Feel in the Blogg

Igår firade min dotter och jag hennes sportlovsvecka som börjar nu. Vi firade med massage på Färna Spa!

Alla borde unna sig massage en timma någon gång ibland. Att sakta flyta bort i tankar och drömmar i ett stilla rumt fyllt av ljuv musik medan massören mjukar upp både ens yttre och inre.
Det är så skönt och rofyllt men också känslosamt. Plötsligt kände jag att tårarna började strömma. Att få beröring är så viktigt.

Om Du unnar Dig en massagetimma någon gång om året (det är dyrt) så tänk på att beröring är viktig under resten av året också. Förmedla den tanken och budskapet. Även om jag själv tycker om att ge en kram och stryka över kinden – så behöver också jag få ta emot ömhet och värme genom händers beröring.

Efter massagen intog vi Färna Herrgårds Tebuffé som verkligen blev pricken över i! Så mycket goda och annorlunda bröd och bakverk liksom härliga teer! Sådant som man sällan har hemma själv, den där fikastunden på dagen.

Idag lyser solen! Också den värmer en frusen själ. Den lite slitna uppmaningen gäller än: Carpe diem!
Fånga dagen! Njut av solskenet och ge den där medmänniskan ett ömt ord eller en varm kram!

Herrljunga – tur och retur – kan det vara något?

Min utbrändhet och stress tar mig till oväntade platser – i drömmen alltså. I natt åkte jag tåg från Stockholm och träffade en kär gammal skolkamrat på tåget. Vi pratade och pratade och vips hade jag missat att gå av tåget i Arboga. Jättestressad försökte jag beveka lokföraren men icke. Jag fick ge mig till tåls till nästa station. Min gamla kamrat och jag fortsatte vårt givande samtal och försent insåg jag stationen jag skulle av på var passerad. Tåget rullade igen och jag försökte hoppa av i farten men tordes inte.
Nu var kompisen borta och jag satt på helspänn för att inte missa nästa station. Jag hann – MEN hittade inte min handväska! Utan den kunde jag inte hoppa av! Jag letade och letade och naturligtvis var tåget på väg igen när jag äntligen hittade min väska.
Jag kom av så småningom – i Herrljunga!! Det visade sig vara en riktigt trevlig plats. Jag hittade både busstationer och rälsbussar men inget av fordonen skulle åt mitt håll. Jag kom aldrig hem – i drömmen alltså.
Vaknade gjorde jag i min sköna säng hemma i Arboga – och handväskan fanns också där.

Vad säger detta? Jo, att jag inte mår bra. Min hjärna jobbar för högtryck även nattetid med stress och jobb. Att tänka på vad jag har drömt och inse vad det kan betyda – gör att jag förstår min utbrändhetssituation lite bättre.
Jag har en kär väninna som får läsa min drömmar i mail och hon hjälper mig också att tolka dom.

Att vara utbränd och vilja komma igen – är en ekvation som inte riktigt går ihop. I alla fall inte i den takt som den utbrände ofta själv vill – d v s bli frisk och bra jättefort!
Drömmar kanske kan få en att tänka till. Jobbar jag och stressar i drömmen så betyder det att jag INTE mår bra. Det är min slutsats i alla fall. Jag har t o m drömt att jag är jättetrött och vill sova – i drömmen! Det säger en hel del…

Alltså – drömmer Du att Du sliter och jobbar och stressar i drömmen – så mår Du nog inte så bra även i vaket tillstånd.

Att då veta att fuskjagare står på lur vid knuten – en patrull lejd av Försäkringskassan – gör inte vare sig det vakna tillståndet eller sömnen bättre.
Att hela tiden ifrågasättas för sin sjukdom av myndigheter gör att man aldrig riktigt får börja rehabilitera sig. Man klarar det inte för man måste protestera, bevisa och orka det man inte orkar för att inte ses som en bedragare och parasit. För man vägrar bli sedd som en fuskare bara för att sjukdomen inte syns utanpå.

Jag har inget ben i gips och inte huvudet i bandage – men jag mår JÄTTEDÅLIGT ändå. Jag orkar inte jobba – fast jag ser glad ut – dom dagar jag vågar gå ut. Dom dagar jag törs svara i telefonen och inte ligger inne ihopkurad i sängen med alla gardiner fördragna! Sjukdomen syns inte utanpå!

Ni på Försäkringskassan får faktiskt lita på att legitimerade läkare kan sin sak! Ni får sluta att ignorera läkarintyg och göra pinan ännu svårare för oss med utmattningsdepression. Det samma gäller naturligtvis samtliga politiska partier med regeringen i spetsen!

Att jaga oss, smutskasta oss och bagatellisera vår sjukdom gör oss INTE friskare! Och vi vill bli friska! Även om ni inte verkar tro det.

Så Herrljunga tur och retur var ingen riktigt rolig tripp ändå. Jag hoppas på en lugnare dröm i natt. Kanske om snälla, förstående handläggare på Försäkringskassan som vill hjälpa mig och alla andra att försöka komma tillbaka till ett värdigt liv och ett jobb så småningom.

Slutet av februari och töväder idag. Istapparna hänger stora och vackra men livsfarliga från taken. Snömassor rasar med ett brak ner – och hamnar förhoppningsvis inte i huvudet på någon förbipasserande… Tö, is och snöras kan förorsaka stor skada.

Ras märks även på andra håll idag. Oddsen försämras för Persson vad gäller statsministerposten till hösten när förtal á la Elit-Bard uppdagas direkt från Socialdemokratins inre kärna!  Är det frågan om is-kall taktik när motståndarna blir för populära?
Det börjar likna USA med allmänt skitsnack och lögner om motståndarna när valkampanjen börjar hårdna.
Eller stämmer det mera med de forna kommuniststaterna? Förtal och smutskastning från de högsta och allenarådande när någon annan försöker sticka opp?

Hursomhelst så är detta ett ras som skapar stor skada -precis som snöraset kan göra när det brakar ner från husknuten.
Stor skada inte bara för Socialdemokratin utanför den allmänna hederligheten, moralen och etiken.

Det som göms i snö – kommer upp i tö – heter det ju. Jag vill inte att mer dynga ska töa fram vare sig inom de politiska maktboningarna eller någon annanstans.

Däremot ser jag gärna att mina krokuslökar som ligger gömda nere i jorden under snön – snart ska töa fram och lysa med sina pigga små ansikten!

Slut på kallpratet för idag!