Feel in the Blogg

Att åka till England är min grej! Äventyr likaså! Upplevelser – att få se nytt, känna nytt, leva nytt!
Nu var det dags igen! UK, England, North Yorkshire, Goathland t o r! 🙂

Starten går numera via Sätra utanför Arboga! För från Dinners och Ingo vid Sätra, några kilometer utanför stan, plockar Nettbuss upp passagerare mot Arlanda! Suveränt!!

Det tar sin lilla tid att ta sig till mitt andra hem – men den tiden, cirka 15 timmar allt som allt, är också ett äventyr!

Börjar alltid med detta på planet: En Bloody Mary – what else!!

Från Manchester tar jag tåget och byter i York mot nytt tåg till den lilla staden Malton. Detta resande med en Iphone som mobiltelefon – då är man glad över en Powerbank liksom adapter till det engelska elnätet!

 Framme i Malton missade jag Buss 840 – The Coastliner – mot Scarborough med Goathland som ett av stoppen!
Det gjorde inte ett dugg! En del av äventyret! Lite vila och sen en pint på närmaste pub!

Med 15-bussen mot Goathland! Självklart sitter jag högst upp i dubbeldäckaren! 
Här passerar vi Thornton-Le-Dale – en så fin liten stad: Småprat med de andra passagerarna och vips kliver man av här: Goathland och busstoppet vid The Village Shops.

Framme!

Hemma!

Första dagarna försöker jag vila om jag kan. 15 timmars resa med en massa äventyr gör en lite trött. Men ”Full English Breakfast” varje morgon får fart på en!!

Douglas och Margaret kom resande till Goathland bara för att få träffa mig! Här bjuder de på te och scones! Douglas hade lovat att visa mig runt i Goathland. Inte helt enkelt annars om man inte har bil där. Men det har Douglas och Margaret!

 Så det körde runt och visade mig alla fina gamla platser och berättade! En så otroligt vacker plats på jorden!

Visst ser det ut som om man är lite närmare himlen här…

Härifrån ser man både den lilla byn Goathland och havet – Nordsjön – längst bort! Minnesmärket med korset trodde Douglas var över en nedskjuten brittisk soldat under andra världskriget.

 Douglas visade mig huset där han är född.  Fönstret längst till höger på andra våningen – där såg Douglas dagens ljus. Hans aunt arbetades som midwife – barnmorska – och det var ju passande.

Lite förfallet och igenväxt men ack, så vackert! Tänk om man hade råd att köpa ett sådant hus!

Många fler bilder och många fler berättelser fick jag med mig och vi avslutade på Birch Hall Inn – en av Englands minsta pubar! Beck Hole heter byn och det var så varmt och skönt väder att vi satt ute! Margaret tog lemonad men Douglas och jag skålade i Beck Holes eget öl – en mörk bitter!

Cheers!!

Ett besök i St Mary’s Church hann jag med denna dag också i Goathland. Jag tände två ljus av tacksamhet för mina älskade föräldrar.

En av alla underbara dagar i Goathland lider mot sitt slut. Så ock denna blogg! Mer kommer i del 2! Bland annat om FESTEN! Wait and see!!

VILL DU HA MER INFORMATION OCH TIPS OM ATT BESÖKA GOATHLAND – SKICKA ETT MAIL: linde@telia.com

Hej Fredrik! Vad kul att höra!

Jag hade nyligen en 3-a ledig men den är uthyrd nu – så tyvärr inga lägenheter lediga just nu.

Men återkom gärna. Kollar du min blogg så lägger jag ut lediga lägenheter om/när det blir!

Hälsningar Susanne Linde

(Har problem med att svara på kommentarer – därav detta inlägg på bloggen…)

Lycka – hur definierar man det?
Det här läser jag på Google om ordet lycka:

”Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket våra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mått på framgångsrikhet då en framgångsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än de i fattiga.” (Wikipedia).

Är du lycklig? Jag är! Varje morgon vaknar jag och känner så här: JAG ÄLSKAR MITT LIV!

MEN – det har inte alltid varit så!   Det har funnits mycket mörka, sorgsna tider i mitt liv. Förutom skoltidens mobbing som påverkade hela resten av mitt fortsatta liv så kom andra sorger – så som det gör för alla.

I två omgångar gick jag in i väggen – brände ut mig – s k utmattningssyndrom. Efter den andra gången kom jag aldrig igen. Jag var mycket, mycket dålig och jag är idag glad att jag överlevde. Särskilt som nästa smäll kom strax… Mannen i mitt liv, min bästa vän, mitt livs kärlek – lämnade mig för en annan efter många års äktenskap.

Då fanns det många svarta stunder men tack vare mina älskade barn bestämde jag mig för att jag måste leva, överleva.

Min självkänsla var minst sagt i botten dessa år. Sjuk p.g.a. att ha jobbat för hårt, ensam – ingen man, inget jobb, inga pengar. Det var många nattsvarta dagar och ännu mörkare nätter.

Men som den person jag är försökte jag – igen och igen och igen. Efter många besök hos psykologer (alla var inte bra…) kom jag till Sonia på Psykologpartners i Västerås. Hon sa bestämt att jag måste ta mig ut! – Börja jobba ideellt!!

Och det gjorde jag! Det blev på Röda Korset i Västerås. Där började min självkänsla växa igen. Jag kände mig uppskattad. Människor tyckte om mig, tyckte att jag jobbade bra – det lilla jag nu orkade.

Genom att jag började skymta en ljusning tog jag också steget mot att resa till en plats jag drömt om – Aidensfield! Goathland och det lilla hotellet där – inspelningsplats för TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield”. Jag åkte dit ensam! Flög till Edinburgh i Skottland och tåg vidare ner mot Whitby och sen buss till Goathland.
Att klara av det ensam kändes lätt! Jag hade vuxit.

Jag växte mer. Efter några år kom en ny man in i mitt liv. Det var för mig fullständigt oväntat och absolut ingenting jag hade planerat.  En dag ville han hjälpa mig att fixa min bil och sen blev ingenting mera sig likt. Jag som bestämt mig för en grå tillvaro fram till döden – utan män i mitt liv. Ett grått liv utan något särskilt uppseendeväckande som hände – fick plötsligt se mitt liv totalt förändrat!  Jag blev kär!
Jag kände mig attraktiv! Glad! Underbar! Jag gick ner 17 kg i vikt, blev som ung på nytt. Jag LEVDE igen!

Och livet går vidare. Precis som jag bestämde mig för när min man lämnade mig för tio år sedan så kommer det aldrig mer någon man in i mitt liv.
Inte på samma sätt. Aldrig riktigt nära. Jag klarar mig själv. Jag VILL leva ensam. Jag är självständig och stark numera. Jag vill ha manliga vänner och vill har närhet från dem – men de kommer aldrig att få bo under samma tak som jag! Aldrig riktigt nära – mina villkor!

Och en sak som jag bestämde mig för när jag kommit över att min man lämnade mig – har jag definitivt hållit fast vid: ALDRIG MER GRÅTA ÖVER EN MAN!

Varför gråta mera? Nej, nu är det dags att leva! Äntligen! Göra allt det där som JAG SJÄLV vill göra!  Utan att kompromissa. Utan att fråga om lov. Utan att vara överens med någon annan. JAG ENSAM! UNDERBART!

När man är liten bestämmer mamma och pappa, när man är tonåring likaså (de försökte i alla fall…) och när man sedan träffar en partner så ska man vara överens om vardagen och allt däremellan. Kommer sen barn så vill man göra allt för barnen. VAR KOMMER MAN SJÄLV IN NÅGONSTANS? Jo, NU!!  NU är det min tur!

Alla som läste min första krönika i Magazin24 vet vad jag pratar om: Att leva livet medan tid är!
Nu när man är ensam, ingen man, barnen är vuxna, man är pigg och glad – det är NU det är dags att leva! Göra det JAG vill! Och det gör jag!

 Därför åkte jag till Goathland igen och jobbade! Fick massor av nya erfarenheter och nya vänner! En del av vännerna är underbara män också… 🙂
Därför gör jag precis vad jag vill utan att fråga någon annan. Utan att sätta någon annan före mig själv och mina önskemål.

Därför fixade jag ett nytt företag! Here I come!!
Därför går jag upp när jag vill, sover när jag vill, äter vad jag vill och dricker vad jag vill. Därför planerar jag min framtid utifrån vad just JAG vill göra!

Nu är det BARA JAG!

Det tog några år att komma hit. Det tog många svarta dagar och nätter, många tårar och mycken förtvivlan. Men nu är jag här – LEVER LIVET! Jag vill tacka och alla fina vänner jag fått där!
Jag vill tacka Lars som såg MIG och väckte upp mig från det döda!  Jag hoppas innerligt att du också får ett bra liv Lars! Det är du verkligen värd!

Jag vill självklart också tacka The Goathland Hotel i North Yorkshire! Tack Hannah, Sophie och Mr and Mrs Richardson för förtroendet! Med Hannah och hennes familj började resan mot England.

Denna blogg skrivs inte för att ”show off” som man säger på engelska! Bloggen skrivs alltså inte för att skryta eller att framhäva mig själv! Inte heller för att briljera med det faktum att jag anser att jag har ett underbart liv.
Jag skulle aldrig göra så. Jag vill aldrig göra andra människor ledsna – tvärtom! Jag vill få människor att se vilka möjligheter som finns – när det ser ut att vara som mörkast. Det är det som den här bloggen vill göra! Råd till ensamma kvinnor och uppmuntran till män!

Bli din egen lyckas smed!!

Är du 40+ med utflugna barn eller kanske inte har några? Är du ensam – blivit lämnad, lämnat själv eller aldrig hittat någon? LEV LIVET! Smid din egen lycka!

Jag tror att det finns en hel del singelkvinnor som tänker så här redan och ännu fler som bör börja med det! Tyvärr tror jag att rätt många män aldrig kommer på tanken. De män jag känner som blivit singel har snabbt kastat sig in i något nytt igen – eller säker febrilt efter en ”ersättare”. Är det en morsa dom söker?? Sluta med det och lev livet! 🙂 Du kan få ut så mycket mera och det finns många tjejer där ute som tänker likadant!

Följ dina drömmar, tro på dig själv och ge inte upp! För det största äventyret du kan vara med om är att leva dina drömmars liv!

SÅ FÖLJ DINA DRÖMMAR!! Och om någon betraktar dig som korkad, försöker övertala dig att du ingenting kan, ”det går aldrig!” och vill krossa dina drömmar:

Puss & kram/Susanne

 Lite, lite nyheter och lite, lite news kommer här från mig som just nu jobbar i England.

Bilden ovan är från War Weekend – en speciell helg till minne av de som stred och kämpade under andra världskriget.

Om det kommer mer så småningom.

Det var the news! Nu nyheter:

Tack vare min granne Ulf Eriksson kan jag här visa bild på hur tullstugan växer fram – från ful f d kiosk till en unik bostad.

Mer kommer, jag lovar!

Kram från North Yorkshire och mig i England!

Den 17 juni 2018 skrev jag del 1 och nu är det dags för del 2! För nu börjar det hända saker!

Dokumentet här ovan är från 1893 då man gjorde en ombyggnation av den gamla tullstugan med anor från 1600-talets slut.

Så småningom såg huset ut så här:

En del av hur Stora Nygatan i Arboga såg ut för över hundra år sedan:

Järnvägshotellet till vänster och tullstugan intill Glasblåsargården på höger sida.

1951 förvandlades det lilla tullhuset till kiosk och sen dess har utseendet på huset sett ut så här: Faktiskt en väldigt ful byggnad – och ett gammalt förstört kulturarv! Förstört för tid och evighet – tills det en dag jämnas med marken…

INTE DÅ!! För jag sålde huset till Gustav och Angelica Öberg som nu förverkligar min dröm – en dröm som också kom att bli deras!
Den dröm jag haft sen pappa köpte huset 1986 – att återställa det till sitt forna ursprung.

Nu har Gustav fått bygglov och självklart satte han igång direkt!

Mäta –
och få till det!

Fundera lite… Diskutera lite…

Åsså på’t igen!

Vänner som kan hjälpa till är bra att ha. Thomas Andersson, mera känd för Arbogaborna som ”Ketchup” är en skicklig yrkesman.

Här följer lite murarjobb! 

Inuti ser det förstås fortfarande ut så här: När den nya väggen är murad och de nya fönstren på plats kan interiören börja göras i ordning.

Fönstren ja, det blir tre till antalet mot Östra Nygatan. Istället för dörren på ritningen från 1893 blir det ett fönster på mitten av huset. 
Den nya ingången kommer att bli från baksidan.

Fortsättning följer!

Och där står jag mitt emot och fotograferar! 🙂
Är jag glad då, tro?? Överlycklig!!

Det kommer mera så småningom! Jag lovar!