Feel in the Blogg

Gubbslem!

Rugguggla!
Vad trodde ni!?

Bloggaren har haft sin datasupport hemma och han konstaterade att hon har flera tusen läsare av bloggen och många är män! Det tackar vi för!
En annan sak som datakillen upptäckte var att torsdagskvällar är en vanlig tid att kolla in bloggen! Men nu är det måndag och det får bli en blogg ändå!

Jo, det där om vikten av en lockande rubrik! Det är för att få folk att vilja läsa bloggen! Lura dit dom lite extra ibland för att få ut det budskap man har!

Idag handlar det om kvinnors märkliga sätt. En del kvinnors alltså. Och om bloggarens oro över dessa cykler som svänger fram och åter i samhället genom tiderna.

Å ena sidan har vi de arga, rabiata feministerna – en klick extrema kvinnor som hatar män oavsett hur män beter sig. Denna klick smittar av sitt hat på andra kvinnor (och en del män! Jo, faktiskt!) som ringar på vattnet. Ringarna tunnas ur ju längre bort de kommer (tack och lov)…

Å andra sidan har vi KD-Ebba och hennes gäng! Som säger sig värna om familjen! Här ses Ebba och fyra (4!) män – men i verkligheten är det inte alls 80% män som tar hand om familjen när KD själva får bestämma! Då är det hem till spisen som gäller för lilla mamma – 100%!!

Och till sin hjälp i valrörelsen kommer nu Ebba att ta – tro det om ni vill men det är sant – denne man! Men Bert Karlsson får nog vårda språket lite om han ska passa in i det kristdemokratiska.

Sen har vi då de där otäcka cyklerna som svänger!
 Dom där yngre kvinnorna som gulligullar á la hemmafru när barnen ploppar ut och utbildningen är skral och jobben då likaså. D v s mannen/pappan får jobba och försörja familjen. Dom där kvinnorna som får sig en obehaglig överraskning den dag det gulligulliga tar slut!

 En som dykt upp i cykelsvängen är Lisa Magnusson, som skriver för Dagens Nyheter. En märklig kvinna som möjligen tycker att hon provocerar mer än antas vara dum när hon t ex skriver att, citat ”P-piller är framför allt en sexuell revolution för män” i DN 10 december 2017.
Om den korkade twisten skrev bloggaren den 11 december – klicka HÄR!

Nu är det dags igen! ”Att dumpa bebisar är inte feminism”.
Några av er som läser fattar kanske redan vartåt det lutar med Lisa… (Spisen…)

I artikeln vill hon (precis som förr i världen) få kvinnor (inte män!) att känna riktigt dåligt samvete om de inte vill/kan vara hemma länge med sina barn.
Citat ur Lisa Magnussons artikel:
”Det konstiga är att så många längs hela den politiska skalan, från höger till vänster, i praktiken håller med om själva grundantagandet: Det är inte bra om en kvinna är hemma länge med barn. Genom arbetet förverkligar hon sig.”
Och vidare: ”Jag kan inte hjälpa att jag tycker att argumentationen är uppochned. Visst är det samhällsnyttigt med en arbetslinje, men de allra flesta arbetar ju för att leva. Utan lön skulle de stanna hemma.”

Sen har Lisa mage att tillägga, citat: ”Så varför ska kvinnor dessutom förverkliga sig genom jobbet? Vad betyder detta förverkligande ens?”

– Är hon dum på riktigt!? kan någon nu tänka – men bloggaren antar att eftersom hon jobbar för DN så är det nog mer provokativ och möjligen lite barnsligt naiv som Lisa är – inte korkad.

För så här är det ju!  Det här med att ”dumpa bebisar” handlar varken om att kvinnor eller män på något vis slänger ungen på soptippen i någon form av spyfärdig egotripp.

Lisa vill att kvinnor ska få riktigt dåligt samvete och undra: VARFÖR STANNAR JAG INTE HEMMA FÖR GOTT OCH TAR HAND OM MITT BARN!?
 Hon vill att kvinnor blir föräldrar – men inte män!
Tillbaka till spisen igen – med allt vad det innebär.

 Kräks på det här ni kvinnor – och män! Lisa igen:

””Vaddå, en helt ny person som är utlämnad åt mig, det är väl inget?”, säger Statsfeminismen och gäspar utstuderat. ”Vem som helst kan ta hand om den där.”
”Varpå hon – i Timbros fantasi – stegar in på förskolan och räcker över en bebis som alltså bara är åtta månader, som just lärt sig krypa, som blivit medveten om att det kan uppstå avstånd till mamman.
Som därför känner extra mycket ångest inför att bli övergiven, som är rädd för främlingar, som i den här delen av sin utveckling hela tiden vill veta att den fasta punkten, föräldern, finns kvar. Och allt detta för att tjäna in några ynka månaders yrkesarbete.”

Fattar ni!! Ser ni hur Lisa vill få alla nyförlösta att darrande se det lilla rädda barnet framför sig och som HON/MAMMAN dumpar till förskolan. Ser ni hur hon/mamman fixar en livslång ångest hos det lilla barnet!
Pappan nämns inte ens i sammanhanget! Han finns inte!!Ja, bloggaren kräks på sånt skitsnack!

Lisas citat igen: ”Så varför ska kvinnor dessutom förverkliga sig genom jobbet? Vad betyder detta förverkligande ens?”

Ja, kan förverkligande kanske handla om det här, Lisa: Att utbilda sig, satsa tid och pengar på ett yrke som jag tycker om och som jag vill ”förverkliga mig själv” med.
Yrken som män och kvinnor sen båda utövar! För att kunna flytta hemifrån, skaffa bostad och försörja sig själv.
Pengar på fickan! 
För att på sikt kanske möjligen också uppnå en jämställd lönesättning!
Det är svårt att hävda lika lön när den ena parten (män) jobbar full tid medan den andra (kvinnor) stannar hemma längst med barnen och arbetar deltid.

 Och Lisa Magnusson i den bästa av världar är det happy family som gäller livet ut – men så ser det ju inte ut!
Så den dagen gulligullandet med hemmafrutillvaro tar slut –
så står HON – MAMMAN där! 
Snacka om den ångesten!!

Lisa Magnusson och andra med liknande tendenser – SLUTA!
Vi vill INTE att cykeln ska svänga tillbaka till hemmafru där mannen/pappan stängs ute och allt ansvar för såväl barn, hem och sin egen kommande omintetgjorda ekonomi ska läggas på kvinnan/mamman!

Mammor blir föräldrar!

Men det blir pappor också!

Vi vill INTE tillbaka till det här: Vi vill ha det så här också!

Båda kan!!

 Och det handlar INTE om någon sorts kall egoistisk tanke om rent självförverkligande från en bebisdumpande mamma!

Det handlar om föräldraskap, om alla människors lika värde, om samhällsförändringar, jämställdhet, ekonomi, utveckling och – barns bästa!

Efter korkinlägget om att p-piller skulle vara mäns stora lycka i livet skrev bloggaren till Lisa Magnusson och hänvisade till bloggen. Fick bloggaren svar? Inte då!
Bloggaren kommer att göra samma sak den här gången. OM Lisa svarar ska ni få veta!

Ja, se det var en riktig blogg det! Det ska bli intressant att se hur många som läser – och hur det fördelar sig mellan män och kvinnor.

Bloggaren vägrar hänga på cykeln som svänger mot hemmafruar och samtidigt ska det klankas på män i tid och otid. So boooring!! För att inte tala om DUMT och något som inte främjar jämställdheten alls!
På tal om rubriken… och

Bloggaren har fortfarande sviter av flunsan och dricker en klunk sådant här varje morgon. Hon läste lite mer noggrant på etiketten imorse och upptäckte det här rådet…
”Tänk på vikten av en hälsosam livsstil”!
Vad menas med det? Vem bestämmer vilken livsstil som är hälsosam och inte!?

Bloggaren struntar i rådet och lever som hon vill! En del tycker att hon kanske är too much – men det bryr hon sig inte ett dugg om!
Och för dom som undrar eller kanske inte snappat budskapet än så gäller detta för bloggaren:

+ – THAT’S ME!

Som slutkläm Västra Mälardalens nya polisbil! En fin Volvo V90 Cross Country! (Foto:Alexandra Edman/MittMedia).

Bloggarens egen älskling går heller inte av för hackor!   Och då snackar vi bilar och inte andra älsklingar.

 Bloggaren tycker att livet är som en tjock, härlig bok att bläddra i.

Men boken innehåller inte bara trevliga avsnitt. En del kan vara hemska och sorgsna också. Bloggaren bläddrar gärna i sin egen bok men sneglar också i andras. Får låna böcker ibland men tjuvläser också lite när hon kommer åt.
Avsnitt i böckerna kan bli till bloggar – för genom livet får bloggaren inspiration och att skriva det gillar hon!

I dessa Metoo-tider talas det om kvinnor som blivit dåligt, sämre, sämst behandlade av män och det motsatta är det inte riktigt läge att prata om. För vissa kvinnor är det aldrig någonsin läge att berätta om män som blir dåligt behandlade av kvinnor. Det finns liksom inte i deras värld.
Bloggaren tar gärna upp sådant – också. Om män och hur deras värld kan vara – och har faktiskt fått kommentarer då från kvinnor som undrar: – Hatar du kvinnor!?
SÅ svårt kan det alltså vara. SÅ svart och vitt. SÅ svårt att komma vidare mot jämställdhet och lika värde.

Nu kommer det!  Olyckliga män som behandlas illa av kvinnor!

Bloggaren har faktiskt råkat på en hel del sådana olyckliga män. Nu är bloggaren inte en taskig och orättvis typ som bara lyssnar på den ena parten och även om hon inte alls ”hatar kvinnor” så är det en hel del kvinnor som gör henne störtförbannad när hon tagit in hela bilden s.a.s.!

Det är ju så här också att den där otrevliga unga kvinnan som mannen råkar dejta –– kan komma att bli en sådan här om det vill sig (illa)…

En bitchmamma – mamma till mannens avkomlingar. D.v.s. han är fast vid henne vare sig han vill eller inte under tiden: Tiden från barnets födelse tills dess barnet är myndigt.

Och DÅ kommer vi faktiskt in på något som ÄR mannens fel och därmed också hans förbannade skyldighet! Nämligen att se till att knäppa igen gylfen! Det vill säga inte vifta med snorren i tid och otid! För då kan man skjuta fel och bli en väldigt ledsen snorre så småningom!

Tänk så här:
och så här: Tänk på att hålla igen gylfen! Och vill du stoppa det här gänget: Så skaffa lite ”kläder” till snorren!

Tänk på allt detta – FÖRE – och se upp när du skjuter!
 

Har du nu gjort bort dig och skjutit fel och fått 18 års straffarbete –

– så försök att lära av misstaget!

– Jaha, och vad kan det då vara som gör dessa mäns liv till ett helvete?? Vad gör dessa kvinnor som är så förfärligt?? Så kan det kanske låta ute i stugorna nu när bloggen scrollas igenom.
Bloggarens svar blir då bland annat följande beteenden:
Svartsjuka! (”- Får inte jag honom så ska ingen annan få honom heller!”)
Hota med barnen! (Också där kan svartsjukan komma in. ”- Gör du inte som JAG vill så får barnen inte besöka dig…”.)
Girighet! (Att försöka suga åt sig så mycket pengar som möjligt).

Till allt detta kommer ”allmänt skitsnack” – d.v.s. prata illa om mannen. Hota med socialtjänsten. Hot om att skaffa ensam om vårdnad om barnen o.s.v.
Som ytterligare lök på laxen kommer feminism i dess mer inkonsekventa form och drevet Metoo – där en man aldrig någonsin kan göra rätt hur han än försöker.

Så vad ni än gör! Tänk på detta:

”Din bästa lärare är ditt senaste misstag”!

För så här är det: ”Misstag har makten att göra om dig till någon bättre än du var tidigare”.

Dessvärre är det så här också… ”Du måste lära av misstagen. Men om du gör om samma misstag hela tiden så lider du av en inlärningssvårighet som kallas DUMHET”

Nu lite mer att tänka på!

Mer, mer viktigt för män som vill bli lyckliga!

GODA KVINNOR! VAR RÄDDA OM DOM!!
ALLA MÄN BORDE HA EN GOD KVINNA!

Så där ja, nu tar vi och stänger den där boken för idag! Vi tar och visar lite foton istället. Från tiden före snöfallet nu senast! Det var vackert då också – på ett frostigt vis.

Och är det nu så att du bara skjuter fel och skjuter dig själv i foten till slut – så ge upp och lev ensam! Det är inte alls tokigt!

Du väljer allting själv inklusive middagen du ska äta!  Inget bråk, inget tjafs, inga ”angry bitches” som stör. Sen är det ju inte fel att du ändå har en liten vän i viken så att säga.

Men se upp! Välj med förstånd!

Var rädda om er och om kärleken!

Låååång blogg idag!! ”Thougts from a crowded brain” – den anteckningsboken passar bloggaren alldeles utmärkt!! 😀

Ni som läst bloggen tidigare vet att bloggaren är liiite trött på det här: Det vill säga när det blir alltför mycket,  – om händelser alltför långt bak i tiden och – och alltför inkonsekvent.

Nej, bloggaren tycker inte att män ska kunna bete sig hur som helst!  Men jo, hon tror att det flesta män är bra män.
Nej, bloggaren tycker inte att män ska komma undan med sexuella trakasserier!  Men ja, det ska anmälas på en gång!
INTE flera år senare – inte ens flera månader senare – utan DIREKT! Varför vänta??

Kvinnor är inga offer! Kvinnor är starka! Det går inte att ena stunden hävda detta:
För att i nästa stund kränga på sig den här:

 Bloggaren är kvinna och  hon är banne mig inget offer!  Hon är stark och hon behöver inte jaga i flock!  Bloggaren förstår att alla kvinnor inte är starka och kan behöva stöd. Det hon vänder sig emot är när de som alltid har mer eller mindre negativa åsikter om män vädrar morgonluft och sällar sig till jaktflocken – vilken jakt på män det än månde vara.

 Hur skulle kvinnor ta det om män ständigt jagade i flock!? Om en man alltid måste ha flera andra män med sig för att ta itu med problem? Hur skulle det uppfattas? Skulle det kännas som om män är ärliga och självsäkra? Och skulle kvinnan möjligen känna sig hotad – ensam mot flera män?

 Och så detta med vokabulären… Gubbslem? Plötsligt verkar det OK att vissa kvinnor använder det ordet mot män – oklart vilka män i många fall.
D v s kvinnor slänger ur sig det lite allmänt så får vilken man som helst ta åt sig… Risken är ju stor att uttrycket känns kollektivt för alla män.
Gubbslem – låter det trevligt? Nej, och det är inte meningen heller.

Bloggaren läser på nätet att ”gubbslem” aldrig tas bort som oanständigt ord i allmänna texter men när män talar om kvinnor som ”kärringsuggor” – då tar det hus i helvete!

Bloggaren tror inte att ”ruggugglor” och ”hönshjärnor” är något kvinnor vill bli kallade heller…

Kan vi inte bara lägga av med att kalla varandra löjliga och nedsättande saker. Det säger faktiskt mer om den som uttalar orden än om dom som orden möjligen är avsedda för.

För övrigt är gubbslem en encellig alg som finns i de flesta vatten världen över.

Sen tror inte bloggaren på sådant här:
Hon gillar inte den attityden!  Hon anser att jämställdhet och feminism är just lika värde. Ingen ska trycka ner den andra.  Vi kommer ingenstans genom att kriga –  vare sig med nedsättande ord eller kränkande handlingar utan genom samarbete och respekt för varandra. Gäller rakt över!

Respekt på flera sätt!  Det finns många som utsätts för trakasserier som inte bara handlar om sex. RESPEKT är ordet!  Visa respekt och du får respekt tillbaka!

SOLIDARITET är ett viktigt ord också. Att uppträda solidariskt. 

Bloggaren tycker att Metoo-debatten är dubbelbottnad. Kvinnor har utsatts för kränkande behandling av män – men då också av andra kvinnor! Detta har bloggaren tagit upp förut. Det där om att kvinnor för egen vinning agerar så här: Dom har ingenting sett… Dom har ingenting hört… Och dom berättar inte – d v s dom håller käften med det dom vet! Kvinnor håller tyst om kränkningar mot andra kvinnor om de själva har något att vinna på det!
Här kommer ett ruskigt typexempel på just detta: WOODY ALLEN!

En fin familj – eller??  Dylan Farrow i sin styvpappas famn…  I 25 års tid har Dylan Farrow försökt få någon att lyssna på att den berömde regissören och skådespelaren förgrep sig på henne som 7-åring! I 25 år!!
Som om inte det var nog så kände ”hela världen” till det här: Bild från för länge sedan. ”Fina familjen” igen. Styvpappan till vänster och längst till höger dottern Soon-Yi!

Pappan förgrep sig inte bara sexuellt på dottern – han gifte sig med henne också! Pappa Woody skaffade sig sen barn med sitt barn – adopterade sådana…   Vad han gör med dom döttrarna kan man bara spekulera i…

VAR FANNS ALLA KVINNOR I DYLAN FARROWS och SOON-YIS NÄRHET DÅ??? VAR FANNS ALLA METOO-ARE??? VAR FANNS SOLIDARITET OCH KAMP FÖR KVINNORS RÄTT???

Diane Keaton en av Woody Allens favoritskådespelare (och JA, han har haft ett förhållande med henne också!) – varför sa inte hon någonting? Och alla andra aktriser!?

Var det möjligen så att kvinnor lät andra kvinnor – OCH BARN – fara illa för egen vinnings skull!! Ville inte missa en stjärnroll! Ville inte avslöja den berömde Woody Allen oavsett hur mycket skit han höll på med – för då kunde man ju missa en roll. Komma i dåligt läge…
VAD FAN ÄR DET FÖR ME TOO???? 🙁

HÄR kan du läsa vad Dylan Farrow säger om Woody Allen i DN!

 ”DEN UTAN SKULD KASTAR FÖRSTA STENEN!!”

Jaa, tänk vad livet kan vara svårt när man inte förstår varandra.  När man väljer att bestämma att sitt eget sätt att se på saker och ting är det rätta – medan motpartens är helt fel.

Det har bloggaren tänkt på en del vad gäller Me too och tänker ännu mer på det när hon läser en artikel i DN av Åsa Beckman.
Rubriken är: ”Att analysera sin man med andra är en kärlekshandling”.

 Åsa Beckman berättar om en man som är förvånad över att hans flickvän blivit upprörd för att han inte diskuterar henne med sina manliga vänner.
Flickvännen hade blivit mycket arg och mannen säger till Åsa Beckman, citat:
”Jag fattar inte hur hon kunde bli så förbannad. Att jag inte diskuterar henne med andra kan ju lika gärna bero på att jag är lojal mot henne, och oss.”

Åsa Beckman svarar med att hon förstår flickvännen precis(!). Och i ilsken ton förmedlade hon detta till den förvånade mannen, citat:
”Man talar ibland lite nedlåtande om kvinnors sätt att ingående diskutera män och förhållanden. Att vi i timmar kan vända och vrida på repliker. Att vi in i minsta detalj kan återge hur vi hade det under en restaurangkväll eller på en bilresa till Östersund. Att vi kan redogöra för i vilken stickad tröja vi tycker att han är extra snygg och i vilka skor vi gärna tittar bort. Vi vet exakt när vi blir störda över hans sätt att tänka eller tvärtom attraheras av hans resonemang.”

Åsa Beckman fortsätter, citat:
”Jag hade nämligen aldrig tidigare sett den här obalansen så tydligt som just där och då. Det liksom strålade om insikten!
Inte nog med att kvinnor ofta tar ett större socialt ansvar och frågar och håller samtal igång runt köksbordet under en vanlig vardagsmiddag. Dessutom FORTSÄTTER vi sedan att reflektera över vad våra män sagt eller var de befinner sig i sina liv, tillsammans med våra väninnor. Ibland kritiskt och irriterat, visst, men precis lika ofta neutralt eller bara glatt. ”

Beckmans slutkläm, citat:
”Jag är helt säker på att mina gamla pojkvänner”, fortsatte jag allt mer engagerat, ”hur mycket de än älskat mig, aldrig tolkat och analyserat mig lika mycket som jag har gjort med dem. Vårt förhållande fick nog aldrig samma avtryck i deras omgivning. Skillnaden har säkert varit 80-20. Snacka om uppmärksamhetsojämlikhet.” 

Bloggaren nästan baxnar! Och funderar på om kvinnor i allmänhet skulle gilla att män pratade om dem med andra män? Och då inte om ämnen som kvinnor ”bestämt och godkänt” utan på mäns vis – det som män vill prata om och diskutera vad gäller kvinnor.

Bloggaren undrar om Åsa Beckman och andra kvinnor verkligen skulle acceptera en sådan här tes: ””Att analysera sin kvinna med andra är en kärlekshandling”. På mäns vis, det som män vill analysera och diskutera.

Strålar insikten nu, Åsa Beckman!?

Ni ser hur komplicerat livet kan vara. Vi pratar ”olika språk”, tänker på olika sätt och varför ska den ena parten bestämma att bara ett sätt, just deras, är det rätta!?

Är inte det här finessen med att vara olika och ändå lika. Att komplettera varandra och framför allt respektera varandra. Det måste väl ändå vara A och O.
Tillsammans blir vi bra och kan lösa problem som uppstår.

Läs hela Åsa Beckmans inlägg HÄR!

Slutet är nära! Lite lugnande vinterbilder nu.  Ett rum med utsikt. Den här killen häckar utanför bloggarens hus! Det får han göra! 🙂

Så där ja, nu var det klart!! Bara lite kvar… 😉

Nummer 2 av mina bästa anteckningsböcker! 😀

Puss och kram och allt vad ni vill! Ses igen!

+ Idag blir det två bloggar i en, kanske man kan säga. Men dom hör ihop – väldigt mycket ihop.

Den ena kom först till blogggaren – och sen kom den andra – men nummer två publiceras som nummer ett… Svårt att hänga med? Det ger sig!

Bloggaren kom plötsligt att tänka på sin mamma. Det är väl i och för sig inte speciellt märkligt eftersom mamman var och fortfarande är – väldigt älskad, och saknad.
Men bloggaren kom att tänka på mamman ur ett feministiskt perspektiv. Så här:

Vad blev det av den där lilla tjejen från Regna socken, långt ute på landet i norra Östergötland? Hur gick hennes tankar – och hur kunde tankarna och drömmarna bli verklighet för en liten tös född på 1920-talet i Sverige? Fanns det tankar om att hon skulle bli ”hemmaflicka” och ta hand om sina föräldrar den dagen de inte orkade längre? För någon bror hade hon inte och kvinnor kunde inte ta över lantbruk på den tiden…
Hon tänkte och hon drömde och hon vågade! För en dag efter att ha arbetat några år i Perssons affär, den enda affären i byn, löste hon en enkel biljett till Undersåker i Jämtland. En resa på nästan 70 mil hemifrån.
Hon vågade leva sin dröm! Undersåker byttes så småningom mot Eskilstuna och Västerås där hon jobbade i affär och på kontor och senare avancerade.
Den unga kvinnan var mycket omtyckt och hon berättade en gång att i Undersåker hade hon tre (3!) julgranar att välja på den julen. Alla ville se till att den glada flickan söderifrån fick en underbar jul.

Hur gick det sen? Flicka möter pojke – som ju så ofta sker. Kärlek uppstod och den unga nygifta kvinnan hamnade i Arboga där maken fått jobb.
Och med kärlek följer lika ofta barn. Den unga kvinnan, numera hemmafru, fick en dotter. Bloggaren kom till världen och ett par år senare föddes ett gossebarn.

Allt det där är välbekant för bloggaren men de nya tankar som plötsligt dök upp var: – Hur gick det för den glada, duktiga flickan från Regna som så modigt sökte sig ut i världen? Som gjorde verklighet av sina drömmar, blev så omtyckt, fick många nya vänner och blev en kraft som många företag ville anställa?

Hur kändes det för en så positiv och glad ung kvinna att plötsligt bli ”instängd hemma”, i en ny stad utan jobb och utan vänner? Hon älskade självklart sin man och sina barn. Tyckte om att pyssla där hemma, sköta hushållet, dona i trädgården – men hur gick det med drömmarna?

Blev livet som den lilla flickan från Regna i Östergötland hade hoppats på? Var det så konstigt att hon stundom blev lite ”svag i nerverna” och grät under äppelträdet på gården?

Mamma läste vidare sen på ”gamla dar” och hon älskade att gå i skolan. Hon fick jobb igen, även det på gamla dar, som vakt och receptionist på ett stort företag i Arboga. Man kan nog säga att mamman tog igen lite då.

Mamma! Bloggaren tänker på hennes liv. På hennes intressen, hennes förmågor, hennes positiva och milda sätt som gav henne vänner både bland människor och djur.
Blev hon nöjd med sitt liv? Skulle hon ha velat något annat? Togs den hon var tillvara på bästa sätt? Den där glada flickan från Regna socken i Östergötland…

Generationsselfie – EU-valet 2014. Märkt av sjukdom ville mamman ändå absolut rösta i valet.
Och här – sista gången bloggaren fick lussa för mamman. Blind sitter hon där och ler. Mindre än ett halvår senare är hon borta. Den glada flickan från Regna socken i Östergötland.

 Allt det där tänker bloggaren på. Hur det blev – hur det blir. Hur historien kan upprepa sig eller inte. För henne själv.

Här kommer nästa berättelse – om ”Det dumma jaget och den kloka hjärnan”.

Bloggaren själv – dotter till mamman. En liten flicka –  – växer upp med tankar och drömmar.  Blev det som hon hade tänkt? Lever hon det liv hon drömde om? Vad hade hon egentligen för drömmar och är det kanske så att de har förändrats över tid?

Skolan blev en mardröm trots att hon var intresserad och duktig. Som mobbad törs man till sist inte säga ett ord i klassrummet. Men hon studerade vidare, fick jobb och avancerade.

Hon träffade mannen i sitt liv men blev inte hemmafru utan kombinerade barnafödande med jobb. En omöjlig ekvation som till slut inte gick ihop.   Den älskade mannen lämnade henne för en annan.

Hur gick det sen då? En svår tid. Många sorger och hon började förstå det där med att gråta under äppelträdet som hennes mamma hade gjort ibland.

Men livet har en förmåga att gå vidare – oavsett hur tufft det är. Det kom fler Luciadagar som fick firas utan de älskade föräldrarna. Det kom kraft tillbaka, det kom nytänkande.  Det kom en ring på fingret från barnen istället för vigselringen och hon kunde till och med fira sin nyfunna frihet.

Den kom en annan man in i hennes liv, en som vände upp och ner på allt.

Det visade sig att det fanns glädje och lycka igen.

MEN – inte bara glädje och lycka för evigt – för sådant är inte livet. Det kom upp nya sorger, nya problem, ny oro. Det kom svackor och dalgångar och mörker – igen.

 Det visade sig också att med utbrändhet som ”merit” kvalificerar man sig snabbare för de där svarta stunderna i livet. Hjärnspökena dyker upp!  Obefogade orostankar mal nätterna igenom och ger en ingen ro!

Bloggaren har varit med om det förr, många gånger – och nu igen. Vad gör man? Vad kan man göra??

En morgon efter en natt när det hade malts alldeles särskilt illa och mycket – med helt frånvarande sömn – hände något! Hjärnan tog över! Den goda hjärna tog över från det dumma jaget! D.v.s. bloggaren slutade oroa sig och våndas – för den goda hjärnan hade bestämt att ”- NU FÅR DET VARA NOG! Nu går det inte längre. Den där korkade bruden kör helt slut på sig – så nu går jag in och tar över! ”

Sagt och gjort! Bloggaren kunde inget annat göra än att lyda!

Och det var då hon kom på det! Den rätta taktiken! ATT LYSSNA PÅ KROPPENS SIGNALER!  Kör iväg dom där idiotiska hjärnspökena och följ den kloka hjärnan istället för det korkade jaget!

Låter det förvirrat? Det är det säkert också. Huvudsaken är att bloggaren åter kommit på banan. Att hjärnan åter gått in och sagt ifrån – något som har hänt ett antal gånger, det måste bloggaren erkänna…

Sen hoppas bloggaren förstås kunna fatta lite snabbare nästa gång vad som pågår inombords och därmed se till att stoppa i tid. Men optimist som hon är så tror hon stenhårt på att det blir så!

Sen hoppas bloggaren också att denna historia – eller båda två förstås – kan ge er som läser någonting.  Tänka till, stanna upp, förändra lite. ”Hur blev det? Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi?”
Vill jag ha det som jag har det? Vill jag något annat? LEVA LIVET lite mera – och må bra, bättre, bäst!

På banan igen!!

Slutligen lite vinter, lite jul, lite galen kisse! Kärleksörten blommar på trappan och en liten pensé trotsar Kung Bore! Åsså Vilda Wilma som ska vara med och slå in julklappar! Här sitter hon bara helt lugnt på en kartongpåse på golvet. Men snart ska hon upp och riva bland papper och snören på bordet! Välta en hyacint och sen jaga tejprullen ner inunder bordet!  😀

Var rädda om er och om varandra – och glöm inte något väldigt viktigt: VAR SNÄLL MOT DIG SJÄLV! DET ÄR DU VÄRD!

Bloggen idag tillägnas den glada flickan från Regna socken…

Lite av en sperma-blogg blir det idag!  Håll till godo!

 Alltså – nu tycker bloggaren åter igen att det blir liiiite för mycket märkliga tänk kring #Metoo.

För många konstiga inlägg när en del kvinnor får morgonluft och plötsligt ska spy all sin galla över män, oproportionerligt utan motstycke. Som det här: Att p-piller mestadels skulle vara männens stora lycka!!

I gårdagens Dagens Nyheter fanns detta inlägg av ledarskribent Lisa Magnusson: Rubriken säger: ”P-pillret är framför allt en sexuell revolution för män”.

Inledningsvis beskriver Lisa Magnusson om alla problem kvinnor kan få genom att använda p-piller. Först en bit in i texten kommer, så småningom, detta med att slippa bli gravid.
Citat längre in i texten: ”P-piller sägs vara en välgörare mot allt möjligt: mensvärk, oregelbunden mens och pms. Och så är det ju så smidigt att man slipper bli med barn.”

Som slutkläm dristar sig Lisa Magnusson att skriva: ”För på det stora hela framstår p-pillret faktiskt mest som en sexuell revolution för män som vill kunna få orgasm under vaginalt samlag utan att ta ansvar för följderna”.

 Bloggaren tror knappt att det är sant det hon läser! SÅ långt har alltså #Metoodrevet gått nu! Att P-piller är enbart till godo för män som vill ha sex right-on så att säga.

Lisa Magnusson glömde kanske bort kvinnorna från förr i tiden! De kvinnor som födde barn på barn på barn – varav kanske 8-10 levde till vuxen ålder.
Det som var förr i Sverige och som är vardag för väldigt många kvinnor överallt i världen IDAG!

Och varför skulle p-pillret vara en sexuell revolution enbart för män?? Hur många kvinnor har inte äntligen fått njuta av sex utan att behöva oroa sig för att bli gravida? Både inom ett förhållande men också de kvinnor som njuter av sex kanske lite när andan faller på och kanske med fler än en! Är inte det en kvinnlig sexuell revolution så säg!

Den här bilden är tagen från en artikel om ”Pappaupproret”. Pappor som gått samman i kampen om att få träffa sina barn men som förvägras det av sina ex – mammorna till barnen. Skötsamma, ordentliga män som bara vill ha kontakt med barnen.
För nu kommer bloggaren raskt in på något annat – p-pillret makt i en kvinnas hand!  Att använda p-piller är att ha makt! Att ta makten över att bli gravid eller inte.
Är man överens som par eller som bara sexpartners att det är enbart njutningen det handlar om och inte barnalstrande så är ju allt okey och p-pillret väldigt bra för alla inblandade.
MEN – hur många kvinnor har inte ”gjort sig med barn” genom att lura män!? Som avsiktligt sagt att de använder p-piller men inte gör det!? Som slutat med pillret för att bli gravid oavsett vad mannen, den blivande pappan, haft för åsikt.
Och hur många män skulle kunna ställa sig bakom ”Pappaupproret” – de män som bara är förälder på pappret men aldrig får träffa sin avkomma!

Sen kan vi förstås dra detta vidare – detta om mäns rätt till sina spermier! För när det sen har blivit ett barn djupt där inne  – med eller mot mannens vilja – så har kvinnan också nu makten i sin hand: Ska barnet få födas eller inte? Ska mannen få bli pappa eller inte?

Det är kvinnan som syvende och sist avgör – ska hon göra abort eller ska två personer bli föräldrar?

Så att p-pillret bara skulle vara till lycka endast för män ter sig i det närmaste skrattretande! Sluta med dessa avarter till #Metoo!

Ni galet arga kvinnor – ta och tagga ner lite,va! #Metoo är viktigt och bra – men inom vettiga, rimliga gränser. Sådana här utspel som bland annat Lisa Magnussons inlägg om p-piller tar bara udden av rörelsens budskap. Det kan till och med bli en backlash när de mest skötsamma, fina män till slut inte vet på vilket sätt det ska bete sig för att vara till lags! 
Hur mycket ska män krypa? Är att kasta skit, tillintetgöra – jämställdhet?  Är det så vi når alla människors lika värde?

Självklart inte! Sluta med dumheterna och börja prata på riktigt!

Vill du läsa Lisa Magnussons idéer om p-piller – klicka HÄR och kom till DN.

Lite annat ur DN – gårdagen till ära – den här mannen: Alfred Nobel. Det var Nobeldagen igår, söndag.
En fantastiskt inlägg om Alfred Nobel och hans verk. För oss svenskar känns Nobelpriset och Nobeldagen kanske mest som en baluns med tjusig middag och finklädda prominenter i Blå Salen. Vi har kanske inte ens reflekterat över människan Alfred och hur det där fantastiska nobelpriset faktiskt kom till!

Och när bloggaren läste det här – – tänkte hon direkt: – Den mannen hade ADHD! 🙂 Mycket intelligent och lite utöver det vanliga!
Bloggaren ville veta mer och till sin förtjusning hittade hon detta på slutet av artikeln: Den kommande boken paxar bloggaren för!!

Läs Ingrid Carlbergs intressanta inlägg HÄR i DN!

😉 Lite kulor – ja, och lite krut – så har bloggen blivit idag och till slut detta.

”BARA JAG” handlar inte om någon sorts egotrippande inställning – jo, kanske lite. Bloggaren kommer framöver att tänka ”BARA JAG” – det vill säga bara på sig själv. Sätta sig själv i fokus för en gångs skull.
Bloggaren höll på att gå sönder, igen – och sätter därför ner foten. Det är BARA JAG som gäller nu – för att senare orka tänka på andra.

Gårdagen var mycket mörk och imorse upptäckte bloggaren visdomsorden i kalendern för förra veckan:
Edith Södergrans kloka ord: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”

De kloka orden tar bloggaren till sig – och hoppas att alla andra som känner sig nere, som tappat all ork och kraft – kan finna tröst i dem.

För sen är det ju så här också! Dagens ord! ”STARKA TILLSAMMANS”!
”Snöflingor är bräckliga på egenhand. Men se bara vad de kan åstadkomma när de håller ihop”.

Så sant! Men för att orka hålla ihop med andra så måste man hålla ihop själv. BARA JAG – nu.

På tal om snöflingor så får sista bilderna i bloggen bli utsikten från bloggarens fönster precis just nu.
Det snöar för fullt i Arboga.

Var mycket rädda om er – för att också kunna vara rädda om varandra.

BARA JAG!  Kram