Feel in the Blogg

  Jag är feminist och för jämställdhet men kommer nu förmodligen att få en mängd kvinnor (!) mot mig för det jag skriver – av någon märklig anledning.

Nyheten har spridits att Yahoos nya VD Marissa Mayer är gravid och väntar barn redan i oktober.  Hurra jublar vissa feminister – bland andra Birgitta Ohlsson (FP) som skriver så här på Facebook, citat: ”gillar när gravida kvinnor rekryteras till toppjobb som nu Marissa Mayer ny VD Yahoo. Och ingen ifrågasätter! Modernt ledarskap.”

Att bli förälder måste, eller borde i alla fall vara världens bästa jobb! Lyckan att bli mor och far till ett nytt liv. Att ta hand om, ge kärlek åt och vägleda fram till vuxen ålder. Omsorg, fostran och glädjen att finnas till för barnet. Hur kan man välja att då ta ytterligare ett jobb – så att barnet blir en bisyssla?

Vilket annat jobb som man söker och lyckligt får – väljer man att kombinera med ett annat viktigt jobb? Verkstadschefen tar samtidigt jobb som kontorschef på annat företag. ?? 

Jag tycker det är fruktansvärt synd att kvinnor om och om igen ska vara förlorarna! Att vara toppchef för ett företag kräver massor. Att vara förälder likaså. Ändå väljer Marissa med flera att låta föräldraskapet stå tillbaka för chefsjobbet.
Vem som helst kan ta hennes jobb – men vem som helst kan inte bli förälder till hennes barn. Det kommer hon att bittert få erfara den dagen kombinationen jobb – föräldraskap inte går ihop längre.

En som förmodligen kan berätta en del för Mayer är trebarnsmamman Carol Bartz, som fick sparken i fjol sedan hon inte förmått att lägga om företaget till en lönsam kurs.

Och varför gör Marissa Mayer och andra kvinnor så här? Jo, för att jämställdhet inte finns. För att det fortfarande är mycket viktigare med ”riktigt arbete” till skillnad från att ”bara vara hemma och ta hand om barn”.

 I Marissa Mayers fall har hon förmodligen den lönen att hon kan anställa såväl hembiträden som barnflickor – men de andra kvinnorna då?
Jag vet – jag har själv drabbats av dubbelarbetet. Att slitas mellan yrkesarbete och mina barn där jag alltid satte barnen främst. Det blev naturligtvis en helt omöjlig ekvation – jag kollapsade, brände ut mig. Men jag lyckades så länge med detta nedbrytande dubbeljobb att barnen inte tog skada. Jag själv är numera sjukskriven, utförsäkrad, pank och borta.

Den dagen vi tar barn på allvar – den dagen får vi ett jämställt samhälle!

Den dagen män tar sitt fulla ansvar för föräldraskapet – den dagen blir jobbsökandet på lika villkor!

Den dagen vi förstår att tid är en bristvara, att barndomstiden går så väldigt fort och att chefsjobbet är ingenting mot den unika möjligheten att få ta hand om ett barn – den dagen får vi ett samhälle där kvinnor och män bedöms lika.

27 mm regn i natt på min gård i Arboga. Ingenting mot Smålands skyfall och översvämningar. Dock får jag vatten på min kvarn (!) när jag åter ifrågasätter byggandet av bostäder vid åkanten i Arboga. Hur kan det vara rätt i tider som dessa? Och om de styrande i kommunen har belägg för att detta inte blir otroligt dyra och farliga bostäder på sikt – visa då upp en riskanalys.
Det räcker väl med att de döda är på väg ner i ån – jag talar om gravarna vid åkanten som är på väg ner i vattnet.

Glad är jag ändå idag att vi hann klippa syrenbersåer och häckar igår! Jag stötte på en riktig lönnmördare!! Här skämtar sonen till det i jakten på alla små och större lönnar som planterar sig själva överallt, till exempel mitt i en syrenberså!
Ja, jag erkänner – jag var själv en lönnmördare… Det finns gränser även för en gröngöling som jag vad gäller växtlighet.
I min lilla örtagård växer självsådd tall, björk, bok, lind och även en liten kornell ihop med självsådda vinbär. Tack för det fåglar, väder och vind. Men som sagt, det finns gränser.

Idag är jag nöjd att vi klarade av allt jobb igår och nu duschas gården ren och sval! 🙂

  Hyfsat rent möjligen men definitivt inte svalt var det i Paris den dagen vi begav oss till 18:e arrondissementet och Montmartre!
Vi skulle förstås besöka Sacré-Coeur! Montmartre är byggt på en 130 meter hög kulle och upp finns en känd bergbana byggd år 1900. Den såg vi först på väg ner…
Det var långa vindlande gator och gränder uppåt.
Och neråt!
En fastighetsägare verkade sakna gräsmatta och hade gjort så här fiffigt! Det växer gräs under glaset i trappsteget!

Men det var värt mödan av klättrande!

Sacré-Coeur.
Biktstol för den som hade något som tyngde samvetet. Bloggaren tänkte efter men avstod. Samvetet kändes rent och skönt. 🙂

Massor av turister i Montmartre och massor av försäljare förstås. Mer eller mindre självutnämnda konstnärer ville sälja sina verk.
Gallerier med affischer och bilder. Jag köpte en förstås. Även om den förmodligen finns att köpa i en butik nära mig här i Sverige eller via nätet så har jag i alla fall köpt min i Montmartre! 🙂

Det fanns macarons i Montmartre! 
En butik full av macarons!! Sonen var snäll och köpte med en hel burk full av macarons till lillasyster där hemma!

Det var +32 den här dagen och kvalmigt svettigt. Lägg sen till att bloggaren hade feber och dunderförkylning på gång då kan ni tänka er. Men med Ipren i kroppen och svalkande caféer gick allt bra. Visst ser han ut precis som en riktig fransman ska – vår kypare! 😉
Och svalkande glass hade han att bjuda på!
En trevlig amerikan erbjöd sig att fotografera!

Utsikten ner över Paris var fantastisk! Och det var lättare att vandra nedåt än uppåt.

Metron hem igen. Trötta men glada över besöket i det romantiskt mytomspunna Montmartre.

Kvalmigt som Paris var lilla Arboga igår men idag strilar regnet skönt ner och gör det lätt att andas! Och nu är det klippt – oss lönnmördare emellan! 🙂

 Är det fler än jag som upptäckt Arboga Tidnings förkärlek för Omsorgspartiets Carl-Erik Almskoug? Var och varannan dag dyker han upp i lokaltidningen.
 Ankdammsnytt på gång här, med andra ord! 😀

Media brukar ibland redovisa hur mycket och ofta olika toppolitiker ”syns” i tidningarna. Nu har ju inte jag räknat Almskougs nuna varje gång den dykt upp men jag tror säkert att han kommer upp i samma liga som styrande Olle!

Man kan undra vad det beror på? Jag har inget emot den ordentlige och timide Almskoug men man kan väl inte säga att han är den populäraste politikern lokalt. Inte om man ser till antalet röster i förra valet i alla fall. Omsorgspartiet ras var stort och det slutade med ett enda mandat.
Dock fick Almskoug och OPA en topplacering vad gäller nämnder – ordförande i Tekniska – och det var väl som ett tack för att han och lilla OPA i sista sekund räddade sossarna från det första nederlaget på hundra år – eller hur många år det nu är de suttit ohotade i Arboga. Centern hoppar ju  lite hit och dit och tack vare löfte om guld och gröna skogar till fladdrande C kunde Socialdemokraterna trygga valsegern ännu en gång 2010.

Så går det till i Ankdammen och kanske har de lokala skribenterna någon odefinierbar koppling till Almskoug eller så råkar han bara finnas på rätt plats vid rätt tillfälle – vad vet jag? Bloggaren undrar också lite hur Mats, Anders, Sandra och Christian, de förlorande politiska lagen, tar vänstervridningen i bladet?

Över till något helt annat! Mat i Paris!
Frukosten serverad! Och till croissanten en härlig bit Camembert!

Efter alla sevärdheter som bockas av dagtid är man hungrig på kvällen. Vi var på jakt efter sniglar! Och vad passar väl bättre då än att hoppa in på restaurangen ”A L’escargot d’or” på 8 boulevard Hôpital. Namnet betyder – ”Hos guldsnigeln!” Tyvärr visade det sig att där fanns inga sniglar att hämta namnet till trots…

Vi tog Metron till Place Monge istället! Här känner jag mig hemma!  Från det lilla torget har man utsikt mot målet:
Min favoritgata i Paris! Till höger om restaurangen La Fontaine syns ett litet smalt hotell – Comfort Inn. På det hotellet har jag bott två gånger och jag kan verkligen rekommendera det!

Så mysigt fransk omgivning! Och på den här restaurangen fann vi våra sniglar! Verkligt goda var dom! Och vi vann ett vad vi slagit! 🙂 Bakom mig uppträder några akrobater –
och till maten spelades franskt dragspel. Kan det bli bättre!?

Maten ja, sniglarna var ju bara förrätten! För bloggaren blev det sen en Sallad Nicoise – ska det vara franskt så ska det! Efterrätten var självklar! Creme Brulée! Precis den efterrätt som ”Amelie från Montmartre” älskar!

Paris är varmt i juni. Temperaturen steg över 30 grader och även kvällarna var varma. Då var det gott att svalka sig med en öl på kvällskvisten i vår franska våning . Gallia – ett utmärkt franskt öl! För den som föredrag alkoholfritt fanns ett bra alternativ: Champomme – jättegott! Mycket godare än Pommac hemma!

Avslutar dagens franska resa med en stol! De här stolarna fanns i vår lya. Funktionell och ovanligt vacker – eller hur!

Idag läser jag i tidningarna att den 40-åriga kvinna som varit försvunnen i Gällivare nu hittats död. -Det var civila som var ute och letade som hittade henne, säger polisen enligt Svenska Dagbladet.

Nu vet jag inte om det var ”vanliga civila” som letade och fann kvinnan eller om det var Missing People Sverige.

  Missing People Sverige är en organisation som skriver så här på sin hemsida: ”Vi är en ideell organisation som hjälper personer att finna anhöriga som försvunnit. Vi anordnar på kort tid skallgång för att rädda liv och kan snabbt mobilisera stora resurser med hjälp av ekonomisk sponsring från företag runt om i landet.”
Bilderna är från deras hemsida som ni finner HÄR.

På hemsidan kan man anmäla sig som frivillig för skallgång vilket jag själv har gjort. Men jag har också ställt frågor till organisationen – frågor som jag inte fått svar på.
Jag har undrat på vilket sätt de rekryterar folk till skallgång? Om personerna intervjuas på något sätt före och om de får någon utbildning?

Hur vet man annars att det kommer rätt människor till uppdragen? Jag menar – är det till exempel frågan om befarat mord kan ju personer i en skallgångskedja förstöra eventuella bevis. Och hur reagerar människor om de finner kvarlevor efter en människa  i skogen? Finns det någon back-up för dessa?

Jag har frågat – men inte fått något svar. Det kanske kommer och i så fall ska jag berätta det här på bloggen.

Har det blivit så att Polisen i Sverige fått så dåligt mer resurser att allmänheten måste klampa in?
Är det lika OK med Medborgargarden då?

Jag är för civilkurage och folk som hjälper till – men var går gränsen?

Visst är det en djungel att köpa allergimediciner! Igår besökte jag Kronans Droghandel i Köping och hittade många olika märken allergitabletter i väldigt olika prisklasser. Jag köpte den billigaste – förstås! Den förpackningen kostade 49 kr om jag inte missminner mig och det fanns betydligt dyrare sorter, t ex Kestine.
På nätsidan www.prisjakt.nu kan du köpa den sort jag köpte ännu billigare – 40 kr. Fast med frakten blir det 109 kr (!!??) Nätsidan hänvisar mig också till närmaste ”fysiska butik” som de anser vara i Löddeköpinge och Skåneapoteket. ???

Här nedan ser ni en prisjämförelse gjord av en sida som kallar sig allergimediciner.se

Av all den uppsjö allergimediciner som finns tycker jag märkningen är dålig. Det är inte lätt att se vad det är för medicin man har i sitt eget lilla apotek och tar man sen ur tabletterna ur kartongen är den ännu svårare. Lätt att ta fel.

Men vad innehåller allergimedicinen då?? Ja, bipacksedeln säger ”cetirizinhydroklorid” och vad tusan är det?? Jag letar på Internet men finner ingen information.

Ja, inte är det lätt att hitta rätt i medicindjungeln. Ännu svårare om man är gammal misstänker jag.

Annat som irriterar mig är Sverigedemokraterna – igen. Deras partisekreterare Björn Söder gillar inte att Loreen vann Eurovision Song Contest för Sverige. Han skrev efter vinsten ett enda ord på sin Facebooksida:  ”Sverige?”

DN skriver om Björn Söder i sin ledare idag, citat: ”Att han konstaterar att vinnaren inte heter Liselott och är rågblond utan Loreen och är mörkhårig och att den andra personen på scenen, Loreens dansare, är svart. Och att det alltså inte var ”det riktiga Sverige” som vann.”

Själv har partisekreteraren efteråt förklarat att det var pengarna han oroade sig för, de dyra kostnaderna för att anordna en tävling i Sverige nästa år – och ”bortfallet av Eupropas rika språkskatt” när alla sjunger på engelska.

Läs DN:s ledare i sin helhet genom att klicka HÄR!

Själv tycker jag att det är underbart att människor i olika länder och av olika kulturer kan komma samman genom musik! Och vad betyder hårfärg och hudfärg?? Vi är alla människor och alla härstammar vi från Lucy i Afrika! Även Björn Söder och de andra Sverigedemokraterna!

Lucy

Jag avslutar dagens blogg med en bajskorv! Den borde Björn Söder få fast jag tycker den är lite för gullig för det. Gullig eftersom den kommer från min nya granne – igelkotten!