Feel in the Blogg

Idag ska det handla om DNA!

Jag lovade ju en uppföljning av bloggen ”Who the hell are you!!??” från den 16 juni.

 För jag spottade i provröret – och skickade sen iväg det för DNA-test.
Så vad blev resultatet!? Vem tror ni att jag är!? 
Och vem trodde jag att jag var!?
Tja, en del visste jag ju redan innan. Att pappa kommer från en arbetarsläkt i Södermanland och från mamma har jag fått bondegener från Östergötland. Men sen då!? Vad mer??

Nu vet jag! För nu har svaret kommit!

Jag blev verkligen förvånad och glatt överraskad!
Fröken Linde är 41 % skandinavisk  – men hela 37 % brittisk! Hurra!

Och dom där andra 5 regionerna då? Jo, så här fördelar sig fröken Lindes DNA: Skandinavien och södra delen av Sverige – 41 %. Det stämmer precis – för södra delen omfattar Södermanland och Östergötland. Men sen såg det ju ut så här:  Finland och Ryssland 13%!
Ryssland!! Tänk om jag har en förfader som var kosack!! Det är kanske därför jag är lite vild av mig! 🙂

 ”Europe West 6%” – det är väl kanske vallonerna som gett mig mitt mörka hår och min bruna ögon!

Mer då? Dom där små procenten – var hamnar mitt DNA då? 
Kolla där nere till höger på världskartan!! Vad är det för ställe, alldeles intill Australien!?

Papua Nya Guinea!!
”Melanesia <1 %” står det.
Det stämmer säkert också. Jag tänker på urmodern som fanns en gång – någonstans långt borta – och som vi alla människor härstammar från.

Väldigt roligt och väldigt intressant var det att få veta lite mer om sitt ursprung för en femhundring ungefär! Gör det du också! Gå in på Ancestry.se och läs mera! Enkelt och lätt att få veta mer om sina rötter!

 Dessutom får du veta vilka nu levande släktingar du har och kan leta upp dessa på nätet! Jag hittade över hundra sysslingar och bryllingar i England, Skottland, Wales och på Irland! Jätteroligt!

Jag tycker att det är särskilt kul att jag är nästan hälften brittisk eftersom jag har kommit att älska England och Storbritannien.
 Hannah i Goathland, England, kallar mig sin syster i Sverige och jag säger min engelska lillasyster till henne. Och vem vet – vi kanske faktiskt är släkt!

Nu känns det ännu mer spännande att resa till UK och bo på ”Aidensfield Arms” – Hannahs och hennes föräldrars Goathland Hotel! Klicka HÄR om du också vill åka dit! Eller i alla fall läsa lite mer om detta underbara ställe!

Snart bär det av! För nu är det snart dags för lite ”peace and love” igen!!

Till helgen är det:
Så nu är det dags att börja drömma lite:

Nu vet jag mer vem jag är! Härligt med rötter som förgrenar sig och nya släktingar och vänner.
Apropå det. Var rädd om vänskapen. Vi ses!

Hello! Goodbye! SISTA BLOGGEN!!

Goodbye! Hej då!

Hello!! Hej igen!!  NYSTART!

Det gäller att förändra sig, förnya sig, inte sjava runt i gamla invanda hjulspår! Så från 1 juli 2018 kommer bloggaren att förändra, förnya och förhoppningsvis förbättra bloggen!
Hur – är inte helt klart och det hela kommer att ske successivt.

Vi ses!! Goodbye! Hello!!

Tomten nr 1 i Arboga. Nu skriver vi historia.
Dokumentet här ovan är daterat 1884. I bankfacket fanns ett liknande dokument från 1893 – som visar en annan ombyggnation:

Två olika förslag troligen och det senare, med dörren på mitten av huset, vann.

Slutet av 1800-talet gjordes ritningarna och nu är det dags igen.

Men först lite historia – det som bloggaren vet.
Huset – med fastighetsbeteckningen Köpingstullen 3 – byggdes som tullstuga någon gång kring årsskiftet 1699/1700 och enligt uppgift användes tullstugan mellan åren 1705-1819.
En skylt som fanns i huset när bloggarens far köpte det 1986 säger så här:
”Detta hus troligen uppfört i slutet på 1600-talet var tullstuga åren 1705-1819 – gräns mellan land och stad där alla varor som fördes in och ut i staden förtullades – Nygatan var då ren landsväg och Stureparken betesmark.”

Så här skriver Wikipedia om tullstugor och stadstull, citat:

STADSTULL.

Stadstull var i Sverige en tullavgift som mellan år 1622 och 1810 erlades av den som förde in varor till försäljning i en stad, även benämnd den lilla tullen (för utrikeshandeln betalades en avgift som kallades stora sjötullen).

År 1622 införde kronan ett tullsystem som belade svenska städer med en införselskatt för varor. Tullen skulle tas ut på alla ”ätliga, slitliga och förnötliga varor” som skulle säljas i städerna. Försäljning av varor utanför städerna (”landsköp”) blev olagligt. Denna tull blev kallad ’’lilla tullen’’.
För att förhindra smuggling byggdes tullstaket runt städerna. För Stockholms del utfärdades förordningen om lilla tullen den 20 november 1622. I Stockholm upptogs tull vid en rad infarter till staden, varom namn som Danvikstull, Hornstull, Norrtull, Vintertullen, Roslagstull, och Skanstull ännu erinrar (se Stockholms tullar)…

…Tullen betalades med 1/32 av varans värde. Denna skattesats kom i stort sett att bestå ända till dess tullen avskaffades 1810.

Om någon blev påkommen med att inte använda tullportarna så fick denne en bot på 40 daler. Den som blev tagen på bar gärning med att göra hål i tullstaketet blev straffad med böter på 100 daler första gången och 200 andra gången.

Lilla tullen avvek från tidigare beskattning i och med att alla var tvungna att betala den, så väl allmogen som adeln (som tidigare varit nästan helt skattebefriad). Att adeln också belades med den nya tullen gjorde sannolikt att befolkningen i övrigt lättare kunde acceptera den.
Införandet av lilla tullen skapade av och till hårt motstånd bland främst bönderna, som oftast var de som förde in varor i staden för att sälja. Att alla varor måste föras från landet in till staden för försäljning väckte också mycken ilska, särskilt om man kunde få ett bättre pris bland grannarna på landsbygden…

…Få av tullportarna finns kvar idag, men ortnamn m.m. erinrar ännu om de tullar som fanns. I några fall som i Halmstad och Visby finns rester av de gamla försvarsanläggningarna kvar, vilka samtidigt fungerade som tullgränser och delvis kom att bevaras för att de fungerade just som sådana.

Tullstugan i öster i Arboga finns alltså kvar. Den i väst – Nygatan längst ut mot väster – är idag borta och ingår i ett huskomplex. Det sägs att en del av väggen i den forna tullstugan där är bevarad. Någon som vet?
Bloggaren minns den västra tullstugan som ölpub på 1970-talet.

På den här kartan från 1920 ser ni den pyttelilla tomt som då kallades ”Tomt nr 1” – men som idag alltså är Köpingstullen 3.
Så här fint såg området ut i början på 1900-talet:     Den röda pilen visar var den lilla tullstugan ligger.

   Så här idyllisk var östra infarten till Stora Nygatan i Arboga vid 1900-talets början. Järnvägshotellet till vänster, Glasblåsargården till höger – med tullstugan först.

Stora Nygatan som sen blev bara Nygatan och till slut efter att Stureleden och Centrumleden krossat idyllen – Östra Nygatan.Här syns landskyrkan, St Nicolai kyrka, i bakgrunden och Glasmästarvillan längst till höger.
Bakom Glasblåsargården, in på gården, syns en länga där det idag finns garage. Den längan innehöll dass och vedbodar för glasblåsarna. Bakom denna länga fanns ett stall och en liten verkstad.

Efter att huset varit tullstugan användes det som bostad. När Arboga Glasbruk fanns i början av 1900-talet bodde Reinhold Asplund med maka Sofia där.
Reinhold Asplund arbetade som kusk för Olof Bäckström, fabrikör på glasbruket. Olof Bäckström med familj bodde i den vita s k Glasmästarvillan – idag Östra Nygatan 2 B – medan arbetarna, glasblåsarna, bodde i det hus som bloggaren också äger – den s k Glasblåsargården, Östra Nygatan 6.
I Olof Bäckströms testamente står inskrivet att kusken Reinhold Asplund skulle få bo i den f d tullstugan till sin död.

Mitt emellan dessa fastigheter kom alltså den lilla tullstugan att hamna.  Från att ha legat som en tullgräns mellan land och stad – med åkrar och ängar runt omkring och landskyrkan, St Nicolai Kyrka, intill – – hamnade det lilla huset mitt i den moderna verkligheten. Numera med bostadshus runt omkring liksom restauranger.

Via den förra ägaren Elsbeth Larsson, vet bloggaren att Elsbeths far Harald Andersson fick tullstugan att göra om till kiosk när Arboga kommun ville åt hans mark. Harald Andersson ägde en bensinstation med tillhörande kiosk i det som idag är hörnet Östra Nygatan/Vikingagatan. Det sved säkert i såväl hjärta som plånbok på Harald Andersson att mer eller mindre avtvingas den lukrativa verksamheten intill stora vägen in mot Arboga – men han fick ju sin kiosk i alla fall…

För som kiosk är det nog många Arbogabor som minns huset. Bloggaren har hört många berättelser om inköp av godis i den lilla kiosken. Kiosken kom till på 1950-talet och fanns nog kvar en bit in på 70-talet möjligen.

Kiosken, ja – men nu är det dags igen för ombyggnation! Äntligen! Så känner bloggaren som tycker att det var ett verkligt helgerån att kommunen gav sitt tillstånd till att förstöra detta kulturarv!

Bloggarens far köpte huset 1986 och efter att det då stått tomt några år hyrdes det bl.a. som garnaffär, loppis och keramikaffär. Arboga Låstjänst höll till där några år och efter det blev det en liten verkstad för möbelrenovering.

Nu är tullstugan såld! Och bloggaren får se sin dröm gå i uppfyllelse! För köparen har precis samma idéer som bloggaren vad gäller detta lilla fina hus. Han inser värdet och vill återställa huset till sin forna exteriör. Det ska bli en fin liten stuga igen – återställd, reparerad och uppfräschad. 

Det lilla huset ska få revansch!  Från ful, misshandlad kiosk till en bostad igen – och på ett försiktigt vis med så många gamla detaljer som möjligt bevarade.
När nycklarna till huset är överlämnade och bloggaren tillfrågat köparen kommer hon att gå ut med hans namn här.

Lite av interiören på Köpingstullen 3 – tullstugan – kommer nu. Dörren in! Den riktiga dörren in!
Dörren in döljs idag av ett tillbyggt garage. Garaget kom till på senare år, kanske 70-talet?
Inne i garaget finns porten!

Sesam öppna dig!

Dörren från andra hållet.

På väggen intill något som var kamin eller liknande:

Vi tar trappan upp till den del som är bevarad i ursprungsskick. Bloggaren kan mycket väl tänka sig det här lilla rummet som sovrum.
När Joakim Sparv som skriver för ”Sparvens Arboga” hälsade på för att skriva om huset bjöd bloggaren på förfriskningar här uppe!   Sparvens Arboga” är en lokal nättidning som finns på Facebook! Gå gärna in och titta i den!

Utsikt från fönstret mot Stureparken.

Är det inte en idyll, så säg!

 Hade bloggaren haft pengar hade hon själv rustat och byggt om men så är inte fallet. Nu kommer visionerna och drömmarna ändå att gå i uppfyllelse vilket bloggaren är mycket tacksam och lycklig över.
Bloggaren kommer att följa arbetet och dokumentera det hela – för att till slut förhoppningsvis kunna visa er en nygammal fin liten villa, ett historiskt kulturarv, mitt i stan!
En öppning mot någonting nytt och ändå gammalt och unikt.VI SKRIVER HISTORIA!

Slut på bloggen för idag. Titta gärna in igen och följ utvecklingen här – liksom bloggarens andra hyss.  Var rädda om er och om varandra.

Lite handfasta tips om livet känns pest:
”You can’t keep dancing with the devil and ask why you’re still in hell.”
Så sluta dansa!

OBS! Bilderna i bloggen tillhör bloggaren och vill någon kopiera och använda måste bloggaren tillfrågas först! OBS!

Lokalpressen kommer också att följa den historiska händelse om den gamla tullstugan från 1600-talet. En historia som nu tar sin början.
VI SKRIVER HISTORIA!                 

-Who the hell are you!!??
Ja, vem är du egentligen – och var kommer du ifrån!? Du tror kanske att du vet – men det är inte alldeles säkert!
Det handlar om DNA i bloggen denna gång!
Det görs mycket reklam nu om DNA och släktforskning. Att man med ett enkelt salivtest kan få veta lite mer om var man kommer ifrån – egentligen.

Bloggaren tog chansen!
Igår landade detta paket hemma hos bloggaren.

Sen var det bara att sätta igång! 🙂

  Viktigast var att läsa igenom bruksanvisningen för att veta hur man skulle göra!
Steg 1 är nämligen att registrera sig på Ancestry’s sida på nätet. Detta för att över huvud taget kunna få svar på resultatet av DNA-provet.

När det var gjort var det dags att spotta upp sig!
Eller ur sig… Så här ser provröret ut och sen dreglar man i det lilla munstycket!
Klart!
Nu är det bara att se till att den blå vätskan ovantill blandar sig med saliven.
Det var inte helt enkelt men till slut fick bloggaren till det.

Ner med provröret i den medföljande lilla plastpåsen och sen i kartongen som följde med.

Packat och klart – porto betalt!

Sen var det bara att springa iväg till brevlådan!

6 – 8 veckor kan det ta att få resultatet. Bloggaren är full av förväntan! Var har hon sina rötter egentligen – mörk som hon är!?

När bloggaren var liten kallade hennes pappa henne för sin lilla indiska prinsessa.

Och faktiskt – i småskolan när bloggaren som 9-åringen började på den stora skolgården samlades de stora tjejerna runt henne, stirrade på henne och frågade: – Är du från Indien?
På tjejernas attityd verkade det inte vara någon bra grej att komma från Indien – så bloggaren, då 9 år, kröp bara ihop och svarade inte.

 Det är inte bloggaren – från Indien alltså! Tror hon inte i alla fall…

Det hon vet är att hennes farmors släktingar kom från Gotland.  Och hon vet också att några av släktingarna där nästan hade lite japanskt utseende!
Det skulle ju kunna tänkas att ett skepp från fjärran land ankrade till vid Gotland och att tycke uppstod så att säga. Att en sjöman gick i land en kväll och blev kär i en Gotlandstös. Inte omöjligt alls!

SÅ spännande! Gotland! Indien! Kanske till och med Japan!! Eller så är det precis det som bloggaren redan vet – att hon ”bara” härstammar från en arbetarsläkt i Södermanland och en bondefamilj i Östergötland. Och det är ju faktiskt inte så bara!! 🙂

Vi får se! Bloggaren kommer självklart att berätta här på bloggen om hon möjligen är en ”svartskalle”. Sen i dessa valtider kan man ju undra – bråkig och upprorisk som hon är, den där bloggaren – vilket land hon bör skickas tillbaka till!?

Men hur tillförlitlig är den då? Den där loskan!! Tja, det beror väl kanske på hur man gör den och i vilket syfte.
Alla har väl hört talas om kriminella som fällts efter många år just genom DNA som hittats – men även livstidsfångar som friats efter många år genom DNA-test som visat att fången omöjligt kunde ha utfört brottet han är dömd för.

Tillförlitlighet, ja…

Bloggaren tycker som ni vet om att kyssas!  Och då inte med vem som helst förstås. 😉

Hon blev väldigt full i skratt när hon såg den här bilden på nätet:

”I’ve swallowed so much of your DNA that I think we are now related.”

Så håll tungan rätt i mun – eller i rätt mun(!!) – när du ska göra ditt DNA-test!!  Annars kanske du och din älskling är släkt när resultatet kommer!

Oavsett – keep up the good work – och fortsätt pussas!

Bloggaren har skött sitt test och kan nu lugnt fortsätta pusskalaset!

Vill du också kolla din härkomst via DNA-test? Klicka HÄR och kom till Ancestry!

Psst! Imorgon blir det blogg om Köpingstullen 3 – försäljningen av den f d kiosken i Arboga! Många bilder utlovas!

Alla har vi väl lyckliga stunder att minnas. Dagar som betytt mycket och som därför blir årsdagar att fira.
Bloggaren tänker nu inte bara på födelsedagar och liknande – utan andra särskilda dagar som för evigt finns kvar i hjärta och hjärna.

Nu tar vi en sväng på ”Memory Lane”!

För bloggaren är den här dagen en sådan dag: 14 juni –  d.v.s. idag!
Den dagen handlar en del om bilar, lite märkligt nog.

Och inte vilka bilar som helst – utan om

Det var en gång en Volvo V70 – den här: Inte vilken V70 som helst heller – utan världens bästa V70!

Men en dag i juni för tre år sedan blev världens bästa V70 lite krasslig. Bloggaren visste inte riktigt vad det var för fel och rev sig i skallen.

Bloggaren har vänner och en del vänner finns på Facebook.  En sådan vän, inte särskilt nära bekant, hörde av sig med ett meddelande – som var ungefär så här: – Hur går det med din blåa vän!?
Och svaret var ju att det inte gick särskilt bra.

Den dagen – den 14 juni 2015 – slutade med en lagad V70 men blev också början på lagningen av ett trasigt hjärta!

Den 14 juni 2015 blev början på ett nytt liv för bloggaren! Ja, vilken skillnad en dag kan göra! Från trött, trist och hopplös. Ja, så kände sig bloggaren. Trött, trist och hopplös. Livet var grått. Mannen hon älskat i 30 år hade lämnat henne och hon förberedde sig på att ensamt liv – trött, trist och hopplös. Kände sig som hundra år – och såg ut som så också… Försöker få till ett leende på bilen – men inombords: trött, trist och hopplös…

MEN – så var det ju det där med den där bilen som gick sönder… Märkliga möten i livet. ”We don’t meet people by accident – they are meant to cross our path for a reason”.
Det tror bloggaren på. Ödet. Att vi inte möter människor av en slump – utan att det är menat att vi ska mötas. Det finns ett skäl, en mening med möten – det är ödesbestämt.

För så blev det för bloggaren. ”One day someone is going to hug you so tight that all your broken pieces will stick back together.”
Den 14 juni 2015…

Juli 2015 – någon månad senare: Som sagt – den blicken säger allt!

Och från –  trött, trist och hopplös – till FULL AV LIV OCH GLÄDJE!

Den märks – förändringen! Den här kommentaren fick bloggaren för ett tag sen: För den som inte ser vad det står:
”Glömde att säga att fan vad snygg du är. Sån skillnad….för några år sen var det en tant som kom till Emaus o köpte ägg. Nu ser jag bara värsta snygga bruttan. Förlåt men jag är bara ärlig. Kram.”

Bloggaren är inte stöddig eller skrytig. Tycker inte att hon är något speciellt alls! Den här kommentaren läggs ut på bloggen därför att bloggaren blev så otroligt glad över den. Hon ringde till Älskling och berättade vad han gjort med henne. Hur han fått henne att blomma och leva igen!
SÅ tacksam!

Inte nog med det! 14 juni har mer att fira! OCH – det handlar om Volvo – nu också.

För förra året hade världens bästa V70 kuskat klart längs vägarna med bloggaren! Dags att se sig om efter något nytt! Där lämnar bloggaren sin trotjänare –
för en ny ”Världens bästa V70”!! Den 14 juni 2017 rullade bloggaren in sin nya fina Volvo i garaget!
Puss fick den också! Förstås!!

Bloggaren är lika lycklig idag! Över sin fina bil och över sitt nya liv!

Så idag firas det! 12 röda rosor – en ros för varje månad som gått.

*

Men allting är inte alltid så enkelt. Allt är inte guld och gröna skogar. Allt är inte total lycka.
Och så det där med ödet som bloggaren tror på! När bloggaren skulle gå för att skriva den här bloggen föll ett papper ner från bokhyllan…
Så här står det på pappret:

”When you choose to love someone who is damaged…you take on the weight of their past, their pain, their guilt.
You must be strong. You must be patient.
You can stop the bleeding…and help them scar over. But they will always, always be a little broken.
If you can handle that… If you can accept the dents and cracks…if you can get them to trust you…you will never find a better ally than one who is damaged.
Above all else: they know about survival. After all, they are still here…wondering if someone like you will ever love them.”

VAR RÄDDA OM VARANDRA!!

Bloggens budskap den 14 juni blir:

Tro på ödet!
Våga ta chansen!
Våga börja leva på nytt!

Men glöm inte att vara rädd om den du möter – och att vara rädd om dig själv.

Budskapet blir också: KÖR VOLVO! 🙂 Och det behöver inte alls vara en sprillans ny! Det går lika bra, om inte bättre, med världens bästa V70 – lite begagnad! Begagnat är inte att förakta!

ÄLSKA MER – HATA MINDRE, HELST INTE ALLS!

Så sover du gott om natten sen!

Ingen kommentar nödvändig om vem som får alla kyssar idag!

Den 14 juni – en fantastisk dag!

Nästa blogg kommer att handla om en före detta kiosk – som nu är såld! Och vilka planer som finns med den!

SÅ HÅLL KOLL PÅ BLOGGEN!!