Feel in the Blogg

Nu så! Nu blir det blogg om Aidensfield – d v s Goathland i England!

Resan påbörjades i lilla Arboga. Trots att jag packat och packat om – och plockat ur men också plockat i igen…så blev det den stora (och tunga – väldigt tunga så småningom…) resväskan!  Men vad gör väl det när allt är ett äventyr!!

Det är inte helt enkelt att ta sig till Goathland i North Yorkshire – och inte går det fort heller. Först tåg mot Arlanda och flyg därifrån. Eftersom det inte går direktflyg till Manchester i England på vettiga tider så blir det till att mellanlanda i Oslo.
Från Oslo vidare mot Manchester.
När man väl kommit fram till Manchester promenerar man till stationen och plockar ur de förbeställda tågbiljetterna ur någon av automaterna som finns där.
Järnvägsstationen ligger suveränt bra i Manchester – kort gångavstånd från flygplatsen.

Från Manchester Airport – byte av tåg i Manchester Piccadilly mot den lilla staden Malton. Att resa med tåg i England är inte som i Sverige. Här kan man köpa både kaffe, te, öl och vin plus kakor, smörgåsar, godis m m från den ambulerande vagn som dras runt bland passagerarna. Jag valde te och en bit ”fruit cake! – ljuvligt god. Och riktigt te förstås!! 🙂

Från Malton går det buss till Goathland men eftersom sista bussen redan skulle ha gått när jag kom fram tog jag taxi från Malton till Goathland. Inte särskilt dyrt för den vägsträckan!
Att resa till Goathland från Arboga tar hela dagen. Jag startade 05.17 från Arboga Station och var framme i Goathland strax efter 17 på kvällen – engelsk tid (d v s efter 18 svensk tid).
Då är det väldigt bra att ha en sådan här med sig på resan! En powerbank för att ladda mobilen!

Framme! Allt sig likt! Får överallt! 🙂

Jag promenerade sista biten.

 Lycka att äntligen återse Aidensfield Arms igen! The Goathland Hotel! Kramkalas blev det när jag träffade Hannah Richardson och hennes föräldrar Keith och Jean som äger hotellet!

Jag fick nyckeln till ”mitt rum” – nummer 9!

Utsikt från mina fönster.

 Underbart att vara här igen!

 Jag lämnade mina väskor och kilade ner till puben för en kall öl att svalka törsten med efter den långa resan. Behöver jag säga att den smakade ljuvligt!

Ny dag! Frukost med utsikt mot Scripps Garage! Åsså själva frukosten då – Full English breakfast! Naturligtvis! – Do you want everything on it? Den frågan får man första gången. D v s  det betyder – vill du även ha blackpudding? Det vill jag! Blackpudding är som blodpudding med lite krydda. Övrigt på tallriken är ägg, bacon, korvar, champinjoner och tomater. Till det serveras te och rostat bröd. Älskar’t!!

Jag erkänner – efter den långa resan och alla intryck så var jag däckad hela dagen efter. På fredagen hade jag stämt träff med Douglas som jag fått kontakt med via Facebook. En ”old farmer” som är född i Goahtland. Han och hans fru Margaret skulle komma och bjuda mig på lunch på puben.
I panik började jag fundera fredag morgon hur jag skulle hinna med allt jag ville göra under min vistelse?? Skulle jag hinna med ånglok och fish & chips?? Så jag bestämde mig för att slå till med både ock! Både lunch på puben och kvällsmat i Whitby!

Douglas och Margaret! SÅ trevliga människor – farmers! Det var som om jag känt dom hela livet! Påminde lite om mina morföräldrar. Och den ”sandwich” de bjöd på såg ut så här… Jättemycket mat! Och en pint förstås! 🙂

Så småningom gav jag mig iväg mot Whitby! Via ånglok – naturligtvis! Njöt hela resan medan jag hängde ut genom fönstret och filmade!

Whitby och godaste kvällsmaten! Älskar fish & chips! Med en öl till förstås!

Framåt kvällen var jag rätt trött men vad ser jag när jag promenerar från järnvägsstationen uppför backen mot Aidensfield Arms!!

Greengrass lastbil!! 🙂 The one and only hade redan kommit! Och fullt av folk redan som ville fotografera såväl lastbilen som honom själv!

Så det blev en pint på kvällskvisten med Greengrass och delar av gänget!

Och – det här, det var bara början…

Äventyret fortsätter…
– i nästa blogg!
”Aidensfield – Festen” blir det då! 

Vi ses!

Nu kör vi! Igen!!

NYMR + 60 – ja, vad betyder det för nåt!? Jo, NYMR står för North Yorkshire Moors Railway – ånglokståg i England! Ånglok! Jag bara ÄLSKAR ÅNGLOK! Bilderna här är från förra året – – och nu är det dags igen!

NYMR driver alltså ånglokstrafik i norra Yorkshire – och till helgen blir det fest!

 Traditionellt 60-talsfest med musik, öl, härligt umgänge OCH ÅNGLOK!

Klicka HÄR för att komma till NYMR – North Yorkshire Moors Railway!

Lite bilder från tidigare år! *** Ni som sett TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield” känner igen Claude Jeremiah Greengrass! Han kommer i år också! Vi har en date fredag kväll… 🙂

***

Alla som vill  klär sig i 60-talskläder. Den här tjejen förra året hade en klänning på sig som jag hade en precis likadan som tolvåring!!
Åsså massor av öl och härlig musik – bland annat med Nancy Ann Lee –
som ”Little Miss 60s”!
Klicka HÄR för att komma till Nancy Ann Lee och hennes hemsida!

North Yorkshire är otroligt vackert och Goathland där jag bor ligger i en nationalpark med långsträckta ljungbeklädda hedar. Här finns massor av promenadstråk och vandringsleder. Och pubar med öl! Jag älskar öl också!! Här är vännerna Jacquie och Dave vid Birch Hall Inn i Beckhole – en av Englands minsta pubar. Puben må vara liten men de har ett fantastiskt gott egenbryggt öl – eller bitter! Beckwatter!

Klicka HÄR för att komma till Birch Hall Inn!

 Jag bor på The Goathland Hotel när jag är i North Yorkshire. TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield” spelades in här och då heter hotellet ”The Aidensfield Arms”.

Min vän Jacquie, som ni kan se bild på här ovan, har en sida på Facebook som heter ”Heartbeat locations”. (”Tillbaka till Aidensfield” heter ”Heartbeat” i England.)
På Jacquies sida kan ni se hus, kyrkor och områden där TV-serien har filmats. Jacquie kan ALLT om TV-serien. Hon kallas inte ”Lady Heartbeat” för inte! Kolla in hennes sida!

 Här står jag med Hannah som äger The Goathland Hotel/Aidensfiled Arms ihop med sina föräldrar. Klicka HÄR för att komma till The Goathland Hotel!

Klart man ska klä upp sig till fest!! Provat!
Och nedpackat!
Mycket packning blir det… Bra tips om man vill packa med skjortor och blusar: Snott från King Magazine.

Det här blir resdressen!  Klart man gör reklam för Volvo!!

Sen pressa lite!

Solen skiner ju!! Åsså klockradion på väckning! Ha ha ha!! Uppe med tuppen!
Det blir till att sussa tidigt ikväll!!

Risken finns att bloggen visar bilder från Goathland/Aidensfield och festandet med NYMR framöver! Vi ses!

”The Goathland Hotel in Whitby is a pub which holds the Cask Marque Award for serving great quality real ale.”

Idag ska det handla om DNA!

Jag lovade ju en uppföljning av bloggen ”Who the hell are you!!??” från den 16 juni.

 För jag spottade i provröret – och skickade sen iväg det för DNA-test.
Så vad blev resultatet!? Vem tror ni att jag är!? 
Och vem trodde jag att jag var!?
Tja, en del visste jag ju redan innan. Att pappa kommer från en arbetarsläkt i Södermanland och från mamma har jag fått bondegener från Östergötland. Men sen då!? Vad mer??

Nu vet jag! För nu har svaret kommit!

Jag blev verkligen förvånad och glatt överraskad!
Fröken Linde är 41 % skandinavisk  – men hela 37 % brittisk! Hurra!

Och dom där andra 5 regionerna då? Jo, så här fördelar sig fröken Lindes DNA: Skandinavien och södra delen av Sverige – 41 %. Det stämmer precis – för södra delen omfattar Södermanland och Östergötland. Men sen såg det ju ut så här:  Finland och Ryssland 13%!
Ryssland!! Tänk om jag har en förfader som var kosack!! Det är kanske därför jag är lite vild av mig! 🙂

 ”Europe West 6%” – det är väl kanske vallonerna som gett mig mitt mörka hår och min bruna ögon!

Mer då? Dom där små procenten – var hamnar mitt DNA då? 
Kolla där nere till höger på världskartan!! Vad är det för ställe, alldeles intill Australien!?

Papua Nya Guinea!!
”Melanesia <1 %” står det.
Det stämmer säkert också. Jag tänker på urmodern som fanns en gång – någonstans långt borta – och som vi alla människor härstammar från.

Väldigt roligt och väldigt intressant var det att få veta lite mer om sitt ursprung för en femhundring ungefär! Gör det du också! Gå in på Ancestry.se och läs mera! Enkelt och lätt att få veta mer om sina rötter!

 Dessutom får du veta vilka nu levande släktingar du har och kan leta upp dessa på nätet! Jag hittade över hundra sysslingar och bryllingar i England, Skottland, Wales och på Irland! Jätteroligt!

Jag tycker att det är särskilt kul att jag är nästan hälften brittisk eftersom jag har kommit att älska England och Storbritannien.
 Hannah i Goathland, England, kallar mig sin syster i Sverige och jag säger min engelska lillasyster till henne. Och vem vet – vi kanske faktiskt är släkt!

Nu känns det ännu mer spännande att resa till UK och bo på ”Aidensfield Arms” – Hannahs och hennes föräldrars Goathland Hotel! Klicka HÄR om du också vill åka dit! Eller i alla fall läsa lite mer om detta underbara ställe!

Snart bär det av! För nu är det snart dags för lite ”peace and love” igen!!

Till helgen är det:
Så nu är det dags att börja drömma lite:

Nu vet jag mer vem jag är! Härligt med rötter som förgrenar sig och nya släktingar och vänner.
Apropå det. Var rädd om vänskapen. Vi ses!

Ibland försöker man förstå sig på sådant man inte förstår sig på. Man undrar VARFÖR liksom?
Bloggaren tänker just nu på Mello…

Men är det något att förstå sig på där – egentligen?? Bloggaren anser att det hela är ett stort skämt! Christer Björkmans egen lilla godispåse!

Ett sätt att hålla vintertrötta svenskar lugna under några månader. Lite terapi när kylan, tristessen och flunsan kryper på en.
Ett program att reta sig på! Hylla (för de som nu är sådana…)! För att hålla utleda, trötta svenskar på gott humör – eller dåligt – få dom att reagera helt enkelt – där dom hänger framför TV-apparaterna i vinterkoma.
Men en sak är helt säker: DET HAR INGENTING MED MUSIK ATT GÖRA!!
Det är SÅ långt från tävling i musikalitet som man kan komma! Inte heller är det någon hitmaskin längre. Vem kommer ihåg de senaste årens vinnare?? Och hur stod dom sig i Europa??
Nej, det handlar numera om att lotsa TV-gloende svenskar genom februari och mars! Ge dom en töntshow att skratta åt eller kräkas över.

Sen är det ju så att smaken är som baken – delad! Låt dom som vill lulla sig bort med lite trams och flams á la Björkman få göra det. Lite slötittande som man sen kan dissa eller hissa på Facebook!

Men blanda aldrig någonsin in ord som seriositet i det hela! Tro för allt i världen INTE på idén att det hela har något värde, ger något avtryck till eftervärlden – mer än möjligen ytterligare slantar i General Björkmans portmonnä.
Samma strategi har för övrigt liknande program som Talang, Farmen och andra mer eller mindre fasansfulla ”väcka-sovande-trötta-svenskar-ur-dvalan-program”.

För bloggarens del finns inget intresse för Mello!

Annat som har gjort bloggaren spyfärdig är alla program där människor förnedras genom att visas upp – och ofta helt enkelt låter sig visas upp – i all sin eländighet.
Program som exempelvis ”Lyxfällan” i Sverige och ”Judge Rinder” från Storbritannien. Program där tittare får rysa över andra människors olycka och samtidigt i sitt stilla sinne oroligt tänka:  – Hoppas det aldrig händer mig…

 ”Judge Rinder” är en copycat av amerikanska ”Judge Judy” men det är samma sorts program med samma sorts människor som kommer för att få sina domar. Ofta lite trasiga personer som sjabblat bort pengar till någon eller lurats i en affär.
En ”riktig domare” skipar sen rättvisa och frikänner, dömer och medlar efter behov s.a.s. I den amerikanska ”Judge Judy” är det riktiga domar som avkunnas – i den brittiska versionen är det mer oklart, möjligen handlar det om vägledande domar.
 Det som fick bloggaren att må riktigt illa var ett avsnitt hon av någon märklig anledning lyckades zappa sig till här om veckan. Det handlade om en person som lånat ut pengar till en annan men där motparten ansåg att det var en gåva och inte ett lån. Det vanliga alltså…

 Det som gjorde att bloggaren mådde illa var  Judge Rinders frågor…  Det var nämligen så att den som lånat ut pengar var en kvinna – och den som fått låna pengarna var en man. De hade haft en flera år lång kärleksrelation och kvinnan var över 20 år äldre än mannen.
De var båda vuxna alltså – kvinna 50 – man 30 ungefär, det var frågan om en dispyt kring pengar, men Judge Rinder hade ändå mage att fråga kvinnan:
 – Vad var det du föll för hos en så pass mycket yngre man?  Vad handlade det om – babysitting – nej, förresten säg inget för jag blir spyfärdig.”
Detta är direkt översatta frågor som denne ”Judge Rinder” ställde till kvinnan i programmet!

Så sjukt! Vad har ålder med någonting att göra?? Riktigt dåligt! Men så är det ju ”good old England” också. För sådant händer väl aldrig i Sverige…
 Ett litet tillägg i allt det pinsamma, fördomsfulla, sjuka med Judge Rinder: han är homosexuell och bloggaren tänker då att han som advokat och tidigare gift med en man borde veta vad fördomar och förtal handlar om och verkligen inte sälla sig till glåpordskastarna och mobbarna… Men inte då.
Fotot ovan är från Robert Rinders bröllop med Seth.

Alla får ha vilken uppfattning de vill MEN ingen får göra en annan människa illa! Och att ställa frågor om ålder för att på något vis påtala det felaktiga med åldersskillnad – och speciellt där kvinnan är äldre än mannen – är lågt och visar bara vad den som gör sig löjlig över sådant har innanför pannbenet – det ekar rätt tomt där inne…

 Ålder är bara en siffra! Glöm aldrig det! Siffror har ingenting med känslor, vänskap eller förtroenden att göra! Älska vem du vill! Du älskar en person – inte en siffra!

Och vad gäller Mello…  

En måillagrej till – om saker som bloggaren inte förstår! Monica Lewinsky – känd för att ha haft sex med sin gifta chef som dessutom var USA:s president gråter nu också Metoo-tårar… Hon känner sig SÅ utnyttjad – oskuldsfull som hon var (22 år) och med en så mycket äldre man… (Clinton var 49).
Det var ju inte alls så att hon gick igång på grejen att bli uppraggad av en av världens mäktigaste män! Att hon faktiskt tyckte det var ett kap hon gjorde – då! Att hon njöt av situationen oavsett ungdomligt oförstånd!
Bloggaren är SÅ trött på att kvinnor som faktiskt visste vad dom gjorde – flera år senare ska gråta ut med Metoo-drevet.
Det blir allt en sån här på fröken Lewinsky:

En riktig jobbig spya blir det också på Arboga Tidning! Den tidningen förstår man sig ännu mindre på numera – om man nu vill anstränga sig för att förstå blaskan i fråga…
Från att ha varit en lokaltidning med status – har blaskan nu blivit en kvällstidnings-look-alike!

 Att på första sidan idag publicera en jättebild på den mördade Aki Paasila efter att Paasilas exfru frikänts från mordet på honom är bara helt förkastligt!
Har den lokala tidningen möjligen tänkt någon enda tanke på Paasilas fyra barn? På hans övriga släkt? Vad dom känner när de ser en bild av en älskad pappa och familjemedlem som tros blivit mördad? Dubbelspya blir det!! SKÄMMES!!

Det är för övrigt inte första gången den lokala tidningen inte drar sig för att publicera bilder på offer. SÅ dålig tidning!!

Lite snälla saker i bloggen också. Om vad man kan göra när vintern är ryslig och man inte har lust att dröna bort timmarna framför TV:n.

 Baka kakor! Fort, enkelt, gott!

Skiva att äpple, vända skivorna i farinsocker och ströbröd plus lite sirap- sen steka i smör!
Äta sen med glass! Glass – bra för sårig flunsahals!

Köpa sig en semla och trycka i sig! Eller be någon snäll själ handla åt en om man inte orkar ta sig ut.

Kolla på bilder och drömma sig tillbaka till favoritplatser på jorden! Goathland, norra Yorkshire i England.

 Njuta av goda ”vargnews” – nu från Östergötland!

Och ta en flukt ut genom fönstret!
Se vem som kikar in! Upptäcka att våren faktiskt inte är så långt borta och att klätterhortensian visar att den är beredd! Snart grönskar det igen! 🙂

Var rädda om er! Älska mycket! Hata aldrig! 
 Och glöm inte – tänk dig för och tänk före innan du vräker ur dig dumheter.
 Du älskar en person – inte en siffra!

Ta’t lugnt och var snäll!

Bloggaren är ju förtjust i ”heartbeat” som ni som läst bloggen tidigare känner till. 😉
Heartbeat d.v.s. hjärtklappning – när känslorna får hjärtat att bulta okontrollerat!

Men ”Heartbeat” är även en engelsk TV-serie som också fått bloggarens hjärta att slå snabbare. ”Tillbaka till Aidensfield” heter serien på svenska.

Så här står det om serien på Wikipedia: ”Tillbaka till Aidensfield (brittisk originaltitel: Heartbeat) är en populär brittisk dramaserie som sänts oavbrutet i Storbritannien mellan 1992 och 2009 och återupptogs under år 2010.

Den hade premiär i Sverige år 1995 på Kanal 5 där de första tre säsongerna sändes för att sedan år 2000 sändas på TV4.

Handlingen kretsar kring den fiktiva sömniga lilla brittiska byn Aidensfield som ligger på North Yorkshires gröna hedar, och människorna som lever i byn.”

Bloggaren blev så förtjust i TV-serien att hon bestämde sig för att åka till Aidensfield! Aidensfield finns nämligen i verkligheten men heter Goathland!
Bloggaren har besökt Goathland i norra Yorkshire fyra år i rad – och det kommer att bli fler!

Eftersom hon vet att flera är intresserade av TV-serien och att en del har funderingar på att resa till England för att själva se den lilla fantastiska byn vackert belägen på hedarna i Yorkshire – så kommer här lite bilder från resan i juli i år!

The Goathland Hotel – som blev puben Aidensfield Arms i TV-serien. Allt ser precis ut som i TV och bloggaren bor alltid i rum nummer 9!

Rummet ligger högst upp med utsikt mot byn och Scripps garage!

Frukostrummet där bloggaren självklart alltid beställer –
Full English breakfast!!

Mat och logi alltså på Aidensfield Arms/Goathland Hotel!
”Bangers and mash” –
traditionellt ska det vara!!

Och öl förstås! Bloggaren älskar öl och i good old England finns hur många goda sorter som helst att välja på!

Staden Whitby nämns ofta i TV-serien och dit åker man förstås! 
Allra helst med ånglok!

Och vad kan man företa sig under den fantastiska tågresan med ånglok till Whitby!?
Njuta en öl förstås!!

Whitby intill Nordsjön! Här kan älskare av TV-serien också känna igen sig. 

Trånga, mysiga gator och gränder.

Och här tar man sig en öl också!

Till ölen – traditionell mat förstås –
”Fish & chips”!

Tillbaka till Goathland med ånglok – självklart! Bloggaren hänger alltid ut genom fönstren för att riktigt insupa all ”steam” och all koldoft liksom tågets tuffande och ångvisslan!

Hemma igen på rum nummer 9 och solen börjar gå ner över denna underbara plats på jorden.

Kyrkan i Goathland finns med i TV-serien! Om St Mary’s Church i Goathland kan du läsa HÄR!

 En liten promenad runt i Aidensfield/Goathland!   Det är får överallt!! De springer fritt och bryr sig inte ett dugg om trafiken på gator eller vägar! De är märkta med färg och på kvällen samlar ”fåraherdarna” ihop sina respektive flockar antingen via moppe eller fyrhjuling med visslingar och rop! En och annan vallhund hjälper till också!  🙂

Så här mysigt kan ett får få ha det! 🙂

Promenaden gick över hedarna. Goathland ligger i North Yorkshire Moor National Park – en nationalpark! Otroligt vackert! ”Breathtaking” som man säger här. Ja, denna plats tar verkligen andan ur en! Det finns promenadstråk och vandringsleder runt omkring den lilla byn – kortare eller längre – bara att välja det som passar.

På väg från Darnholme ner mot Goathlands järnvägsstation.

Folk är underbara här också. Vänliga och trevliga. Har man besökt Aidensfield/Goathland några gånger får man lätt vänner! Så härlig samvaro och så får man träna på sin engelska!
Bloggaren sitter som nummer två längst fram på höger sida.

För den som vill veta ALLT om TV-serien Heartbeat och få tips om var man kan se platserna där seriens olika avsnitt har spelats in – så är Jacquie den ni ska kontakta!
Jacquie sitter längst bort till höger i bilden ovan och kallas inte för inte ”Lady Heartbeat”!

 Här är bloggaren med sin goda vän Hannah som äger Aidensfield Arms/Goathland Hotel ihop med sin familj.
Förutom en god pint diskuteras livets alla frågor med Hannah som tog detta foto:

Allt har ett slut tyvärr – även det roliga och underbara.

En sista promenad innan hemfärd mot Sverige.

Men ny resa är redan bokad!! Självklart!! Alltid TILLBAKA TILL AIDENSFIELD! Eller som Hannah brukar säga: ”- Människor kommer hit för Aidensfield – men kommer tillbaka för Goathland”. Så sant!

HÄR kan du läsa om TV-serien på Wikipedia!
Vill du boka rum på The Goathland Hotel – klicka HÄR!

Men var ute i god tid! Hotellet är otroligt populärt. Särskilt sommartid och vid ”The Sixties Weekend” som anordnas av järnvägsbolaget North Yorkshire Moor Railway.

”The Sixties Weekend” är en folkfest med 60-talstema då bland annat Claude Jeremiah Greengrass kan tänkas dyka upp! 😉
Bloggaren hade tur och fick en kram av Claude Jeremiah!!

Klicka HÄR för att komma till järnvägsbolaget NYMR!

Vill du ha mer information från bloggaren och kanske få kontakt med Jacquie ”Lady Heartbeat” – skriv en kommentar på bloggen!
Det är rätt tricksigt att ta sig från Sverige till den lilla byn Goathland – och bloggaren ställer gärna upp med tips och råd!