Feel in the Blogg

2008 års ”Istapp” från denna blogg går till Hästens Sängar i Köping!

Motiveringen: För att med iskall kyla visat brist på såväl respekt och medmänsklighet som generositet och affärsmässighet.

Bakgrunden är det som genomsyrade min blogg under förra året – Arbogamorden och Emma. När jag väl försökt sätta mig in i speciellt Emmas situation förstod jag att hennes liv minst sagt blivit ett helvete. Hon var svårt skadad, hade förlorat sina båda älskade små barn, levde på existensminimum och hade inget hem längre. Den tidigare bostaden var en avspärrad brottsplats och hon kunde inte ens hämta den minsta småsak från brottsplatsen – än mindre få del av kläder, möbler och personliga ägodelar. Hon hade ingenting att bygga upp ett nytt hem med! Hon hade förlorat i stort sätt allt!
Jag bestämde mig för att vädja till företag som på något vis hade med hem och familj att göra – men som också fanns lokalt förankrade. Det första jag tänkte på var EN SÄNG! Emma och hennes sambo måste ha en säng för att kunna sova. Sömn, vet jag om någon, hur viktigt det är.
Det självklara blev att skriva till Hästens Sängar i Köping. Ett stort, rikt företag med enorm omsättning och försäljning över hela världen. Ett företag med förankring i grannstaden Köping, där för övrigt tingsrättsförhandlingarna genomfördes. Hästens Sängar – Köpings och Västra Mälardalens stolthet!
Lägg sen till att VD:n har fyra söner samt en marknads- och kommunikationschef som är kvinna – då kände jag att här borde det finnas välvilja och värme.

ICKE! Jag skrev massor av mail till både Jan Ryde och Emma Sandsjö men fick inte ett svar! Ingenting! De läste mina förfrågningar, det kunde jag se, men bemödade sig inte ens med ett ”Nej, vi är inte intresserade” eller ett försök till bortförklaring för att ”komma undan”. De nonchalerade min vädjan och fann inget intresse i att hjälpa Emma.

Förutom att det visar en synnerligen dålig affärsmässighet där en smart företagsledning kunde sett pluspoäng för försäljningssiffrorna genom ”goda gärningar” – visar det också stor brist på intresse för allmänheten, som kunnat vara blivande kunder, men också iskall kyla och cynism.

*****

Den motsatta utmärkelsen ”2008 års SOLGLIMT” går då helt automatiskt och solklart till LECTUS SÄNGAR i Köping.

Vad skulle jag göra när Hästens hårdnackat vägrade kontakt. Jo, jag fann att Köping har fler sängföretag! Jag fann Lectus Sängar! Och jag fann värme, välvilja och generositet på en gång! Så fort jag vänt mig till Lectus Sängar fick jag svar omgående! Företaget, genom VD Anna Zellman i Köping, ville väldigt gärna hjälpa Emma och ställde upp direkt!

Det kändes varmt om hjärtat när Emma och hennes sambo vid en av rättegångsdagarna i Köping kom och sa: ”På fredag kommer vår nya säng” och de lyste om dom!

STORT OCH VARMT TACK TILL LECTUS SÄNGAR! Ni är väl värda ”2008 års SOLGLIMT”! Någon närmare motivering till utmärkelsen behövs inte.
Grattis och lycka till i framtiden!

Jag vet precis var jag ska köpa min nästa nya säng! Och det blir aldrig en Hästens!!

Övriga nominerade i klassen ”Istapp” finns inte. Ingen har tillnärmelsevis kvalificerat sig så för den utmärkelsen som just Hästens.

Bland nominerade till ”Solglimt” vill jag främst nämna H & M!
Från att fått ett standardsvar om att H & M hjälper genom internationella biståndsorganisationer – på min förfrågan om stöd för Emma och hennes familj – blev jag nästan omgående uppringd av ledningen i Stockholm. De hade diskuterat och ville ändra sig. De kände starkt med Emma och ställde upp med en generös gåva.

TACK ÄVEN H & M

Den som är stor och stark måste också vara väldigt snäll.
Så sa Pippi Långstrump genom Astrid Lindgren och det stämmer!

H & M är stort och starkt och väldigt snällt! Men fy för stora, starka Hästens!

Lectus Sängar är inte lika stora och starka – men mycket, mycket snälla!

Det finns många fler som borde nämnas i kategorin ”2008 års Solglimt” men jag stannar här.

Tack till Lectus Sängar och tack till H & M!

Vinnarna är meddelade

Skåpmat kan det finnas en del nu när jul- och nyårshelgerna är över. Det är bara att ta rätt på det och se glad ut! 🙂

Skåpmat har jag också bland mina bilder… Jag var ju på rehab hos min väninna för ett tag sedan och blev bjuden på risgrynspudding av Karin och hennes kompis Helene. Jag fotograferade dom förstås OCH lovade att de skulle ut på bloggen. Så nu är det upp till bevis! Och här kommer de!

Helene och Karin!

Och så jag själv nyvaken på mitt eget privata lilla rehab!

Promenerade gjorde jag också ute på Närkeslätten!

1 timmas promenad. Mot Kumla! Det är dock INTE kriminalvårdsanstalten Kumla jag är på väg till!

Faluröda stugor på landet! Visst är det något visst med de svenska röda stugorna!? Precis som t ex de grekiska öarna har vitt och blått som kännetecken – har vi det faluröda.

Skyltar lite huller om buller! Och varning för ”Dålig sikt” – ja, det kan man säga… 😉

Lilla katten Sakura frös om tassarna!

”Värdinnan” är specialist på orkidéer!
Tipset är ”vanvård”, säger hon och jag undrar det, ja… ”Jag struntar i dom och dom bara blommar”. Tänk om det ändå var så lätt…

Det var kallt när jag lämnade mitt rehab. Termometern visade -10. Det hindrade tydligen inte denne unge man att inta sitt kaffe på trottoaren UTANFÖR Konditori Saga i Arboga!!
Jag frågade om han inte frös!? Det gjorde han inte – tvärtom svalkade han sig efter en språngmarsch till ett tåg, försäkrade han.

Kvällen tedde sig så här vacker när bilen kördes in i garaget.

So long för denna gång!

Bloggen har krånglat idag. Men min support meddelade nyss att nu funkar den igen!
Så var så goda!

Nyårsdagens morgon – kall och klar.

Sturegatan rätt ner! Någon hade tydligen behov av företräde…och såg till att visa det genom att verkligen markera detta med ”Lämna-företräde-skylten”.

Någon som firade av det gamla året förmodligen…
Vi firade så här! Och så här efter kl 12 på natten: Verkligen väldigt svårt – att fånga fyrverkerier på bild. Jag skyller på kameran…

Några som verkligen led denna nyårsafton var våra katter! Dom var helt skräckslagna av alla fyrverkerier!
Curry låg mestadelen av tiden längst in under soffan. Skulle han förflytta sig någonstans ålade han som en bandvagn med magen pressad mot marken och med något jagat i blicken.
Wilma – den hyperaktiva kissen – studsade och for vid minsta knall eller ljussken.
Felix vågade inte gå ut för att uträtta sina behov så jag tog fram den gamla kattlådan. Eftersom jag inte hade någon kattsand rev jag tidningar i bitar och la i lådan. Han gick direkt och kissade. Det var SÅ SYND om dom! Nu är jag jättearg på alla smällare och raketer. Det har knallat värre än någonsin inför denna nyårsafton. Mer än 1 vecka i förväg började det smälla och värre blev det.
Löjligt att snacka om totalförbud för smällare när ingen kontrollerar att reglerna följs! Kan inte kommunerna antingen satsa ett eget stort fyrverkeri på lämplig plats? Sen får polisen se till att bötfälla alla som tänder fyrverkerier i stan. Eller varför inte upplåta en speciell plats för allmänheten dit man kan ta sig för att smälla.

Jag tog en promenad till småttingarna på kyrkogården idag igen. Fotot på de små såg så fruset och kallt ut. Men som alltid brann många värmande ljus på platsen.
När jag stod där ”pratade” jag med barnen genom mina tankar. De såg mig rätt i ögonen och jag lovade att önska, önska så att 3 av mina 2 x 3 önskningar ska slå in detta år.

På väg därifrån föll min skugga på gångstigen:
Och precis där fann jag denna gren:
Visst är det ett V-tecken! V som i Victory – Seger!
Kyrkogården är magisk. Jag tror att de små änglar jag besökte såg till att detta tecken kom i min väg. Som svar på det samtal jag hade med dom.

Avslutar med en bild från Arbogaån på förmiddagen Nyårsdagen den 1 januari 2009.

Imorgon kanske jag slår till med ”Solglimtarna” och ”Istapparna”!! Håll utkik!