Drug preguntas

Kåre Gullichen – min första riktiga kärlek…

ARBOGA, Känslor, Kärlek, Lokalt, Minnesord, Personliga foton, Personligt!, Privata foton, Sorg, Sverige & Världen Inga Kommentarer »
Det var en gång en kille som hette Kåre
Den killen blev min första riktiga kärlek.

Jag var 15 och han ett par år äldre. Han var snygg, tuff och blev kär i mig. Jag var blyg och rädd och visste inte riktigt hur jag skulle ställa mig till alltihop.

En tjejkompis sa: ”– Klart du ska vara ihop med honom – han har ju jättesnygg kropp!” 
Jag kan ju säga att dom orden gjorde mig varken säkrare eller mindre blyg!

Kåres mamma var jätteglad när vi blev tillsammans och pratade till och med om förlovning. Gissa om jag blev ännu mer blyg och osäker!
Vi gick hem till hans föräldrar som bodde på Kungsgården nere vid ån i Arboga. – Spring och köp bakelser, sa Kåres mamma. Kåre kom tillbaka tomhänt eftersom Centrum hade stängt. Det blev smörgåsrån med ost istället och jag tror det var första gången jag åt det.
 Vi bytte ringar, Kåre och jag. Inte riktiga ringar utan sådana där enkla i silver som man skulle ge varandra när man ”blev ihop”. Jag minns att Kåre hade så grova fingrar att han fick ha min ring på lillfingret.
Min bror retade mig lite för Kåre. Sa saker som ”Kåre med håre'”. Och talade om att namnet Kåre betydde ”den krushårige” – vilket han tyckte stämde bra in på Kåre. Så Mats kallade honom ”Krushåret” – fast på ett snällt sätt.
Och det krusiga håret gick igen i den låt som för evigt är förknippat med den sommaren för länge sen och med Kåre – Mungo Jerry! För krushårig var också han – Mungo Jerry. Och det här är låten med just Mungo Jerry som alltid får mig att tänka på Kåre:
”Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh…
In the summertime when the weather is high
You can stretch right up and touch the sky
When the weather’s fine
You got women, you got women on your mind
Have a drink, have a drive
Go out and see what you can find
If her daddy’s rich take her out for a meal
If her daddy’s poor just do what you feel
Speed along the lane
Do a turn or return the twenty-five
When the sun goes down
You can make it, make it good and really fine…”
Kåre hade körkort och bil. En sån här modell, tror jag:  Eller var det kanske en sån här… Den var i alla fall brun och en gång när Kåre skjutsade hem mig till Borgaregatan så kokade bilen och när Kåre skruvade upp locket till kylaren så sprutade vattnet rakt upp!
Kåre hette Gullichen i efternamn och det var viktigt med stavningen. Ett norskt namn för pappa Arvid kom från Norge.
Min pappa kallade Kåre för ”Gulaschbaronen” – på grund av efternamnet. Fast på ett snällt sätt.
Bilderna på Kåre och mig stämmer inte med den tidpunkt jag berättar om. Bilden från midsommar i Rättvik är tagen några år senare och som synes är jag mindre blyg och rädd nu…
Det blev aldrig Kåre och jag – på riktigt – och idag tar jag farväl av min första riktiga kärlek. Kåre är död och på hans begravning får jag ge honom en sista ros.
Jag tänker på honom. Kan se hans glada pliriga ögon framför mig. Kåre var så snäll och jag hade önskat att han fått leva längre och lyckligare. Jag tänker på hans mor och far som redan har gått före. Jag tänker på livet och på den där sommaren. Hur enkelt och oskyldigt allt var då. Och jag tänker på den här melodin.”Summertime and the livin is easy” – den tiden, den sommaren, så lätt och enkelt allt var.
Och hur livet kan ta olika vändningar.  ”One of these mornings you’re gonna rise up singing and you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
– but till that morning there ain’t noting can harm you with daddy and mammy standin’ by…”
Nej, den tiden för länge sen var enkel och lätt. Det var tryggt att leva med mamma och pappa ”standing by”. Sådant tänker jag på när jag idag går på Kåres begravning…
                          

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry
One of these mornings you’re gonna rise up singing
And you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
But till that morning, there ain’t nothin’ can harm you
With daddy and mammy standin’ by

                                             …”So hush, little baby, don’t you cry…”

 

 

Lite tullstuga och mycket ”uppdämt behov!”!!

ARBOGA, Köpingstullen 3 Tullstugan f d kiosken, Kultur, Lokalt, Magazin24, Mat och Dryck, Personliga foton, Reklam, Samhällsfrågor, Språk, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., TV, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Hallå där! Idag blir det blandad kompott! Roliga saker och saker mindre kul…

Vi börjar med det dåliga! Det där förvånande! Det där som får en att fundera på vart vi är på väg…

Det som fick mig att slutligen känna ett uppdämt behov av att ösa ur mig var det här: Upprepande reklam mitt i TV-program där Bianca Ingrosso vrålar av skräck om att ”det är en orm i hans arsle” och ring 112…Alltså ”det är en orm i hans arsle” skulle kunna uttryckas så här istället: ”Hunden har en mask i sin stjärt”.
Det är sånt här som unga (och äldre) matas med. 24-åriga tjejer med ett sätt att uttrycka sig som ger minsta språkpolis knottror! För att inte tala om budskapet!! Har man en hund borde man veta att det inte är ormar i baken på dom – utan mask som kräver avmaskning. Och det är inget man ringer 112 för…

Alltså – vad är det att titta på??? ”Wahlgrens värld”! Vad har dessa människor gjort som gör att vi skulle vilja veta allt om deras liv och leverne?? Vad tillför dom i kunskap och utveckling??

Bianca Ingrosso står som ”TV-personlighet” i Wikipedia!! Hennes mor är väl mest känd för att gallskrika något som marknadsfördes som ”fyrstrukna ciss” i låten ”Picadilly Cirkus” för hundra år sen… / Vilka bedrifter…

Och det finns fler”lärorika” och stimulerande program… Alltså ”Parneviks” – VAD ÄR DET???
Feta fru Parnevik skumpar storskrattande runt i sitt lyxhem och för det fick hon priset ”Årets TV-personlighet” i Kristallen 2015…
 Nej, jag har inget emot tjocka människor men det är lite patetiskt att bli uppmärksammad på detta vis. I Wikipedia står Mia Parnevik med titeln ”Jesper Parneviks fru”(!) och vad har hon gjort utöver att vara en lojal hustru och föda fyra barn? Inget fel med det heller men det är inte alla som får pris för den bedriften – och egen TV-show!
 Och dottern Peg är ju firad sångerska gubevars! Jo jo, tänk vad lite golfmiljoner kan göra!!

En sak till – gissa vilka som kammade hem flera priser i Kristallen 2018… Nej, gissa inte förresten…

Vilka fantastiska förebilder för oss i Sverige!! Förlåt men jag blir bara så här:

Sen är det ju självklart valfritt vad man sitter och glor på i TV och vilka idoler man skaffar sig. Sen kan jag bara hoppas att det finns folk som har andra intressen och som för över dessa till sina telningar.

Lite annat dåligt också är POSTEN i Sverige!  Det här brevet kom till min dotter i Stockholm: I mitt namn – till hennes adress! Jag har aldrig bott i Johanneshov!

Det fanns också en markering om att brevet var ”eftersänt” och att eftersändningen upphört för drygt 1,5 år sen… Det delades snällt ut ändå…  Fast JAG aldrig begärt någon eftersändning till en adress i Johanneshov jag aldrig bott på!
Tidningen var från Svenska Naturskyddsföreningen och skulle ha kommit till mig i Arboga i höstas.

Och NU har den genom dotterns försorg nått mig på min riktiga adress som jag bott på i hur många år som helst! Lovisa har noterat ”ÄNTLIGEN” på baksidan av kuvertet! 

(Mycket bra inlägg som cirkulerat på Facebook!!)

När jag ändå är i gnällartagen så kan jag tipsa om min krönika i Magazin24 i onsdags!  ”Mmm… Mat, Män, Matematik!” har den som rubrik! Gnället i den handlar om spelreklam!! Något jag tagit upp tidigare här i bloggen!
SÅ TRÖTT PÅ DENNA AGGRESSIVA MANIPULATION FÖR ATT FÅ STACKARS MÄNNISKOR ATT SPELA BORT ALLA SINA PENGAR!! Allra värst är väl att svenska staten(!) finansierar en del av detta genom Svenska Spel

LÄS min krönika HÄR på Magazin24! Ni får bläddra er fram i e-tidningen själva för krönikan ligger tydligen inte ute på sidan än….

Jag ligger rätt i tiden om spel i min krönika – det är fler som inte står ut! (Lotta Gröning)

I min krönika skriver jag också om mat, grön mat. Hur mycket billigare det är med grönt i grytan än kött! Och mer miljövänligt – för att inte tala om djurvänligt!
Hur gott som helst!   Ja, vinet också! Ekologiskt förstås! 🙂

Lite reklam gjorde jag också för Travarbo Gårdsbutik intill Medåker i Arboga – där jag köper viltkött om jag skulle bli sugen. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida!

 Snögubben som hälsade så glatt i början har nu sett sina bästa dagar. För nu har 10 minus bytts ut mot plusgrader, regn och takdropp. Då går det som det går för snögubben…

 Gick som det gick gjorde det för julgranen också! Efter att troget ha tjänat hushållet i nästan exakt 2 månader och ploppat ut gröna skott fick resan ta slut igår.
Den duktiga granen som Thomas Bolander åter igen försett oss med fick sälla sig till de andra, mer levande, träden ute.

För nu vill jag ha vår! Och så här ser syrenträdet ut just nu! Härligt!! Småfåglarna kvittrar lika glatt som jag över de härliga föraningarna om vår!

Lite tullstuga också var utlovat! I torsdags tog jag bilderna efter hemkomst från Västerås. I skymningen på hemväg såg jag ju att DET LYSTE!! Inte bara inomhus utan också utanför!!

Visst har det blivit fint! Den fina lilla tullstugan som förstördes till kiosk på 1950-talet men som nu får sin upprättelse!

Om duktiga Gustav Öberg som köpte tullstugan av mig kan ni läsa i reklamfoldern som kom med Magazin24 i onsdags! Det var Roland SjölinSvensk Fastighetsförmedling i Arboga som förmedlade kontakten mellan mig och Gustav Öberg!

Nu har jag kräkts klart! För den här gången… Men det var ju inte bara trista, obehagliga saker i bloggen idag eller hur!! Ses igen!!

 

 

 

 

Den gamla tullstugan – vad händer!?

ARBOGA, Köpingstullen 3 Tullstugan f d kiosken, Natur, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Östra Nygatan i Arboga nu på morgonen.
Borta är sen flera månader den fula gamla kiosken och istället framträder den lilla stugan som ska bli bostad  alltmer.

 Igår tog jag mig åter en titt på läget i den gamla tullstugan!

 Den f d tullstugan har nu fått staket och en välkomnande liten grind! Vi går väl in!

Därinne jobbade Thomas ”Ketchup” Andersson! Till vänster i bild syns en kamin som också fanns där när huset användes som tullstuga. Ketchup håller på att mura inför den spis som ska monteras in snart.

Han berättade att där i hörnet ska braskaminen stå – en ny kamin i gammalt snitt!

Jag hade turen att även träffa den nya fastighetsägarens far! Kent Öberg, pappa till Gustav, hade kommit för att inspektera sonens senaste fastighetsköp.   Ketchup berättade att det stora utrymmet till höger blir vedförråd. Luckan över ska bli barskåp, föreslogs det! 🙂

Vi tittade upp på övervåningen också. Kent konstaterade att tak och väggar har fordrats.

Än är det ett tag kvar innan allt är klappat och klart! Jag tackade för titten och lovade att återkomma snart! Då kommer jag också att delge er nyheterna här i bloggen.

För övrigt är det Tjugondagknut imorgon och jag kommer som vanligt fullständigt strunta i det – i alla fall vad gäller min fina julgran!


Den får stå kvar för den barrar inte ett dugg och nu börjar de gröna skotten komma!

Thomas Bolander har åter levererat en så fin gran till mig. Igår var det 4 veckor sen han och granen kom och jag klädde den – innan resan till England. Den är precis lika fin nu och vi ska väl sätta rekord igen, Thomas? Julen varar ju ända till påska! Eller ska vi satsa på midsommar den här gången!?

Man kan ju ha både lite jul och lite vår – på samma gång! Inget svårt alls!

Ta hand om er nu och försök att leva så här: Det gör jag!!

Bye bye for now från Östra Nygatan
och från mig!

Senaste nytt fick jag just från Gustav Öberg! Se så fint!

Och med lite fyr på kaminen! Tack Gustav! 🙂

 

 

 

 

Året – hur det började…

Aidensfield, ARBOGA, Äckligt!, Goathland, Magazin24, SEX, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Året både började och slutade så här.
D v s årets slut 2018 hade lika vackra solnedgångar i Goathland som året 2019 och dess början!

2019 började bra men fortsatte mindre bra… Om det dåliga ska jag komma till först och lämna det goda till sist!

För det dåliga började med att jag tyvärr måste bege mig hem från Good Old England. Jag måste ju hantera att bo på två ställen på bästa sätt så nu var det dags att bege sig hemåt.

Det är en lång resa från Goathland i England till lilla Arboga i Sverige. Det tar en hel dag men det brukar vara roligt och trevligt. En del av äventyret så att säga!

MEN – inte denna gång! Denna gång blev resan varken rolig eller trevlig…

Jag hade bokat fönsterplats på flighten som skulle ta mig till Oslo för byte till flight mot Stockholm och Arlanda.
Två personer satt redan på platserna intill min och detta att de inte tog ögonkontakt – det noterade jag. För det har jag lärt mig som lite av en varning. Stämmer ibland och inte ibland. Denna gång stämde det…

För under hela flygresan hånglade paret som var i 30-40-årsåldern obehindrat utan tanke på omgivningen! Särskilt start och landning verkade trigga igång deras lustar intensivt…
Trevande händer och kvinnan började knäppa upp sina jeans…

Man märkte direkt vad som skulle hända när kvinnan började andas tungt…
Här har mannen bundit hennes händer…

Vad gör man i en sådan situation som medpassagerare?? Trångt utrymme i ett flygplan och i det närmaste omöjligt att låtsas som om man ingenting ser, hör eller märker… Jag bestämde mig för: ”– Tar han fram sin ”pistol” då ryter jag ifrån!”

Min enkla hämnd blev att fotografera dom! För att också kunna bevisa det som folk kanske inte skulle komma att tro på när jag berättade!

Tilläggas kan också att under hela resan skrek ett litet barn konstant längre bak i planet ! Nej – inte skrek – vrålade! (OBS! Detta är inte det barnet!)

Efter nästan 2 timmars hånglande och skrikande var vi framme i Norge och jag hoppades, hoppades att varken sexparet eller den skrikande ungen skulle vidare till Stockholm. Det skulle dom inte och jag pustade ut.

Det där pustande ut – var bara tillfälligt, skulle det visa sig. Men vad mer kunde hända på planet till Stockholm??

Det började redan när vi skulle gå ombord. En pappa hade stora svårigheter att hålla koll på sina två små knattar som såg ut att vara i 4-årsåldern. Dom sprang fram och tillbaka och hade ingen lust att lyssna på pappa.

Väl inne i planet hörde jag barnens båda föräldrar prata om att de fått skilda placeringar i planet – och SÅ GÄRNA skulle vilja byta med någon. Gissa vem denna någon var… Jo, mycket riktigt – JAG! Det var mig de ville byta plats med.

Jag suckade lite med tanke på förra flygturen men gick med på det. Pappan lovade mig ett glas vin för besväret men jag avböjde.
Sagt och gjort – jag krängde mig upp från min plats och förflyttade mig till den andra platsen – mellan en man och en kvinna. Lyckligtvis inget hett kärlekspar MEN det skulle ändå bli en resa jag sent ska glömma…

Mannen intill petade i näsan! Inte en gång, inte två gånger utan HELA RESAN!! Jag trodde inte det var sant! Han jobbade på i näsan hela timmen från Gardermoen till Arlanda!

Och vad än värre var – han rullade snorbusarna mellan sina fingrar!! Och pillade sen ner dom i en plastmugg framför sig!!

Vad gör man som medpassagerare åt sånt?? Skulle jag ha spänt ögonen i honom och väst: – Är det inte tomt i näsan snart!!
Jag försökte istället blunda hela den resan…

Snart hemma ändå, tänkte jag och hoppades på en lugn tur från Stockholm till Arboga med tåget i 1:a klass. MEN – i Enköping rusade två flickor i nedre tonåren uppför trapporna i dubbeldäckaren och satte sig fnissande på sätena intill.

”- Aldrig att de har köpt 1:a-klassbiljetter”, tänkte jag och funderade själv på de extra slantar jag lagt ut för att få en platsbiljett i lugn och ro hem.

Mycket riktigt! När konduktören kom så fanns det ju inga biljetter…

Tjejerna ”hittade inte biljetterna”, ”hade glömt biljetterna”, ”mamma hade biljetterna”, ”mamma skulle betala”, ”nej de hade ingen legitimation med sig” o.s.v. Konduktören bad flickorna ringa sin mamma. Svaret blev: ”- Nej, hon förstår inte språket”.

Tiden gick och tjafset fortsatte intill. Alltmedan min frustration steg och ilskan pyrde i mig. Tankarna gick åter till min surt betalda biljett och sen till dessa lögnaktiga småtjejer som ville åka gratis!

Det hela slutade med att tre ur SJ:s personal såg till att flickorna fick kliva av i Västerås. Hela tiden skrek den kaxigaste av tjejerna åt konduktören: ”- Du är ingen god människa!!

Nu var jag LITE TRÖTT!!! Tacksamt nog klarade jag mig hem till sängen sen utan fler obehagliga överraskningar.

Jag skulle ha stannat i England, tänkte jag innan jag somnade.

England, ja!  För det nya året 2019 började ju faktiskt där! Med nyårsfest på Aidensfield Arms – d v s The Goathland Hotel!
Mrs Richardson hade lagat så god mat och till efterrätt fick jag äta det här för första gången:
Christmas pudding with custard – en sorts varm vaniljsås – jättegott!

När klockan slog tolv –
skålade vi alla i champagne för det det nya året!

Det som nog gjorde starkast intryck på mig var när vi alla sen tog varandra i hand och i ring tillsammans sjöng ”Auld lang syne”!

”Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to mind?
Should auld acquaintance be forgot,
And days o’ lang syne! 
For auld lang syne, my dear
For auld lang syne,
We’ll tak a cup o’ kindness yet
For auld lang syne!”

Och NEJ, historien här uppe är INTE påhittad! Jag skulle aldrig hitta på något så motbjudande för att fixa till en blogg!
Däremot vill jag skriva om den MED BILDER för att ni ska förstå att sådana här saker faktiskt händer! På samma dag! Och på samma resa!!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!

Imorgon kommer en ny krönika i Magazin24!

 

God Jul- och Gott Nytt År-blogg!

ARBOGA, Djur och Natur, Djurskydd, Glasblåsargården i Arboga, Högtider, Köpingstullen 3 Tullstugan f d kiosken, Livet, Lokalt, Personliga foton, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Här kommer årets sista blogg 2018!
Granen kom här om dagen och har pyntats! Tack Thomas och Leif! Bildbevis mot slutet!

Lite annat pynt i hemmet kommer här!
Som kattälskare är denna girlang ett måste!
Inköpt sen ett par år i en liten butik i Gamla Stan i Stockholm.

I samma lilla affär har jag hittat de här: Sådana fanns mycket förr. Är det någon som minns vad de kallades? ”Tomtar på rad” hittar jag bara när jag söker på nätet.
Men det behöver ju inte alltid vara bara tomtar:

 
JULKORTEN!!

Sen har vi julkorten, ja! Som ska köpas och skickas!

Utomlands – likväl som runt här i Sverige! Har man tur får man några julkort själv i brevlådan! Som det här! Från vän i England! Fint frimärke! 

”Stay well this Winter!”

  Julklapparna ska köpas också
– och slås in!

Det blir en hel del…
och alla ska ju ha sitt!

Kanske får man någon present själv också…

”Sugar Daddy på köpet”! Jo jo, det vore nåt det!!

För allas ögon ska ju tindra på julafton… Om det kan ni läsa i min krönika som kommer i  Magazin24 onsdagen den 19 december. Den har rubriken ”En julsaga eller två…”

Sen har vi ju det här: Bara några få steg kvar till nytt år, ett gott nytt år då förhoppningsvis.

Med tanke på nytt år och godhet så vill jag puffa för den här tidningen! ”Våra Rovdjur” och ännu mer för organisationen – Svenska Rovdjursföreningen!!

Det här finns att läsa i senaste numret av medlemstidningen: ”Nej – Sveriges vargstam har inte gynnsam bevarandestatus!”

”De små rovdjuren utsatta för massjakt”.

Och vad är det här!!
Vad är det för sorts människor som finner nöje i att döda rävar och sen hänga upp dem så här!?
HUR kan man göra sådant??

Fullständigt avskyvärt! Djur är djur men människor är bara odjur!!

Så djuren behöver dig! Gör något gott!
Gå med i Svenska Rovdjursföreningen! Klicka HÄR!

Beställ rovdjurskalendern för att stödja! Det har jag redan gjort!

Nytt år var det, ja. Som en skimrande vacker kula hägrar den där borta i januari! Snart här alltså! Men först ska jag ta det av den där burken som står i skåpet intill Big Ben! Vid årets slut ska jag gå igenom och minnas allt härligt som hände 2018! Det blir nog en hel del – bäst att ”keep calm”…

Ja, tänk vad det kan hända mycket på ett år. Och tänk då på hundra år och mer!!

Som den här bilden – mer än hundra år tillbaka i tiden. 

Och idag: Det våras för den lilla tullstugan intill Glasblåsargården! Se bara! Där kan man tala om hundratals år! Tullstugan byggdes i slutet av 1600-talet, förstördes när huset gjordes om till kiosk i mitten av 1900-talet men 2019 kommer det fina lilla huset att få sin revansch! FÖLJ MIG här på bloggen så ska ni få se!

En sak till – det här: Fundera på året som gick och tänk sen på vad du önskar av år 2019. Ge dig själv några löften inför det nya året! Det nya året är som ett rent vitt blad där du själv kan styra och skriva in vad som ska hända!
Och om du bara tänker önska en enda sak – tänk då på det här:

För till sist – det enda vi ångrar är chanserna vi inte tog, förhållandena vi var rädda för att ha och beslut vi väntade för länge på att ta.

Jag har tagit det till mig sedan länge och skrev det här nyss på Facebook:

”Så kloka ord. För vi kommer alltid att ångra det där vi aldrig sa och det där vi aldrig gjorde – fast vi så gärna ville! Våga leva fullt ut!

Och jag försöker så mycket jag bara kan!”

EN RIKTIGT GOD JUL NU TILL ER ALLA!!

Och när ni väl tar språnget över till 2019 – lova er själva att det ska bli det bästa året någonsin! FÖR DET ÄR NI VÄRDA!!

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!!

 

 

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.