Drug preguntas

Din egen lyckas smed!! Råd till ensamma kvinnor och uppmuntran till män!

Aidensfield, Allmänt, Goathland, Känslor, Kärlek, Kvinnor och män, Livet, Lokalt, LYCKA, Magazin24, Personliga foton, Personligt!, Relationer, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Lycka – hur definierar man det?
Det här läser jag på Google om ordet lycka:

”Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket våra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mått på framgångsrikhet då en framgångsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än de i fattiga.” (Wikipedia).

Är du lycklig? Jag är! Varje morgon vaknar jag och känner så här: JAG ÄLSKAR MITT LIV!

MEN – det har inte alltid varit så!   Det har funnits mycket mörka, sorgsna tider i mitt liv. Förutom skoltidens mobbing som påverkade hela resten av mitt fortsatta liv så kom andra sorger – så som det gör för alla.

I två omgångar gick jag in i väggen – brände ut mig – s k utmattningssyndrom. Efter den andra gången kom jag aldrig igen. Jag var mycket, mycket dålig och jag är idag glad att jag överlevde. Särskilt som nästa smäll kom strax… Mannen i mitt liv, min bästa vän, mitt livs kärlek – lämnade mig för en annan efter många års äktenskap.

Då fanns det många svarta stunder men tack vare mina älskade barn bestämde jag mig för att jag måste leva, överleva.

Min självkänsla var minst sagt i botten dessa år. Sjuk p.g.a. att ha jobbat för hårt, ensam – ingen man, inget jobb, inga pengar. Det var många nattsvarta dagar och ännu mörkare nätter.

Men som den person jag är försökte jag – igen och igen och igen. Efter många besök hos psykologer (alla var inte bra…) kom jag till Sonia på Psykologpartners i Västerås. Hon sa bestämt att jag måste ta mig ut! – Börja jobba ideellt!!

Och det gjorde jag! Det blev på Röda Korset i Västerås. Där började min självkänsla växa igen. Jag kände mig uppskattad. Människor tyckte om mig, tyckte att jag jobbade bra – det lilla jag nu orkade.

Genom att jag började skymta en ljusning tog jag också steget mot att resa till en plats jag drömt om – Aidensfield! Goathland och det lilla hotellet där – inspelningsplats för TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield”. Jag åkte dit ensam! Flög till Edinburgh i Skottland och tåg vidare ner mot Whitby och sen buss till Goathland.
Att klara av det ensam kändes lätt! Jag hade vuxit.

Jag växte mer. Efter några år kom en ny man in i mitt liv. Det var för mig fullständigt oväntat och absolut ingenting jag hade planerat.  En dag ville han hjälpa mig att fixa min bil och sen blev ingenting mera sig likt. Jag som bestämt mig för en grå tillvaro fram till döden – utan män i mitt liv. Ett grått liv utan något särskilt uppseendeväckande som hände – fick plötsligt se mitt liv totalt förändrat!  Jag blev kär!
Jag kände mig attraktiv! Glad! Underbar! Jag gick ner 17 kg i vikt, blev som ung på nytt. Jag LEVDE igen!

Och livet går vidare. Precis som jag bestämde mig för när min man lämnade mig för tio år sedan så kommer det aldrig mer någon man in i mitt liv.
Inte på samma sätt. Aldrig riktigt nära. Jag klarar mig själv. Jag VILL leva ensam. Jag är självständig och stark numera. Jag vill ha manliga vänner och vill har närhet från dem – men de kommer aldrig att få bo under samma tak som jag! Aldrig riktigt nära – mina villkor!

Och en sak som jag bestämde mig för när jag kommit över att min man lämnade mig – har jag definitivt hållit fast vid: ALDRIG MER GRÅTA ÖVER EN MAN!

Varför gråta mera? Nej, nu är det dags att leva! Äntligen! Göra allt det där som JAG SJÄLV vill göra!  Utan att kompromissa. Utan att fråga om lov. Utan att vara överens med någon annan. JAG ENSAM! UNDERBART!

När man är liten bestämmer mamma och pappa, när man är tonåring likaså (de försökte i alla fall…) och när man sedan träffar en partner så ska man vara överens om vardagen och allt däremellan. Kommer sen barn så vill man göra allt för barnen. VAR KOMMER MAN SJÄLV IN NÅGONSTANS? Jo, NU!!  NU är det min tur!

Alla som läste min första krönika i Magazin24 vet vad jag pratar om: Att leva livet medan tid är!
Nu när man är ensam, ingen man, barnen är vuxna, man är pigg och glad – det är NU det är dags att leva! Göra det JAG vill! Och det gör jag!

 Därför åkte jag till Goathland igen och jobbade! Fick massor av nya erfarenheter och nya vänner! En del av vännerna är underbara män också… 🙂
Därför gör jag precis vad jag vill utan att fråga någon annan. Utan att sätta någon annan före mig själv och mina önskemål.

Därför fixade jag ett nytt företag! Here I come!!
Därför går jag upp när jag vill, sover när jag vill, äter vad jag vill och dricker vad jag vill. Därför planerar jag min framtid utifrån vad just JAG vill göra!

Nu är det BARA JAG!

Det tog några år att komma hit. Det tog många svarta dagar och nätter, många tårar och mycken förtvivlan. Men nu är jag här – LEVER LIVET! Jag vill tacka och alla fina vänner jag fått där!
Jag vill tacka Lars som såg MIG och väckte upp mig från det döda!  Jag hoppas innerligt att du också får ett bra liv Lars! Det är du verkligen värd!

Jag vill självklart också tacka The Goathland Hotel i North Yorkshire! Tack Hannah, Sophie och Mr and Mrs Richardson för förtroendet! Med Hannah och hennes familj började resan mot England.

Denna blogg skrivs inte för att ”show off” som man säger på engelska! Bloggen skrivs alltså inte för att skryta eller att framhäva mig själv! Inte heller för att briljera med det faktum att jag anser att jag har ett underbart liv.
Jag skulle aldrig göra så. Jag vill aldrig göra andra människor ledsna – tvärtom! Jag vill få människor att se vilka möjligheter som finns – när det ser ut att vara som mörkast. Det är det som den här bloggen vill göra! Råd till ensamma kvinnor och uppmuntran till män!

Bli din egen lyckas smed!!

Är du 40+ med utflugna barn eller kanske inte har några? Är du ensam – blivit lämnad, lämnat själv eller aldrig hittat någon? LEV LIVET! Smid din egen lycka!

Jag tror att det finns en hel del singelkvinnor som tänker så här redan och ännu fler som bör börja med det! Tyvärr tror jag att rätt många män aldrig kommer på tanken. De män jag känner som blivit singel har snabbt kastat sig in i något nytt igen – eller säker febrilt efter en ”ersättare”. Är det en morsa dom söker?? Sluta med det och lev livet! 🙂 Du kan få ut så mycket mera och det finns många tjejer där ute som tänker likadant!

Följ dina drömmar, tro på dig själv och ge inte upp! För det största äventyret du kan vara med om är att leva dina drömmars liv!

SÅ FÖLJ DINA DRÖMMAR!! Och om någon betraktar dig som korkad, försöker övertala dig att du ingenting kan, ”det går aldrig!” och vill krossa dina drömmar:

Puss & kram/Susanne

 

 

 

 

Dagen då jag slutade curla.

Känslor, Livet, Lokalt, Personligt!, Relationer, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

En dag bestämde jag mig! Nu får det vara nog.

 Jag älskar att ge! Älskar att bry mig om, att visa uppskattning, förgylla vardagen för någon, överraska med något bara för att göra någon annan glad.
Jag älskar också att få vykort – och att skicka! Det gäller även jul- och påskkort och självklart gratulationskort på födelsedagar och namnsdagar – joho då, även namnsdagar!

Men med åren har människor slutat skicka kort. Det kommer färre och färre julkort och så gott som inga påskkort alls. Gratulationskort kan det komma men vykort från semesterresor – nästan aldrig.

Det handlar om att bry sig om varandra – och att visa det, så känner jag.

För mig är samhörighet viktig. Omsorg och omtanke. Att bry sig. Det betyder också att jag berättar när jag ska åka bort och talar om när jag är hemma igen. Uppskattar också att mina nära gör detsamma. Känslan av gemenskap – att vi bryr oss om varandra – att vi har lite koll på att allt står rätt till. Att vi finns där för varandra.
Det har jag lärt mig hemifrån från mina föräldrar. Vi hade en särskild ringsignal för att meddela: – Nu är jag hemma! Nu behöver du inte oroa dig mer.
En telefonsignal – det räckte.

 Men jag har bestämt mig. Det vår vara nog nu.

Jag vill inte göra avkall på min medkänsla, min omsorg och min önskan om att göra livet lite ljusare för någon om jag bara kan. MEN – jag hejdar mig en smula. Väger in hur mycket det är värt.

Med det menar jag inte att jag förväntar mig tack och stående ovationer för det jag gör – inte alls. Det är inte den personlighetstyp jag är.
Men att hela tiden och ge och inte få respons ger en känsla av tomhet. En sorg. Som att ha en konversation med ett fotografi eller en bild. Glada, varma känslor som ges – men som aldrig studsar tillbaka.

Det handlar inte om bitterhet eller missnöje från min sida. Snarare tänker jag – mina omsorger kanske är besvärande?
Att inte tacka för ett vykort eller en gratulation betyder kanske: – Åh herre Gud, nu skickar hon kort igen och det betyder att jag också måste skicka nästa gång…
Eller: – Jaha, där kom ännu ett telefonsamtal och ett sms – att hon inte ger sig!! Jag orkar inte berätta hela tiden att jag kommit hem! Orkar inte berätta vad som händer i mitt liv. Varför måste jag? Kan hon inte bara sluta tjata!

Det handlar för mig om att växa. Från bådas håll. Både för den som ger av sig själv och för den som är mottagare.
Och det finns en gräns. När ens omtanke och värme stelnar till och blir kall. När man ger upp – för det verkar ändå inte uppskattas – eller tvärtom – det kanske bara är jobbigt för motparten.

Då växer jag. Slutar curla, som jag kallar det. Slutar visa så mycket känslor hela tiden. För jag känner mig stark och förstår att ta vara på mig själv. Växer för att själv orka och må bra.

Motparten behöver kanske också växa. Bestämma sig för hur han/hon ska förhålla sig. Ska det vara omtanke och medkänsla – eller inte, och om – hur mycket?

Och vad innebär det att sluta bry sig om? Om det känns jobbigt och pressade att bemöta någon – hur känns det den dag du själv behöver känna att någon finns där? När du själv behöver ha koll på att dina närmaste mår bra? En form av ansvar faktiskt.

Handlar det kanske om livspusslet och stress i vardagen – att inte ha tid att bry sig om? Och vad betyder det i sin tur? Vad är viktigt i livet och inte?

En tanke. Ett val. Jag har gjort mitt.

Det känns lite ledsamt och jag kan säkert inte hålla mig.
Men det jag nu kommer att göra – det gör jag mera för min egen skull. För att jag bryr mig om någon.  För att det känns gott i mig. För jag älskar att ge av mig själv.

Jag hoppas självklart att motparten ska uppskatta det jag gör  – men är det besvärande och bara jobbigt så hoppas jag personen vågar säga ifrån. För det är också att bry sig om – och att växa.

Jag har slutat curla! Hur gör du?

Ålder är bara en siffra – Åsa Beckman!!

Åldersnoja, Känslor, Livet, Lokalt, Personligt!, Pressen - tidningar och media, Relationer, Sverige & Världen 2 Kommentarer »

Idag kommer hela bloggen att handla om Åsa Beckmans inlägg i gårdagens DN – den med rubriken

Varför är det en triumf för män att ha yngre kvinnor?

Det första som jag frågar mig är: – Vem säger det? Vem påstår att män triumferar med yngre kvinnor?
Uttalandet är så där lättvindigt, allmänt hållet och luktar lite gammaldags nucka, tycker jag. För övrigt gäller det hela Åsa Beckmans inlägg.

För att ni ska förstå vad jag pratar om – gå in HÄR och läs Åsa Beckmans sida!

I stort handlar artikeln om stackars kvinnor runt 50-60 som blir lämnade av sina ungefär lika gamla män för, citat artikeln ”han ”tror” att han är förälskad i en yngre kollega”.

Åsa Beckman bekänner att hon trott att män som lämnar sina kvinnor för de mycket yngre bara är fördomar i böcker och filmer – och att hon brukar roa sig med (!) att citera författaren Tom Wolfes dråpliga mening (Åsa Beckmans formulering) –
”she had second wife written all over her”. !!!!

Jag blir faktiskt lite skakad. Vad menar Åsa Beckman med det? Hur ser dom kvinnorna ut??

Åsa Beckman berättar vidare att hon uppskattar att ungefär 70% av hennes medsystrar är med om hur deras män förälskar sig i andra, citat ”De upprätthåller småflirtiga konversationer på sms, mejl och på sociala medier, nätdejtar och tar en drink eller två. Eller kommer hem och bekänner att de redan varit sexuellt otrogna.”

 Men vad är det där för gnällande!? Är det så att mannen hittat någon annan – oavsett den nya andras ålder – och paret är i 50-60-årsåldern – men så ta då chansen själv!!
Eventuella ungar är utflugna och är man 50-60 har ungarna i alla fall passerat småbarnsstadiet – så byt liv du också! Är mannen ute efter något nytt och roligare – så tack och hej då! Nytt liv väntar även för dig! Spännande!

Sen berättar Åsa Beckman om att hon inte alls är ”moraliskt upprörd”men det är nu det kommer – hennes problem med siffrorna – åldern!

Åsa Beckman uppfattar det som att män stoltserar med yngre kvinnor, rent av triumferar med det.
Tja, om hennes föråldrade och tråkiga synsättet skulle spegla alla kvinnor runt 50-60 – ja, då kanske mannen känner ett uns av stolt triumf över att han kommit undan.

Åsa Beckman fortsätter nu med att raljera om dessa i hennes tycke triumferande män. Citat Åsa Beckman:

”Men jag försöker verkligen ändå – helt uppriktigt – förstå hur det ser ut i de här uppspelta männens huvud när de är på väg ut på en hemlig date med Anna, 31.
När de står där i badrummet och kammar sig (om de nu har något hår kvar), stänker på aftershave, tar lite tandkräm på tandborsten och möter sin blick i spegeln.”

 Ha ha ha, det är nästan chockerande pinsamt  – Åsa Beckmans uttalande alltså. Lite kränkande faktiskt.

Och det är inte slut där! Åsa Beckman undrar ju hur dom tänker – dom där männen – och här är de tre versioner som Åsa Beckman tror huserar i dessa mäns arma skallar:

”1) Det här är liiite genant. Jag känner mig fantastiskt levande men inser också att jag håller på att förvandlas till en schablon. 

2) Det vi har är fullkomligt unikt! Varken hon eller jag har varit med om något starkare. Detta kan inte jämföras med något annat i hela världen. 

3) Det är helt ok att jag framstår som en schablon. Jag får tvärt om en kick av att jag nu kvalar in bland alla de framgångsrika män som har yngre kvinnor vid sin sida. (Framför sig ser de då typ Richard Gere på röda mattan.) ”


(Fotot är från Åsa Beckmans sida i DN)

 Nämen, nu tror jag nästan att jag storknar!! Vad är Åsa Beckman för människa och kvinna? Hur gammal är hon egentligen? Jag menar – hur ålderdomliga är hennes uppfattningar och tankar??
Hela resonemanget är så unket pinsamt där kvinnor framstår som stackare som gråter över sina korkade män som plötsligt skulle bete sig genant och överdrivet eller går in för att vara en ”schablon”. Vad är det för bittert bullshit!?

Åsa Beckman pratar sen om biologi och fertilitet och blir upprörd över att män på 70 ändå väljer kvinnor ”sisådär i 50-årsåldern som ju passerat fertilittesfasen”.

Va?? Kom igen Åsa Beckman – det är 2018!

Är du 40+ har du halva livet framför dig om du har tur! Har mannen tröttnat så kanske kvinnan borde byta bort om honom? För sin egen skull alltså! Byta till något bättre, någon som uppskattar henne!

 Strunta i siffror och larvigt prat om ålder! Dejta hejvilt om du känner för det! Människor mellan 40 och döden är vuxna och vem bryr sig om vem dom umgås med så länge det inte är olagligt eller gör någon illa?

Varför skulle ålder vara begränsande?? Av vilken anledning skulle det vara genant och pinsamt att umgås med 20 års åldersskillnad? Du Åsa Beckman har kanske vänner i olika åldrar som du känner gemenskap med så varför skulle då sex och kroppskontakt vara ett no-no på grund av ålder.

Åsa Beckman, jag har en väninna som är psykolog och hon säger att många män föredrar äldre kvinnor! Vad tycker du om det? Är det okej – äldre kvinna – ung man? Eller ska kvinnor skambeläggas då?
Jag själv fick ett nytt liv när jag blev uppraggad av en 21 år yngre man! Kalla det löjligt om du vill – men jag gick från grå, tråkig tant till värsta snygga bruttan, enligt mina vänner.

Kanske vi ska bli överens om att ålder bara är en siffra, att livet är kort och att det finns mycket att uppleva efter 40 om man lägger bort gammaldags floskler och har ett öppet sinne.

Kom igen MILFen – det svänger ju!!

Åsa Beckman är Dagens Nyheters biträdande kulturchef.

Hon vill att ni kontaktar henne för hennes avslut på inlägget lyder: ”Så mejla mig gärna och förklara: varför måste ni vara ihop med yngre kvinnor? ”

Jag hittar ingen e-postadress men förmodar att det går bra med asa.beckman@dn.se –
dit kommer i alla fall jag att skicka min bloggsida!

 

 

Våga leva! Att våga vara den man är! Om Janis Joplin och mig!

Allmänt, Åldersnoja, Känslor, Livet, Lokalt, Mobbing, Personliga foton, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

”Janis – little girl blue”
är en dokumentär om Janis Joplin. Bloggaren har sett den – den finns på SVT Play – och hon berördes mycket av filmen.

En skolrast 1970 när bloggaren och hennes vänner gick ut på stan syntes löpsedlar överallt!

På svenska skrek Aftonbladet och Expressen ut: JANIS JOPLIN ÄR DÖD!
Bloggaren som var en blyg och skötsam flicka på den tiden visste inte mycket om Janis Joplin mer än att man förknippade henne med häftig musik och tunga droger. Och – det var heroinet som tog hennes liv.

Att se denna dokumentär gav en helt annan inblick i Janis Joplins liv.

Om en liten flicka i Texas som ”inte passade in” – och vad som hände sen…

Född 1943 med den tidens syn på hur flickor skulle se ut och bete sig, särskilt i söderns USA.

Det här fotot är från Janis’ tid på highschool.
Hur den vilda, fria tjejen ändå försökte passa in, följa regler, hålla sig till den norm som gällde.

Mobbad och utfrusen!  Vald  i en omröstning på Campus vid Universitetet i Texas till ”Årets fulaste man”(!) – ett ”skämt” som nästan knäckte henne.

”Hon var inte vacker och hon betedde sig inte som en ung kvinna skulle göra” – det var Texas’ dom på 50-60-talet!  Familjebilden visar pappa, mamma, lillasyster Laura, Janis och längst fram lillebror Michael. Janis rebelliska tid har bara börjat!

För hon kom igen! Från mobbad, förtalad, med föräldrar som skämdes över henne – till världsstjärna! Janis Joplin!

Se dokumentären på SVTPlay – klicka HÄR!

Albumet ”Pearl” med hiten ”Me and Bobby McGee” kom ut 1971, året efter Janis Joplins död.

Bloggaren kommer att tänka på sin egen barndom. Den där lilla glada tjejen som var så full av liv. Men som kom att bli som en skugga av sig själv när skolan gjort sitt… Mobbad och utfryst av skolkamraterna.

Det blev bättre. Bloggarens tankar handlar inte alls om någon jämförelse med Janis Joplins revansch och stjärnstatus. Det handlar mer om vad människor gör mot varandra. Hur mobbing och utfrysning kan förstöra en människas liv. Förstöra – men ändå finna sin väg – om tillräcklig ork och kraft finns.
Den som ser dokumentären om Janis Joplin ska upptäcka att den där sorgen från barndomen och uppväxten alltid fanns kvar som en värkande tagg i Janis’ hjärta. Att det var dövandet av sorgen och smärtan i form av en sil en kväll på ett hotellrum som tog Janis Joplins liv…

Bloggaren kan nog säga att hon också har stunder ibland men med åren har minnena bleknat för den utveckling som skett. Kalla det revansch om ni vill.

Ja, åren gick – och tiden läkte sår. Numera känner sig bloggaren stark och självständig – inte rädd för någon!

När hon köpte sig en ny bil förra året, på egen hand – jättebra gjort! Men ännu hellre när hon i veckan sålde en av fastigheterna i det bostadsföretag hon äger  – toppen!!

För att förstå allt det här bör man veta att bloggaren gick in i väggen två gånger då hon jobbade som personalchef. En total kollaps som innebar en svår sjukdomstid, bråk med en oförstående Försäkringskassa, sjukpension, obefintlig inkomst men också en skilsmässa.

Så pappan i sin himmel är säkert också väldigt stolt över sin dotter som klarar hans lilla företag så bra – trots hans oro när han lämnade över det… 😉

Så nu säger hon till sig själv:  – Vad duktig du är! Vad bra du är! Du fixar allt, ensam! Du är inte rädd! Du klarar allt!

Och så klappar hon sig själv på axeln!

Varför skulle hon inte göra det!? Varför ska man inte få berömma sig själv!? Tycka att man själv är bra, att man lyckats och att man tagit revansch för de hemska skolåren! SJÄLVKLART ska man berömma sig själv! Tycka om sig själv!

Varför skriver bloggaren det här?? Och NEJ, det handlar inte om någon sorts skryt eller självhävdelse! Det handlar om att ge hopp! Att aldrig ge upp! Att kringelikroka sig fram, gråta lite, svära lite, förbanna en del – men också att lära sig, utvecklas, använda de hårda erfarenheterna till något bra – och att gå vidare. Inte låta svåra minnen förstöra också framtiden!

Förutom detta –  ska man också VARA SIG SJÄLV! Och det tror bloggaren kommer med ökande självförtroende. Att våga vara precis som man själv vill!

”Att få vara den jag är – är underbart! Inte anpassa sig, inte passa in, inte bry sig om ”regler” eller vad andra tycker. Fullständigt underbart OCH helt klart det liv man ska leva! Jag lever!”

”Att sitta instängd i sitt kök,
med persiennerna nedvickade
och duka upp min egen måltid
– vad jag vill – när jag vill – hur jag vill,
ensam –
UNDERBART!”

Att våga vara som man vill! Gå sin egen väg. Inte bry sig om vad andra har för åsikter – för att DET HÄR ÄR DU!

Sen är det ju så här också – sjukdomar och ålder…

Känner du efter ordentligt så alltid har du ont någonstans. – Aj, vad det gör ont där då! Oj oj oj, nu är jag nog snart sjuk…
GLÖM SÅNT! KÄNN INTE EFTER! Tänk: JAG MÅR JÄTTEBRA! Strunta i om det sticker och klämmer någonstans! Börjar du känna efter och fundera så blir du snart sjuk! Du kommer i alla fall att känna dig sjuk – för minsta lilla krämpa. TOTALT ONÖDIGT!

Åsså åldern igen då… Stirrar du på ditt födelseår och tänker: – Fy fan, jag håller ju på att bli gammal!då blir du gammal!
GLÖM SIFFROR och LEV!! Man är inte äldre än man känner sig!! Som bloggaren – 40+ och knappt det… 😉

Var som du är!
Gör det du vill!
Glöm ålder och skavanker!
LEV!!
Yes!! Go for it!!

Lite klipp så ur DN förra söndagen: 

En gångbiljett! Biljetten ger tillstånd till att gå på spåret mellan Tomteboda och Spånga.
Björn Thörnqvist i Bromsten som sänt in biljetten till DN funderar på om det kan vara en lösning för SJ när tågen inte går som dom ska. Att man får tillåtelse att gå hem! :-))
Bloggaren undrar lite vad äldste sonen som jobbar på SJ:s huvudkontor tycker om förslaget… 😉

Sen det här: Om ekologiska lantbruk i Sverige.
20 % av kossorna i Sverige är ekologiskt hållna.
”6 procent ökade antalet ekologiskt hållna grisar med 2017, och uppgick till 30800, Drygt 2 procent av det totala antalet grisar i Sverige var ekologiska”.
17 % av värphönsen i Sverige är ekologiska.
Bloggarens åsikt: BEDRÖVLIGT! Det är alldeles för lite! Om djur ska leva bara för att bli mat så ska de banne mig ha ett bra och värdigt liv!!

HEJA CARINA ANDERSSON OCH MAKEN JOHANHÖGSTA GÅRD SOM HÅLLER GRISAR BÅDE EKOLOGISKT OCH KRAV!!!
Högsta gård ligger mellan Köping och Valskog! Åker du tåg kan du se grisarna gå och böka på gården!
Klicka HÄR för att komma till Högsta Gård och kanske handla lite ekologiskt kravmärkt fläskkött!
 Kanske göra en semesterutflykt till gården i Västmanland för lite inköp! Glöm inte kylväskan då! Och kontakta Carina eller Johan först.

Var nu riktigt goa och snälla mot varandra! Tänk KÄRLEK och glöm det där gnälliga och tjuriga! SLUTA MOBBA och lägg av med att vara taskig mot andra!
Och kom ihåg: VAR DEN PERSON DU ÄR! LÅT INGEN ANNAN BESTÄMMA VAD SOM ÄR DITT RÄTTA JAG! LEV LIVET MEDAN DU KAN – DITT LIV!!

Pussar till alla men mest till HONOM!


HÄR kan du via Youtube lyssna på en av Janis Joplins största hits – ”Me and Bobby McGee”.

 

 

Tidens vind kommer.

Dikter, Livet, Personligt! Inga Kommentarer »



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.