Feel in the Blogg

Jaha, då var det amerikanska  valet över och aldrig har jag väl märkt ett sådant intresse för valet hos svenskarna som denna gång!

Så här väcktes jag imorse! 🙂

Sen var det bara att titta på TV och vänta på ”The President of the United States”!

Vi var många som väntade på honom!

Four more years!!

Sen kom han då – till tonerna av Stevie Wonders  ”Signed, sealed, delivered – I´m yours!”

Barack Obama håller sitt segertal: GRATTIS!!

Men det kan bli för mycket!  Titta HÄR på den lilla flickan som gråter för att hon är SÅ trött på Barack Obama,Mitt Romney och valkampanjen i USA!

Grattis också Ingegerd och Ingela som har namnsdag idag 7 november!

Våga värna om andra! Den här bilden får symbolisera budskapet idag. En liten hund på en gata i Stockholmstrakten.

Man bör våga värna!
Men också våga vägra hålla tyst när orättvisor och missförhållanden kommer upp.

Om vi börjar med den lilla hunden här ovan. Jag har egentligen ingen aning om hundens hemförhållanden. Det som fick mig att fundera var det jag såg från fönstret i lägenheten där jag befann mig.
En mamma med en barnvagn och en hund. Mamman stod länge, mycket länge, och talade hela tiden i mobiltelefon.

Hunden bara stod där. Kunde inte göra annat. Kanske en kvart. Jag såg inte när de kom dit men jag såg att hunden stod där helt nonchalerad för att sedan dras in i trapphuset bakom. Ingen promenad.

Kanske hade de redan varit på långpromenad. Kanske tog mamman med hunden ut en stund när barnet skulle vyssas till sömns i vagnen så att den slapp vara inne ensam under tiden. Kanske har hunden ett toppenhem för jyckar. Inte vet jag – men jag funderade till. Kollade så att mamma i alla fall inte var dum på hunden. – Löjligt, tycker ni kanske, men sådan är jag.

 Annat jag funderar över är hur vissa tidningsnotiser blir till rykten och andra inte. I lokaltidningen läser jag om hur två flickor i tjugoårsåldern krossat rutor på bilar i centrala Arboga.
Tänk vad konstigt att inte de asylsökande vid gamla Nalles får skulden!? Och att inte sådana här skadegörelser får större utrymme i folks medvetanden. Fast det kanske är lite svårt att få till att mörka unga kvinnor med slöja skulle ha vandaliserat bilar i stan…

Krossar glas gör även unga män, det vet vi alldeles särskilt här i Arboga.   (Foto: Michael Sandsjö/Bbl/AT)
I gårdagens Bbl/AT läser jag att attacken mot flyktingförläggningen i Arboga inte var rasistiskt och därmed inte ett hatbrott. Kammaråklagare Marcus Nyman säger i tidningen att angriparnas motiv inte varit rasistiskt betingade. ??? Hur kan man säga så? Vilket var motivet då?

Tre killar får bara plötsligt för sig att krossa rutor? Tre killar gör sig omaket att ta sig en bit utanför stan för att få utlopp för sin lust att krossa glas? Hittar av en händelse ett hus med fönster som ser lockande ut och det råkar vara en flyktingförläggning för asylsökande?
Upptäcker dessutom människor i huset som de får lust att puckla på – utan anledning alls?
De tre killarna kände bara plötslig längtan efter att vandalisera och att sparka folk i huvudet, misshandla med tillhyggen? Inga baktankar alls!
Efter alla rykten och snack med rasistiska förtecken som förekommer i Arboga!! Kom igen!!

Jag känner inte det minsta rädsla för en grupp flyktingar på gamla Nalles. Däremot känns det inte alls tryggt och trevligt att ha Arbogakillar i stan som plötsligt går bärsärkagång utan anledning. Det är dessa personer människor borde vara aktsamma för!

Våga värna och våga vägra! Men vem vågar värna och vem vågar vägra bland flyktingarna i Arboga? Vem vågar och vill föra deras talan? Inte åklagaren i alla fall när det gäller fönsterkrossningen hos flyktingarna.

På tal om rasism kommer jag osökt in på två böcker jag läst nyligen varav den ena ser ut så här: ”Positiv antirasism – så förnyar vi en debatt som kört fast”.
En bra bok som visar bakgrund och nutid vad gäller rasism och framför allt hur vi kan bemöta den.
Något som genomsyrar boken är möten! Möten mellan människor! Något som jag själv har tagit upp i min blogg flera gånger, bland annat skrev jag så här den 25 oktober:

”Varför inte låta Arbogaborna få bättre kontakt med de asylsökande på ”gamla Nalles”? Det borde vara ett utbyte som alla skulle tjäna på.
Som bekant är det svårare att slå en kompis på käften – i alla fall för de flesta människor. Information och kunskap får det som verkar främmande och annorlunda mindre obekant och konstigt.”

Boken tar upp likheter mellan människor och vad som förenar oss. Att intressen och förmågor inte sitter i hudfärgen eller landet vi bor i. Att vi kan ha mer gemensamt med någon från en annan del av världen än med den ursvenska grannen. Läs gärna boken! Den finns bland annat på Bokus! Klicka HÄR för att komma dit!

Sen har jag äntligen läst ut den här kriminalromanen ”En omöjlig död”: Den var seg och den var bra. Den var så pass bra att jag orkade sega mig igenom den även om boken ibland fick agera sömnpiller.
Ian Rankin beskriver maktmissbruk och korruption i deckarform.

Våga värna och våga vägra! En som slåss mot väderkvarnar i det sammanhanget är den här killen: Val idag i USA – vem vinner?
Sensationellt om Barack Obama tar det igen. Hans reformer behövs men amerikanarna har inte särskilt stor lust att lägga många cent för att hjälpa andra. Vi får se.

Annat jag värnar om är miljön genom det jag handlar! Inköpen från i fredags.

Sen värnar jag också om er kära läsare – att ni ska slippa så dåliga foton. Jag kommer att följa DN:s fotoskola några söndagar framöver! 🙂 Då kanske ni får bättre bilder än den på nötväckan nederst som jag avslutar bloggen med idag.

Den 6 november har Gustav Adolf namnsdag och det är allmänflaggdag! Grattis de Gustav Adolfar som finns. Det är ju nämligen så att de som heter bara Gustav ha namnsdag 6 juni och Adolf har sin namnsdag den 23 juni.

Nötväckan – en välkommen gäst hos mig, också!

Min fina lilla hemstad Arboga är full av motsägelser. Manifestationer mot våld och främlingsfientlighet och ändå fortsätter de rasistiska inläggen och kommentarerna.

Nej, det är inte enkelt att ändra på beteenden och på människors uppfattning. ”Tills motsatsen är bevisad”, är ett uttryck som man kanske skulle kunna använda i det här sammanhanget. Bevisa motsatsen – vi är alla medmänniskor oavsett hudfärg och etnicitet.

Vårt kommunalråd vädrade sina åsikter om Migrationsverket när vi andra mest förfasade oss över hur människor kan bete sig som de gör mot skrämda flyktingar. Kanske inte helt rätt tidpunkt men det finns en poäng i kommunalrådets grinighet.
Hur många invånare i Arboga har en susning om Kallstensgården – egentligen? Vet dom ens var stället ligger? Det kallas ju i folkmun ”Nalles”.
Anonymt – precis som personerna som vistas där.

 Vi ser Kallstensgården på bild – som idag i tidningen Dagens Samhälle. ”Hatbrotten blir allt fler” – står det på första sidan och inne i tidningen skyltar Arboga åter i dåligt sammanhang. Bilden till höger visar hur det såg ut efter attacken förra veckan.

Visst kan man skylla på Migrationsverket men ”it takes two to tango”. Arboga kommun kan själva eftersöka information igen, igen och igen. Skyll inte ifrån er – utan fortsätt kräva information och samarbete tills ni är nöjda!

Arboga ska vara en plats för inspiration, sägs det, men lyssna då till allt som spirar!
Alltsedan de olika attackerna mot flyktingförläggningen har människor agerat själva i det tysta på ett positivt vis. Insamlingar har ordnats, några bakade bullar och åkte till förläggningen med, Arbogabor stannar till och pratar med flyktingar de möter o.s.v.

För flera år sedan när flyktingar strömmade in från det forna Jugoslavien blev många familjer faddrar till flyktingfamiljer, även här i Arboga.
Varför inte låta Arbogaborna få bättre kontakt med de asylsökande på ”gamla Nalles”? Det borde vara ett utbyte som alla skulle tjäna på.
Som bekant är det svårare att slå en kompis på käften – i alla fall för de flesta människor. Information och kunskap får det som verkar främmande och annorlunda mindre obekant och konstigt.

Kan Arboga göra skillnad? Ja, vi har en chans nu men det räcker inte med frivilliginsatser och enstaka Arbogabor som sticker ut. Det här måste genomsyra hela kommunen och stödjas aktivt av politikerna.
Låt Arboga visa den inspiration som de stoltserar med – och låt den leda till förändring så att vi i media istället får läsa positiva nyheter förknippade med staden!

Inga och Inga-Lill – två pinglor som ska firas idag på namnsdagen den 25 oktober. Grattis flickor!

Hela Järntorget var fullt av människor som hörsammat manifestationen i Arboga igår. Protesten mot det våld och de främlingsfientligheter som gror i staden.
(Foto: Anna Bonnevier)

Det gjorde mig varm inombords att se så många medmänniskor på plats – människor i alla åldrar, med olika hudfärg och etnicitet men med samma färg på hjärtat, som en av initiativtagarna citerade ett litet barn.

Initiativtagarna säger i lokalbladet idag att de är förvånade över de många ”kändisar” som valt att delta och också tala. Detta eftersom de varit måna om att manifestationen skulle vara opolitisk. Kommunalrådet, kyrkoherden, en riksdagsman och landshövdingen för Västmanland framträdde bland andra.

Jag nämnde i bloggen igår att jag tyckte det var en onödig kommentar att på kommunens hemsida poängtera att manifestationen vare sig var politisk eller religiös. Det kändes ovidkommande. Allt är politik och allt handlar om att leva och överleva. Alla är välkomna!
Visst var det fint igår – men, det är idag det börjar! 
Manifestationer i alla ära men det är vardagslivet det handlar om. Snacket människor emellan, känslan för det främmande och ovanliga, hur vi agerar som medmänniskor mot varandra.

Det senaste inlägget på min blogg säger så här: ”När de här överfallen skedde i Arboga då fanns det minsann inga 13 polispatruller på plats för att hitta förövarna men så fort det är invandrare inblandade då finns det hur mycket resurser som helst.”
Det är sådana uttalanden det handlar om.

Hur gör du när du hör sådant? Hänger du på eller ifrågasätter du?
Tänker du lite längre än bara fyrkantigt inom din egen lilla värld? Funderar du på hur du själv skulle känna ensam, långt borta i ett främmande land?
Hur du skulle må om du själv blev attackerad eller bara tänka tanken att inte våga gå ut för att bli överfallen?
Vad tycker du om våld och fientlighet egentligen? Är det OK eller vill du känna dig trygg och harmonisk? Vad gäller för dig?

Behandla alla så som du själv vill bli behandlad – en enkel regel.
Sen är det helt OK att inte älska alla, man behöver inte ens tycka om människorna man möter, men man ska visa respekt!

Gårdagen är förbi – det är nu det börjar!

På Facebook hittade jag den här teckningen. Lite kul. Säger en del om oss människor.

Grattis Marika och Marika som har namnsdag idag!

Många har upprörts över överfall och trakasserier i Arboga och droppen blev när flyktingförläggningen fick rutorna krossade och en asylsökande blev misshandlad i tisdags.

Många var också de som ville ”göra någonting”! Protestera, manifestera, säga ifrån en gång för alla.
”Många äro kallade men få är utvalda” för att tala lite bibelspråk så här i söndagens predikan. Med det menar jag att många vill ha ett ord med i laget men idéerna kanske inte alltid är så väl genomtänkta. Det kan bli ”fort men fel” och syftet med de olika aktionerna kan skilja sig åt.

För att få någon ordning på alltsammans trodde jag att en så viktig fråga som stadens säkerhet och renommé skulle förankras stadigt hos de folkvalda. De personer som vi genom allmänna val valt att styra över vår stad.
Ändå har jag känt en viss undanglidning från ansvaret.

På Arboga kommuns hemsida finns det visserligen en spalt om ”Manifestation mot våld och främlingsfientlighet” men det poängteras också ”Manifestationen är opolitisk och inte heller religiös.” Varför då?

Är det inte faktiskt just så att i den här frågan är alla de folkvalda i kommunen eniga, oavsett partitillhörighet! Och på Facebook kan jag läsa att kyrkoherden filar på ett kort anförande han tänker hålla vid manifestationen ikväll.

Upplevs det inte som politiskt korrekt att ta ställning? Fegar man ur? Känns inte ärendet tillräckligt viktigt? Eller vari ligger förklaringen?

Själv anser jag att det borde vara självklart att gemensamt agera mot våld i alla former! Det borde kännas hedersamt att förenas över gränserna i en sådan här viktig fråga. Att visa att mycket kan vi vara oense om, men i den här frågan är vi totalt eniga.
Visa övriga landet att Arboga faktiskt är en varm och inkännande liten stad som bara tillfälligtvis fått lite dåligt rykte.

Ja, jag finner det hela lite märkligt men det hindrar mig naturligtvis inte från att delta i manifestationen ikväll och jag hoppas vi blir många och att det går lugnt tillväga.
Och istället för att tjafsa om bristande engagemang och velighet som leder bort från själva ämnet, vill jag nu fokusera på det viktiga: Att ta tillbaka Arboga som en liten fin, trygg och positiv stad!

Skänk ett leende och det gör underverk.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Låt Arboga bli en ljus, varm och glad stad igen!
Lys upp stan ikväll!
Vi ses kl 19.00 utanför Heliga Trefaldighetskyrkan vid Järntorget!

Innan kvällen hinner du fira Ursula och Yrsa
som är dagens namnsdagsbarn. Grattis!