Feel in the Blogg

SÅÅÅÅ SKITTRÖTT!!!

Så känner man sig ibland. I alla fall gör bloggaren det. När det rinner över. När det blir FÖR mycket.
Och då talar inte bloggaren om utbrändhet den här gången. Det handlar istället om när vissa företeelser blir too much.
SKITTRÖTT! Skittrött på feminister! Skittrött på ”lokaltidningen”! Skittrött på en hel del annat! Med andra ord – SKITTRÖTT!

Bloggaren blir skittrött när det bara blir toooo much – så varför inte börja med ”me too”!

Bloggaren har fått utstå en del spott och spe för att hon vågar protestera mot hur felaktigt uppblåst Metoo-rörelsen har blivit. För som kvinna får man inte protestera när det gäller detta drev. Man klubbas ner direkt av andra mer s.a.s. inkonsekventa feminister som anser att är du inte med så är du mot. Att försöka få till en balans finns inte på kartan!

Bloggaren har skrivit om det tidigare! Att när kvinnor hetsar varandra att dra upp gammal byk för att avrätta män offentligt förskjuter de det verkligt viktiga med #metoo.
10-20 år gamla händelser, ja kanske ännu äldre, tar udden av rörelsen. När det viktiga är vad som händer många kvinnor NU, idag, 2018!

Ett omvänt drev mot kvinnor vore helt otänkbart! Föreställ er det i svensk media! Män i grupp som hänger ut enskilda kvinnor offentligt med namn anklagade för grova brott.

När osakliga, falska anklagelser görs och när anspelningar och skvaller får män att förlora jobbet, ja till och med ta sitt eget liv – då har det gått för långt!

Kulturhuset Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson. Benny Fredriksson är död. Han tog sitt liv som en följd av #metoo och drevet som fick honom att lämna sin post.
Så här kan man läsa i Svenska Dagbladet, citat:
”– Efter att under 16 års tid ha vigt sitt liv åt att leda och utveckla Kulturhuset Stadsteatern lämnade Benny Fredriksson abrupt sitt livsverk till följd av ett gränslöst mediedrev. Det var både fruktansvärt sorgligt och orättvist. Hos honom skapade det ett sår som icke gick att läka. Det är en stor tragedi, säger Sture Carlsson, tillförordnad vd i pressmeddelandet.”

Vidare i SvD, citat: ”Men i december 2017 lämnade Benny Fredriksson chefsrummet vid Drottninggatan, efter att ha anklagats för en hård ledarstil i kölvattnet av metoo.”
Läs artikeln i SvD HÄR!

Så här skrev Aftonbladet den 5 december 2017 om Benny Fredriksson, citat:

”Vd Benny Fredrikssons hårdhänta ledarstil har skapat en tystnadskultur på Stockholms Stadsteater.
Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd.
– Alla som jobbar på Stadsteatern är rädda för honom, uppger en tidigare anställd.”

Och vidare i artikeln som ni kan läsa i sin helhet HÄR:

”Vi som vittnat mot Benny Fredriksson anser att den givna konsekvensen av #metoo och #tystnadtagning är att rikta blickarna mot de verkliga makthavarna, i detta fall Benny Fredriksson, som suttit som fast anställd teaterchef/vd för landets största teater i 15 år.
Missförhållandena och tystnadskulturen på teatern är vida känd. Ändå sitter han där. Hur är det möjligt? Pengar? Politik? Vem är ansvarig?
Hjälp oss att frigöra alla de resurser som finns på Stockholms Stadsteater. Hjälp oss att rensa i de översta skikten för att låta konsten få ny fart. Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Längst ner i Aftonbladets artikel står följande, citat:
”Fotnot: Aftonbladet publicerar Benny Fredrikssons namn, trots att han själv inte vill svara på våra frågor.
Orsaken till namnpubliceringen är att Fredriksson, närmare ett dygn efter han fick frågorna, genom Stadsteaterns presstjänst meddelade att han överlät till stadsdirektör Ingela Lindh, att svara. Hon är vd för Stockholms Stadshus AB.

Lena Mellin, tf ansvarig utgivare”

Det är så där ett mediedrev går till! Benny Fredriksson ”ville inte svara på frågor” och därmed är journalistens ord lag!
Det är så pressen med hjälp av #metoo avrättar människor!

Bloggaren vet! Hon känner till Lena Mellin sen förr.  Bloggaren blev själv utsatt för ett drev dygnet runt i samband med bildandet av Fi – Feministiskt initiativ.
Det hjälpte inte om vad bloggaren svarade. Journalisterna tolkade hennes ord som de själva ville. När bloggaren gick med sin dotter till skolan en morgon 2005 fanns Aftonbladets löpsedel utanför Kajs Tobak i Arboga med bara bloggarens ansikte och rubriken ”Fi-ledare försäkringsbedragare!”

Den alltid mindre nogräknade Försäkringskassan gick på skvallerpressens linje och tog bort bloggarens sjukersättning. Bloggaren vägrade acceptera och drev frågan vidare. När hon vann i tingsrätten skrev Aftonbladet ingenting…
Bloggaren hade inte ljugit, var ingen bedragare – och fick tillbaka sin sjukpeng. Men det tyckte inte journalisterna var intressant att skriva om…

Det är så den tredje statsmakten i Sverige avrättar folk!

Tursamt nog tar nog inte de flesta som drabbas livet av sig – så inte heller bloggaren. Men man dör kanske en smula ändå när man blir trampad på, orättvist behandlad, uthängd och förtalad. När det inte går att försvara sig. När vad man än säger vänds till ens nackdel. Och om man sen blir av med jobbet eller sin sjukpeng.

Och detta med den tredje statsmaten – media – har bara blivit värre sedan allt går blixtsnabbt via internet. Lite om det kommer senare i bloggen.

Bloggaren gillar alltså inte drev – absolut inte! Därför hänger hon inte på metoo-drevet heller.
Bloggaren älskar män och anser att de allra flesta män är hyggliga individer som respekterar människor och då även kvinnor…

Män är dessutom kontaktbara – man kan föra en diskussion med de flesta av dom och då ta upp åsikter och beteenden som känns märkliga.

Män kan också ändra sig. Män som gjorde idiotiska saker för 20 år sedan kan faktiskt ha lärt sig ett och annat under åren som gått.

Via Metoo och märkligt tänkande hos en del kvinnor som urholkar och förstör ordet feminism kommer bloggaren in på just FEMINISM!
Bloggaren kallar sig feminist. Hon är för jämställdhet och alla människors lika värde. Därför vägrar hon att acceptera att detta skulle vara feminism!

Bloggaren är innerligt trött på att feminism är lika med manshat!
Att feminism ska vara någon sorts hämnd på ALLA män för oförrätter som drabbat en del kvinnor och som dessutom kan ha hänt långt tillbaka i tiden. Som någon form av arvsynd.
Så når vi inte samarbete! Så kommer vi inte framåt! Att acceptera varandra och respektera varandras olikheter – så kan vi nå ett för alla bra resultat.

Feminister, ja. Det är inte säkert att vem som helst ”får” kalla sig feminist heller – inte ens kvinnor… För andra, mer rabiata feminister (HU! Får man skriva så!!??), bestämmer vad som gäller. (Tecknat av Fanny Åström)

Hurra! För det finns andra kvinnor och feminister som tycker som bloggaren – d v s vägra manshat för samarbete! Här är två! Cissi Wallin, svensk TV-och radioprofil:

Kate Nash, engelsk sångerska och musiker:

Som feminist tycker bloggaren att JÄMSTÄLLDHET MELLAN MÄNNISKOR är det viktiga!
MÄNNISKOR – inte könstillhörigheter!
 Om man googlar på antalet gender/könstillhörigheter så kan man få fram 63 stycken (!) eller över 100 ibland(!!).
Och om du använder FEL benämning kommer du att bannas HÅRT av de feministiska könstillhörighetspoliserna!
Så här kan det se ut när man är rädd för könspolisen!?  

 I en artikel läser bloggaren att ”Facebook ”godkänner” 56 olika könstillhörigheter”… Oh, my God…

 VAD ÄR DET FÖR TOKIGHETER!! Att trampa runt i denna sörja ger inte mer jämställda löner eller mindre kvinnomisshandel i Sverige!
Det minskar inte bortgifta småflickor och hedersvåld – inte heller gruppvåldtäkter i Indien eller i andra delar av vår värld.
Det ger inte alla människor (också kvinnor!) rösträtt och rätt att föra sin egen talan!

RESPEKTERA DIN MEDMÄNNISKA OAVSETT  – DET ÄR FEMINISM FÖR BLOGGAREN! Då gör vi det hela betydligt enklare!

Facebook, ja! Då kommer bloggaren in på ännu ett ämne som hon är skittrött på! Facebook som med rapidfart skvallrar runt rykten bland dina vänner och som avrättar folk via kvällspressen.

Facebook som har gjort en del beroende! SÅ SJUKT!!
Artikeln i DN kom upp i samband med att Facebook hamnat i blåsväder för att man samlar och vidarebefordrar privat information. Läs HÄR!
Om Cambridge Analytica, kan du läsa HÄR i Dagens Nyheter!

Ur artikeln, citat: ”Den aktuella anklagelsen mot Cambridge Analytica är att man sedan 2014 samlat in uppskattningsvis 50 miljoner Facebook-användares uppgifter.”

Prova att stänga av Facebook ett tag! Det kommer att göra dig SÅ GOTT! Logga inte in, helt enkelt!
Lev ditt liv utanför datorvärlden och internet! Det går faktiskt!! 

Skittrött på mer!! Ja, ett ämne som några som läser bloggen kanske känner igen. Lokaltidningen som inte är lokal…

För drygt en vecka sedan, lördagen den 17 mars, var det 10 år sedan en fruktansvärd händelse inträffade i Arboga. Ett brutalt mord på två små barn och mordförsök på deras mamma. En händelse som skakade hela Sverige och fick alla att känna till vad ”Arbogamorden”  betyder
– liksom ”Arbogamamman”.

10-årsdagen uppmärksammades av många som samlades till minne av Max och Saga. Men lokala Arboga Tidning såg ut så här måndagen efter: Ingenting på förstasidan om minneshögtiden för två små mördade barn från Arboga. Man fick bläddra många sidor in i tidningen för att hitta halvsidan.
Det kallar inte bloggaren en ”lokal tidning”!

 Detta som pågår med Arboga Tidning gör det lättare att acceptera att stan inte längre har någon lokaltidning. Man glömmer bort den när den varken känns lokal längre eller kommer varje dag.
Det händer faktiskt att man helt glömmer bort att titta i den. Den blir liggande där på bordet – ointressant. Det finns ju ändå inte mycket lokalt i tidningen. Så vem bryr sig?? Den får gå rätt i kassen för återvinning!

Inget förnyande av prenumerationen är aktuellt. Bloggaren är skittrött på fakeblaskan!

Bloggaren är dock en rättvis person.En artikel i tidningen har hon tyckt om på senare tid. Den här: Vargen överlevde den sjuka licensjakten! Det hände sig i och för sig i Kolsva – men orten ligger nästgårds.

Lite annat lokalt som bloggaren gillar fås via Magazin24. Det här: Att Arboga kommun avstår från fjädrar i sina påskris av djuretiska skäl. Sånt gillas!
Men det var alltså Magazin24 som levererade den nyheten till bloggaren.

Ni märker kanske att bloggaren börjar glutta ut från sin bubbla igen. Det är lite mera fart på henne så att säga – och väldigt mycket som hon vill ha sagt…
Utbrändhet och för många ledsamma händelser kan få bloggaren att rasa ihop. Då är det skönt – och dessutom nödvändigt – att stänga av. Koppla ur, koppla av och gå in i en skyddande bubbla.

Men det finns hopp! Precis som när det gäller våren! För så här såg det ut i Chinatown på förmiddagen. Nu ser man ju grusgången och himlen skymtar blå!

Gångvägen mot garagen – där har is och snö smält! Hurra!

Och för bloggaren som har huvudet lite under armen just nu så låg den här lappen på nattduksbordet…

Bloggen avklarad! Bloggaren har gjort sig av med en hel del av det som legat och pyrt och som hon är SKITTRÖTT på! Men det finns mer – gissa om det finns mer…

Ha en fin söndag! Imorgon är en annan dag.   Då mår nog bloggaren ännu bättre och kan börja leva efter den vanliga devisen…     WATCH ME!!!

Pussar och kramar till dom som behöver! Värsta smällkyssen till Älskling – självklart!

Vi ses – om ni vågar! 😉

När man har gått sönder och skrivandet är ens terapi… Den där bilden fanns i bloggen igår.

För så här var det…
När allt plötsligt blir för mycket… När den där droppen kommer så bägaren rinner över… Som får hjärnan att explodera…
Då blir allt så här sen: Och det känns så här… Tomt!
Hjärnan känns tom! Det går inte att tänka för det finns inga tankar.

Som utbränd vet bloggaren vad det är frågan om. Hon har varit med om det tidigare.

Första gången det hände var både otäck och skön. Otäckt för att man inte längre hade kontroll över sig själv. Otäckt för att du inte själv väljer det och du kan heller inte göra någonting åt det.
Skönt för det var ljuvligt skönt att bli avstängd. Skönt att inte behöva oroa sig mera. Inte behöva ängslas och kämpa. Bara vara – helt avstängd.

Hjärnan förstår och tar över. Fattar att nu har det gått för långt! Blivit för mycket. Nu klarar hon det inte längre!

Plötsligt stänger hjärnan av och man får bara finna sig i det.

DET är att BRÄNNA UT SIG!

När man har varit med om det förr blir man inte så rädd när det händer igen. Det är bara att lägga ner allt – och vänta in tiden.
Vänta tills hjärnan orkar ta emot fler intryck igen.

När man nått så här djupt så är det ändå inte till botten. För botten har bloggaren också besökt ett par fruktansvärda gånger i sitt liv.
 När man faller ner i det svarta avgrundsdjupa hålet utan att kunna göra någonting åt det.  Man får ge upp allt. Bara ligga djupt där nere på botten och verkligen plågas. Plågas av depression, panikångest och dödsskräck – men också av dödslängtan ibland. Dödslängtan för det här tillståndet är så fruktansvärt att man inte tror sig klara av det.
Bara att skriva om det svarta hålet får håret att resa sig på bloggaren och hon känner skräcken ligga på lur. SÅ fruktansvärt är detta avgrundshål.

Men det går att klara sig ur det svarta – i alla fall ett par gånger. I alla fall om det inte händer alltför ofta…

Man måste vänta in tiden och det tar plågsamt lång tid…men så småningom kan man känna ett spirande hopp.

Förnimma en utväg. Det finns en väg att ta sig upp. Det finns hjälpande händer.

 För bloggaren har skrivandet alltid varit en terapi. Ilska, sorg, glädje – att ”skriva av sig” när hjärtat pumpar och hjärnan går på högvarv har lindrat, hjälpt och utvecklat bloggaren.

 MEN när hjärnan stänger av och man hamnar i felsäkert läge – då fungerar inte skrivandet.
Då kan man bara klottra så här: ”När skrivandet är din terapi – men pennan inte fungerar för hjärnan stängts av….”

Då får man lugnt vänta på allt som bara måste skrivas om! Det blir inget ”Skittrött på feminsm” idag och heller inget om kvinnan som i DN berättar om sin tröstlösa längtan efter ett barn. Hur hon gett upp men blev gravid vid 47 års ålder.

Om lyckan att få barn… Men bloggaren ska sluta skriva strax för nu kom ”farliga tankar” upp igen. Om sorg över barn som försvinner från en
– fast de fortfarande är i livet…

 Att inte kunna skriva för bloggaren är alltså inte  att drabbas av vanlig skrivkramp. Det finns hur mycket som helst som vill ut och ner på pappret eller hamras fram på ett tangentbord.

Det finns helt enkelt ingen ork.

Men snart så! Snart kommer bloggaren igen! Vänta bara så ska ni få se!! 😀

 Till dess kan lite lycka vara doften av ljuvlig fruktsoppa som på mammas vis.
Och känslan som finns för den man håller av.

Jag behöver ditt lugn
– för att stävja min oro.
Jag behöver din famn
– för att värma min själ.
Jag behöver din klokskap
– för att inte gå vilse.
Jag behöver din sorg
– för att förstå min.
Jag behöver dig.

 Puss och kram till HONOM! Han som vet precis vad det är frågan om och som betyder så mycket. Vi ses.

Var rädda om er nu! Imorgon är en annan dag. Kanske finns det ork och kraft då för en riktigt explosiv blogg igen! 😉

Har du drabbats av en ”pain in the ass”!?
Eller är du möjligen själv en sådan!?

Bloggaren menar alltså inte hemorrojder eller andra fysiska smärtor i arslet!  Hon menar dom där riktigt djävulska människorna som vigt sitt liv åt att plåga andra!

Bloggaren har åsikter och drar sig inte för att säga dom! Hon är också en person som ”lägger sig i” om det handlar om människor eller djur som far illa. Hon vägrar att bara titta på eller vända bort huvudet!

Bloggaren agerar – och då kan det ibland kännas så här: Men bloggaren är en snäll person – men en person som hatar orättvisor och elakheter – och som inte drar sig för att försöka göra något åt saker och ting! Så egentligen är hon bara en liten smekning i baken och inte alls någon ”pain”!

När bloggaren tänker på dom där verkligt djävulska människorna som förstör och förgör andra så finns det ett par som dyker upp från förr – som etsat sig fast.
General Franco statschef i Spanien – 1939 – 1975. Citat från Wikipedia:

”Under det Spanska inbördeskriget och de inledande åren av Francos regim förföljdes och dödades ett stort antal politiska motståndare, däribland kommunister, socialister, protestanter, intellektuella, frimurare samt katalanska och baskiska separatister. Det råder oenighet om hur många som föll offer för Francos förföljelser, och uppskattningarna av hur många som dödades varierar mellan 58 000–400 000.”

Augusto Pinochet. President i Chile 1973 – 1990. Hans  specialitet var utrensningar av regimkritiker genom tortyr, mord och plötsliga försvinnanden…

Fruktansvärda personer utan samvete och som för egen vinning ödelägger andra människors liv.Bloggaren förstår att väldigt många människor i Spanien och Chile innerligt längtade efter dessa diktatorers död.

 – Det vore bättre om han var död! Så sas det säkert – och så sägs det än idag om personer som samvetslöst förstör andra människors tillvaro genom sin makt och ställning.

– Det vore bättre om han var död! Så händer det ibland att vi vräker ur oss när någon beter sig väldigt illa mot oss och kanske under väldigt lång tid. – Det vore bättre om hon var död!

Vilka önskar vi då livet ur?

 Som liten, ensam och mobbad i skolan går nog tankarna då och då åt mobbarnas plötsliga frånfälle…

Likadant med en iskall och oförstående lärare som glömt allt vad pedagogik heter och som aldrig haft vare sig medkänsla eller empati. – Det vore bättre om hon var död!

Ut i arbetslivet sen. Hur man än gör så är chefen på och hackar! Gör varje morgon till en plåga när väckarklockan ringer och det är dags att bege sig till jobbet… Kanske önskar man livet ur chefen när allt känns tungt.

Som om inte det vore nog så träffar man på fel kvinna… Hon som verkade så timid och god visade sig vara en riktig ”pain in the ass”!

Eller så faller man för fel man… Till en början änglalikt snäll…tills hornen börjar titta fram!

De där människorna som gör att ”må bra” blir till – ”idag mår jag mindre dåligt” – och lyckokänsla är – ”just nu känner jag mig mindre ledsen”.
När ”mindre dåligt” är det ”må bra” du får. Eller när ”mindre ledsen” är den lycka du tillåts uppleva. 
Bara för att andra har tagit över ditt liv! För att du råkat ut för en riktig ”pain in the ass”!

Bloggaren funderar på varför en del människor kvalificerar sig för titeln ”pain in the ass”? Nu talar bloggaren om folk i allmänhet – vanligt folk – inte generaler och presidenter.

VARFÖR blir vissa människor en ”pain in the ass”? HUR blir dom det? Och VET DOM OM att dom är en riktig plåga? Att folk helst undviker kontakt med dom och det gäller såväl barn, ungdomar som vuxna?Att dom där ”painen” är så ruskiga att en och annan önskar livet ur dom? HUR kan man tillåta sig att vara någon som andra önskar vore död!?

 Bloggaren tror att det är dom små människorna som blir plågoandar.  Små, osäkra människor som ger sig på andra för att slippa råka illa ut själva. Bäst-att-slå-först-innan-man-själv-blir-slagen-principen…

 Rädda människor som härskar genom att söndra. Som skaffar sig ett hov av likasinnade för att klara sig  – genom att idka förtal och mobbing.
Genom att förstöra andras liv känns deras eget inte lika förstört…

Som gör skolgången till ett helvete för några utvalda och som längre upp i ålder gör arbetsplatsen till en plåga. Dessa små människor försöker hävda sig själva genom att trycka ner andra. HUR kan man falla så lågt? SÅ sorgligt tragiskt.

 Samma sak i förhållanden –
dom där ljuva kvinnorna – med horn och svans gömda…   Mannen – i början snäll och beskedlig men som snart visar sig vara djävulen själv!

 Än värre – förhållanden som tagit slut men där de galet besatta kvinnorna och männen fortsätter att trakassera sina ex!

HUR kan man falla så lågt? HUR kan man självmant visa upp för en allmänhet att man inte klarar ett liv utan den före detta mannen eller kvinnan?
Och HUR kan man tillåta sig att styra någon annans liv när relationen för länge sedan är över?
HUR kan man hänga sig på någon som inte vill ha en!?

Det är då sådana här skämt kommer till:

Jaha, och vad kan man då göra åt sådana här situationer bland s k vanliga människor. Det är inte lätt – men ett råd som bloggaren vill ge är – Översatt till svenska, ungefär så här: ”En riktig vän säger inte bara vad du vill höra – utan vad du behöver höra! Även om det skulle innebära en spark i baken!”

Så har du en vän eller bekant som är en otäck ”pain in the ass” – var en riktig vän och ge personen en rejäl spark där bak!

SLUTA alltså!
Innan karma tar över. 

Jaha, nu var bastonerna avklarade! En del tycker nog att det bloggaren har skrivit är bra. Andra vill kanske göra som katterna här hemma! Visa sitt missnöje genom att pissa på skiten!

Ni gör som ni vill och har ni kommit så här långt så är det ju kört om ni vill slippa bloggarens åsikter för dagen!

Och på tal om katterna här hemma så har bloggaren och husdjuren tagit en paushelg i väntan på våren.
Utanför fönstret se det nämligen så här ”kul”ut…

  Vem orkar med sånt!?

Nej, ner med persiennerna och in i bubblan bara!
Avstängt och utestängt!

Det skrivs lite. Det vilas mycket!
Det njuts mycket också!
Och i detta med njutning ingår att unna sig det man vill ha! En smarrig parisare och en Mariestads!

Eller vakna mitt i natten och ta en kopp te och en macka med marmelad, och en med pepparrotsost på sängkanten!

Något bra på TV, mycket musik – soft eller rockabilly – åsså lite sånt här: När andan faller på och när som helst. Gärna mitt i natten om man känner för det!

BARA VARA! MYCKET VILA! De egna batterier på laddning! 🙂

Så där ja, dagens blogg avklarad! SLUTA VARA EN PAIN IN THE ASS!!

Även om bloggaren ”bara” har sjukbidrag så får den här skylten gälla även för henne! Lite grann i alla fall.  Självkritik har hon minsann.

Var så goda!

Men kom ihåg! Bloggaren är en snäll person som bara vill väl. Lite, lite ”pain in the ass ”är helt OK, tycker hon. Om man vill väl och om man påtalar saker som är helt fel och bara försöker ställa tillrätta!
En liten smekning där bak bara! No pain!

Var rädda om er! Huka er undan era plågoandar men försök samtidigt att bli av med dom!
Och ni som trakasserar andra på grund av det egna dåliga självförtroendet – snälla, sluta med det! Ta hjälp om det behövs!

Puss och kram till er alla och en särskild uppmaning till Älsklingen  – för njutningens skull denna paushelg:

 Idag handlar bloggen om den tickande klockan. Om tid!
Tid som vi tror vi har obegränsat av – vilket inte är sant.
När vi är unga tror vi att vi är odödliga men ju mer tiden går och vi måste uppleva hur far- och morföräldrar dör, hur de egna föräldrarna lämnar jordelivet och även vänner och bekanta går bort – så börjar det slå en:

Allt har ett slut!

För några månader sedan mötte bloggaren en gammal vän helt apropå. Hon är i bloggarens egen ålder, kanske några år yngre och vi har haft mycket roligt tillsammans förr i världen. Nu hade vi inte setts på ett tag. Det som först slog bloggaren var hur tärd och blek vännen såg ut. ”Dödsmärkt” – for det genom bloggarens huvud.

Det vännen berättade gjorde bloggaren stum. Kvinnan levde på ”lånad tid”. En svår och obotlig sjukdom gör att hennes liv här på jorden väldigt snart är till ända.

Massor av tankar for genom bloggarens huvud. Sorg och förtvivlan men också frustration. En oro över att inte hinna med allt. Inte hinna säga allt man vill ha sagt och inte hinna göra allt man vill ha gjort.

Här nedan följer lite av den frustration som satte an bloggaren!

Klockan tickar på – tiden går. HUR VÅGAR DU ta risker den dag som idag är – och som kan vara din sista?

 HUR VÅGAR DU riskera att göra någon illa denna dag? Vad vet du om vad som väntar runt hörnet?

 HUR VÅGAR DU låta bli att kontakta, be om förlåtelse, för det där du gjorde och som grämer dig? Hur vet du om du någonsin får chansen igen?

HUR VÅGAR DU låta bli att vara vänlig och positiv mot människor du möter?
Vad vet du om deras liv och vad som väntar?

 HUR VÅGAR DU att låta bli att ringa dina nära och kära bara för att säga: JAG ÄLSKAR DIG. En dag – kanske redan imorgon –
är allt du velat säga försent…

HUR VÅGAR DU…
tro att du får en chans också imorgon…

Mötet med vännen vars liv hastigt går mot sitt slut fick bloggaren åter att tänka till. Snart är det över – och vi vet inte när…

 Snart har sista tåget gått…

Men IDAG lever du! IDAG kan du ställa tillrätta!

Fokusera på det som är bra! Släpp det där andra! Tänk positiva tankar och låt inte negativa händelser förstöra och förgöra ditt liv!
DU HAR INTE TID att låta skitsnack, hämndbehov och elakheter ta över de dagar du fått!
SLÖSA INTE TID PÅ DÅLIGA SAKER!

För så här är det:

Så ta tillvara den tid du har IDAG! Du vet inte om du får morgondagen. Du vet inte hur många ytterligare dagar i ditt liv som du har att spela med.
Om vi tänker oss att detta är din sista dag –
LEV LIVET!

KRAMAS! Medan du har möjlighet… En varm kram gör underverk – både för dig och för den du kramar!

VISA KÄRLEK!

Om vi tänker oss att du bara får en enda dag till… Var rädd om den dagen.

 En särskild hälsning till Emma Jangestig idag, till Nicklas, Togge och övriga anhöriga till två små barn – Max och Saga.
Älskade barn som fick alldeles för få dagar av livet…

 KRAM från bloggaren till er alla!
Och som vanligt – en särskilt varm kram till en särskild man som för alltid finns i bloggarens hjärta.