Feel in the Blogg

Lite kaxigt känns det – att jag var först med att uppmärksamma Kajsa Dovstads rasistiska snack om ”Jimmie moment”.  Kajsa Dovstad som får nassekänslor när hon inte hittar vanliga djupfrysta köttbullar i affären…

Jag skrev om det i bloggen 16 juni – HÄR! Kajsa beskrev sin rassefeber dagen innan i Göteborgs-Posten – 15 juni. Du kan läsa den HÄR.

Lite bilder från Aftonbladet idag 20 juni:

och

Fler hängde på:

Och en liten butik i Gävle blev tydligen hot stuff… HÄR!

Det tog några dagar för kvällspressen att upptäcka Göteborgs-Postens ”moments”. Kanske kommer det fler.
Jag var i alla fall på alerten direkt! 🙂

Jag alltså: Och – jag erkänner!
Jag är kaxig nu!

Så vad ni än gör – håll koll på Feel in the Blogg! Bloggen med känsla och feeling… Alltid!

”I’m slowly becoming the person I should´ve been a long time ago” – så står det på väggen i mitt kök.
Men som jag skriver i rubriken – det sker ”too slowly”… Det borde gå fortare!

Varför gör det inte det då?? Jo, det har flera orsaker. En av de viktigaste är den här: Jag är utbränd. Det betyder att jag är precis samma människa som före de två tillfällen då utbrändheten slog till med full kraft MEN med den dramatiska skillnaden – jag har inte samma ork längre. Inte samma energi.
Lusten, kreativiteten och viljan finns kvar – men jag åker på pumpen hela tiden när jag glömmer… Glömmer att krafterna tar slut och att jag måste ladda nya.
Att ladda nya som utbränd – det tar tid… Nu står jag på laddning igen.

Anledningen till kraftlösheten denna gång är huset jag äger och som har haft en lägenhet ledig.
Glasblåsargården i Arboga: Massor att göra kring det men med fantastiskt duktiga hantverkare som ställt upp så har vi nu nästan nått målet – en fin, renoverad lägenhet.

Pontus – elektriker, Jens – målare  och så KAK Golv inte att förglömma!

Ingo och hans medarbetare! *

Fler favoriter:  Göran Anderssons BT-Bygg! Och ja, det var faktiskt snö när vi började med alla jobb första veckan i mars.
Och här ser ni snickare Ken: Så bussiga killar! Ställer alltid upp!
Och så trevliga dessutom!
Göran och BT-Bygg såg till att Peter från VVS-huset kom och fixade rörmokeriet! I badrummet fanns det en hel del jobb kan man lugnt säga…

Sen var det fullt ös! Största delen av jobbet gjorde Linus Englunds duktiga målare Jens Magnusson! Såväl fönster som väggar, dörrar och skåpluckor fixade denne duktige, trevlige man!  Jens Magnusson!
Jag minns hans farfar Nils! Nils Magnusson jobbade som vaktmästare på gamla sjukhemmet på Kungsörsvägen och var en klippa där. Jag började mitt allra första sommarjobb som städerska på sjukhemmet. För övrigt ett sjukhus tidigare med ett BB som jag faktiskt är född på! 🙂

Shazada hjälpte mig att rensa bort gamla klätterväxter från husväggen! Inte ett enkelt jobb alls – och högt upp! Men han klarade det!

Så duktiga och trevliga killar allesammans! En och annan tjej också faktiskt! Två tjejer dök upp som hantverkare också! Toppen!
STORT TACK ALLESAMMANS!!

 Så nu börjar det likna något – denna lägenhet!

Vardagsrummet!

Och köket:

Hallen in mot vardagsrummet: Och till höger – dörren in till badrummet – som nästan är klart!

Den största delen av städningen fixade Ingela och hennes Stilrent från Kungsör! Tack för det!

Men blod, svett och tårar har det kostat… För en utbränd stackare som vill så mycket men har så liten ork.
 Fysiskt illa har jag gjort mig också! Men det är smällar man får ta. Och de fysiska skadorna läker mycket snabbare än de psykiska…

Hur kurerar man sig då?  Jo, med en promenad om man orkar! Här är Östra Nygatan i Arboga med den vita Glasmästarvillan direkt till höger i bild. Längre fram, framför den röda bilen, ses den lilla f d tullstugan och därefter mitt hus – Glasblåsargården – en gång i tiden arbetarbostad åt glasblåsarna vid Arboga Glasbruk.

På tal om tullstugan – här en bild från dess kök i vardande! Fotot är taget genom fönstret för Gustav Öberg, nuvarande ägare, fanns inte på plats.

En promenad i solskenet gör gott. När man promenerar så rensar man samtidigt skallen på alla möjliga och omöjliga tankar!
 Att titta på alla vårpigga blommor som dyker upp här och var gör också gott för sinnet!
Jag älskar krokus! Dessa små blommor hjälpte mig att komma igen under nattsvarta promenader då utbrändheten var som allra värst. De hjälper mig fortfarande…

Orkar man inte ta sig ut – kan man titta ut genom fönstret i alla fall! Se solen och se våren som är på språng in till gamla Sverige!

Nu firar jag!
I min ensamhet för jag orkar inte annat.
Utbrändheten har sitt pris och ett ganska högt sådant. Men lite ekologisk skumpa, en bukett tulpaner och en glass gör att jag mår lite, lite bättre och kan glädjas lite lite grann över jobbet som jag och övriga här ovan genomfört! Projekt renovering av lägenhet är över! JAG KLARADE DET!!!

Lite nostalgi sen!  En muckarfest med ett fantastiskt slut! 
Från vänster – Mats Wahlfeldt i gul muckartröja, Mats Envall, Peter Linde, Elizabeth Källqvist, Kåre Gullichen, Janne Widerlöv, Lotta Jigelius och Håkan Persson. Fotograf är fröken Wahlfeldt!
Muckades gjordes det från P4 i Skövde – och lumparkompisarna var Mats och Peter. Peter och jag klickade direkt och några månader senare var vi förlovade! Tre år efter det blev jag Susanne Linde – f d Wahlfeldt! 🙂

Det är några år mellan bilden här ovan och denna:

Lite äldre, lite fler erfarenheter, lite mer skadad/utbrändhet – men lika positiv och glad som förr. Leva livet gäller!

Lite visdomsord också. och den här: Sitter på väggen hemma hos mig. Tänk att jag aldrig lär mig ändå…

Ett tack till! Tack Anneli Arnoldsson för underbara ägg till påsk!   Det är Annelis dotter Fredrika som har hönor som lägger så här vackra ägg!
Goda är dom också!!

Njut våren och solskenet ni som kan. Själv ägnar jag mig just nu åt detta: Och laddar batterierna.
Men jag lyckades ju skriva en blogg nu i alla fall! Hurra!

Ta hand om er! Jag jobbar på det här – också! Slowly… men det går framåt!

PS! På onsdag kommer min krönika igen i Magazin24!
Rubriken är ”Den enda sanna glädjen…”! Ds

Tullstugan först!
Den f d lilla tullstugan är den som ligger intill mitt stora hus på bilden, längst bort till höger.

Det lilla fina huset som jag sålde förra året till Gustav och Angelica Öberg. 
Nu är det dags att se det senaste som hänt inuti stugan!

Vi kliver väl in!

Det är ju inte alls klart – men det växer fram så sakteliga. Eller inte alls sakta med den speed som Gustav Öberg har inbyggt inom sig! 🙂

Farstun eller förstugan – som var ett tillbyggt garage tidigare: Här ser ni porten inifrån och längs med väggen under fönstret kommer det att bli tvättmaskin och torktumlare och lite arbetsytor.

Längst bort i förstugan ligger badrummet:
Inte mycket att se än så länge för duschkabinen och det övriga är fast nere i Italien, sa Gustav. Men golvet är lagt och väggar liksom fönstret ut mot gården!

Gustav, ja – här har vi  honom! I det som nu är köket!

Eller det som ska bli köket! Felix ska installera spis, kyl och frys m.m. och det diskuterade Gustav med honom om: Det blir arbetsytor mot väggen till höger och fönstret vetter ut mot Östra Nygatan.
Åt andra hållet på nedre botten blir det allrum. Där kan man så småningom mysa framför kaminen när det är möblerat och klart.
Lite längre fram.  Fönster mot infarten till Glasblåsargården, huset som jag har kvar – och mot Östra Nygatan till höger.
Här var alltså kiosk på senare år och till höger var luckan. Allt förändrat – förbättrat!

En trappa upp då! Ja, då kommer vi till sovrummen. Här finns gott om plats för en bred dubbelsäng om man skulle vilja! Det nyupptagna takfönstret ger ytterligare ljusinsläpp. Den fina väggen med stockar kommer att få vara kvar – och inte vare sig målas över eller tapetseras. Det gillas!

Utsikt mot Stureparken.
Och så här ser den nytapetserade långsidan ut:

Ja, Gustav Öberg har all anledning att se nöjd ut! Hans tullstuga kommer att bli över förväntan!
Gustav är en fantastisk kille! Driftig och kreativ med massor av goda idéer som inte har ett dugg med luftslott att göra utan är fullt genomförbara. Och han genomför dom!!
Jag är SÅ glad att jag sålde den lilla tullstugan just till honom och hans fru!

Fortsättning följer! Snart är huset färdigt och det blir dags för presumtiva hyresgäster att komma och titta!

Sorgen då. Ja, livet går ju lite upp och ner.  Ibland händer förfärligt sorgliga saker och dessa dagar blir tunga.

Kåre var min första kärlek och den första kärleken glömmer man inte. Och kommer nog heller aldrig riktigt över. Den kärleken finns för alltid bevarad i hjärtat.
Kåre dog plötsligt för ett par månader sedan och jag var med på minnesstunden för honom i lördags. På väg dit fick jag vara med om något som jag tar som en hälsning. En koltrast flög fram från en port precis intill mig när jag passerade. Det gjorde stunden lite lättare.

För att närvara vid minnesstunden för Kåre var oerhört smärtsamt. Men trots sorg och tårar blev det en så fin stund – den allra sista med Kåre. Hans systerdöttrar hade organiserat det så fint och musiken som spelades under minnesstunden var Kåres favoriter – men också mina. Och många vänner närvarade. Det blev ett fint farväl mitt i sorgen.

Jag tände ett ljus för Kåre när jag kom hem…

Men på sorg följer glädje och den fick jag genom mina söner som kom samma dag. Mina pojkar stannade till söndagen och självklart blev de så ompysslade som bara en mor kan göra! Allt det bästa för sina barn.
Och våfflor därtill! 🙂

Mina barn blev till plåster på sorgens sår.

Dottern hade födelsedag igår!
  Henne träffar jag imorgon! Då ska jag bjuda henne på en vegansk restaurang i Stockholm. För Lovisa är vegan och jag gillar också allt grönt och vegetariskt utan att för den skull vara vegan.

Annat roligt har också hänt! Den som känner mig och kanske läst det här i bloggen så ÄLSKAR jag ånglok!
Och hur länge som helst har jag velat lära mig elda och köra ett ånglok! I oktober förra året kom jag i alla fall en liten bit närmare genom att få klättra upp i det lok som stod inne i Grosmont i North Yorkshire!
Killarna på loket var så tillmötesgående!
Men att få boka en plats för att ”go on the footplate” med North Yorkshire Moor Railway är inte lätt! Många vill och platserna är få. Helst ska man boka in sig ett år i förväg.
MEN – jag hittade en chans på närmare håll! Nora Bergslags Veteranjärnväg!

Klicka HÄR för att besöka deras hemsida! (Fotot/copyright: Edvin Lindström)

Jag har försökt där också i ett par år och nu hörde Mats som är eldsjäl vid denna järnväg av sig. Så i juni blir det av! Då får jag ”Stora Ånglokslektionen” under två dagar i Nora för att lära mig – och slutligen får jag köra ångloket! Overall är inhandlad och även passande kepa! Det ska bli helt fantastiskt underbart härligt!!

För jag är ju:

Annat som man kan bli glad över är att man i Arboga har en del som kanske inte andra städer har! Hjälp för personer som är helt rudis vad gäller tekniska saker som till exempel smart-TV… Ett telefonsamtal bort bara och så dyker han upp – TV-doktorn Richard Fallqvist – hembesök från Gunnar Karlssons Radio & TV!
Förutom att han snabbt och lätt fixar din TV så får man sig en trevlig pratstund! Gillar katter gör han också så mina tre välkomnar honom så gärna.
Guld värt att ha en TV-handlare som gör hembesök! Som hjälper dig när du står helt handfallen vad gäller såväl TV som datorer, skrivare och mobiltelefoner!

Klicka HÄR så kommer du till Gunnars Karlssons Radio & TV!

Annat lite unikt för Arboga. Vi har en skomakare! Och inte vilken skomakare som helst!  Marina måste vara Sveriges snyggaste skomakare! Trevlig är hon dessutom och man får alltid en kul pratstund när man besöker hennes Sko-Fix!
Tro det eller ej men Marina har fixat skor och nycklar m m här i Arboga sedan 1984!!

Visst känns det skönt att kunna glädjas lite även i mörka stunder Gläds gör jag också över att få skriva som krönikör i Magazin24.
Ännu roligare är det när människor hör av sig – på stan med en kram eller via telefon och meddelanden – för att tala om att de gillar det jag skriver. Det gör mig ödmjukt tacksam och så varm i hjärtat.

 Min senaste krönika som kom förra veckan har rubriken ”Är inte du lite för gammal för det där?” och handlar om den förkastliga åldersfixeringen. Läs den gärna HÄR om du vill!

Ha det bra! Var rädda om er! Lev livet – tänk på att det är kort OCH kan vara oväntat kort… KRAM på er!

Vi ses igen…

Det var en gång en kille som hette Kåre…

Den killen blev min första riktiga kärlek.

Kåres mamma var jätteglad när vi blev tillsammans och pratade till och med om förlovning. Gissa om jag blev ännu mer blyg och osäker!
Vi gick hem till hans föräldrar som bodde på Kungsgården nere vid ån i Arboga. – Spring och köp bakelser, sa Kåres mamma. Kåre kom tillbaka tomhänt eftersom Centrum hade stängt. Det blev smörgåsrån med ost istället och jag tror det var första gången jag åt det.

 Vi bytte ringar, Kåre och jag. Inte riktiga ringar utan sådana där enkla i silver som man skulle ge varandra när man ”blev ihop”. Jag minns att Kåre hade så grova fingrar att han fick ha min ring på lillfingret.

Och det krusiga håret gick igen i den låt som för evigt är förknippat med den sommaren för länge sen och med Kåre – Mungo Jerry! För krushårig var också han – Mungo Jerry. Och det här är låten med just Mungo Jerry som alltid får mig att tänka på Kåre:

Kåre hade körkort och bil. En sån här modell, tror jag:  Eller var det kanske en sån här… Den var i alla fall brun och en gång när Kåre skjutsade hem mig till Borgaregatan så kokade bilen och när Kåre skruvade upp locket till kylaren så sprutade vattnet rakt upp!

Det blev aldrig Kåre och jag – på riktigt – och idag tar jag farväl av min första riktiga kärlek. Kåre är död och på hans begravning får jag ge honom en sista ros.

                          

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry
One of these mornings you’re gonna rise up singing
And you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
But till that morning, there ain’t nothin’ can harm you
With daddy and mammy standin’ by

                                             …”So hush, little baby, don’t you cry…”

Köpingstullen 3, den före detta kiosken – Östra Nygatan 4 i Arboga.

Gustav Öberg som idag äger fastigheten har en trogen kompis i Shazade som alltid ställer upp och hjälper honom. Så även idag – söndag!

Där står han och fryser. Tar sig en cigarett (trots att jag, hans svenska mamma, sagt åt honom att låta bli! ) och ska strax fortsätta jobba.

Igår var äldste sonen och jag där för att kolla hur det ser ut inomhus. Shazade visade oss runt!

Rummet nerpå, som kommer att bli allrum. Golvvärme är lagt och nya fönster på plats!

Ny spislucka i skorstensmuren i köket! Sen begav vi oss en trappa upp. Den här bilden kan vara lite svår men den är tagen från trappan upp och visar övervåningen. Dörren står öppen intill sovrummet och i taket syns ett av de nya takfönstren. Även i sovrummet däruppe finns ett nytt takfönster. Detta för att få in mer ljus i övervåningen som annars bara har ett vanligt fönster.

Den här bilden är tagen från sovrummet och in mot rummet som har trappan som leder ner. Uppifrån trappan ser det ut så här: Dörren där Carl-Johan står leder in till det som förr var ett garage och numera är entrén där det också blir badrum och grovkök.

Shazade förbereder för den isolering som ska till i tak och väggar. Sen kan själva jobbet med inredningen börja.

Jag följer allt med största intresse och återkommer självklart med fler bilder när det hänt något nytt!

Östra Nygatan 4 i Arboga!

Lite annat till sist.

Det här såg jag på Apotek Hjärta i Arboga: ”Ladda din telefon här!” Jättebra idé!

En annan bra grej hittade jag i England!
Så smart att ha det rostade brödet i. Sådana använda på The Goathland Hotel där jag brukar vara.
Förresten åker jag strax dit igen!

En kylig söndag som denna tycker katterna att stugvärmen är underbar! Då kan man chilla så här, tycker Vilda Wilma!

Ta’t lugnt – men se till att leva livet!
Följ dina drömmar för livet är kort!
Till och med Facebook ger mig rätt!

Kram på er!