Feel in the Blogg

Har ni sett en sådan här någon gång? Det har jag – men helst inte…

Jag är fullständigt opraktisk och oteknisk och den här teckningen stämmer inte alls in på mig när jag ger mig i kast med Billy!

Så mycket förstår jag dock att jag inte ska klättra i hyllan om jag nu någon gång skulle råka få upp den!

Bokhyllan Billy från IKEA har legat hemma hos mig sedan i våras. Då hade jag gett mig i kast med mängderna av böcker som står i dubbla rader i de bokhyllor jag redan har.
Men – jag gav snabbt upp. För att sortera böckerna i ordning efter författare krävdes mer utrymme. Det utrymmet hade jag inte med tummen mitt i handen och Billy inpackad i ett tungt, smalt och avlångt paket.

Men räddningen kom på mellanbarnets sommarlov! Lätt som en plätt fick han ihop Billy under överinseende av katten Felix.
Felix som är vaktmästarkatt här hemma gick nu in i rollen som arbetsledare! Han la sig på ritningarna! Han bet i skruvarna och han tuggade på pluggen! Inte så mycket till hjälp med andra ord… Men ändå – nice try, som man säger.

Hyllan är nu redo för alla böcker! Men det blir höstgöra! Sådant som känns trevligt att hålla på med när höstvindarna blåser kyligt och regnet smattrar mot rutorna.

Folke då!? Jo, Folke har namnsdag idag. Men inte bara det – det är ju Kronprinsessan Victorias 35-årsdag! Officiell bild av vår vackra prinsessa. Och här – mer som en vanlig, ung tjej! Med en liten kattunge i famnen! 🙂 Victoria gillar djur och är bland annat beskyddare av Nordens Ark!
Här i närkontakt med en koala!

Det är allmän flaggdag idag till Kronprinsessans ära!
Så flaggan hissades på Glasblåsargården i Arboga – för sessan men mest för en liten nyfödd prins utanför Boden! Via en vän har jag med spänning följt den långa väntan när stoet Nettan skulle föla. I natt kom han! Så vacker! Det som särskilt rörde mitt hjärta var det som blänker till på bilden: Den ena lilla hoven – helt fin och oanvänd.

Vad ska lilla fölet heta? Miriam har bett om tips på Facebook och mitt förslag är fölet Folke – hela folkets lilla föl. För vi är många som följt nedkomsten via nätet! 🙂

Vad Prins Folke av Norrbotten så småningom får för namn ska ni få veta när det är bestämt.

En blomma till lilla fölets ära. Och en oskuldsfullt vit – som en fyrklöver – för lycka och välgång:

Trots ett evigt regnande, kvalmig värme och massor av mygg är det ljuvligt att vara hemma igen. Borta bra men hemma bäst, säger ordspråket.
En resa bort gör att du uppskattar det du har hemmavid mer – så sant!

Katterna! Här ett hastigt möte utomhus i en regnpaus. Wilma smyger sig fram, Felix avvaktar och är inte road.

Inomhus – när morsan tappat ett ägg som skulle ha varit i pannkakssmeten! Smaskens för Wilma och Curry!

Att se allt som grönskar och blommar ute! Upptäcka att bigarråerna snart är klara och att det blir äpplen och plommon även i år. Hitta fullt med smultron i den lilla igenväxta örtagården!

Ta frukostkaffet på trappan.  Lyssna på den sköna tystnaden fast man befinner sig mitt i stan och kända doften av lindblom.
Läsa lokalbladet och inse att det är en väldigt liten stad man bor i när förstasidesnyheten handlar om förrymda kvigor. 🙂

Känna sig hemma och må gott. Drömma sig tillbaka till Paris men vara fullkomligt nöjd med dagen som idag är.

27 mm regn i natt på min gård i Arboga. Ingenting mot Smålands skyfall och översvämningar. Dock får jag vatten på min kvarn (!) när jag åter ifrågasätter byggandet av bostäder vid åkanten i Arboga. Hur kan det vara rätt i tider som dessa? Och om de styrande i kommunen har belägg för att detta inte blir otroligt dyra och farliga bostäder på sikt – visa då upp en riskanalys.
Det räcker väl med att de döda är på väg ner i ån – jag talar om gravarna vid åkanten som är på väg ner i vattnet.

Glad är jag ändå idag att vi hann klippa syrenbersåer och häckar igår! Jag stötte på en riktig lönnmördare!! Här skämtar sonen till det i jakten på alla små och större lönnar som planterar sig själva överallt, till exempel mitt i en syrenberså!
Ja, jag erkänner – jag var själv en lönnmördare… Det finns gränser även för en gröngöling som jag vad gäller växtlighet.
I min lilla örtagård växer självsådd tall, björk, bok, lind och även en liten kornell ihop med självsådda vinbär. Tack för det fåglar, väder och vind. Men som sagt, det finns gränser.

Idag är jag nöjd att vi klarade av allt jobb igår och nu duschas gården ren och sval! 🙂

  Hyfsat rent möjligen men definitivt inte svalt var det i Paris den dagen vi begav oss till 18:e arrondissementet och Montmartre!
Vi skulle förstås besöka Sacré-Coeur! Montmartre är byggt på en 130 meter hög kulle och upp finns en känd bergbana byggd år 1900. Den såg vi först på väg ner…
Det var långa vindlande gator och gränder uppåt.
Och neråt!
En fastighetsägare verkade sakna gräsmatta och hade gjort så här fiffigt! Det växer gräs under glaset i trappsteget!

Men det var värt mödan av klättrande!

Sacré-Coeur.
Biktstol för den som hade något som tyngde samvetet. Bloggaren tänkte efter men avstod. Samvetet kändes rent och skönt. 🙂

Massor av turister i Montmartre och massor av försäljare förstås. Mer eller mindre självutnämnda konstnärer ville sälja sina verk.
Gallerier med affischer och bilder. Jag köpte en förstås. Även om den förmodligen finns att köpa i en butik nära mig här i Sverige eller via nätet så har jag i alla fall köpt min i Montmartre! 🙂

Det fanns macarons i Montmartre! 
En butik full av macarons!! Sonen var snäll och köpte med en hel burk full av macarons till lillasyster där hemma!

Det var +32 den här dagen och kvalmigt svettigt. Lägg sen till att bloggaren hade feber och dunderförkylning på gång då kan ni tänka er. Men med Ipren i kroppen och svalkande caféer gick allt bra. Visst ser han ut precis som en riktig fransman ska – vår kypare! 😉
Och svalkande glass hade han att bjuda på!
En trevlig amerikan erbjöd sig att fotografera!

Utsikten ner över Paris var fantastisk! Och det var lättare att vandra nedåt än uppåt.

Metron hem igen. Trötta men glada över besöket i det romantiskt mytomspunna Montmartre.

Kvalmigt som Paris var lilla Arboga igår men idag strilar regnet skönt ner och gör det lätt att andas! Och nu är det klippt – oss lönnmördare emellan! 🙂

Igår likväl som idag fylls lokalpressen av  jubel – Burger King etablerar sig i Arboga.  Är det bra? Ja, förmodligen anses man som korkad om man inte tycker nyetableringar i vår lilla stad är av godo.

Men jag undrar hur mycket vi ska orka svälja här i stan? Nu är snart Sätra fyllt av matställen – McDonalds, Dinners, Subway, Matstället och det går att få sig något i krävan även på OKQ8 där ute.
Är det verkligen mer mat vi vill ha? Och hur går det för de kämpande restaurangerna ”inne i stan”? Kommer de förbipasserande på motorvägen att bli mer angelägna om att ta sig in till ”den lilla fina staden Arboga” för en matbit vid ån på Ågården eller för en räkmacka på Engelbrektscaféet?
 Eller är det så att marknadsförarna i Arboga kommun jobbar för högtryck och detta bara är början? Med all mat som ska intas behövs nya, större kläder och kanske en soffa att vila på – däst och mätt som man blivit.
Ja, själv såg jag gärna ett möbelvaruhus och butiken Indiska vore inte dumt det heller!  Etablerarna kommer snart att flockas därute vid Sätraleden eller!?Ja, den som lever får se.

I Paris behöver man inte oroa sig över sådana saker. Här finns allt, vare sig man vill eller inte, och det är bara att välja och vraka.

Vi besökte Notre Dame! Vi tog en promenad i det sköna vädret. Promenadstråket längs med Seine tog oss till den fantastiska katedralen i Paris! Utefter vägen fanns bokstånd och försäljning av målningar och planscher. På en mur låg den här boken…  Boken heter ”Yagouta aux chevaliers” och är skriven av Luc Durtain, såg jag när jag tittade närmare. Undrar hur den hamnat där…

Den fantastiska katedralen Notre Dame uppfördes under tiden 1163-1345 och har av Förenta Nationerna klassats som världshistoriskt monument. Napoleon lät sig krönas till kejsare där år 1804. Läs mer HÄR på Wikipedia.

Kön var lång. Men det var värt att vänta! Man fick inte fotografera med blixt så bilderna blev mörka.

Därefter var det dags att köa igen! Längs med Notre Dame står vi alla som väntar på att få komma upp i det södra tornet!

Väntan blev lång med det fanns lindring för en skrikande mage! Korvkiosk á la Paris! Så här ser en riktig ”french hot dog” ut! Korv i baguette! Jättegod var den – och mättande! 🙂

Sen var det då dags! Här fick man varken ha cellskräck eller höjdskräck… En smal, trång spiraltrappa hela vägen upp. En man från Turkiet lånade ut sin mobiltelefon till mig ”som tröst” på väg upp. Den spelade nämligen en favorit som passade väldigt väl in i sammanhanget: ”J’y Suis Jamais Alle”, ur filmen ”Amelie från Montmartre”!

För klaustrofobin gav sig till känna i den varma, långa, trånga, mestadels fönsterlösa trappan upp…och väl uppe tog akrofobin vid – skräcken för höga höjder. Så vad gjorde jag där egentligen!? Jo, det var värt all skräck! Helt fantastiskt var det där uppe! Vilken utsikt! Och tro det eller ej, när vi stod där uppe spelade en orkester nedanför ”Marseljäsen” eller ”La Marseillaise” som nationalsången heter på franska. En upplevelse.

Att titta ner var mindre trevligt… och det som var ännu värre var att tränga sig runt de smala balkongerna runt tornet… Vad hjälpte det att det satt galler och skydd överallt när det var så smalt och så högt uppe! Jag får gelé i knäna nu också när jag ser på bilderna! Den här skylten fanns där uppe också. Det gjorde inte saken bättre…

Men det var mer än väl värt att utstå!
Vilka fantastiska utsmyckningar! Dessa gargoyler blev mina favoriter! Här låtsas jag avspänd för att bevisa att jag varit där! 😉
Alla möjliga och omöjliga figurer! Den här otäckingen hade börjat äta på något hjortdjur bakifrån…

Vad funderar han på – gargoylen där ute?
Till och med en liten elefant satt på kanten!

Vad jag förstår så skulle en gargoyle skrämma människor att komma till kyrkan. Figurerna skulle berätta om all världens ondska och få människorna att ta sin tillflykt till religionen och kyrkan.

Men vi skulle högre upp och längre in ändå… Det knakade och svajade i trätrappan upp till stora klockan. Och på väg upp fanns förstås en bild på Victor Hugo’s ”Quasimodo”. Läs mer HÄR om ”Ringaren i Notre Dame”!

En fantastisk upplevelse i Paris! Vill du se Notre Dame så kan 2013 vara en idé! Då firar katedralen 850-årsjubileum! Så börja spara redan nu och boka fantastiska dagar i den franska huvudstaden nästa år. Kanske ska jag själv göra likadant… Ja, jag har inget emot en ny resa till Paris – inte alls.

 Men nu är det lilla Arboga som gäller – inte så dumt det heller! Man behöver en paus och vad går upp mot en cykeltur för att inhandla svenska jordgubbar!

Katterna är nöjda över att bloggaren nått hemmet igen. En tass sticker ut –

och avslöjar en nöjd och trött Curry i sitt lilla krypin!

Ta tillvara dagarna! Lev i nuet – men planera lite också! Spara en slant då och då så har du snart en resa till Paris du också!

Känner du dig lika vilsen som ett spattigt får i en fårskock? Med andra ord – ungefär som bloggaren gör just nu. Lugn – det finns hjälpmedel.

Detta har jag kommit fram till: Man bör först och främst fundera på vad som är viktigt. Jag menar, verkligt viktigt! Är det att chefen på jobbet blir nöjdare än nöjd, att disken är skinande ren, att grannarna ser att du har bytt gardiner eller att du lyckas hålla jag-är-superlycklig-och-har-det-så-jättebra-människa-till-skillnad-från-er-alla-andra-masken? NEJ!

En liten vink får ni genom Gustav Fridolin, Miljöpartiet: ”Att vara nybliven pappa är ett större förtroendeuppdrag än att vara språkrör”, säger han i DN här om dagen.

Så sant! Hur du själv mår, hur dina nära och kära har det – barn, föräldrar, syskon, vänner – är mycket, mycket viktigare än någonting annat. För med inre frid och harmoni hos dig själv och andra får vi ett bättre liv och ett varmare, mer fungerande samhälle.
Så predikar jag idag – och framför allt för mig själv…

På tal om vilsna får så finns detta lite roliga i DN idag på deras sida ”Jobb, Karriär och Utbildning”: ”Fåren hjälper personalen att samarbeta”! 🙂

Är du en bra ledare som kan få din personal att dra åt samma håll? Samarbetar du med dina arbetskamrater? Fåren avslöjar allt! Läs i DN!
Jag hittar inte artikeln ännu på nätet men den finns i pappersformat i en tidningskiosk nära dig.

Sen kan man ju fundera på detta med ”djurarbete”. Barnarbete är ju inte tillåtet och man kan undra hur fåren mår när en stressad, dåligt fungerande chef ska försöka leda skocken!

Intressant i alla fall och får mig att ännu en gång tänka till på hur vi borde inse att vi har en del att lära av djuren.

En som inte jobbar alls är Vilda Wilma! Hon är bara vild och vacker! 🙂

Så tänk till på vad som är värt att stressa för. (Helst ingenting! Stress är nedbrytande!)Vad som är viktigt att lägga ner din tid på.
Bilden nederst på bloggen idag får symbolisera vad jag känner som viktigast: Mina tre älskade barn. Men också mina föräldrar, min bror och hans familj och en del andra som finns i mitt hjärta.

För övrigt kan det bli ett lite sporadiskt bloggande framöver. Imorgon far bloggaren mot Paris!

Njut av livet – stressa det inte kortare!