Feel in the Blogg

Först detta – förstås! Om att kvinnor verkligen kan! Och de kan ännu mer om de får möjlighet! Om kvinnor tillåts! Om kvinnor får uppmärksamhet! Om kvinnor får del av de mänskliga rättigheter de bara ska ha! Om kvinnor får finnas till…

Nobels fredspris går till dessa tre kvinnor:Tawakkul Karman,  Ellen Johnson-Sirleaf och  Meymah Gbowee ! 

Ellen Johnson-Sirleaf är Liberias president. Hon blev historisk 2005 då hon blev Afrikas första, demokratiskt valda kvinnliga president.Hon blev känd i världen för sin förmåga att leda Liberia till försoning efter 14 års mycket grymma och blodiga inbördeskrig.Hon har bland annat varit med om att driva fram en FN-resolution om skydd för kvinnor mot våld och sexuellt våld

Meymah Gbowee, traumaterapeut som under många år arbetat inom fredsrörelsen i Liberia. 2002 var hon med och grundade rörelsen Women of Liberia Mass Action for Peace, som ofta brukar få äran för att inbördeskriget kunde avslutas 2003.

Tawakkul Karman  är journalist, människorättsaktivist och medlem av islamistpartiet Islah i Jemen. När hon greps i januari efter att ha lett två demonstrationer på universitetet i Sanaa bidrog det till att dra igång de landsomfattande protesterna mot landets president Ali Abdullah Saleh.

Annat som bör uppmärksammas är arbetet i Rwanda. I tidningen Miljömagasinet hittar jag det här: Rwanda fick förra veckan motta 2011 års Future Policy Award för sitt arbete med att stoppa skogsskövlingen och ökenspridningen. Landets skogsareal har ökat med 37 % sedan 1990! I motiveringen till priset står också detta:  ”Rwanda har strävat efter att inte bara göra skogen till en nationell prioritet, utan har också använt den som en plattform för att helt förändra attityden kring kvinnors rättigheter och miljöfrågor.”

Ett lite magstarkt hopp över till kvinnor som borde kunna lite bättre kanske. Jag pratar om kvinnliga författare i allmänhet (hint: deckargenren!) men om Marie Hermanson i synnerhet – just idag när jag läst ut hennes bok ”Himmelsdalen”. En mycket märklig historia om en plats i närheten av Schweiz dit man skickar mer eller mindre psykiskt störda personer. Eftersom jag en gång gillat en bok av Marie Hermanson gav jag den här boken en chans. Det var dumt gjort.
Början kändes lite småspännande med den vinkling Marie Hermanson lagt upp. Psykopatisk man placerad på sluten anstalt i en dal någonstans mellan Alperna skickar efter tvillingbroder för att få hjälp.
Sen blir det värre – läs: sämre. När man kommit till halva boken (boken är på 387 sidor) vill man ge upp. Samtidig kommer man på sig med att vilja veta hur Marie Hermanson egentligen tänkt klara ut den här bisarra historien. Förmodligen inte den anledningen som Hermanson tänkt skulle driva en att läsa hennes bok.
Nå, hur gick det då? Fixade Marie Hermanson ihop det hela? Nej! Det blev nästan lite pinsamt när tråcklandet mot en happy-end skulle ordnas till. Marie Hermanson snodde ihop lite förinspelade mobilmeddelanden, ett digert ”kontaktnät” bland fullkomligt galna läkare, ett bergras och en gravid kvinna och sen skulle vi köpa slutet. Jag gjorde det inte!

Köp inte boken! Vill du prova en bra bok (den enda?) av Marie Hermanson – läs ”Musselstranden”. Den finns på Adlibris för 42 kr i pocketformat. Eller spara hellre dom slantarna och köp en bok av Tomas Tranströmer! ”Dikter och prosa 1954-2004” är slut i lager, meddelar Adlibris, men är värd att vänta på. 198 kr kostar den där.

  Ankdammen då! Jo, något som retar bloggaren otroligt mycket är idén om att bilar ska få köra över torget intill Konsum och ICA, centralt i Arboga. Vad är det för påhitt!!?? Det finns gott om utrymme att backa och vända – på båda parkeringsplatserna! D v s hittar man inte en ledig parkeringsplats kan man köra ut och runt via Centrumleden till nästa P-infart.
Men nej, i Arboga är det bilarna som regerar och då får fotgängare och cyklister passa sig! Här några bilder från igår: Genom bakrutan på Volvon ser ni en personbil passera över torget.
Taxibilar gör förstås likadant. Här ännu en bil som kör över: Den syns genom bakrutan på den röda bilen.

Gående ska alltså dels hålla koll på bilar som kör på ”Filosoftorget” men sen också ha koll på övergångsstället när man passerar Centrumleden mot Järnvägsstationen: Arboga – bilarnas stad! Ja, så måste det vara när det finns krafter som också vill öppna upp Nygatan igen för biltrafik, d v s skippa gågatan  – men även släppa in trafik från öster vid gamla Posten! Där är planerna att det ska gå att köra både ut och in så småningom! Vilken trafiksnurra det skulle bli där då! Och vilka möjligheter till trafikolyckor! Bara för att bilar ska få köra i innerstan i lilla, lilla Arboga. Som dessutom har gott om P-platser utanför stadskärnan. Jag bara skakar på huvudet… Dags för en motion igen kanske.

Kattrams då! Ja, det blev mycket annat idag så tramset får bli det lilla denna gång.
Vilda Wilma var igång imorse. Hon var såååå ensam och jamade, jamade, jamade till morsan gick upp! Sen skulle hon lägga beslag på mig – vilket hör till ovanligheterna med den tuffingen. Jo, hon skulle gosa och kela så det stod härliga till. Detta gillades INTE av den här herrn: Felix tål inte Wilma i vanliga fall och när hon stör hans morgonrutiner då blir han lack! Han blängde surt på henne – men höll sig lugn. När lilla virrpannan Wilma hoppat ner lockade jag på Felix. Ha! Inte en chans! -Man har väl sin stolthet, tänkte Felix och ignorerade allt kärleksfullt lockipockande och inviter från mattes sida. Men sen fick sig Wilma en smäll! Hon råkade trippa förbi lite för nära och då blev det en smocka från Felix. Wilma blev sur och jag lyckades stoppa bråket i sin linda, som så många gånger förr. Katter!!
Sen fick var och en sin egen mysstund med matte! Även Curry som slinker iväg så fort han kan när det drar ihop sig till bråk.

Nu ska jag snabbt avsluta bloggandet för Vilda Wilma har börjat krafsa runt bland alla papper på mitt kontor. Det är olyckbådande! Wilma har nämligen som vapen att kissa på papper om hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet!! Katter – som sagt…

Det verkar aldrig ta slut! Skördandet på det enda äppelträdet!

Jag tänker på nyblivna villaägare som funderar på att plantera fruktträd. De bör nog tänka till både en och två gånger på hur många träd de egentligen behöver… Ett enda äppelträd kan ge väldigt mycket frukt…

Igår lånade jag denna tingest av min pappa: Det ser ut som en kombinerad kockmössa och kungakrona eller hur! 😀

Men det är en s k äppelplockare – ovärderlig när man är lite kort i rocken. Men med mina 170 cm blev det ändå svårt att nå lite högre upp i trädet. Då var denna äppelplockare mycket bra att ha! Vips så knipsar man ner äpplena!

Och så blev det mer att göra… Nu har dessa förpackats i papper och ställts svalt för kommande behov i vinter. Hoppas bara frukten håller sig fin. Jag får väl titta till den lite då och då.

Några som tittade till mig när jag höll på ute på gården var de här: Curry längst fram och Wilma där bakom. Dom tyckte det verkade väldigt onödigt att ta sig ut en sådan fuktig morgon.

Så när jag gick in följde dom mer än gärna med!

Felix blev sist!

Ha en fin höstdag!

Den sprakande hösten kommer med stormsteg! Igår var det dags för den årliga Sparbankspromenaden – och den genomfördes i lite gråtrist väder. Disigt och fuktigt, lite blåsigt också. Här utsikt från ”Brodin” – Strömsnäsbron.

Mitt emot börjar träden på kyrkogården skifta färg. Frågorna i tipspromenadrundan anordnad av Sparbanken Västra Mälardalen och Arboga Tidning var inte så svåra i år men det fanns ändå klurigheter som var ”omöjliga”. T ex – ”Hur många gick Sparbankspromenaden 2007”? Ren gissning alltså och jag har ingen aning om det rätta svaret.
Korv bjöds det på i mål som vanligt. Smakade gott efter en rätt kulen runda.

Annat var det dagen innan, i lördags! Sol och klarblå himmel!

Jag gav mig ut för att åter plocka äpplen… Så vackra! Och så goda! Maglemer är sorten.Mums!

När jag gick där och plockade fallfrukten ner i trädgårdskorgen satt Felix och väntade på stenplattorna. Jag visste precis vad han vill. – Ska vi gå och sätta oss på baksidan? sa jag till katten. Han svarade inte – ingenting som kunde höras –  men vi var överens, det visste jag.

Jag satte mig på den gamla bänken på baksidan och snart så kom han.

Det går saktare för en liten katt att gå. Men med svansen i topp hade han målet inställt! Den gamla bänken och matte! Sen satt vi där – katt och människa – och bara trivdes. Njöt av både det fina vädret och varandras sällskap. En ljuvlig dag. Ett ljuvligt minne.

Det är vad jag tycker är viktigast i livet. Att ta tillvara ljuvliga stunder och bevara dom i sitt minne.

Ett annat minne jag har nu är helgen med dottern. Så underbart att träffas igen och vara tillsammans. Prata, diskutera, skratta, göra saker tillsammans och bara känna att vi hör ihop. Så nära.
Men så fort borta… Avsked på tåg är så sorgligt och jag har varit med om det många gånger. Då är det underbart med ljuvliga stunder att bädda in i sitt minne. Det ger tröst när en helg så fort flyter förbi. Familjen – om det så är barn eller katter – måste vara det viktigaste i livet. Har man ingen familj kanske man har en nära vän som betyder mycket. Ta tillvara den vänskapen och vårda den. Njut av stunderna tillsammans. Dessa ögonblick är mycket viktigare än pengar, gods och guld.

Hösten är här men blommorna har ännu inte gett upp.

En söt pensé! Och luktärten har en knopp!

På tal om helt andra saker så tar Dagens Arena upp precis det jag skrev om i bloggen igår!

”Behövs Kristdemokraterna?” Klicka på Dagens Arena ovan och kom till ledarartikeln. Min blogg från igår hittar du direkt om du klickar HÄR!

Svenska Dagbladet tar också upp ämnet – se HÄR!

  I DN läser jag att Marcus Birro gärna tar på sig rollen som partiledare för KD.
!?
OBS! Fan i Birros blogg syftar förmodligen på ordet fan – som i beundrare, supporter – och inget annat. 😉

Debatten lär fortsätta. Skämten också…

Tänk så många småbyar det finns runt omkring och alldeles i närheten – som man hört talas om men aldrig besökt! En sådan by är Odensvi för mig. Men igår var det dags!

Målet var detta: Tängsta Gård! Tängsta gård har nu öppnat sin gårdsbutik där de säljer kött från den egna gården.

Maria Tängerstad stod bakom disken och förmedlade såväl lammkotletter och rökt sidfläsk som information om gården!
Hon berättade att man har kycklingar, kalkoner, får och lamm samt grisar. Djuren går fritt ute och gården har eget slakteri, nyss invigt av landshövdingen i Västmanland. Oroligt frågade jag om slakten. Jag vill att det lilla kött som jag äter ska komma från djur som haft ett bra liv men som också slaktats på ett humant och lugnt sätt.
Maria berättade om hur lugnt och stilla de går tillväga. Hon sa att: -Vi borde egentligen ta emot grupper och visa slakt så folk får se hur stillsamt och odramatiskt det går till. Jag avstår gärna från ett sådant studiebesök men blev glad över det hon sa!

Flera kyldiskar fanns – fulla med kött, fläsk och ägg. Butiken var så trevligt inredd och jag kommer med all säkerhet att besöka den fler gånger.

Det här blev resultatet av utflykten för min del: Klicka HÄR för att komma till Tängsta Gårds hemsida!

Maria berättade att vargen tagit en av deras tackor natten innan. Vi pratade om hur man kan skydda djuren mot varg och hon höll med om att elstängsel är en bra lösning, något som gården inte har idag.

När jag åkte hem tänkte jag på hur jag skulle känna om jag hade djur som riskerade att bli tagna av vargen. Jag älskar djur, alla djur, och skulle självklart se till att mina djur utsattes för minimal risk att attackeras. Jag skulle sätta upp de stängsel som behövs men också hålla dom inne nattetid om möjligt.

När jag kom hem låg dessa tidningar i min brevlåda: Passande!

Det stod bl.a. om just stängsling iSvenska Rovdjursföreningens tidning.

Tidningen berättar om hur människa och varg samsas i Riala.

Jeanette Setterberg satte direkt upp rovdjursstängsel när det visade sig att vargen etablerat sig i det s k Rialareviret. Så agerar en ansvarsfull djurägare!

Svenska Rovdjursföreningen hjälper till att sätta upp rovdjursstängsel! Klicka HÄR för att komma till Rovdjursföreningen!

Svenska Djurskyddsföreningens tidning tar bl.a. upp vilka som fick Bastmanska priset och varför. Sjöräddningssällskapet räddade ett vilset rådjur som simmat ut i Öresund. Heder åt dessa killar!

1 oktober är inne! Mitt almanacksblad säger detta (ja, en av alla almanackor alltså…): ”Those who love cats will never be lonely” – ”De som älskar katter är aldrig ensamma”.

Det stämmer så bra! När jag kom hem en kväll från ett möte satt två katter och väntade på mig på garageuppfarten. Det var oväntat och jag blev varm och lite rörd. Sen följde dom med mig in och där blev jag även varmt mottagen av den tredje kissen! 🙂

Oktober – höstmånad! Trappan ut är smyckad av vildvinsblad!

Men det är inte bara löv som faller – äpplen gör det också! Jag fattar inte hur vårt lilla äppelträd kan ge så otroligt mycket frukt i år! På måndag bär det av till Gårdesta i Munktorp och musteriet där!
Plommon finns det också i mängd och igår gjorde jag en plommonpaj till dottern som väntas hem idag!

Avslutar med en sällskapande katt som gärna följde med mig ut imorse när jag plåtade äppelträd och vildvinslöv!

Vilda Wilma!
Som faktiskt har tre namn:
Wilma Amber Chili!
Amber för sina bärnstensfärgade ögon!
Chili för sin vilda hetta!
🙂

Nu börjar det spraka i naturen. Även om hösten är ovanligt mild och skön så börjar träden skifta färg mer och mer. Igår tog jag reda på lite äpplen. Så goda – av sorten Maglemer. Några dunsade ner framför mig – precis som direktleverans av mellanmål! 🙂 När jag ändå var ute räfsade jag lite av de löv som redan fallit ner. Visst är höstlöv vackra!

Men det finns andra färger att glädjas åt fortfarande. En Kornettblomma har slagit ut – Streptocarpus på latin. Blomman Linnés döttrar likaså: Stjärnflocka kallas den också – Astrantia Major på latin.

En vacker lupinblomma har också slagit ut fast det är i slutet av september. Härligt! Men snart är blommornas tid all och hösten tar över helt. Bladen faller till marken – men glöm inte – snart är det vår igen!

Eftersom jag inte hittat några lokalt odlade paprikor köpte jag de här i en mindre nogräknad butik. Dessa paprikor är från Holland och ter sig oroväckande fina ut, tycker jag! Glansiga och felfria precis som gjorda av porslin. Man undrar hur mycket bekämpningsmedel dom utsatts för… Det vill man förmodligen inte veta – i alla fall inte jag som nu har dom nedblandade i en mustig ratatouille…

Undret vid Scheeletorget så? Vad är det för något?  Jo, förstasidan i Arboga Tidning visar detta: I hela 18 år har huset på Scheelegatan i Köping stått tomt! Men nu ska det bli ändring på det! Det tycker bloggaren är lovvärt! Men undrar samtidigt – när sker samma sak med husen i Vasastan i Arboga??

  Bilderna här kommer från en av bloggarna förra sommaren och visar rucklen längs Vasagatan i Arboga:

Fick vi SJ att fungera skulle de bostadslösa studenterna i Örebro kunna flytta hit! Vasastan i Arboga är ett fint område med mycket grönska och relativt centralt läge. Snart öppnar också Netto vid gamla stationen (en av dom gamla – den vid Fabriksgatan, intill silon) och blir närmaste butik för boende i Vasastan!
Jag hoppas samma under sker i Arboga som vid Scheeletorget i Köping!

Avslutar med en bild på katten som inte äter som andra! I vasken ska Felix ha maten! Tur det handlar om torrfoder…