Feel in the Blogg

Hanne Kjöller, DN:s ledarskribent, har ett gott öga till de sjukskrivna. Länge har hon propagerat mot desamma och ondgjort sig över att sjuka människor får del av sjukförsäkringen. Varför har jag aldrig förstått. Möjligen beror det på att hon faktiskt vet för lite – eller också är det bara ett sätt att som journalist sticka ut, väcka uppmärksamhet och skapa debatt.

Nu skriver hon igen om sjuka och denna gång om unga sjukpensionärer. Jag kan hålla med henne till viss del. Det är oroväckande och beklämmande att antalet unga människor som sjukpensioneras har ökat till det tredubbla. Men sen tar vår samstämmighet slut, som vanligt.

Så här skriver Hanne Kjöller, citat: ”I SOU-rapporten ”Brist på brådska – en översyn av aktivitetsersättningen” visar utredningen hur aktivitetsersättningen kan låsa in unga människor som på grund av funktionsnedsättning behöver gå i skolan längre än andra. De får ersättningen från Försäkringskassan som ett slags studiestöd som dessutom ger mer pengar än de gängse utbetalningskorten från CSN. Det som säkert var väl tänkt blev fel.”
SOU står för Statens offentliga utredningar.

Först skriver Hanne Kjöller att aktivitetsersättning ”låser in” unga människor ”som på grund av funktionsnedsättning behöver gå i skolan längre än andra”. Sen beklagar Kjöller sig över att ersättningen blir ”som ett slags studiestöd som dessutom ger mer pengar än de gängse utbetalningskorten från CSN”. Vari ligger den logiken??

Alla som har det minsta hum om hur skolelever med neuropsykiatriska diagnoser behandlas i grundskolan vet att det oftast är en omöjlighet att fortsätta direkt på ett gymnasieprogram efter 9:an. Eftersom skolan diskriminerar dessa barn och ungdomar tar det mycket längre tid – om än någonsin – för dom att få en utbildning som kan leda  till jobb och försörjning.
Därmed borde aktivitetsersättning ”som ett slags studiestöd” vara helt klart berättigat. Att det råkar ge mer pengar än ”de gängse utbetalningskorten från CSN” är väl möjligen ett räknefel av staten men borde ses som plåster på såren för den usla undervisning de här eleverna fått med kränkningar och nedsättande behandling som ständig följeslagare inom skolan.

Det är en skandal att så många unga människor sjukpensioneras därför att skolan inte följer lagen och därmed hindrar intelligenta, kreativa människor att få den undervisning de har rätt till och därmed utesluter dom från arbete! Det Hanne Kjöller – kan jag hålla med om!

Nej, jag tänker hålla inne en dag till med vilka som får utmärkelsen ”Årets solglimt” resp ”Årets Istapp”. Det får bli imorgon istället och den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge – så vad är då en dags väntan? En baggis!

Idag får ni nöja er med lite vanligt vardagsprat. Efter ett rejält ryggskott är jag numera ganska återställd men väldigt rädd om ryggen. Det betyder att blötsnö får ligga – till förfång för grannar och andra. Snöslungan vägrar nämligen tugga i sig och spotta ut tösnö! Det fastnar bara som en rejäl förstoppning i snömaskinen. Skotta för hand går icke! Jag må vara tanklös emellanåt men det utsätter jag inte ryggen för!

Numera är jag helsåld på Facebook – FB eller fejan eller vad man nu vill kalla detta universala nätverk! På denna bok kan man ha kontakter med folk när och fjärran. Där fick jag t ex kontakt med Ahmad i Egypten, en ung man med ADHD som aldrig får någon hjälp. I sin förtvivlan skrek han ut sina problem på Facebook och nu har jag ordnat så att en känd svensk professor får till vettig hjälp i Egypten för denne kille – något som inte är alldeles enkelt. Många i vårt moderna och utvecklade Sverige har ingen aning om vad ADHD egentligen innebär och det finns massor av fördomar mot neuropsykiatriska egenskaper. Hur ska det då vara i ett land som Egypten… Tack Facebook för möjligheten att hjälpa!

Sen har jag sent omsider, mycket sent egentligen… upptäckt Youtube! Igår gick jag nästan in i trance inför Joe Cockers tolkning av ”With a little help from my friends” från 1968. Kolla videion genom att klicka HÄR! Inte den bästa ljudkvalitén kanske men ändå. Awsome!!

Tillbaka till verkligheten nu! Har fler vanliga vardagsärenden att göra idag efter julhögtiden. Känns rätt så bra. Snart är Nyårsafton här och strax kan vi skriva 2010.

Vi hörs igen! Var rädda om er! Jag är jätterädd.

Igår åkte dottern och jag till Västerås för ett besök. Vädret var som vanligt trist men vi var trots allt glada i hågen. MEN – precis när vi passerade Köping började en varningslampa lysa på panelen i bilen. En lampa med någon konstig text, typ ABS. Jag blev lite skärrad och snart lyset en lampa till! På den lampan såg man en sladdande bil och jag förstod att bilens antisladdsystem var ur funktion. Vad göra? Ingenting, tänkte jag. Vad gör det om jag inte har antisladd? Det här går bra!

När vi skulle svänga in Vallbyleden mot centrala Västerås började nästa lampa lysa! Och den var röd! Inte orange som de andra två. Och det var ett tecken som påminde om ett utropstecken inom parentes! DET var inte bra, det kände jag. En röd lampa är en varning!

In i parkeringshuset, ta med instruktionsboken och sen sitta i väntrummet och försöka fatta vad som var fel… Jag kom direkt fram till att problemet var allvarligt, väldigt allvarligt! Den röda varningslampan tydde på att bromsvätskan var under mininivå och det stod något om ”parkera bilen och ring efter en bärgare”.

HJÄLP! Detta var absolut inte bra. Så snart vi kunde uppsökte vi en OK-mack. Tyvärr visade det sig att macken vi valt var under ombyggnad och killen som försökte hjälpa till kunde inte ett jota om bilar… Men jag själv hade läst mig till hur jag skulle kolla bromsvätskenivån och den var inte alls för låg. Mystiskt!

Vad gör man då? Jo, man gör det icke-feministiska – ringer en man! Ja, jag ringde två män och ingen fanns på plats. Varför finns det aldrig en karl när man behöver en??
Så småningom fick jag i alla fall lite instruktioner av en av männen fast då hade jag redan begett mig hemåt igen. Inte kunde jag stå där och vänta! Dottern höll utkik efter farliga situationer så att jag skulle kunna motorbromsa ifall bromsarna inte tog… Inte så kul på en motorväg…

Mannen med instruktionerna undrade om jag visste ifall ABS-bromsarna fungerade. ”-Om du kör och sen tvärnitar, skrapar det då i bromsarna” undrade han. Ingen aning, sa jag. Men när jag nervöst närmade mig Arboga med panelen som ett flipperspel framför mig (fler varningslampor hade börjat lysa…) så tänkte jag: Här ska bromsas! Så jag ställde mig på bromsen OCH alla lampor slockande på panelen!!??!!??

Hå, det är inte lätt att vara bilägare och inte förstå sig på bilar…Jag skakar fortfarande på huvudet åt gårdagen och hoppas vid Gud att instrumentpanelen är lika svart och fin idag när jag ska ut och åka!

**********

Igår kväll sändes tredje och sista delen i serien ”Mamma till en mördare”. En mycket intressant och bra serie om verkligheten bakom rubrikerna. Denna gång berättade en mamma om sin pojke på 21 år som nu satt fängslad för mord. Kvinnan hade blivit mamma som tonåring, börjat med droger, barnen tagits om hand och hur hon sen, som drogfri, försökte reparera skadorna som skett.

Pojken hade alltid varit ”livlig” och ”hängt i lampkronorna” som liten. Stora problem i skolan. Ingen förstod. Som 13-åring kom pojken till ett behandlingshem där man konstaterade att han hade ADHD och Aspergers syndrom. Pojken trivdes inte och rymde. Mamma kom och hämta hem honom. Strul och bråk, fester och droger följde sen några år tills den där ödesdigra natten när pojken hade en morakniv i fickan och kom i bråk med en annan. Den natten blev pojken en mördare.

När jag såg programmet grät jag. Jag grät över mammors kämpande. Men mest grät jag över alla missförstådda barn och ungdomar med ADHD och Aspergers syndrom. Barn och ungdomar som ingen förstår, ingen vill förstå och ingen hjälp finns att få.

Verkligheten bakom rubrikerna. En kärleksfull, ömhetstörstande liten pojke som inte beter sig som andra. En lika kärleksfull och ömhetstörstande ung man – nu i fängelse för mord.

Allt kommer att återupprepas igen och igen och igen eftersom ingen ser de här barnen som personerna de verkligen är!

Se ”Mamma till en mördare” i TV4Play – genom att klicka HÄR!

LÄS MER OM ADHD OCH ASPERGERS SYNDROM  GENOM ATT KLICKA HÄR och kom till Riksförbundet Attention! Kunskap gör skillnad!

VECKANS VISDOMSORD:

Gå en mil i mina mockasiner innan du bedömer vem jag är

Barn är ingenting att satsa på! Så kan man tolka hur det svenska samhället behandlar sina yngsta medborgare! Och det är klart – barn har ju ingen rösträtt, genererar inga pengar utan är bara en stor, jobbig kostnad!

Slimmad personal inom skola och barnomsorg har länge talat sitt tydliga språk och nyheterna den senaste tiden ger bara ytterligare belägg för åsikten.

”Två-åring fick sparken från förskola” skriver Svenskan och  DN berättar om Jesper, 8 år, som slängts ut från sitt dagis p g a sin ADHD.

När ska politikerna satsa på barn och ungdomar!? När ska regeringen förstå att små barn blir vuxna snart – det är en rätt enkel matematik? Sverige är inget välfärdsland om välfärden bara gäller de som jobbar 100 %, är fullt friska och har pengar. Välfärd för mig är att ha råd och vilja att unna de som har det sämst att åtminstone få det lika bra som de övriga i samhället! Jag talar om barn, ungdomar, sjuka, handikappade och gamla.

Vem ska vi rösta på nästa år?? Finns det något vettigt parti eller ska vi starta en egen revolution?

Att skolan förstör för barn och ungdomar – det vet tyvärr väldigt många redan. Ytterligare belägg för det får man genom att läsa vad rektorn Sundsgymnasiet i det ”berömda” Vellinge – Gert Åkesson skriver i gratistidningen Spegeln som ges ut i Staffanstorp, citat:

””Ibland blir det någon mix av statlig, regional och självutnämnd myndighet. Exempel på det senare är föreningar och råd som bildas kring alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism … endast fantasin sätter gränser.” Citatet hämtat ut Sydsvenska Dagbladet.

Vellinge är ju sedan tidigare ”berömt” för vanvård av skolelever! Flera fall har uppdagats när normalbegåvade elever placerats på särskola. Se SVT:s hemsida om Uppdrag granskning i Vellinge genom att klicka HÄR!

En egen, högst personlig fundering: Gert Åkesson – är han möjligen släkt med Jimmie Åkesson Sverigedemokraternas ledare… 🙁 Skulle inte göra mig ett jota förvånad!! 🙁 Samma skrot och korn! 🙁

FORTSÄTT GRANSKA SKOLORNA!!

SLUTA TRAKASSERA ELEVER SOM REDAN FRÅN BÖRJAN HAR DET SVÅRT!

SKOLLAGEN SKA GÄLLA FÖR ALLA!!