Feel in the Blogg

När jag var liten hörde jag en psalm en gång som jag tyckte var fruktansvärt nedbrytande och sorglig. Den går så hör, fösta versen:

Jag går mot döden var jag går
och anar aldrig stunden
när den till slut en gång mig når.
Den har mig redan bunden.
Ett flyktigt andetag
kan ända väg och dag
så jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

Visst förstår ni mig! Man ser en stackars människa framför sig som ständigt går nedböjd och väntar på liemannen. – När ska han slå till? Idag, imorgon, får jag en vecka till på mig?
Aldrig en glad stund, aldrig ett skratt, för man ska ju ändå alldeles strax dö…

När man kommer upp i bloggarens ålder och fått en viss erfarenhet och många minnen så känns inte psalmen lika hotfull längre utan väldigt sann. Det är ju faktiskt så att vi går mot döden hela tiden.

Numera tänker jag på detta på ett positivt sätt. Att vi ska dö är det enda vi kan vara riktigt säkra på! Allt annat är ovisst.
Kommer jag att ha jobb nästa år, tillräckligt med pengar? Kommer sommaren att bli solig och varm eller väntar bara regn? Vinner Miljöpartiet valet 2014? Kommer ens mitt hus att stå kvar imorgon bitti?
Allt är ovisst, bara spekulationer – endast döden är självklar. Rätt tryggt egentligen. Med den vetskapen bör man värdera det liv man fått på allra bästa sätt. Ta tillvara ögonblicket, stunden, den dag du får idag.

Men trygghet är väl inte riktigt det vi signifierar med döden.  Därför bygger vi upp myter om vad som händer efteråt. En del säger sig ha återvänt från döden och kan berätta om ljuset i tunneln.
Kanske är det så? Vem vet?

Vi hoppas och drömmer och tror att livet inte bara är borta den dagen vi ska skiljas från denna värld. Att det finns något annat! Ett himmelskt hem, tror en del.

Detsamma gäller när vi sörjer våra djur. Begreppen ”Regnbågsbron” till ”Regnbågslandet” har skapats och ger tröst.
Det känns skönt och, just det – tryggt, när jag t ex läser via Kattvännerna i KAK om hur någon svårt skadad liten kisse blivit fri från sina plågor och vandrat över regnbågsbron. Samma sak gäller förstås hundar och andra djur.
En önskan, en dröm om ett nytt liv utan våndor och plågor.

I mitt Regnbågsland finns många vänner idag. Raja, den strävhåriga foxterrier som kom till oss på min 11-årsdag.

”Kissegubben” som jag och Bror Öijerholm räddade i början av 70-talet då vi hittat honom påkörd efter vägen.

Älskade katten Sippan!  Här någon Luciadag, kanske 1979?
Hasse som kom när Sippan ”vandrat över” 18 år gammal. Hasse som bara blev 12 år.

Många fler djur förstås – frid över deras minne!
Regnbågsbron har en egen hemsida – klicka HÄR!

För bloggaren är det helt OK med de här myterna! För vem kan egentligen säga att de är fel? Vem kan bevisa motsatsen till s k evigt liv?
Låt oss få drömma lite, fantisera lite om det ger tröst och förgör rädsla.

Själv skulle jag gärna se en varg som välkomnade efter döden. En varg som får skipa rättvisa för alla djur som farit illa p.g.a. dåraktiga människors beteenden.

En varg som får symbolisera den dumma människan som tror att hennes hjärna är den mest perfekta och att mänskligt beteende är det rätta.
En gudomlig varg som berättar om alla de förmågor som djur har – totalt överlägsna människans – och som ska värderas och respekteras efter detta.

En trygg, klok varg…

Hur kom jag in på detta djupa ämne. Jo, bl.a. genom en artikel i DN i söndags.

Åsa Beckman skriver:

Klipp ur artikeln:

Bloggaren tycker faktiskt att det är en rätt god sed att åter ta upp. Idén om att låta sörjande som vill sörja ifred få göra det.
Genom ett enkel band på klädedräkten visa att man inte vill ha så nära kontakt just nu.

Sorgflor fyllde säkert sin funktion på samma sätt förr. Floret gjorde också så att den sörjande slapp visa upp sitt förgråtna ansikte för omgivningen.

Sen finns det säkert människor som tvärtom vill ha kontakt. Vill bli omkramade och beklagade när någon nära avlidit. Valet borde vara vars och ens.

Läs Åsa Beckmans hela artikel ur DN genom att klicka HÄR!

Hur det nu än är med evigt liv eller inte – så ger kanske naturen en fingervisning. Den frusna, till synes döda marken, har plötsligt vaknat upp till liv igen!

Ebba och Ebbe har namnsdag. Gratulerar!

I dagens Bbl/AT kan man läsa om den hårda konkurrensen mellan livsmedelshandlare. Av artikeln framkommer att Konsum i Arboga är värst drabbat i Västmanlands län.

Bloggaren kommer osökt in på begreppet ”osund konkurrens”. Det är väl självklart att Konsum i Arboga får stryka på foten när det dels öppnas ett nytt ICA Supermarket mitt emot, men det mest osunda ur konkurrenssammanhang, att detta ICA förses med posthantering!
Inte bara postuppdrag för boende centralt utan har även fått överta posthanteringen från butikerna på Vilstaområdet resp. Brattberget.
Snacka om osund konkurrens! Självklart får ICA Supermarket mitt emot Konsum massor av kunder till sin butik när kunderna samtidigt som de löser ut paket eller skickar REK kan handla maten! Orättvist!
Läs mer HÄR i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning!

Skogen konkurreras det ju också om – osunt! För de som var här först – djuren – har ingen talan vare sig bokstavligen eller bildligt. Här är det jägare som regerar till förfång för djur och natur!
Alla som läser min blogg vet vad jag tycker om den osunda rovdjursjakten så jag ska inte upprepa allt igen. Dock vill jag ta upp två nya saker i sammanhanget.

Frågan är hur osund man är som människa och förälder när man låter små barn klappa nyskjutna lodjur!?

Bilden är tagen ur Nerikes Allehanda och jag citerar ur artikeln: ”Det var under helgen som Mattias var ute tillsammans med fyra barn i Sandbacken i Nora. – Vi var på väg ut på en skotertur när vi träffade en jägare som sa att de hade två lodjur skjutna, precis där vi tänkt åka. Så vi fick åkte hem igen. Sedan tog vi en chansning och åkte till det ställe som jägarna samlas och då såg jag lodjuren där, berättar Mattias.
Som undrade om han fick ta med ungarna och ta några bilder. – Och det fick jag. Sedan fick barnen klappa lodjuren som fortfarande var varma. De var inte blodiga, bortsett från lite i munnen. Hur reagerade barnen? – De blev lite sorgsna när de insåg att djuren var döda. Inte ledsna, men lite dämpade. Annars brukar ju barn springa runt och leka, men nu var det allvar.”

Osunt är väl detta beteende, minst sagt! Helsjukt, skulle jag vilja säga! Stackars ungar!
Läs hela artikeln i NA genom att klicka HÄR!

 Osunt är väl kanske en lite för svag benämning på mannen som jämför vargar med dödliga bakterier… ”Jan Kallberg” tycker att ska vargar få finnas så ska också syfilis och digerdöden tillåtas blomstra. Mer behöver väl inte sägas om den krönikans kvalitét…
Kan läsas i sin helhet på Magazin24 genom att klicka HÄR! Men kommer också i din tidning i brevlådan denna vecka…

Osund konkurrens eller inte – men när katten själv får välja så blir det IAMS!

Bloggarens katter HATAR Hill´s lightfoder! En knapp vecka stod bloggaren ut med katter som vägrade äta och som tiggde oupphörligen. Droppen blev när två gråsparvar fick sätta livet till på grund av katternas hunger men också deras totala ovilja att tugga i sig Hill’s  Science Plan Feline Light Adult!
Bloggaren stack snabbt iväg till Granngården för inköp av IAMS Adult Light!
Vilken skillnad!!

Vilken matglädje! Och ingen konkurrens, varken sund eller osund, vid matskålarna! Alla katterna har varsin!
Bloggaren andas ut – harmonin och lugnet har åter lägrat sig över hemmet.

Genom att sträcka ut tungan visar Felix här sin avsky mot Hill´s! 😉

På tal om mat och osunt beteende så fanns den här bilden i söndagens DN: Tyvärr tror jag inte bilden är så skämtsamt utan faktiskt rätt mycket verklighet...

Osund är verkligen inte värmen mellan de här kompisarna – men möjligen känns konkurrensen för Felix som inte får vara med… Han vill inte heller – det kan jag garantera! Han tål inte Wilma 😉

Kattkram – Curry och Wilma! 🙂
Tora och Tove – GRATTIS på namnsdagen!
Fira tjejerna med semlor
– kanske inte det sundaste man kan äta men nästan osunt gott! 😀

Idag startar bloggen med namnsdagarna – för bloggaren funderar lite runt namn.

Smaken är ju som baken vad gäller namn. Så vad ger vi våra barn för förnamn?
Antingen kan det vara de gamla hederliga Oskar och Axel, som ligger högt uppe i statistiken över vad vi namnger nyfödda pojkar. Men det finns killar som får heta Liam och Kevin också.
Bland flickorna kan det bli Alva eller Maja men också Nea eller Leia. Välj själv!

Bloggaren som förmodligen kan betraktas som oerhört gammaldags föredrar de gamla hederliga namnen framför de mer amerikaniserade och till och med påhittade.
Steget längre går de föräldrar som vill kalla sina barn för mer könsneutrala namn. Charlie, är tydligen väldigt populärt just nu. Det började med Alex Schulman och hans nyfödda , just det – dotter. Liiite förvånad blev bloggaren men den där Alex Schulman kan man ju vänta sig lite vad som helst av, så gick tankarna.
Men – ett av språkrören för bloggarens favoritparti gjorde en repris! Här är Gustav med dottern Charlie Fridolin!

Charlie – det är för mig smeknamn på killar som heter Kjell. Det finns fler smeknamn och namnförkortningar som blir till verkliga förnamn – Kim till exempel, en kortvariant av Joakim. Kim döps både pojkar och flickor till.
Tintin – finns det också flickor som heter men jag funderar över varför flickorna får lite tuffa pojknamn?  Skulle nyfödda pojkar kunna döpas till smeknamn på flickor?
Lilla pojken Cissi (efter Cecilia)!
Eller kan den här lille grabben heta Lotta – smeknamn för Charlotta?
Är vi diskriminerande när vi ger våra barn namn? Finns det ingen jämställdhet här?

Flickor kan döpas till traditionella pojknamn men pojkar får inte heta något av de namn som flickor kallas? Ja, vad tror ni – och vad tycker ni?

Det finns ju så många gamla fina förnamn – så varför krångla till det! Almanackan är full av dom! Se bara idag!
Adrian och Adriana heter dagens namnsdagsbarn den 4 mars!
Men hur många kallas så? I kalendern, dag för dag, finns massor av ovanliga, gammaldags namn som bara väntar på att få användas! 🙂
Grattis Adrian och Adriana!  Enligt Wikipedia fick 263 pojkar namnet Adrian 2008. Bara 4 flickor fick namnet Adriana som tilltalsnamn 2003!

Lite annat också på bloggen idag. Våren är på väg – äntligen!
Visst är det härligt med årstider! Jag tänkte på hur frusen man kan vara en iskall dag i januari – för att nästan gå under av värmeslag i juli!

Mycket ska smälta innan vi kan räkna med värmeslag! 😀

Vilda Wilma tvekar. Gå ut – eller inte?

Och det tål att tänkas på… Så isigt, halt och kyligt som det är för små kattassar!
Och nej, det blev in igen!

En av mina gargoyles vaktar duktigt på gården! Men visst ser han lite missmodig ut. Tålamodet tryter snart där i snön! Våren – kom!
Han vaktar kanske Kung Bores skatt!? En vacker men ack så förgänglig sak. När solen värmt tillräckligt blev inte guldet till sand men kristallen väl till vatten…

Växtligheten inomhus väntar också vår! Orkidén i matsalen! Även pelargonerna i tvättstugan har fått vårkänslor!

Ha en riktigt fin måndag!
Kämpa på! Precis som de duktiga snödropparna i min rabatt!
Här är en av dom!

Ingen – vare sig uppkopplad eller ej – har nog undgått Facebooks existens.
Om Facebook handlar söndagens predikan idag.

 Facebook är Familjen för många. Den första man säger God morgon till när dagen startar och den sista som får ens önskan om en god natts sömn när dagen är över.

Facebook talas det om! Att ”gillas” på Facebook betyder mycket inte bara för enskilda individer utan har blivit ett måste för företag.
Men det talas illa om ”boken” också. Människor är FÖR engagerade i Facebook, har inget liv och borde göra något annat istället för att sitta och glo på mobiltelefonen eller datorn.

Bloggaren gillar Facebook! Det är ett sätt att hålla kontakt och knyta nya. Det är också en utmärkt väg till att hitta borttappade vänner och släktingar – och förlorade saker!
Bloggaren vädjade om tips att hitta en laddare till en gammal mobiltelefon. Inom 24 timmar hade jag två! En hängde på dörren på morgonen när jag vaknade och den andra kom med posten!

Sen måste man nog använda Facebook förnuftigt. Det är visserligen upp till var och en men man bör tänka på vad man ventilerar i tid och otid. Om vissa saker möjligen kan ha negativ effekt för en själv och andra?
  Ibland står jag inte riktigt ut med en del vänner jag har på Facebook. Dom är bara FÖR mycket! Samtidigt är jag fullständigt övertygad om att en hel massa vänner tycker precis likadant om mig! 😀
– Hennes eviga tjat om vargar! – Hennes bilder i tid och otid på sina katter!

Här är en lista från A till Ö över vänner jag mött på Facebook! 😀 Naturligtvis är det ett hopkok och ingen av mina vänner kan känna igen sig. Och – det är mitt sätt att se på vännerna. Andra tycker förmodligen något annat.

Axel – han som älskar att visa bilder på sig själv hela tiden. Olika poser, olika vinklar, olika kläder.

Beata – den ständiga supportern! ”Gillar” allt du skriver.
Caesar – han som är bitter på allt och alla.
Dorothy – bitchen, huggormen som hugger direkt om du skriver något hon inte gillar – och hugger hårt!

Evert – som SÅ gärna sprider kärleksfulla budskap och visdomsord till alla (i tid och otid).
Fritte – som bara pratar sport!
Gundora – som bara pratar sex!
Harry – som ventilerar hela sitt inre liv (inklusive sjukdomar från tidig barndom och framåt).

IngaMarta – den ensamma.
Justus – som hatar kvinnor men som inte låtsas om det (eller inser det!?).

Karelia som visar sina barns utvecklingsstadier på bild – hela tiden!
Lavinia – som tar kontakt via ”Meddelande” och vill prata ”privat” om det som skrivs på Facebook.

Malte – som ständigt lägger ut bilder på sitt tjusiga hem. Alltid nya, lyxiga inredningsdetaljer!
Ninni – som pratar skit om sina släktingar, sina grannar och sina vänner! (Om dig??)

Orsa – som skryter om alla sina utlandsresor!

Petronella – som aldrig sover om natten.
Quintus – smygrasisten som inte smyger med det på Facebook…
Regina – som ALLTID är strålande glad och lycklig!
Sture – som alltid är sorgsen och ledsen och ständigt gräver ner sig…

Trixie – som gärna visar upp smygsexiga bilder på sig själv. – Hoppsan, där syntes visst halva bröstet!  
Urken – som hatar och hotar.
Vivianne –  som är en riktig besserwisser!
Xerxes – som loggar ut så fort en diskussion han startat inte går hans väg!

Ylia – den fantastiska, kloka, underbara som alla skulle vilja ha till vän också IRL!
(Men finns Ylia i verkligheten…?)
Zäta – den dåliga fotografen som ändå alltid lägger ut foton – på vad!?
Åsaliten – som ständigt byter relationsstatus från singel till ”i ett förhållande”, till singel igen!
Ärking – han som levererar alla roliga vitsar och kul bilder så vi får skratta!
Öllegård – smygtittaren, den försiktiga, som bara läser vad andra skriver och aldrig skriver själv.

Så ser dom ut! Familjen Facebook! Det finns förstås betydligt fler medlemmar i Familjen och den kan förmodligen utökas närmast i det oändliga.
Alla dessa karaktärer ska förstås tas med en rejäl skopa salt! 😀 De existerar inte i verkligheten utan är som sagt ett hopkok – varav bloggaren har en hel del ingredienser i sig själv. 😉

Denna söndagsmorgon var mitt arbetsrum så här ljust och fint! Utsikt från fönstret: Det som blänker i gatan är SOLEN! 🙂 Våren är på väg!

Gunborg och Gunvor ska firas på namnsdagen denna söndag! Grattis tjejer!

Jag tror och vet själv att Facebook kan vara till stor glädje. Använd det med förnuft och glöm inte IRL – den verkliga världen i det verkliga livet. För något som är svårt att ge via ”fejjan” är detta:

Ge ett leende åt någon du möter och du får omedelbart ett tillbaka!
Leenden lyser upp och gör tillvaron varmare, mjukare.

Så här ser en av mina kalendrar ut för månaden mars!
”The best things in life aren’t things” – De bästa sakerna i livet är inte saker – så sant! Katten på bilden är för övrigt väldigt lik min egen Felix.

Hostig och febrig som jag är så speglas bloggen därefter. Det handlar om de som står mig närmast just nu, bokstavligen, mina katter!

Men först en annan katt! Igår startade tyvärr licensjakt på lo runt om i Sverige – något som är obegripligt för den som inte förstått att verklig rovdjurspolitik inte existerar i Sverige och att reglerna bestäms av jägare. 🙁

I mitt län Västmanland ska två lodjur dödas. Licensjakt tas till för att hålla nere en alltför växande djurstam. Ingen jag känner i länet har någonsin sett ett lodjur – inte ens spår efter ett. Så vari ligger logiken licensjakt på lo!? Svar – det finns ingen. Det är skjutgalna nöjesjägare som dikterar villkoren!
Svenska Rovdjursföreningen demonstrerar idag runt om i landet mot lodjursjakten. Läs mera HÄR på Rovdjursföreningens hemsida!

 Svenskarna stödjer gärna tigern som är utrotningshotad – ett annat kattdjur – så varför inte stå upp för lodjuret. Det är inte utrotningshotat – än…
Vargen däremot står på Sveriges lista över utrotningshotade djur – om nu någon glömt det. Puff för vargen också idag – när vi ändå är inne på den sjuka s k rovdjurspolitiken i Sverige.
Medan min egen länsstyrelsen är ”köpt” av skjutgalna jägare så finns det andra länsstyrelser som beslutar med förnuft! Så här skriver Länsstyrelsen i Dalarna, citat:

”Nej till skyddsjakt på varg i Gimmenreviret.” Vidare, citat: ”I det här fallet bedömer Länsstyrelsen att inget ovanligt närgånget beteende konstaterats”, skriver Länsstyrelsen i sitt beslut. ”Skyddsjakt kan enligt lagstiftningen inte beviljas i syfte att minska vargstammens storlek eller för att de rör sig i människors närhet.”

Lite att lära där Länsstyrelsen i Västmanlands län! Länet där jägarna vägrar delta i s k eftersök på trafikskadade djur om de inte får döda varg!!

”Lodjur får fällas oavsett kön och ålder”, skriver länsstyrelsen på sin hemsida om lodjursjakten som startade igår i vårt län…
Läs allt HÄR!

Ja, jag älskar kattdjur. Jag älskar för övrigt alla djur, allt levande och försöker behandla allt med respekt och ödmjukhet.
Lite mer respekt borde faktiskt katten Felix visa när jag ska försöka blogga! 🙂 Här verkar han intresserad av ”grön el” via datorn… Eller är det musen han vill tampas med!?

Sen kan Felix inte hålla sig! Det MÅSTE kelas!

Hur lätt är det att skriva med en katt som slickar händerna!?

När det kommer något otäckt på skärmen som till exempel jakt på lodjur får jag hålla för ögonen på Felix! 😀

Du och jag – matte!

Sängvärmare har jag också när jag fryser! Kelsjuka Curry ställer alltid upp! 🙂

Medan Vilda Wilma tar igen sig idag. Hon var ute på äventyr under dygnet som gick, vilket oroat bloggaren. Nu är hon dock hemma lyckligt och väl men ska hållas under uppsikt. Någonting är inte riktigt som det ska med henne…

Sängläge gäller även idag för bloggaren som strukit sig från listan i tvättstugan. Där hittade hon en nyvaken fluga – vilket vårtecken! 🙂

Var rädda om varandra och om allt levande. Ni som inte kan ta er till någon av Svenska Rovdjursföreningens demonstrationsplatser idag – gå in på deras hemsida och läs. Stöd gärna föreningen för ett vildare Sverige – klicka HÄR!

Ernst och Erna ska firas denna lördag. Grattis på namnsdagen!

Vi ses igen imorgon – säger Felix och jag! 😉