Feel in the Blogg

Tomtebloss!  Det är en av bloggarens favoriter!

Om personliga julfavoriter handlar bloggen idag. Först ut blommorna!
Hyacinter! Underbara!
Snart har de slagit ut och doftar ljuvligt!
Julstjärnan!
Och Amaryllisen förstås! Som ”förökar sig” om man har lite tur! Tack Birgitta och Lars!

Pyntet kommer sen! En del kan man göra själv. Kryddapelsiner är tradition i bloggarens hem. Liksom julbockarna som hängt med i många år. Lilla grisen är dock rätt ny. Inget egettillverkat dock utan inköpta på diverse julmarknader under årens lopp.

Tomtegodiset är en gåva från brorsan och det är otroligt hur snabbt dessa rosa små tomtenissar har förmågan att försvinna!! 😀

Julbordet!
Och sen julklappsutdelningen! Men oj, det blev till och med några klappar kvar dagarna efter jul!

Julgranen är ett måste hos bloggaren – och en ”riktig gran” som doftar härligt. I granen hängs alla möjliga julgranssaker. Här kommer några favoriter! +  
En änglaflicka! Som kan sprattla med benen!! 😀

Julgranspynt köpt när äldste sonen var nyfödd…

Och de här två från förr, minnen från barndomen: Arvegods efter kära mor och far.

Lite nyinköpt: Bara för den var så söt.
En ängel – för bloggarens mor och far…
Ett hjärta för året 2015!

Katter i granen också förstås!! Och den här – en absolut favorit!! 😀

Ja, tänk så mycket härligt julgranspynt det finns!

Nu är julen är förbi men pynt och dekorationer finns kvar ett tag till – även på mors och fars grav.

Har ni frukt som blivit över från gottebordet så hittade bloggaren ett bra recept på yoghurtpaketet:
Det här:

För övrigt så fanns det inte en snöflinga att uppbringa på julafton MEN dagarna efter blev landskapet vitt! Inte alls kul, tycker Vilda Wilma som sannerligen tvekar över möjligheten att slå en drill utomhus!

Hon gick in igen! Precis som Felix! 
Som tur är finns ”lådan” att gå på för frusna små katter!

Tja, vädret rår man inte över. Tycka vad man vill om snö och tio minus men ganska vackert är det ändå!

Fler soliga, vintriga bilder från Arboga kan dyka upp i bloggen framöver…

Söndagen efter jul – det vill säga söndagen 27 december, dagen efter annandag jul – då dimper DN söndag in genom brevinkastet och ger oss lite att fundera över.

Lite stilla tankar och funderingar så här under årets sista skälvande dagar. Håll till goda med ett urplock saxat ur dagens DN alltså:

De tio största genombrotten 2015! Bland annat om ett vaccin mot den fruktande sjukdomen Ebola.

Politikernas dansande under året.

Hjältar i vardagen! Ett par av de frivilliga som offrar det mesta för att hjälpa andra. Om flyende människor och deras livräddare.

Ekonomi – om det kan falla på läppen! Om bopriser och annat varav bloggaren fann detta speciellt intressant: Den 1 juli 2016 blir mammografi gratis för kvinnor mellan 40 och 74 år! Äntligen!!
Sen hoppas bloggaren verkligen att också PSA-prov blir något som regelbundet kollas hos män och naturligtvis också gratis!
Vad är PSA-prov? Så här står det på websidan Prostatacancerinfo, citat:
”Det första steget, PSA-provet, avgör om du eventuellt har prostata-cancer. Ett enkelt blodprov i armen som testas i en speciell maskin.”
Läs mera HÄR!

Bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen tas bort den 1 februari nästa år – också ett framsteg!

Så säger DN idag när vi sitter mätta och dästa efter att ha vräkt i oss alldeles för mycket julmat. För vart tog snön till jul vägen?? Ja, inte syntes den till i bloggarens hemtrakter – men idag faller den ner från en tämligen grå himmel….

Då kan man tänka på resor till varmare länder. Tanzania föreslår DN denna söndag! Och det är inte annat än att bloggaren blir lite sugen. Särskilt när arbetskamraten Adna vitt och brett berättat om sitt fantastiska Afrika! Om det inte var för allt krigande och dödande då – i bland annat Somalia som Adna flytt ifrån.

På tal om död så läser bloggaren detta i DN idag också: Staffan Lundstedt, hortonom, anser att ”ser man en illa skött gravplats då förstår man att den här människan är det ingen som kommer ihåg längre. Och det är ju egentligen den riktiga döden.”
Kan ju vara sant… Vad är förresten en ”hortonom”??  Så här svarar Wikipedia: ”Hortonom är en akademisk yrkestitel för en expert på trädgårdsvetenskap.”

Och så var det ju det där med antalet julkort som rasar in i brevlådan eller inte… Fick du verkligen julkort från dom som du skickade till eller hur är det??

Fast bloggaren hör till dom som älskar att skicka julkort till nära och kära – och utan krav på motprestation så att säga. Att välja ut just det julkort som passar just den personen bäst – ja, även välja ”rätt frimärke”! Sen betyder det ingenting om adressaterna sänder julkort tillbaka – även om det är väldigt roligt att få ett julkort! 🙂

Julmaten då!? Om du inte orkat glufsa i dig allt – ska du slänga eller spara?? DN har svart på det också: Här är lite tips på hur du är sparsam och ändå slipper magsjuka.
Ett tips som står att läsa är att skära ner en bit runtom julskinkan, sen skära skinkan i småbitar och därefter frysa in till pytt-i-panna så småningom. Eventuella bakterier börjar nämligen överst på skinkan – så en bit in är det ingen fara.

Man kan också riskera liv och lem genom ånära boende i Arboga... Ja, kanske inte liv står på spel men bloggaren skulle nog tänka sig för fler än en gång innan hon bosatte sig nära ån med rasrisken som finns och med en framtid som pga klimatförändringar förutspås ge mer regn och fler översvämningar. Men men, det är ju upp till var och en.
De styrande i Arboga som går i bräschen för detta kan väl aldrig ha fel eller… (fniss)

HÄR hittar ni DN idag och där kan ni bläddra er fram till det som är av intresse för just er!

Nu slutar bloggaren blogga för denna gång! Nästa blogg kan komma att i handla om bloggarens favoritjulpynt!

Håll ut! Året är snart slut! Nytt kommer!!

Det svarta hålet närmar sig…

 Bilder från gårdagen, från tider som inte längre finns…

….. …..
….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. …..

Min barndoms gata…

Barndomshemmet…
En epok är över…  I fredags såldes huset…

Fortsättningen blev så här…
Svarta hålet…  Ihop med:   =  

…..  ….. ….

Men så – tankarna igen… Älskade barn!!!

Det där hoppet… Hoppet om att allt ändå ska bli som man önskar en gång. Allt det gör att man tar sig upp – igen. Man försöker igen!
Bryter ihop och går vidare.

Efter en natts lång sömn – inte den långa, eviga – känns det bättre.  Man ser ljuset igen – hoppet. Man inser det underbart, fantastiska att vakna. Att leva! 

”Fixera din blick framåt på vad du kan göra, inte tillbaka på det du inte kan förändra” – bra visdomsord.

Och så försöker man igen.
Denna fjärde advent.

Livet är inte så farligt ändå…

Bloggaren har en massa gosedjur. Ja, några har fått flytta upp på vinden på grund av platsbrist. Men gosedjur har alltid betytt mycket – något mjukt, tryggt – någon att krama…

Så det lilla lodjuret ovan var en av flera gosedjur som mötte bloggarens blick imorse. Denna morgon som kändes totalt onödig. Varför gå upp??

En sådan där morgon när man känner total meningslöshet. 
En massa krav som man inte orkar leva upp till. Så varför inte hoppa över denna dag och gömma sig för världen.
Och inte bara den här dagen, utan kanske även nästa och nästa och nästa…

När man tappar lusten, tappar greppet och faller igen.

Faller handlöst och oväntat – eller kanske inte helt oväntat då…

Hur man är LIVRÄDD för att hamna i det djupa svarta hålet!!

Det där hemska, vidriga, förgörande hålet som är så svårt att ta sig ur…

Hur är det möjligt att klara detta??

Men så händer något! Tankarna vandrar iväg och det slår en att det faktiskt finns en hel del att kliva ur sängen för!
En del anledningar att ta sig upp för stegen igen! För det finns människor som vill dig väl!
Människor som vill räcka dig en hjälpande hand!

Tillsammans kan du ta dig upp igen!

Ett lyckoskutt när man ligger där i sängen och kommer på att det finns en hel del att orka vidare för.
Tillsammans kan vi klara det.

Det kan också vara så att du behöver falla för att upptäcka dig själv och vart du hamnat i livet.
Precis som bilden säger: Ibland kanske du faller ner för att det är meningen att du ska hitta något där nere i det mörka. Dig själv. Vem du är. Vad du blivit. Hur du vill ha det. Dags att välja. En nystart! En ny chans!

Ge aldrig upp! Det finns någon därute som älskar dig!

Avslutar med ABBA:s ”I do, I do, I do”.

 Liv och död – så nära
– och ändå så otroligt långt borta.

Dessa tankar kom för bloggaren under Luciadagen. En vacker, kall dag.

En liten röd stuga. Inte vilken stuga som helst och inte var som helst – utan på kyrkogården. Det var hit bloggaren fick ta sig för att lussa för föräldrarna denna Luciadag… Det blev många tårar av saknad och längtan. Kaffet, lussebullen och pepparkakan kunde inte intas i det kära barndomshemmet – utan på en kall kyrkogård denna gång.  Älskade far och mor vilar här och bloggaren saknar dem så!

Lite pynt fick bloggaren fumligt till – det blev nästan som en liten julgran.  Allt för mor och far.
Pappa har ett liknande hjärta intill. För alltid i bloggarens hjärta – för alltid.

Många tankar en sådan här dag och med föregående blogg i åminnelse vandrar funderingarna runt.
Om livet. Hur vi lever det. Vad vi vågar i livet – och inte. Och varför?

Vem bestämmer vad vi vågar? Inte alltid vi själva – nej, väldigt sällan vi själva. Andras åsikter om hur vi bör leva vårt liv eller inte präglar de mått och steg vi tar.  Att inte våga leva fullt ut!

Att vara rädd för det där man har inuti. Rädd för vad det kan ställa till med. Om vi skulle våga…

På Luciadagens kväll bevistade bloggaren en konsert med Bo Kaspers Orkester. Där spelades en av bloggarens favoriter från Bo Kaspers nya CD – ”Redo att gå sönder igen”. Texten till ”Floden” går så här:

”Det rinner en älv, en sugande flod genom livet mitt, jag uppfylls av mildhet och frid när jag vadat ut i dess mitt.
Och var gång som jag vågat att bada i den blir jag hel och ren och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben.
Nu undrar jag varför jag inte badar mer? Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger?
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig, att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig.
Förunderligt Förunderligt…

Det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp när jag druckit av den fylls jag av klarhet och saknat hopp.
Var gång som jag vågat att dricka ur den blir jag hel och ren och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben.
Nu undrar jag varför jag inte dricker mer? Varför, varför när jag vet att allt det ljusa och goda som det ger?
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig, att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig.
Förunderligt Förunderligt…

Jag vill trotsa det motstånd jag har att ta emot det som gör mig gott! Det kloka att gå runt och söka det som jag redan fått!
Nu undrar jag varför jag inte badar mer? Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger?
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig, att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig.
Förunderligt Förunderligt…”

Läs texten och tänk! Vågar du möta ditt inre jag? Vågar du uppleva ”allt det det ljusa och goda som det ger”?
Varför ”badar” du inte mer!?
”Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig, att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig.
Förunderligt Förunderligt…”

Våga bli ”hel och ren” genom att släppa fram det du har inuti dig!

Tack Bo Kaspers Orkester!

Har du tillgång till Spotify kan du lyssna på ”Floden”. CD:n kan du t ex köpa via CDON  HÄR! 149 kr och leverans innan jul, utlovas.

Våga leva livet fullt ut! Våga vara den du är! Ta steget, språnget! Du kommer att bli lycklig, lyckligare.

Våga! Innan din ridå går ner. Innan allt är försent…