Har man oro i själen är det skönt med en promenad. Oavsett väder och vind, oavsett tid på dygnet. Strax efter 7 imorse inledde jag mitt strövtåg genom Arboga. Det var redan ganska ljust, gryning – jag hade helst velat komma iväg ännu tidigare.
Arboga var folktomt. Kanske några firar sportlov medan andra dröjer kvar en stund i sängen innan avfärd till jobbet. 
Väldigt lite folk men ganska mycket snö.
Kommunfolket häver upp snömassorna där det finns plats, verkar det.
Stora snöhögar på Nygatans gågata…
…och en jättehög mitt på Nytorget. Det är knappt man ser varuhusen bakom. Kanske lika bra det. F d Hemköp gapar ju lika tomt som alltid. Nyligen gladde sig kommunalrådet i lokaltidningen över att den nya ägaren är ”lokal”. Själv är jag inte helt säker på att lokala förmågor fixar det jättarna inte klarar. Hemköp la ju ner och ICA är inte intresserade.
Jag vek av mot Järntorgsgatan och fortsatte in på Smedjegatan. Där upptäckte jag att någon haft ”kul” i helgen och krossat dörren på Ryds Damekipering… 🙁 
Hoppas att inget blev stulet hos Inga-Britt Ryd. Jag hoppas att Arbogaborna förstår att uppskatta nämnda Inga-Britt och hennes känsla för mode. Hon har inte de billigaste kläderna men vill du ha något extra, kanske lite exklusivt – bör du göra ett besök i hennes affär. Hon har mycket bra smak och kan tala om direkt för dig vad som passar din stil och dina färger. Jag vet att hon har många, trogna kunder som reser långaväga ifrån för att hitta det där rätta.
På Stora Torget ligger bl.a. affären ”Små goda ting”. Att titta i de härliga skyltfönstren får det att bubbla i en av inspiration! Så många vackra och härliga saker.
Vidare på Smedjegatan, förbi Sturegruppens lokaler. Mitt emot Engelbrektsskolan tog jag denna bild på hus utefter Västerlånggatan:
Tog en sväng förbi ”småttingarna”. Det är så rofyllt att vandra på kyrkogården. Jag har aldrig förstått det skrämmande med kyrkogårdar. Tvärtom är dessa platser ofta stilla och rofyllda.
Ljusen brinner alltid hos Max och Saga. 
Många frusna blommor, nallar och prydnadssaker.
En gråtande ros fångade jag på bild. Dess tår har frusit till is…
När jag gick därifrån låg en gren på gångstigen: 
Åter kändes det som ett tecken, en symbol. Jag fick känslan av att grenen stoppade mig. ”-Gå inte! Glöm oss inte!” Och de mindre små grenarna såg jag som utsträckta små armar som ville hålla kvar.
Jag log för mig själv, viskade till barnen: ”-Ni kommer aldrig någonsin att glömmas. Aldrig någonsin”. Så tog jag grenen försiktigt och la den i den mjuka snön intill stigen.
Från Västerleden tog jag denna bild: 
Eftersom mjölken var slut hemma och jag var för tidigt ute för ett besök på Konsum, promerade jag till Bensingatan. På OK/Q8 fick jag både mjölk och en trevlig pratstund med Monica i kassan. Hon berättade om mer skadegörelse i Arboga i helgen. Inbrott i källaren i hyreshusen längst ner på Borgaregatan. Trist att folk måste förstöra och inte kan förstå vad som är mitt och ditt.
Hemma igen satte jag igång bullbaket! Det var till det jag skulle ha mjölken! Medan degen jäste passade jag på att boka biljetter! Det går ju så snabbt och smidigt numera via ”ticketFast”!
Via ticnet och min skrivare hade jag snart biljetterna fixade till P!nk på Hovet den 10 november! Är det fler som tänker kolla in P!nk och lyssna på ”So what” m fl låtar – gå in på ticnet snarast! Biljetterna släpptes idag! HÄR kommer du direkt till biljettbokningen för P!nk.
Bullbaket är klart! Se resultatet!
Dotterns korg med bullar!
Och mina! 
Extra läckra kanelbullar i extra läckra bullformar! Ska frysas in till dotterns födelsedag i mars!
Visst är pappersformarna vackra! Rosa och svarta med blommor! Fick dom i julklapp av äldste sonens ex-flickvän Johanna!
Slutligen VECKANS VISDOMSORD!
PÅ TIDENS VINGAR FLYGER SORGEN BORT.(La Fontaine)
Senaste kommentarer