Feel in the Blogg

Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom, trösta mig en smula,
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.

Jag märkte aldrig förut
att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker
jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.

Jag letar efter någonting
som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om allt man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna blir torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

(Tove Janssons ”Höstvisa”)

Försommaren slöt sig om mig
som en vän.
Allt det gröna,
allt det skira,
blev till tröst.
Fågellåten,
äppelträdets knoppar,
det daggvåta gräset i morgonsolen –
till tröst –
som en vän.
Tack.

Samla inte på sorger.
Kasta det som inte är ditt.
Frigör dig från tanken att DU ska lösa allt.
Släpp det –
och öppna din dörr!
För det är sol, ljus och värme där ute.

En liten bit inpå 1900-talet såg Stora Nygatan i Arboga ut så här. Järnvägshotellet till vänster och Glasblåsargården mitt emot. Strax till höger om Glasblåsargården ligger den lilla f d tullstugan – byggd någon gång i slutet av 1600-talet eller början på 1700-talet – Köpingstullen 3.
Alla som kom från Köpingshållet med varor in till Arboga på den tiden – fick betala tull i tullstugan.

Så småningom blev den lilla tullstugan bostad åt kusken Reinhold Asplund. Reinhold Asplund hade varit kusk åt disponenten vid Arboga Glasbruk och i dennes testamente fick Asplund bo kvar i stugan fram till sin död.

 Någon gång, troligen på 1940-talet, gjordes stugan om till kiosk – vilket i bloggarens tycke är förfärligt. Det kan inte ha varit rätt att så förstöra ett kulturhistoriskt minne.

Nu ska den lilla tullstugan säljas. Bostaden är på 55 m2 i två plan. Två rum och toalett nere och två rum uppe. Kallvatten. El indraget.
Tomtarealen är på 70,5 m2. Tomten kan eventuellt utökas genom styckning av tomten intill som har samma ägare.
En vattenskada har nyligen uppstått i toalettutrymmet och skadan är ännu inte åtgärdad.

Bloggaren hoppas att en eventuell köpare ser den potential som finns! Att återställa huset i originalskick vad gäller exteriören men att göra den toppmodern inuti. T ex kök och stort badrum nertill och sovrum plus allrum en trappa upp.

Bil från ”sovrummet”idag:

Senare är ett garage tillbyggt. Garaget skulle kunna rivas för att få en större tomt – alternativt göras om till ett ytterligare bostadsrum.
Den gamla porten till tullstugan finns idag inne i garaget.

Fastigheten ägs av AB ARBOMA i Arboga och intresserade kan sända meddelande på adress: linde@telia.com
Dela gärna denna information vidare till eventuella intresserade.

Bloggaren kan tänka sig en pigg snickarkunnig pensionär som vill ha ett projekt för framtiden! Fastigheten ligger centralt i Arboga med Stureparken intill. 5 minuters promenad till järnvägsstationen och där 1,5 timma med tåg till Stockholm och 3,5 timma till Göteborg.

Gatan i Arboga där fastigheten finns heter idag Östra Nygatan.