Igår var ju rena kungasnurren så då blev bloggen inte riktigt som den var tänkt. Jag tyckte förlovningen var en fantastisk nyhet – medan DN meddelar idag att ”skvallerpressen gäspar” för att nyheten inte är någon kioskvältare. SÅ SKÖNT FÖR VICTORIA OCH DANIEL – tänker jag direkt! Kanske slipper dom lite av paparazzin nu!
Igår var jag till mor och far med semlor – vad annars! 😉 Så promenaden gick längs min barndoms gator och kameran hade jag förstås med!
Blek sol över Borgaregatan – och denna gata kändes precis lika lång som när man var i tonåren och på väg hem en lördagsnatt. Evighetslång, kändes den då, och man bara hoppades att någon snäll kille skulle stanna och erbjuda skjuts.
Det hände då och då. Jag minns en gång då en bil stannade till och en röst sa: -Vill du ha skjuts hem? Jag tackade ja och hoppade in. Jag satt tyst och stilla hela vägen, tittade aldrig på killen som körde. Först när jag steg ur bilen vände jag mig om och upptäckte: Det var en helt annan kille än jag trott som körde!!
Det var lite läskigt!! Men både han jag trodde det var – och killen som verkligen satt bakom ratten – var rara, snälla killar. Men det kunde ju ha varit annorlunda… TÄNK PÅ DET TJEJER!
Denna vinter har vi verkligen mycket snö – precis som ”förr i världen”! Så här såg det ut i hörnet Borgaregatan/Belitzgatan igår: 
Och framför mamma och pappas hus kom barndomsminnena farande!
Precis sådana jättesnöhögar var det när jag var liten! Uffe Hedkvist som var grannpojke byggde kojor inne i snöhögarna. Så stora kojor att vi kunde krypa in flera barn och Uffe hade stearinljus tända därinne.
Inte tänkte någon på att det kunde vara farligt om snömassorna rasade igen på oss barn…
Mor och far blev glada över semlor! Vi åt dom förstås med socker, kanel och varm mjölk! Jag hade köpte ett bar extra åt dom till eftermiddagen också. Är det fettisdagen så är det! 😀
På hemvägen kunde jag konstatera att skidåkning förekommer kring Åpromenaden!

Vyn över Arbogaån var sig lik – snöig med ett uns av solsken.

Idag på förmiddagen kom Magnus och hälsade på! Det var jätteroligt och han undrade om jag fotograferat istapparna utanför vår port! Det har jag – om än det är svårt att få med dom bra på bild. Men jag tillägnar Magnus nedanstående bilder av häftiga istappar! Var så god Magnus och övriga läsare!
Istappar i min hand. Och hela jättestora istappen här nedan!
Underifrån ser det ut så här: 
Avslutar med en bild på Felix bakom istappsregnet.

SEMELDAGS! Det är fettisdagen idag!
Han fick dock nöja sig med att nosa på påsen.

Känner man till egenskaperna ADHD och Aspergers syndrom och har läst Stieg Larssons böcker så vet man att Lisbeth Salander förmodligen har bådadera och kanske ännu fler s k bokstavskombinationer.
(Foton SF-film)

Har man oro i själen är det skönt med en promenad. Oavsett väder och vind, oavsett tid på dygnet. Strax efter 7 imorse inledde jag mitt strövtåg genom Arboga. Det var redan ganska ljust, gryning – jag hade helst velat komma iväg ännu tidigare.
Väldigt lite folk men ganska mycket snö.
Stora snöhögar på Nygatans gågata…
…och en jättehög mitt på Nytorget. Det är knappt man ser varuhusen bakom. Kanske lika bra det. F d Hemköp gapar ju lika tomt som alltid. Nyligen gladde sig kommunalrådet i lokaltidningen över att den nya ägaren är ”lokal”. Själv är jag inte helt säker på att lokala förmågor fixar det jättarna inte klarar. Hemköp la ju ner och ICA är inte intresserade.
Hoppas att inget blev stulet hos Inga-Britt Ryd. Jag hoppas att Arbogaborna förstår att uppskatta nämnda Inga-Britt och hennes känsla för mode. Hon har inte de billigaste kläderna men vill du ha något extra, kanske lite exklusivt – bör du göra ett besök i hennes affär. Hon har mycket bra smak och kan tala om direkt för dig vad som passar din stil och dina färger. Jag vet att hon har många, trogna kunder som reser långaväga ifrån för att hitta det där rätta.
På Stora Torget ligger bl.a. affären ”Små goda ting”. Att titta i de härliga skyltfönstren får det att bubbla i en av inspiration! Så många vackra och härliga saker.
Många frusna blommor, nallar och prydnadssaker.
Åter kändes det som ett tecken, en symbol. Jag fick känslan av att grenen stoppade mig. ”-Gå inte! Glöm oss inte!” Och de mindre små grenarna såg jag som utsträckta små armar som ville hålla kvar.
Via
Dotterns korg med bullar!
Extra läckra kanelbullar i extra läckra bullformar! Ska frysas in till dotterns födelsedag i mars!
Senaste kommentarer