörelsen på SvD genom att klicka HÄR och kom till Kvinnolobbyn genom att klicka HÄR!

Men det varma inslaget i TV-serien då? Jo, det var två män som berättade om sitt bröllop och hur det gick sedan? Om de två gemensamma barn de fått och om vad de värderar i livet.
Det fullkomligt strålade värme och kärlek om den här familjen. Jag bara satt och log över den lycka som kändes rätt ut genom TV-rutan .
Samtidigt kom ytterligare saker på skam från den icke-jämställda-familjen jag skrivit om ovan. I inslaget talar det paret om att de kommit underfund med att män och kvinnor är olika. Mannen ska försörja familjen och kvinnan ta hand om avkomman. Det blir till en gigantisk plattityd när jag i pappa-pappa-barn-familjen fick erfara den genuina kärlekslyckan och den ömsesidiga respekten familjemedlemmarna emellan.
  Titta gärna TV-seriens första avsnitt på SVT Play genom att klicka HÄR! Fundera på vad du ser och hur det stämmer med dina åsikter.
Vad är kärlek?  Vem har rätt att bilda familj?  Vad är jämställdhet?

Hur vill vi ha det?

Vem ska stå för kampen?
Vem är förloraren?

Glöm sen larvet med ”hen”!   I Svenska Dagbladet idag konstateras att, citat: ”Hen”-kulturer är inte mer jämställda.”Läs mer HÄR!

Boken ovan, ”Kivi och monsterhund” säger sig var Sveriges första barnbok där hen används som personligt pronomen. Ordbajserier! Ord är ord och inte handling! Barn gör inte som du säger utan som du gör! Han, hon eller hen – whatever!?

Den här bilden vandrar runt på Facebook nu. Detta naturligtvis med anledning av Moderaternas senaste utspel. Förslaget från Fredrik Reinfeldt att människor ska jobba till dom blir 75.

Att föreslå något sådant är ett direkt hån mot alla som jobbat sig sjuka! Det visar en total likgiltighet och nonchalans mot alla de människor i vårt land som gått under på grund av för hårt arbete.
Vad än värre är – det visar en brist på verklighetsförankring och en avsaknad av förståelse för människor och arbete även på lång sikt!

Livet är inte bara jobb! En människa är ingen robot! Att leva innebär så mycket mer än yrkesarbete. Att leva är också samvaro, upplevelser och vila! Och mår människor bra så orkar de och vill arbeta – i sin takt och efter sin förmåga.

Att föreslå att människor ska jobba i hela sitt liv tycker jag liknar forna tiders slaveri! Ja, vad är skillnaden? Du måste jobba tills du stupar och då är det bäst att du dör på en gång för någon ersättning får du inte när Försäkringskassan bestämmer!

Det här är ingen rimlig väg att gå för regeringen! Tyvärr var den förra inte mycket bättre. Arbetslivsministern då – Hans Karlsson (s)- jagade ”ohälsotal” som inte var siffror på ett papper utan människor som gått in i väggen men som ansågs simulera och fuska.   Så här sa han i en intervju november 2004 (!) – citat från fackföreningen Pappers:” – Den fortsatta minskningen av ohälsan är mycket tillfredställande. Särskilt glad är jag över att de långa sjukfallen blir allt färre.” Klicka HÄR för att läsa mer! Jo, pyttsan! Idag vet vi hur Sossarna ”klarade” av det! 🙁

Av den anledningen bl.a. bildades Fi – Feministiskt initiativ. Läs mer HÄR!

Presskonferensen 4 april 2005 var välbesökt, minst sagt   – men fortsättningen vet vi. Bloggaren jagades för fusk och blev genom Försäkringskassans agerande både sjukare men också arbetslös.
Feministiskt initiativ drog öronen åt sig och tyckte det blev ”bad publicity” när bloggaren stred för sin rätt. Så var det med den solidariteten och rättvisan!

2005 kom Fi ut och ingenting blev bättre på arbetsmarknaden av det. Den tidigare sosseregeringen bidrog till enorma ökningar av utslitna människor och den nuvarande med Fredrik Reinfeldt i spetsen har fortsatt klappjakten och drar åt tumskruvarna ännu mer.  Men – ser även till att förutsättningarna för att människor ska jobba sig sjuka ökar!
Jobba till du är 75 och marsch sen direkt i graven!

Så vad göra?
Jo, det finns ju ett par partier kvar att ställa sitt hopp till.   Miljöpartiet och Vänstern! Båda har bl.a. kortare arbetstid på sitt program! Båda partierna förstår att se till människan – att det är där vi ska börja.
Tyvärr går det just nu inte att komma in på Västerpartiets hemsida – men Mp:s fungerar! Klicka ovan!

För det spelar ingen roll hur mycket pengar man tjänar om man inte mår bra! Ett lands välfärd borde redovisas i människors hälsa och inte i ekonomiska termer! Ett liv är värt så mycket mer än 40 timmars arbetsvecka i 50 år! Först när vi inser det kan vi få ett land som blomstrar med människor som trivs och mår bra.

Igår såg jag en gammal svensk långfilm från 1946 – ”Saltstänk och krutgubbar”. Där säger en av huvudpersonerna när dubbelmoralen frodas som värst: ”Frälsta själar – Mammons trälar”. Det uttrycket står sig än idag!

Två år kvar till nästa val. Lång tid att stå ut. Men protestera så mycket ni orkar! Och rösta rätt i september 2014! Det tänker jag göra – igen
– och det handlar inte bara om tåg! Du förtjänar bättre – du förtjänar respekt som människa!

 Så här på söndagen kan man ju komma att tänka på kyrkan. Via kyrkan vandrar tankarna vidare till kyrkogårdar och därifrån till gravar – att gräva grav. Gräver sin egen grav gör Socialdemokraterna och har gjort så länge.

Genom att inte ta in omvärlden, vara maktfullkomliga och tro att gamla segrar står sig – går sossarna mot stupet och det med fart. I dagens DN ser jag denna rubrik: ”Undersökning visar att vi röstar som våra föräldrar.”
Bilden visar Thomas Bodström och hans far Lennart vilket är signifikativt alldeles speciellt för Socialdemokraterna. ”En gång sosse alltid sosse” och en partipiska som viner över de röda ryggarna! Livsfarligt och hur fel som helst – om man är det minsta realist med intresse och förståelse för utveckling och framtid. För sina medlemmars väl och ve – och för demokratin i det svenska samhället.

Dödgrävare nummer 1 är Håkan Juholt!
Han har fått uppdraget och skottar jord för allt vad han är värd! Ibland kvicknar någon sossedrogad medlem till och häver upp sin stämma, protesterar lite vagt men tystas snabbt ner av de rödas gäng. Här gäller det att hålla ihop. ”Alla ska med!” Rätt ner i svarta hålet och fort ska det gå!

Men hur ska det bli? Hur länge ska folk gå på det här tricket?? 
Eller det här?   Moderaterna – arbetarparti!? Kyss mig!!

Sossarna är så självgoda och så självcentrerade att det går käpprätt åt helvete – sagt så här på söndagen! Dessutom kräver de detsamma av alla sina medlemmar. Skrämmande och förnedrande för ett parti som säger sig stå på de svagas sida!

Men så har vi då en frälsare så här på söndagen! Jonas Sjöstedt, nyvald partiledare för Vänsterpartiet!
Han kommer att sopa mattan med sossarna – sanna mina ord! Finns det inget Socialdemokratiskt parti värt namnet att rösta på längre – då går man till Vänstern. Ni ska få se att jag får rätt!

Socialdemokraterna kommer att tappa stort mot Vänsterpartiet men även mot 

  Åsa Romson och Gustav Fridolin känns unga och fräsch och tillsammans med den nyaste partiledare för V kommer de att sno väljarna från Socialdemokraterna nästa val. Men det viktigaste av allt – Mp och V kommer att borga för en motvikt till högeralliansen! Se till att få balans i den svenska politiken!

Jag avslutar dagens predikotext, förlåt blogg, med en bildtext från DN:s ledarsida som är ord jag präntat in i mina barn sedan de var små: PENGAR ÄR INTE ALLT!! Artikeln i DN handlar om åldringsvården men kunde lika gärna gälla dagis, skolan, sjukvården, socialomsorgen –  you name it – men framför allt vårt eget förhållningssätt! Vad som är värt någonting i livet!

Närhet och omsorg värmer och gör gott! Pengar är iskalla!

 Idag hade jag tänkt att visa upp lite poledance! Det är inte så att bloggaren själv kommer att visa sig klängande runt en stång – oh,nej! Däremot har jag en familjemedlem som gärna svingar sig. Mer om det kommer jag till längre ner…

För först måste jag kommentera någon som åter är i hetluften – Håkan Juholt.  Inom Socialdemokratin upphävs då och då utbrott över partiledaren och hans sätt – och nu var det Ylva Johanssons tur.

Idag kräver Mats Johansson, ledamot av partistyrelsen för S ett stopp för kritiken mot Juholt. Men, varför det? Är det inte rätt och riktigt att någon vågar agera, protestera? Att som den lille pojken i sagan ropa: – Men kejsaren har ju inga kläder! Är inte just detta demokrati på hög nivå? Ärlighet och en vägran att acceptera dåliga beslut. En strävan mot förbättring, ett hopp för partiet!
Hur skulle sossarna agera om det var en annan partiledare som sköt det egna partiet i sank? Och inte vilket parti som helst – utan ett parti som står för social rättvisa och hopp för det mindre bemedlade. Ett parti som förväntas balansera den svenska politiken men som idag sakta dalar nedåt och ger kraftig medvind från höger.Fritt fall för S och Juholt på poledancestången…

Är det inte dags att skrika högt! Att sluta jamsa med! Våga säga sanningen! Släppa ut besvikelserna och hopplösheten men också viljan till förändring! Mats Johansson vinner inga poäng genom att sopa problemen under mattan!
Tack Ylva m fl. Möjligen skulle du och andra som vågar ta bladet från munnen göra det internt istället. Rensa upp och komma ut med en kung, nej hellre en drottning, med nya, fräscha kläder!

Så till den interna, familjära poledancen då. Det är Vilda Wilma som står för den – vem annars!?

När familjen ser något särskilt bra på TV och riktar sin uppmärksamhet mot den – då blir det fart på Wilma! Hon klänger runt och sparkar vilt mot klöspelaren!

Rätt vad det är måste hon tvätta sig! ?? För att så småningom verka helt utslagen! Jag lovar – hon har rätt taktik! Det blir fullständigt omöjligt att koncentrera sig på TV-programmet! Vilda Wilma har gjort det igen – skaffat sig total uppmärksamhet! 😀

Mellan uppträdandena ger hon kompisen Curry en omgång – och han deltar snällt.

För övrigt blev det vinter igår! Snön la sig fint på gården för att idag ha utbytts mot snöblask. Vi tände tomtebloss och gav löften och uttryckte önskningar och förhoppningar på årets första dag.

Vardag igen. Se till att klä er rätt för här i Arboga smattrar regnet mot rutan. Kläderna gör mannen, sägs det, och en kejsare utan kläder är ingenting att ha.

Igår var alla ljusen tända i de fantastiska kristallkronorna i kommunfullmäktigesalen i Arboga rådhus.  Det var det sista mötet i kommunfullmäktige för året och det inleddes med glögg och pepparkaka men också med fantastiskt fin körsång av Arbogas Lucia med följe under ledning av Anna Ytterberg Nerman.

När jag satt där kände jag stor ödmjukhet. Jag kom att tänka på förra året då jag för första gången tog plats i kommunfullmäktige efter valet som förevarit. Miljöpartiet fick två mandat och därmed fick jag inta en plats som folkvald.
Smaka på ordet – Folkvald…
På Wikipedia läser jag så här om betydelsen av ordet: ”Folkvald är den som i ett demokratiskt samhälle väljs av enskilda myndig medborgare – att arbeta som behörig lagstiftare och kontrollmakt med politiska spörsmål.”

Jag kände då och jag kände igår – stor vördnad över att vara folkvald. Att människor valt just mig att föra deras talan. Visserligen hade vi i Miljöpartiet i Arboga gjort upp vår kandidatlista med numrerade platser från 1 och nedåt – men jag vet att jag fick många personkryss.
Jag tar mycket allvarligt på mitt uppdrag och försöker göra mitt allra bästa. Igår kom åter känslan av stor respekt för vårt demokratiska samhälle när Lucia sjöng så vackert och alla stearinljusen var tända i den stora salen där demokratin råder och genomförs.

Som folkvald vill jag föra Miljöpartiets talan naturligtvis och det viktigaste för mig är ”de små” i samhället. De som inte själva kan föra sin talan. Det gäller såväl barn som gamla och sjuka men också djur. Det finns många fler att värna om och jag försöker göra det jag kan för deras rättigheter.

Ni vet att jag är en stor djurvän och upprörs mycket över hur dumma, okänsliga människor behandlar djur. Igår skrev jag om julmaten och att alla borde tänka på vem de sticker kniven i på julbordet. Här är några reklambilder från gårdagens Bbl/AT:  Billig lövbiff    från Irland… ”Så långt 1500 kg räcker” – billig fläskfilé från Danmark…
Både Irland och Danmark är kända och uppmärksammade för dåliga djurförhållanden och för misshandel av djur i samband med slakt.
LÅT BLI ATT KÖPA DESSA VAROR! Ansträng er för att ta reda på varifrån kött och fläsk kommer! Låt det kosta lite, lite mera för att det djur som ändå bara lever för att ätas – behandlas väl!
Sådana här spörsmål upphör jag aldrig att kämpa för!

När vi ändå håller på visar jag den här skrattretande ”vinnarbilden”:   Denne man ”tog en dubbel i lördags” men jag förmodar att det är HÄSTEN som borde vara den som hyllas! Jag mår för övrigt illa när jag ser sådana här bilder! Stackars hästar! Och söker man via Google på han som nominerats till ”Årets tränare” så nog tusan hittar man skumrask! Det finns hur mycket skit som helst inom travsporten – läs HÄR och kom till Djurskyddet Sverige.

Ja, tänk så mycket det finns att reagera över – och agera för. Lite av det tänkte jag på när jag gick hem igår kväll i den mörka decemberkvällen. Förtroendet att vara folkvald och att därför också göra sin plikt för det mandat man fått.