Feel in the Blogg

Den 3 oktober skrev jag på bloggen om ett, i mitt tycke, märkligt agerande av vår lokala tidning Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.
Jag hade sänt en insändare till tidningen om en ovidkommande kommentar vad gäller en s k Vit-makt-konsert i Kolsva. Artikeln skulle handla om en våldsam attack mot den främlingsfientliga konserten. En attack som innebar misshandel och stort polispådrag.

Journalisten avslutade artikeln så här:
”Efteråt städade arrangörerna ur lokalen och höll det tidigare löftet till Sten Jensen (uthyraren, min anm.) Alla ölburkar hamnade prydligt i svarta kassar och tusenlappen för hyran av parken betalades.”

Jag ansåg i min insändare, och gör så fortfarande, att om rasister håller löften och städar prydligt så har det ingenting med nyheten om attacken att göra. Så här formulerade jag min insändare:

”I måndagens Bbl/AT kunde vi läsa om en attack mot en s k Vit-makt-konsert i Kolsva. Jag undrar över slutet på artikeln där det står, citat:

”Efteråt städade arrangörerna ur lokalen och höll det tidigare uttalade löftet till Sten Jensen. Alla ölburkar hamnade prydligt i svarta kassar och tusenlappen för hyran av parken betalades.”

Det känns ovidkommande att berätta att arrangören höll löftet om betalning för lokalen – varför skulle de inte göra det? Konserten genomfördes som planerat i den hyrda parken.
”Alla ölburkar hamnade prydligt i svarta kassar” noterar tidningen också. Vad har prydligheten med saken att göra – när konserten handlade om främlingsfientlighet?
För mig känns det som om artikeln vill stryka arrangören lite medhårs, lite av – de är nog inte så obehagliga som läsarna kan få för sig.
Jag tycker Bbl/AT har brustit i saklighet och funderar lite över skribentens egen inställning till konserten och arrangören?”

Överraskad fick jag följande svar från insändarredaktionen:

”Tack, men det framgår inte av din text att tidningens beskrivning  skulle ha varit osaklig.
Det faktum att vissa uppgifter förekommer i en artikel och andra inte måste – som jag ser det – ha större betydelse för att motivera en debatt om saken på Dialog.
Att konstatera att arrangören betalade och städade efter sig är inte ointressant, med tanke på att så inte alltid är fallet. Framför gärna dina åsikter direkt till reportern eller tidningens chefredaktör.”

Jag nöjde mig inte med svaret utan kontaktade reportern och chefredaktören. Här är svaret jag fick från artikelförfattaren:

”Hej Susanne,
Det var Sten Jensen som i intervjun nämnde att han nöjd med att arrangören fullföljt det åtagande om städning han krävt.

För övrigt, Susanne. Det är inte ok att du scannar in mina artiklar och lägger ut dem på din blogg (se vargartiklar).

/trevlig helg”

Av svaren kommer jag fram till flera olika slutledningar.

1) Dialogredaktionen är så överhopad med insändarförslag att min inte får plats.
”Det faktum att vissa uppgifter förekommer i en artikel och andra inte måste – som jag ser det – ha större betydelse för att motivera en debatt om saken på Dialog” – eller??

2) Sten Jensen (uthyraren) var påstridig och insisterade på att reportern skrev om Vit-makt-rörelsens städning.
”Det var Sten Jensen som i intervjun nämnde att han nöjd med att arrangören fullföljt det åtagande om städning han krävt.”

3) Reportern och tidningen är enväldig, alternativt reportern känner sig trampad på tårna.

Är det inte förvånande att tidningen inte verkar lägga märke till de främlingsfientliga tongångar som gör sig påminda i raskt takt när överfallen i Arboga ökar? En insändare som reagerar på att Vit makt verkar strykas lite medhårs borde väl då vara lämplig att publicera? Reportern hade dessutom fått möjlighet att svara och framlägga sin version och inställning till artikeln offentligt.

För övrigt – är det inte lite sandlåda över reporterns sista mening i svaret till mig? ”För övrigt, Susanne. Det är inte ok att du scannar in mina artiklar och lägger ut dem på din blogg (se vargartiklar).”

(Bilden från Internet på en annan sandlåda. Personerna i sandlådan har ingenting med dagens blogg att göra).

Så nu har jag lovat att aldrig någonsin publicera någon bild från tidningen i min blogg. Inte ens positiva sådana, som de artiklar om vargar som reportern hänvisar till.

Tänk, jag hade trott att min blogg med ganska många läsare hade positiv effekt på lokalbladen då jag hänvisar till dessa. Men men, så fel man kan ha om vissa tidningar!

För övrigt är detta detta som gäller för insändare på Dialogsidan i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning:

”Glöm inte uppge namn, adress och telefonnummer. Även om du skriver under signatur måste Dialog-redaktionen veta vem du är. Skriv kort så läser fler! Din insändare behöver inte vara perfekt skriven. Vi rättar eventuella skrivfel. Däremot måste den vara begriplig för alla läsare. Om din insändare kan ha intresse för läsarna av våra syskontidningar i Ingressgruppen kan den publiceras också i dem.”

Att man inte får ifrågasätta tidningens reportrar står ingenting om. Yttrandefrihet?
Tur att jag har min blogg och att det finns andra lokala blad.

Ingrid och Inger gratuleras
å det hjärtligaste idag på namnsdagen!

Ett äpple om dagen håller doktorn borta, heter det.
Men vad gäller för päron?

Plötsligt dyker det upp drop-in-aktiviteter á la Svenska kyrkan!
Vigslar har ju utförts via löpandebandprincipen tidigare och i samband med alla möjliga evenemang – till exempel vid så kallad cruising, som här i Norrland för ett par år sedan: En kul grej, kan tänkas. – Äntligen blir det av efter alla år som sambos.

Men drop-in-dop?? Och nu också i Arboga på söndag!
De flesta som låter döpa sina barn idag i Sverige gör det för att de anser att det är en fin, traditionell ritual och inte av religiösa skäl.

Fler och fler väljer att ha så kallade namngivningsceremonier istället, för att undvika kyrkan. Helt rätt tycker jag, som ofta får muttrande kommentarer från dottern om att hon skrevs in i kyrkan mot sin vilja vid späd ålder. (Fotot är inte på dottern utan annat gråtande barn).
Ja, jag lät döpa mina barn men senare valde de själva att låta bli att konfirmera sig. Konfirmera – bekräfta, bekräfta sin kristna tro.

Vid 14-15-års ålder kan barn välja att bekräfta sin medlemskap i kyrkan eller låta bli, konfirmationen. Det innebär dock inte att de automatiskt går ur kyrkan om de väljer bort konfirmation. Nej, detta måste göras aktivt och barn över 12 år måste ha föräldrars samtycke. Läs mera HÄR om hur du går ur kyrkan.
 Konfirmationen har ofta ett lite löjets skimmer över sig om man betänker vad det egentligen innebär och varför ungdomar väljer att konfirmera sig.

Det är nog inte Gud utan mera Mammon som påverkar beslutet… Hur många gånger har man inte hört att unga konfirmerar sig för presenternas skull!? Ju fler och ju dyrare gåvor desto villigare konfirmand…

Så varför då drop-in-dop? Om det är den fina festen som är vitsen med dopet? Då är ju drop-in ingenting att ha. Löpande band, ut och in ur kyrkan snabbast möjligt!

Nej, det är nog ännu ett desperat försök av Svenska kyrkan att räkna in nya medlemmar när fler och fler väljer att gå ur.
Känns inte riktigt OK, enligt mitt sätt att se. Lite övergrepp. Men men, föräldrar måste själva ta in information och välja ståndpunkt – tvinga in telningen i religionen eller inte.

Själv tycker jag att val i vuxen ålder är bäst – såväl till religion som till regering och vad gäller andra verkligt viktiga beslut! Vuxendop finns och vill man inte bada så kan det gå enklare och bekvämare till.

NILS har namnsdag idag! GRATTIS!

Den här lilla figuren dyker omedelbart upp på bloggarens hjärnkontor: Nils Karlsson Pyssling!

Imorgon ska jag berätta om yttrandefrihet i lokalpressen. Finns den?

Fan tro’t! Välkommen att läsa imorgon.

”Welcome to heaven” stod det på en av planscherna i Svenska Mässans lokaler i Göteborg då jag var där förra helgen.

I lysande månsken begav jag mig tidigt mot Göteborg.
”Welcome to heaven”- ja, för mig blev det rena himlen att besöka Bokmässan! Det var första gången för mig och definitivt inte den sista!

Här fanns allt som kan intressera en sådan som mig.  Inte bara böcker utan så mycket annat!

Föreläsningar och diskussioner! Här är den danska författarinnan Suzanne Brøgger på väg upp för en intervju.

Vitrysslands utvisade ambassadör Stefan Eriksson utfrågades.

”Mötesplats för all världens frågor”.

”Tout est politique” Precis det min pappa lärt mig: –”Allt är politik”!

Jag gynnade flera utställare, bland andra Djurens Rätt.

Och jag accepterade ”an offer you can’t refuse” av tidningen Expo! 
Där köpte jag även kassen till vänster i bild. Kassen till höger innehåller böcker som jag förstås också inhandlade!

Posten hade lite jippo för sig! ”Skicka glädje” uppmanade de – och alla som ville fick en postpåse, en chokladbit och ett kort att skicka iväg gratis till någon man tycker om!

Pengar kunde behövas på mässan! Även om många försäljare accepterade kortbetalning hade SE-Banken särskilda bankomatbussar dit det köades!

Många kändisar i vimlet. Här Dorotea Bromberg i det egna förlagets monter. Björn Ranelid träffade jag inte personligen men papperskopian fanns där! ”Skänk ett ord” uppmanar han i samarbete med Svenska Afghanistankommitén.
Genom att skänka ett ord – skicka det med SMS till 72900 till en kostnad av 40 kr bidrar du och jag och alla andra som deltar till en bok som ska skrivas av Björn Ranelid. Pengarna går till flickors skolgång i Afghanistan!
Tio (10) ord räcker för att finansiera ett helt års skolgång! Så skänk ord!! Gå in HÄR för att skänka just ditt ord och bidra!

26-29 september 2013 vet jag precis vad jag gör! Då infaller nästa års Bokmässa i Göteborg! Läs mera HÄR!

Som vanligt sov jag över på vandrarhemmet Linné på Vegagatan. 250 kr för en natt!

Hemma mottogs jag med glädje! I alla fall av de här två:

Denna lördag har Jenny och Jennifer namnsdag!
Grattis!

Lev väl! Ha en fin dag!

Hur har landet Sverige blivit egentligen? Jag talar inte bara om klimatstörningar med nya bilvägar istället för satsning på tåg och utrotning av vargar – utan om landets attityder.

 Förutom det skandalösa sjukförsäkringssystemet som inte är till för att hjälpa utan för att stjälpa – där en del väljer att ta livet av sig när det inte blir trodda av den maktfullkomliga Försäkringskassan – så tänker jag på en hel del andra företeelser som kommit slag i slag. Se här:

Tvångssterilisering vid könsbyte!
Andra länder baxnar över ”världens mest demokratiska land”!!

Hadille! Liten tvåårig flicka ska utvisas till Frankrike, ett land hon aldrig bott i, för att byta det goda fosterhemmet i Sverige mot ett barnhem!

David!   David, 3 år, blir ensam kvar i Sverige när hans mamma ska utvisas till Armenien.

”Moderskapet inte är en tillräckligt stark anknytning till sonen David”, skriver svenska Migrationsverket.

Lägg sen till hedersrelaterat våld som tillåts växa därför att ingen tar ansvar! Jag tänker nu senast på mördade Maria Barin.

Plus svenska IKEA som retuscherar kvinnor ur sin katalog till Saudiarabien! Där istället en katalog med även kvinnor, som faktiskt existerar även i arabvärlden, kanske kanske skulle kunna få någon man där att tänka till, ändra uppfattning.

Jag skäms! Det är inte ett sådant här land jag vill ha! Och vad säger man till vänner i andra länder när de undrar?

Igår i den lokala Arboga Tidning fanns en artikel om en våldsam händelse i helgen.

Förutom det yttersta tveksamma i att Kolsva Folkets Park över huvud taget hyr ut lokalen till s.k. Vit-makt-konsert känns det sista i artikeln lite märklig i mina ögon. Citat: ”Efteråt städade arrangörerna ur lokalen och höll det tidigare löftet till Sten Jensen” (ansvarig för uthyrning av Folkets Park i Kolsva, bloggarens anm.)
”Alla ölburkar hamnade prydligt i svarta kassar och tusenlappen för hyran av parken betalades”.

För mig känns det som om journalisten vill stryka Vit-makt-arrangören medhårs. Berätta att dom inte är så otrevliga som vi kanske tror.
För varför annars notera att de ”höll det tidigare uttalade löftet”? Och den sista raden -”Alla ölburkar hamnade prydligt i svarta kassar…”? Vad har prydligheten med saken att göra – när konserten handlade om främlingsfientlighet. Skärpning!!

Kanske skribenten vill förklara sin skrivning och i så fall återkommer jag med det här på bloggen.

Nej, Sverige har blivit annorlunda. Det är dags att ta bort skygglapparna för ögonen, ta in verkligheten och protestera!

Ludvig och Love har namnsdag! Grattis!
För mig är Love ett smeknamn jag har på min äskade dotter Lovisa. Så hon får ett litet grattis idag också! 🙂

Dagligen rasar nyheterna över oss – både lokala, nationella och de som kommer till oss från länder utanför Sveriges gränser.

Jag berörs på olika vis. Först Hadille. ”Tvååriga Hadilles mamma vill ha tillbaka sin dotter” läser jag bl.a. i DN

Hadille som lämnades av sin mamma bara 20 dagar gammal. Lämnades hos en man som inte var hennes far och som misshandlade den lilla babyn svårt.
Plötsligt efter att inte ha sökt efter sin lilla dotter på två år vill mamman ”ha tillbaka” henne.
Hur tacklar man sådant? Ska det biologiska bandet alltid vara avgörande? Vem ser till den lilla Hadilles väl och ve, hennes rättigheter att få ett bra liv?
Samtidigt – vem vet varför Hadilles mamma lämnade barnet? Vem vet varför hon inte tagit kontakt tidigare? Kanske är det möjligt att en förening mor – barn kan leda till något gott?

Annat som berör mig är Peter Mangs.

Svenska Dagbladet skriver idag, citat: ”Serieskytten Peter Mangs var inte psykiskt sjuk när han mördade två personer och försökte mörda ytterligare fyra i Malmö. Det konstateras i den rättspsykiatriska undersökningen av Mangs.” Det konstateras också att Mangs har Aspergers syndrom. Därmed kan Mangs dömas till fängelse för sina hemska brott.
Oavsett brotten och Peter Mangs själv – känns det härligt att läsa att Aspergers syndrom ännu en gång inte dokumenteras som en sjukdom. Aspergers syndrom är inte en ”allvarlig psykiskt störning”! Tack för det.

Slutligen det som måste beröra alla – kriget i Syrien! 🙁

Min dotter ringde igår och var så upprörd: – Varför gör ingen någonting!!??

Hon sa det som jag också tänker: ”- Vad känner Syriens folk när vi bara handfallet tittar på!?”
”-Vad bryr sig dödspatrullerna om att sammanträden hålls långt borta och någon ledare fördömer dödandet!?”
”- Och de som mirakulöst överlever – hur kommer de att tänka och agera mot omgivningen som inte gjorde ett dugg för att stoppa dödandet!?!

Värst drabbas som alltid barnen…

Ni gubbar på höga poster – sluta sitt i sammanträden och mumla för att komma fram till INGENTING!

GÖR NÅGOT FÖR ATT RÄDDA SYRIENS FOLK – NU!!

Sådana här saker berör mig idag förutom de rent personliga – sådant jag väljer att inte dela med mig av men som berör mig mycket starkt just nu.

Dagmar och Rigmor ska firas idag! Jag tänker på två lärare med namnen. Dagmar Rydbeck, lärare på Gäddgårdsskolan en gång i tiden – och Rigmor Stridsberg, också välkänd lärare i Arboga. Den förstnämnda finns inte i livet längre men Rigmor Stridsberg kan gratuleras!
Grattis alla Dagmar och Rigmor!

Avslutar dagens blogg med ett par strofer ur John Lennons ”Imagine”:

Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people living life in peace

You, you may say
I’m a dreamer, but I’m not the only one
I hope some day you’ll join us
And the world will be as one