Feel in the Blogg

Susi, även kallad Junselevargen, är på väg hem igen.
Läs bl.a. HÄR i Sollefteå Allehanda.

Man kan tala om en skandal över Sveriges behandling av vargar i allmänhet och denna vargtik i synnerhet. Fyra (4) gånger har hon flyttats från Ångermanland i norr och transporterats söderut.

Jagats och infångats fyra gånger – med all den stress det torde innebära för henne!

Här en bild från Naturvårdsverket på den tredje märkningen av en nedsövd Susi:

Fyra gånger – och de tre tidigare gångerna har hon alltid vandrat den långa vägen hem igen. Nu är hon åter på väg uppåt mot sina hemtrakter.

Förutom att det är djurplågeri att stressa och jaga en varg på det här viset så läggs dessutom skulden för kostnaderna på vargen!
I själva verket är det rennäringen som kostar! Det är rendjursägarna som klagar och som gör att flera miljoner kronor läggs på detta oetiska ingrepp på naturen! Skyll miljonerna på de som bär skulden – inte på en varg i sin naturliga hemmiljö!

Alla bilder ovan är på Susi, Junselevargen och är hämtade från Google.

 Det är en skamlig s k rovdjurspolitik som Sverige och den svenska staten för! Å ena sidan låtsas värna om den utrotningshotade vargen – å andra sidan falla till föga för smala intressen som skriker högst.

Frågan är enkel: Ska vi ha varg och rovdjur i Sverige eller inte!? Är svaret ja – måste människor och djurnäringsidkare anpassa sig därefter.
Väljer människor att bo på landet får de acceptera att leva nära naturen. Annars kan bostad i stan nära en djurpark vara ett alternativ!

I mitt eget län Västmanland frodas dubbelmoralen. Ordföranden i Jägareförbundet Västmanland skriver en insändare i lokala Arboga Tidning (18/3) om lögner som han anser spridas av Svenska Rovdjursföreningen och verkar självpåtaget ta ansvaret för hela Västmanland och dess invånares tyckande. Säger sig värna om etik och moral – något som gör en kräkfärdig när man minns Jägareförbundets reaktioner förra året på besvikelsen över att inte få skjuta varg! Ordförande gick ut med beslutet att inte delta i s k eftersök på trafikskadade djur i protest! Vilken etik! Vilken Moral!
Tyvärr hittar jag inte insändaren på Bbl/AT:s nätsida – kanske tidningen kan meddela var den finns att läsa?

Nej, Västmanland består inte bara av skjutglada vargjägare utan av väldigt många människor som gläds över vargen i vårt område!
Det måste bli ett slut på att de smala grupper som skriker allra högst och dessutom hotar oliktänkande ska styra rovdjurspolitiken i Sverige!
Sagt av bloggaren som med jämna mellanrum får utstå anonyma hot och trakasserier från varghatare. Vi får se om fegisarna kommenterar den här bloggen också! 🙁

Bengt har namnsdag idag! Grattis!

Vårdagjämning idag och jag måste säga att Gumman Tö gjorde ett mycket bättre jobb förra året!

Här är några bilder från vårdagjämningen 2012: Vintergäck på barmark! Krokus!
Till och med ett litet bi surrande vid snödropparna! Och termometern visade hela 14,4 plusgrader – för exakt ett år sedan!
I år ser utsikten ut så här från min trappa… Massor av snö och is kvar.

Men det kommer en vår i år också! Ljuset och värmen som tinar upp svenskarnas frusna själar. På tal om det så hittade jag det här i DN i söndags: ”Compassion fucused therapy” som betyder att man ska vara snäll mot sig själv!
Det kan man gå på kurs för att lära sig.
Ännu enklare (och billigare) att själv tagga sig positivt! Titta dig i spegeln på morgonen och utropa: ”- Åh, vad snygg du är! Och så klok och bra du är dessutom!! ” Även om du själv tvekar inför omdömena så hör hjärnan vad du säger och tror dig! För det är sant – du är fantastisk och underbar! 🙂

Har man en katt – eller flera – så är livet ännu mer fantastiskt och underbart. Men katter är som bekant egensinniga av sig och kan gå sina egna vägar – precis som Arboga Tidning skriver om katten Kotten!

Kotten begav sig ut på vandring och återvände inte förrän 6 (!) år senare! Tack vare Kattvännerna i Köping bland annat. Svenskan skrev och det också – HÄR!

Bloggaren har varit riktigt snäll mot sig själv nu tack vare en av sönerna som bjudit henne på Chess i Göteborg! Snäll mot sig själv och mot katterna ska bloggaren nu bege sig hemåt igen!

Felix väntar tåligt vid sin Iphone! 😉
Vem kan motstå den blicken!?

Joakim och Kim har namnsdag denna vårdagjämning! Grattis!

Bloggaren har inte glömt…

Att det redan gått fem år sedan den fruktansvärda händelse som förlamade livet för de närmaste men som också vände upp och ner på hela lilla Arboga – ja, kanske hela Sverige.
Morden på de små barnen Max och Saga.

Åter tog jag den så sorgliga vandringen till ett ställe där inga små barn ska vila – kyrkogården. Isande kallt – som de isande känslor av sorg och tragedi som jag känner. Men också förödande soligt och ljust – precis som känslorna som infinner sig när jag går mot graven.
Småfåglarna vet inte till sig av lycka över att få se just mig där, så känns det när blåmesar och talgoxar bland finkar flyger runt och kvittrar glatt. Jag måste stanna upp för jag överväldigas av glädjen som de små fåglarna förmedlar.
Jag försöker fånga dom på bild – men det är omöjligt. Lika omöjligt som att se de små barn som leker och stojar på kyrkogården. För det finns en harmoni och lycka där som jag känner helt klart. Och det är inte första gången jag känner de små barnens närvaro och den fridfulla ro de förmedlar.

Samtidigt som det är så sorgligt att två små barn till synes vilar under en vacker sten – – får jag också förnimmelsen av någonting annat, ett annan dimension, ett annat liv utan gränser. Det vill jag tro på.

Ni som läste bloggen igår och vet att jag hittade en liten leksakssköldpadda – här är dess nya hem.

Mina tankar går till Emma, Nicklas, Togge och de övriga nära och kära till Max och Saga – idag, liksom alla andra dagar. Sorgen tar inte slut men kan förbytas mot vackra minnen och ett hopp om ett återseende.

Josef och Josefina har namnsdag – vi bugar, bockar och gratulerar!

Bloggaren läste imorse att det ska bli snöstorm imorgon…

Eftersom påskveckan är här redan nästan vecka passade bloggaren på att källsortera sina sopor innan ovädret kommer – om det nu blir av.
Skönt i alla fall att bli av med en massa sopor och skräp innan påsk!

– Jaha, och vad ska den här sorteras som??

På baksidan fanns svaret! Plast!

Mycket sopor blev det – och katterna var väldigt nyfikna!
Papper, kartong, mjuk och hård plast, färgat och ofärgat glas, metall och så pantburkar och petflaskor!

Sen gäller det att se till att sortera ordentligt!  Handtaget på Lindemans vinkartong får inte gå med i containern för kartong! (Lindeman är det självklara vinet för bloggaren… 😉 )

Bloggaren sorterar sina sopor vid anläggningen intill Vilstahallen. Där konstaterades att frigolit ska sorteras bland plast! Alltid lär man sig något nytt! 🙂

Bland konservburkarna fanns många kronor som gått till spillo… Någon gitte inte sortera ut ölburkarna från resten av metallskräpet…
Ett par skridskor hade tydligen tröttnats på också! Dessa är däremot felsorterade, det är bloggaren säker på! Fina såg de ut att vara också.Trist att kasta bort användbara saker som kan komma någon annan till nytta.

Den här lilla sköldpaddan i plast hittade bloggaren nedanför containrarna! Var den fick sitt nya hem får ni veta imorgon! 🙂

På tal om skridskor och därmed sport så fann bloggaren den här skämtteckningen i gårdagens DN! 😀

Så var hemmet rensat på sopor för en tid och ovädret kan infinna sig. Fast helst inte…
Vilda Wilma spanar efter våren: Hon verkar få spana länge…

Annat är det i Japan! ”Här tvekar inte våren”, skriver DN. ”Ja visst gör det ont när vi ser hur plommonträdens knoppar brister i Japan samtidigt som vi går här och huttrar”, fortsätter DN.

Edvard och Edmund ska gratuleras å det hjärtligaste idag!
Pojkarna har namnsdag! GRATTIS!

Söndag idag och dags för en predikan. Denna gång blir det om ensamhet, om att inte ingå i ett sammanhang.

Till min predikan behövs inga präster, imamer eller påvar. Kyrkan ovan, som är min granne, ger ingen lindring. Trösten måste jag finna i mig själv.

Att skällas för fuskare när man slitit ut sig genom hårt arbete, gör ont. Men det är själva grundsmärtan som är värst – ångesten, depressionen, det nattsvarta.

Att bli lämnad efter många år ses som en brist, man dög inte, var för gammal, för trist. Ändå är ensamheten det värsta.

Med sjukdomen och ensamheten följer en försörjning under existensminimum. Att glömma resan man ville göra, soffan man borde köpa för att mat och hyra tar alla pengar.
Att inte ingå i ett sammanhang. Att stå bredvid. Att inte få delta på samma villkor. Det gör ont och det är förtärande.

Det som inte dödar stärker, sägs det. Ett uttryck som jag föraktar men som jag inser är sant. Istället för att gå under bygger man upp en ny tillvaro.
 För mig, som för många andra kvinnor/mammor blir de älskade barnen det allra viktigaste.
Så har det förstås varit tidigare också men utan jobb, utan livskamrat, utan pengar – bygger man på känslor.

På så vis går livet vidare, blir till och med rikare än förut. Att hitta ut, finna nya vägar, aldrig ge upp – ger nya insikter och vidgar vyerna i det som kallas livet. Blir till närmare själ och hjärta.

Och – som texten säger – ”du kan ingenting ta med dig dit du går”….

Du kan ingenting ta med dig dit du går.
Nej du kan ingenting ta med dig dit du går.
Du behöver inga penningar
när du vid porten står
och du kan ingenting ta med dig dit du går.

Livet är så kort. Försök att se de nya sammanhangen och bygg vidare. Ge aldrig upp. Du ska finna en rikare tillvaro byggd på andra premisser än förr. Du kommer att hitta glädje på nytt och känna lycka igen. Jag lovar!

Andra sammanhang – klipp ur DN förra söndagen…
Livet där och då – bilder på Fotografiska.

Fruktansvärda sammanhang 1943… ”Soldatens sista tabu”. Läs mera HÄR om ”Soldaten” bok av Sönke Neitzel och Harald Welzer.

Andra sammanhang – byggda på naturen…

För alla ingår vi i ett sammanhang. Situationen och ordning kan ändras men det går att hitta rätt igen. Finna nya sammanhang.
En sådan enkel sak som att skriva en blogg….

Gertrud är dagens flicka. Grattis på namnsdagen!