Är du inloggad via Facebook?

 Är du kanske en av dom som blir sjuk av fejjan!?
Som måste vara uppdaterad hela tiden! Drogad och beroende av Facebook!

Kanske är du en av dom som låtsas? Som bygger upp en egen liten värld på Facebook om hur underbart och härligt ditt liv är – fast den i verkligheten ser helt annorlunda ut…  Hur ska det då gå?? Vad händer när du upptäcks?? När din påhittade värld inte har någonting med din egen verkliga att göra?? Fortsätter du att låtsas eller hoppas du att dina påhitt på något märkligt sätt ska bli verklighet en dag – störst, bäst och vackrast…

Vuxna mår dåligt av Facebooks ”krav” men än värre är det när unga drabbas.

Barn liksom tonåringar mobbas i Facebooks hårda värld.

Facebook är värre än så! Dagens Nyheter hade ett reportage den 9 december där Brit Stakston, expert på sociala medier, bland annat säger så här om Facebook, citat:
”– De gör publicistiska urval på oerhört luddiga grunder. De skapar en stat i staten där en egen domstol, parallell till rättsväsendets, utvecklas – utan insyn och kontroll, säger hon.”

Har du blivit felbehandlad av Facebook? Bloggaren har!
Har du lyckats få kontakt med någon på Facebook för att ställa frågor, protestera och rätta till problemen? Bloggaren har och självklart aldrig lyckats.
Det går inte att nå någon ansvarig! Facebook lever sitt eget liv!

Brit Stakston igen, citat DN:

”Hon menar att Facebook är på väg att bli en plats dit bara en viss sorts människor med vissa åsikter är välkomna.
– Bilder på ammande mammor och homosexuella par som kysser varandra försvinner, människor som i våra demokatiska samhällen har sonat sina straff blockeras. I mina ögon är det en mycket oroande utveckling, säger Brit Stakston.
Hon beskriver utvecklingen som ”sjukt osund”:
– Jag har varnat för det här i flera år. Att Facebook samtidigt som de vill vara allas ingång till internet så gör de ett urval av vilka som ska få vara med, de verkar vilja skapa ett ”perfekt samhälle” på väldigt grumliga grunder, säger Brit Stakston som också menar att det relevant att ställa sig frågan hur Facebook i så fall ser på dömda mördare, kidnappare, rånare, knarkhandlare.”

Reportaget i Dagens Nyheter inleds med rubriken –

Dömd för evigt – av Facebook

Det handlar om Nemo Hedén. ”Nemo Hedén, avstängd från Facebook för evigt. På grund av en dom som föll för åtta år sedan.” (Citat DN)

Citat ur DN om avstängningen av Nemo Hedén:
”För Nemo Hedén är beskedet en katastrof. Han använder plattformen så väl i sitt arbete som privat.
– Jag har aldrig förnekat det som hände eller försökt förminska det. Jag tog mitt straff (skyddstillsyn, DN:s anmärkning) och betalade skadestånd. Det är orimligt att jag straffas för det igen, säger han.

I domen mot Nemo Hedén skriver tingsrätten att det är klarlagt att han och en flicka som var 14 år och nio månader gammal hade frivillig sex efter en fest. Eftersom flickan inte fyllt femton, så är det, trots samtycket, ett brott – sexuellt utnyttjande av barn. Han var vid tidpunkten för brottet 22 år gammal.

Det var flickans föräldrar som polisanmälde händelsen.

– Jag är ingen våldtäktsman, jag ångrar det jag gjorde. För mig personligen fick det dessutom oerhörda konsekvenser, säger Nemo Hedén.”

Lite #MeToo-varning här, tycker bloggaren! Fast åt andra hållet liksom…

Vill du läsa mer – klicka HÄR!

Kanske vi kan enas om att Facebook gör rätt mycket skada!  Mer skada än nytta kanske. Kan få horribla konsekvenser.

Kan vara rätt bra kanske att göra som bloggaren ibland – TA EN PAUS FRÅN SKITEN! 

Stäng av, logga ut, koppla ner! Gäller såväl datorer, plattor som smartphones!

Liv utanför Facebook och Internet? Självklart! Dags att ta tillbaka det livet nu!!   Vår och sommar!
Höst liksom vinter! Lev livet! Det verkliga livet!

 Ännu lite mer av #MeToo-varning behövs nu kanske? Fast åt ”rätt håll” – eller?? Det beror på vilka kvinnor (och män) som läser, kanske. Det ska handla om det här nu:
Tillhör du möjligen dom som tror att det är bara äckliga gamla gubbar som dräglar över porr? Nej, så är det ju inte alls! Rätt många män skulle nog erkänna att de kollar Porn Hub ibland – men hur många kvinnor skulle våga berätta!?

 Ja, så är det i alla fall och bloggaren kollar också – i brist på Älskling. (Han gör förresten detsamma när det blir för långt mellan varven!)

Lite fakta om porrfilmstittandet bland kvinnor! Nyheter24: ”De två porrjättarna Porn Hub och Red Tube har för vana att analysera data från sina användare, och nyligen släppte de en gemensam studie över kvinnors porrvanor.
Det visar sig att kvinnor ofta söker på termer som ”lesbisk”, ”trekant” och ”squirt”, det vill säga kategorier som ofta innehåller kvinnor.”

Om någon funderar på vad ”squirt” är för något så kan bloggaren berätta att en del kallar det ”fontänorgasm”. Läs mera HÄR vad RFSU säger om saken.

Artikeln ur Nyheter24 hittar du HÄR!

Dagens Nyheter tar också upp om porr!  I en artikel från den 16 december om porrfilmsregissören Erika Lust.

Erika Lust spelar in porrfilm men kvinnlig touch! Efter att som tolvåring på ett pyjamasparty ”lånat” en porrvideo och både känt lust och äcklats gick tiden.
Citat ur artikeln i DN:
…det skulle dröja hela sex år innan Erika Lust såg sin andra porrulle – i ett studentrum i Lund och på initiativ av den dåvarande pojkvännen. 
– Jag var öppen och liberal, och jag ville inte vara ”den där tråkiga tjejen” utan den coola, så när han frågade svarade jag: ”Det är klart att vi ska se på porr.”
Känslan som uppstod medan hon tittade var, liksom den gången på pyjamaspartyt, dubbel:
– Kroppen reagerade bra men jag tyckte inte om att den gjorde det.

Efteråt försökte Erika Lust analysera sina motstridiga känslor. Hon kom fram till att hon blev tänd av de explicita filmrutorna, men att det manliga perspektivet och kvinnosynen som slog igenom i scenerna tände av henne. 

Ur den konflikten föddes så småningom idén att skapa en egen porrfilm, grundad i den sexpositiva feminism som hon bekände sig till. Erika Lust hade vid det laget flyttat till Barcelona och börjat läsa filmvetenskap. Som examensarbete lämnade hon in kortfilmen ”The good girl”.

 Läs mera HÄR på DN om Erika och hennes sexpositiva feministiska porrfilmer!

Nu över till något totalt annorlunda!  Ja, något riktigt märkligt – sjukt märkligt kanske. 😀 Sånt som man kan få för sig när man loggat ut från datorvärlden. Bloggaren hade en dröm här om natten. Det var en så härlig och positiv dröm! En dröm om lycka och omtänksamhet. Kalla det kärlek om ni vill.
Det handlar om ett spel där spelbrickorna var formade som blomsterprydda hjärtan med foton bakom. La man en bricka så följde andra brickor efter. Andra brickor med andra foton på baksidan. Det blev en spinoffeffekt – ringar på vattnet – av vänlighet, omtanke och kärlek.

Det var en så härligt dröm och bloggaren blev så besviken när hon vaknade och det inte gick att få tag i det där spelet. Så hon tillverkade ett själv!

Spelbrickorna! Och bloggaren visste precis vilket mönster de skulle ha.
Hon hade sett servetten i drömmen!
Klippa och klistra! Men istället för foton – namn. Skrivet med blyerts så man kan sudda så fler kan spela vid andra tillfällen.
Klart!  

 Men hur spelar man då detta Drömspel!?
Ingen aning!

Det kommer kanske i nästa dröm! Eller också är det så att bara genom att prata om spelet, skriva namnen, lägga brickorna – så börjar spelet… Vem vet?
Bloggaren tror att Drömspelet möjligen kan ha med det här att göra:

Vem vet, som sagt! En dag i taget – eller en natt!!

Glöm nu inte:
Det finns ett liv därute!!
På olika sätt! 

Ta väl hand om er nu! Puss och kram m.m.  😉

Fyra begravningar –

inget bröllop…

Bloggaren talar om tillfällen då släkten möjligen ses. Och då menar bloggaren inte den närmaste familjen utan släkten! Ja, mer än så! Hela surven – fastrar, mostrar, kusiner och kusinbarn!

Begravningar, ja – för chansen att någon i familjen gifter sig numera är inte så stor. Det är sambos och särbos och byten hit och dit som gäller. Och om nu paret skulle sta och gifta sig så är sannolikheten inte särskilt stor att man blir bjuden. Och då menar bloggaren åter igen inte den närmaste familjen utan just de släktingar man har en bit bort, så att säga.

Så det är på begravningar man ses – kanske! För det är heller inte helt säkert att mer avlägsna släktingar än de närmast sörjande dyker upp.

Men ibland sker det. En älskad förälder dör och vid jordfästningen träffar man kusiner och kusinbarn, kanske fastrar och morbröder. Om man har tur – och de där äldre släktingarna fortfarande är i livet.
De där människorna som tillhör ens förflutna, ens barndom. Mostern som var tuff och glad och stod i kiosk. Farbror Tage, en lång och ståtlig polisman, som man såg upp till och som kunde berätta spännande historier.

Barndomsminnen men också länkar till en själv – släkten. Kopplingar till en själv, likheter både till utseende och till sätt. Arvsanlag, drag av varandra. Delar av ens personliga pussel.

 Och när man ses där på begravningen, kramas och tröstar, så händer det att man säger: ”- Tänk att vi bara ses på begravningar – det är för illa!” Och får kanske till svar: ”- Jaa, nu måste vi göra något åt detta! Nu måste vi ses!”

Och man menar det säkert  – då. Sen kommer så mycket annat emellan… Och ju mer tiden går, desto svårare blir det att ta den där kontakten igen.

Istället för att träffas så har vi ju nätet… Mobilen… Att prata i – att surfa med…

I alla lägen… Och när vi kommer hem så kopplar vi upp oss via datorn… Håller koll på varandra och ändå inte. Vi träffas sällan IRL!

 Istället för att vänta till död och begravning för att få träffa din närmaste släkt – gör något konkret och aktivt NU!

 Istället för chattande och surfande – ta personlig kontakt! Bestäm er för att träffas!

Kaffe för två!  Eller flera! Hela släkten!
Gör det väldigt enkelt! Ni ska ses för att ni vill prata, dela minnen, hitta likheter och olikheter, släktdrag!
Inte för att visa upp ett tjusigt hem eller bjuda på trerätters!

Det är populärt att släktforska idag. Leta i gamla kyrkböcker efter anförvanter långt bort i tiden.
Men varför inte börja med släktingarna du knappt känner men som fortfarande är i livet!

Bloggaren gjorde så! Hon har varit på begravningar och även hon har sagt: ”- Vi MÅSTE ses och inte bara vid begravningar!”

Nu var det dags! Bloggaren mötte sin kusin Anders här om veckan! Behöver jag säga att det var lyckat!? Kusinselfien talar väl sitt tydliga språk!
Vi hade så mycket att prata om och vi kom så bra överens. Tyckte lika om mycket och upptäckte egenheter som vi båda delade.

Kan det bero på att vi är släkt kanske…

Så gör som vi! Träffas inte bara när det är sorg och tårar på en kyrkogård!
Bjud in till fika!
Innan det är försent…

Tack Anders! Vi ses snart igen! Och vi kopplar på de övriga också snart
– eller hur!

Nu någonting helt annat!

När bloggaren sökte bilder på nätet dök detta upp: Ha ha ha!

Bloggaren kan ju säga att den man som ställde den frågan inte hade en chans hos henne – vare sig han ville eller inte! Bloggaren skulle nog ha gjort som Vilda Wilma när Felix försökte närma sig! Gett en rak höger! Ha ha ha!

Så där – ny blogg klar. Dags att göra något annat vettigt! Kanske som Tjuren Ferdinand – lukta på blommorna! ÄLSKAR hyacinter!!

Njae, stopp där! Inte riktigt klar än… För nu är det snart dags…Snart är klockan fem i tolv för detta år och 2017 ska summeras!
Vad var bra!? Och vad var fullkomligt öken!?

Det är dags för – YIPPIE!!!

So bevare!! Se upp alla ni där ute! Snart är timmen slagen! Bloggaren kommer att avslöja allt! Alla som gjort henne gott! Och alla som varit riktiga skithögar! Och varför bloggaren anser att dom varit det… Allt ska ut!

Oooh, dags att blir lite orolig då kanske!! Vad kommer den där galna bloggaren att skriva och vad kommer hon inte att skriva…

Ja, det kan ni ju fundera på.Ni har ju några dagar på er. 31 december är det dags:

Hiss! Eller diss!

Tills dess – försök att sköta er!! Puss godingar!

OBS! Ni som är oroliga eller vill gottgöra kan antingen skriva en kommentar – titta högst upp till höger!
ELLER skicka ett mail till bloggarens adjutant på följande adress: linde@telia.com så får vi se vad vi eventuellt kan göra åt saken.

+ Idag blir det två bloggar i en, kanske man kan säga. Men dom hör ihop – väldigt mycket ihop.

Den ena kom först till blogggaren – och sen kom den andra – men nummer två publiceras som nummer ett… Svårt att hänga med? Det ger sig!

Bloggaren kom plötsligt att tänka på sin mamma. Det är väl i och för sig inte speciellt märkligt eftersom mamman var och fortfarande är – väldigt älskad, och saknad.
Men bloggaren kom att tänka på mamman ur ett feministiskt perspektiv. Så här:

Vad blev det av den där lilla tjejen från Regna socken, långt ute på landet i norra Östergötland? Hur gick hennes tankar – och hur kunde tankarna och drömmarna bli verklighet för en liten tös född på 1920-talet i Sverige? Fanns det tankar om att hon skulle bli ”hemmaflicka” och ta hand om sina föräldrar den dagen de inte orkade längre? För någon bror hade hon inte och kvinnor kunde inte ta över lantbruk på den tiden…
Hon tänkte och hon drömde och hon vågade! För en dag efter att ha arbetat några år i Perssons affär, den enda affären i byn, löste hon en enkel biljett till Undersåker i Jämtland. En resa på nästan 70 mil hemifrån.
Hon vågade leva sin dröm! Undersåker byttes så småningom mot Eskilstuna och Västerås där hon jobbade i affär och på kontor och senare avancerade.
Den unga kvinnan var mycket omtyckt och hon berättade en gång att i Undersåker hade hon tre (3!) julgranar att välja på den julen. Alla ville se till att den glada flickan söderifrån fick en underbar jul.

Hur gick det sen? Flicka möter pojke – som ju så ofta sker. Kärlek uppstod och den unga nygifta kvinnan hamnade i Arboga där maken fått jobb.
Och med kärlek följer lika ofta barn. Den unga kvinnan, numera hemmafru, fick en dotter. Bloggaren kom till världen och ett par år senare föddes ett gossebarn.

Allt det där är välbekant för bloggaren men de nya tankar som plötsligt dök upp var: – Hur gick det för den glada, duktiga flickan från Regna som så modigt sökte sig ut i världen? Som gjorde verklighet av sina drömmar, blev så omtyckt, fick många nya vänner och blev en kraft som många företag ville anställa?

Hur kändes det för en så positiv och glad ung kvinna att plötsligt bli ”instängd hemma”, i en ny stad utan jobb och utan vänner? Hon älskade självklart sin man och sina barn. Tyckte om att pyssla där hemma, sköta hushållet, dona i trädgården – men hur gick det med drömmarna?

Blev livet som den lilla flickan från Regna i Östergötland hade hoppats på? Var det så konstigt att hon stundom blev lite ”svag i nerverna” och grät under äppelträdet på gården?

Mamma läste vidare sen på ”gamla dar” och hon älskade att gå i skolan. Hon fick jobb igen, även det på gamla dar, som vakt och receptionist på ett stort företag i Arboga. Man kan nog säga att mamman tog igen lite då.

Mamma! Bloggaren tänker på hennes liv. På hennes intressen, hennes förmågor, hennes positiva och milda sätt som gav henne vänner både bland människor och djur.
Blev hon nöjd med sitt liv? Skulle hon ha velat något annat? Togs den hon var tillvara på bästa sätt? Den där glada flickan från Regna socken i Östergötland…

Generationsselfie – EU-valet 2014. Märkt av sjukdom ville mamman ändå absolut rösta i valet.
Och här – sista gången bloggaren fick lussa för mamman. Blind sitter hon där och ler. Mindre än ett halvår senare är hon borta. Den glada flickan från Regna socken i Östergötland.

 Allt det där tänker bloggaren på. Hur det blev – hur det blir. Hur historien kan upprepa sig eller inte. För henne själv.

Här kommer nästa berättelse – om ”Det dumma jaget och den kloka hjärnan”.

Bloggaren själv – dotter till mamman. En liten flicka –  – växer upp med tankar och drömmar.  Blev det som hon hade tänkt? Lever hon det liv hon drömde om? Vad hade hon egentligen för drömmar och är det kanske så att de har förändrats över tid?

Skolan blev en mardröm trots att hon var intresserad och duktig. Som mobbad törs man till sist inte säga ett ord i klassrummet. Men hon studerade vidare, fick jobb och avancerade.

Hon träffade mannen i sitt liv men blev inte hemmafru utan kombinerade barnafödande med jobb. En omöjlig ekvation som till slut inte gick ihop.   Den älskade mannen lämnade henne för en annan.

Hur gick det sen då? En svår tid. Många sorger och hon började förstå det där med att gråta under äppelträdet som hennes mamma hade gjort ibland.

Men livet har en förmåga att gå vidare – oavsett hur tufft det är. Det kom fler Luciadagar som fick firas utan de älskade föräldrarna. Det kom kraft tillbaka, det kom nytänkande.  Det kom en ring på fingret från barnen istället för vigselringen och hon kunde till och med fira sin nyfunna frihet.

Den kom en annan man in i hennes liv, en som vände upp och ner på allt.

Det visade sig att det fanns glädje och lycka igen.

MEN – inte bara glädje och lycka för evigt – för sådant är inte livet. Det kom upp nya sorger, nya problem, ny oro. Det kom svackor och dalgångar och mörker – igen.

 Det visade sig också att med utbrändhet som ”merit” kvalificerar man sig snabbare för de där svarta stunderna i livet. Hjärnspökena dyker upp!  Obefogade orostankar mal nätterna igenom och ger en ingen ro!

Bloggaren har varit med om det förr, många gånger – och nu igen. Vad gör man? Vad kan man göra??

En morgon efter en natt när det hade malts alldeles särskilt illa och mycket – med helt frånvarande sömn – hände något! Hjärnan tog över! Den goda hjärna tog över från det dumma jaget! D.v.s. bloggaren slutade oroa sig och våndas – för den goda hjärnan hade bestämt att ”- NU FÅR DET VARA NOG! Nu går det inte längre. Den där korkade bruden kör helt slut på sig – så nu går jag in och tar över! ”

Sagt och gjort! Bloggaren kunde inget annat göra än att lyda!

Och det var då hon kom på det! Den rätta taktiken! ATT LYSSNA PÅ KROPPENS SIGNALER!  Kör iväg dom där idiotiska hjärnspökena och följ den kloka hjärnan istället för det korkade jaget!

Låter det förvirrat? Det är det säkert också. Huvudsaken är att bloggaren åter kommit på banan. Att hjärnan åter gått in och sagt ifrån – något som har hänt ett antal gånger, det måste bloggaren erkänna…

Sen hoppas bloggaren förstås kunna fatta lite snabbare nästa gång vad som pågår inombords och därmed se till att stoppa i tid. Men optimist som hon är så tror hon stenhårt på att det blir så!

Sen hoppas bloggaren också att denna historia – eller båda två förstås – kan ge er som läser någonting.  Tänka till, stanna upp, förändra lite. ”Hur blev det? Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi?”
Vill jag ha det som jag har det? Vill jag något annat? LEVA LIVET lite mera – och må bra, bättre, bäst!

På banan igen!!

Slutligen lite vinter, lite jul, lite galen kisse! Kärleksörten blommar på trappan och en liten pensé trotsar Kung Bore! Åsså Vilda Wilma som ska vara med och slå in julklappar! Här sitter hon bara helt lugnt på en kartongpåse på golvet. Men snart ska hon upp och riva bland papper och snören på bordet! Välta en hyacint och sen jaga tejprullen ner inunder bordet!  😀

Var rädda om er och om varandra – och glöm inte något väldigt viktigt: VAR SNÄLL MOT DIG SJÄLV! DET ÄR DU VÄRD!

Bloggen idag tillägnas den glada flickan från Regna socken…

Det är mycket nu om män! Metoo handlar inte om dig eller mig utan om MÄN.
Men historien är som bekant varken svart eller vit. Det finns inte en grupp människor som är helt igenom goda och en annan som är fullständigt värdelöst förkastliga.

Bloggen idag handlar om bitches – som på svenska kan översättas med satmaror! Kvinnor – bara kvinnor – som ställer till ett elände för såväl män, andra kvinnor, som barn och familjer.
Det kan handla om avundsjuka, svartsjuka, dåligt självförtroende eller ren allmän jävelskap.

Har du träffat på någon satmara!? Bloggaren har! Flera stycken, flera gånger under årens lopp.

Satmaror som ser till att du får dålig kontakt med dina föräldrar och deras släkt. Som gör att man först på äldre dar, när den delen av släkten kanske är borta, kommer på vad man mist.
 Och kommer på  att det var skvaller och förtal som orsakade förlusten för dig – inte du själv. Du drabbades som liten av dessa satmaror. Det förstörde en del av ditt liv, ingenting du kan göra något åt idag…

Och historien upprepar sig… Bloggaren vet flera satmaror i nutid som pratar illa om sina före detta män och än värre om männens föräldrar – exsvärmor och exsvärfar. Och varför detta skitsnackande?? Ja, säg det. Det kan förmodligen handla om bitterhet och svartsjuka, svårigheter att komma över en separation o.s.v.

Värst är det när barn drabbas! När en skilsmässa går ut över barnen.  En skilsmässa kan vara svår för barn ändå och att göra den ännu värre genom att agera satmara gentemot sin exman, barnens pappa är helt förkastligt.

Det finns mer raffinerade sätt dessa satmaror kan ta till. Inte bara prata illa om barnens far utan också förvägra barnen att träffa sin pappa.
Och då försöker satmaran lura omgivningen med att säga att hon ”skyddar” barnen från exmannens nya liv – när det i själva verket handlar om svår, galen svartsjuka.
Men det kommer att slå tillbaka när barnen blir äldre och förstår. Barnen är en del av sin far…

Det finns satmaror som försöker styra vilka barnen får träffa när de är hos pappan. Som ser till att begränsa tillvaron så starkt för barnen att i deras liv får det bara finnas mamma och hennes bekanta.
Alla andra, det vill säga alla exmannens vänner,  ska jagas bort som ”farliga” eller ”otrevliga” – människor som inte vill något gott. Att exmannen skulle få träffa någon ny kvinna är totalt uteslutet.
Gör inte mannen som satmaran säger så hotar hon med barnen. Går han inte med på hennes krav får han aldrig mera träffa sina barn! Hot och hat.

Barnen blir förlorarna – förutom mannen då vars värld krymper. Livet blir en kamp, en plåga.

En bitch kan vara en dramaqueen också – en som försöker gråta sig till allting och ställa till scener för att framställa sig själv som offer.

Bloggaren känner till män vars fruar tvingat männen att gå till psykolog på grund av dessa mäns ”grundlösa svartsjuka”.  Under samtalsterapin sen har det framkommit att männen sannerligen haft all anledning att vara svartsjuka…  Männen framstod som idioter och det tisslades och tasslades bland dem som hade ”provat” henne…

Det slutade ofta med att bitchen fick mannen att gå i koppel, göra som hon ville, tills den dagen kom då hon lämnade honom för en av de andra…

 Bloggaren har drabbats. Både av den stora kärleken – – och av förlusten när otrohet och lögner var ett faktum…
 Det var svåra år och ”den andra kvinnan” tog till alla ”trick in the book” för att få det hon ville ha. En satmara – det också. Precis som förmodligen bloggaren också kallats emellanåt. Ingen är felfri.

Sakta tog bloggaren sig igenom dessa år. Hon hade aldrig en tanke på att försöka få mannen tillbaka. Det som var gjort var gjort och hon gick vidare, ensam.
Hon följde de här reglerna: Något som alla som upplevt en skilsmässa borde göra. Acceptera och gå vidare. Lämna exmannen ifred och fatta att det faktiskt går att bli lycklig utan honom. Har du ingen självkänsla så försök att skaffa det!  Och det gör du INTE genom att ständigt stalka exet och inbilla dig att du ska få tillbaka honom.

Alla generationer har satmaror. Med satmaror följer sorg och bedrövelse. Att vara en bitch och förstöra genererar ingenting gott! Varken för dem hon drabbar eller för sin egen del. Att bete sig bitchigt ger dåligt rykte. Folk tycker inte om en bitch och vill helst inte ha med sådana att göra.  Ju mer bitchig desto färre vänner och mer osäkerhet och dåligt självförtroende väntar denna trista kvinna.

Att bete sig illa kan förstöra väldigt mycket. Medföra avslutad vänskap, dålig stämning på jobbet, splittring av familjer, utanförskap och ensamhet.
Bloggaren skulle önska att kvinnor tänkte till lite – FÖRE – innan de går till handling, till attack eller systematiskt börjar förstöra för andra – innan de blir en satmara och bitch.
Det finns så mycket sorger och bedrövelser ändå här i världen. Stoppa de elaka orden innan de hoppar ur munnen. Tänk i andra banor istället för i dina ingrodda, elaka. Visa kärlek och du får kärlek tillbaka.

Man lär så länge man lever, heter det. Men då gäller det också att ta lärdom av det upplevda.

Här är några fler bra bilder som säger en hel del!

Skvallra inte! Snacka inte en massa skit om folk! Gäller ung som gammal. Att snacka en massa smörja och förtala andra är totalt värdelöst. Du gör andra illa och blir själv ansedd som en riktigt hemsk bitch!

Behandla dina barn med respekt! Använd inte dina barn i kriget mot ditt ex!
Barn ska förstås behandla sina föräldrar respektfullt också. ”What goes around comes around”, säger man, och tänk på det vad gäller dina barn. En dag får du tillbaka det du sått… Låt det bara vara goda och bra saker då.

Du kvinna som blir lämnad av din man – bli aldrig en bitch!

Separationen skedde av en orsak.  Vilken vet bara vi själva. Det är kanske inte bara av en orsak utan flera.

Bloggaren blev lämnad och vet att det inte är bra att stalka!  Glöm honom och svartsjukan!  Eller lite beskedligare uttryckt, inte så bitchigt: 

För så här är det: och så här:

Tänk på att ett uppbrott, att bli lämnad, kan föra något väldigt gott med sig så småningom!

Bloggaren mådde riktigt dåligt när hon blev lämnad. Pratade nog en del illa om ”den nya” – men kände sig aldrig underlägsen. Erkände för sig själv att hon nog varit delaktig också i det som kom att bli en separation.
Hon accepterade och gick vidare. Upptäckte att dörren stod öppen för någonting nytt! Träffade någon som gjorde henne lycklig igen.   Gav henne livet tillbaka –
ja, faktiskt.

Så var inte en bitch!   Förstör inte för andra! Förstör inte som den svärmor eller svägerska du är! Förstör inte som arbetskamrat eller ”vän”! Förstör inte som mamma för dina barn nu och i framtiden! Förstör inte som vare sig fru eller exfru!
Förstör framför allt inte för dig själv!

There is more to come!! Unna dig en ny framtid utan bitchighet!

 Lite annat också denna 1 december! Lite roligare saker, inte så tunga och jobbiga. Det var ju dags att vända blad imorse – från november till december! Och bloggaren har många almanackor…

En som stöder katthemmet Huskatten i Västerås!
En för att hon gillar katter rent allmänt!
En för favoritplatsen i England! Och till och med egentillverkade almanackor! 🙂 Det finns några till…men det räcker så här! 🙂

Bloggaren blev sen sugen på att sätta igång med julpyntandet nu när 1:a Advent står för dörren.
Inspiration fick hon genom Lotta – som hur gullig som helst gav bloggaren denna söta lilla tomte när de möttes på stan här om dagen! TACK LOTTA!
Så nu har några av julsakerna plockats fram och det under passande musik! 🙂 Saffransbullar har bakats också!

Sen var det ju dags för adventskalendrarna!! Bloggaren har tre!

Scouternas adventskalender gillas allra mest – för luckorna är inte bara utstansade rakt av utan sitter där dom ska, så att säga. Första luckan är den bruna tunnan lite till höger i mitten.

Ja, nu är december månad här och mycket roligt väntar – kan man hoppas… Tänk då på det som skrivits högre upp. She too – kan vara en bitch!

Bloggaren mår bra numera

Psst! Kom ihåg:

Idag avslutades en fotoutställning på Arboga Stadsbibliotek.

Den här:  ”Känner du igen dig? Skolbilder från 1950-70-talet”

 Bloggaren kände inte till utställningen förrän igår och tycker att det varit alltför lite reklam för den. Den har pågått i två veckor och avslutades alltså idag klockan 14.

I sista minuten – kan man säga – var bloggaren där och här är några av bilderna:

** Lärarna på kurs är Bo Lannsjö, ?, Karin Eriksson, Britta Torshage och stående Gunnar Bjurén och rektor Bror Gustafsson.

Nummer 2 från höger – bloggarens lärare i franska, Walter Jakobsson. Lärare på pedagogikdag i januari 1961, Gäddgårdsskolan.

Jan-Urban Modigh mannekängar på elevernas modevisning på Stureskolan 1964!

  Skolidrott på Sturevallen!
Lite närmare ser bloggaren att det är Eva ”Pyrran” Campner (fd Carlsson/Schenström).

”Skolhockey, mars 1965”. Texten under bilden anger från vänster, övre raden: Gunnar Johansson, Lars ”Lacke” Johansson, Ronny Wanberg, Charlie Carlsson, Bengt Olsson, Bo Sandqvist och Bengt-Arne Sjöqvist.
Nedre raden från vänster: Anders Liljeborg, Gert Persson, Pär Sjöberg, Olle Emanuelsson och Peter Svensson.

”Skolbarn hos Brandkåren, april 1963”
De som finns namngivna är: Curt Paulsson, Christer Eriksson, Lennart Wallén, Håkan Waern, Karl-Erik Johansson, Raymond Hahne, Kjell-Olof Lindgren, Hans-Olof Grankvist, Peder Gernandt och Kent W Johansson.

Alla foton är tagna av Reinhold Carlsson.

Bloggaren har varit i kontakt med ansvarig för utställningen för att försöka utverka att den får vara kvar några veckor till – alternativt gå i repris vid senare tillfälle.
Om så blir fallet meddelas detta här i bloggen!

På väg ut från biblioteket.

Promenaden hem över Herrgårdsbron.

Lite annat också.   Metoo är ju omskrivet nu och verkar öka i omfattning på olika vis. Många kvinnor som inte vågat säga ifrån förut ser sin chans nu.
Många män hejar på uppropet men bloggaren tror att väldigt många av dessa män mycket väl skulle kunna få en anmälan på sig!
Detta med samtycke förr – och även nu – är nog inte helt självklart för alla. Inte heller de signaler vi ger ut eller inte – och vad de betyder eller inte.

Vet vi det riktigt själva förresten? En kram för någon kan vara något helt annat för någon annan. En blick, ett möte – ja, till och med ett hej.

Bloggaren läser i Sundsvalls Tidning om en kvinna som anmält en man för att han sagt hej till henne några gånger när det mötts på promenad. (Kvinnan och mannen är i 60- resp. 80-årsåldern).
Tidningen skriver, citat: ”– Hon upplever det provocerande när han hälsar på henne och säger i anmälan att hon känner ett obehag av detta.”

Det är inte lätt att vara människa, konstaterar bloggaren…

Bloggaren spelar Quiskampen ibland och stötte på en fråga om en minst sagt märklig maträtt som verkar farlig också – ”Tusenåriga ägg”. Namnet ger en hint om vad det är frågan om…

Så här skriver Wikipedia om ”Tusenåriga ägg”, citat:

 ”Tusenåriga ägg (kinesiska: 皮蛋 pídàn eller 松花蛋 sōnghuādàn; thailändska: ไข่เยี่ยวม้า khai yiao ma) är en kinesisk matingrediens som tillverkas av ägg från anka, höns eller vaktel.
Ursprungligen handlade det om en konserveringsmetod: färska ägg bakas in i en blandning av lera, aska, salt, osläckt kalk och risagnar och får vara i veckor eller månader.

 När äggen är färdiga har de mörkgrön krämig äggula med doft av surströmming, medan äggvitan är en styv mörkbrun gelé utan särskild arom.

Fastän ämnet är giftigt i större doser tillsätter vissa kinesiska tillverkare blyoxid till inbakningsmassan för att påskynda processen.
Zinkoxid fungerar som ersättning, men det är heller inte nyttigt i övermått då det kan orsaka kopparbrist.”

Bloggaren som är lätt magsjuk idag blir ännu mer benägen att uppsöka toaletten efter att ha läst om ”Tusenåriga ägg” och avstår gärna denna rätt!

Lugna ner er nu och dra ett djupt andetag! Tänk på något annat. Tänk på så vackert himlen skiftar färg om morgnarna till exempel.
I alla fall här i Arboga och i alla fall nu i november.

Här om morgonen såg det ut så här hemma hos bloggaren. Rosa moln! Ja, att sväva på rosa moln det gillar bloggaren och gör allt emellanåt! 😉

Soligt ibland, rosa moln ibland och grå himmel ibland – det skiftar, precis som livet självt! I morse såg det ut så här: Härligt!

Sköt om er nu! Var mycket rädda om er och om varandra! Glöm inte alla visdomsord som bloggaren förser er med – och här ännu ett: