Feel in the Blogg

Igår kväll men även imorse tände jag ljus för Eva Spångberg. Eva Spångberg avled igår i sitt hem i Småland, 88 år gammal.

1999 besökte jag och min mamma Eva Spångberg i Hjälmseryd i Småland.  Mamma är kyrkligt intresserad och den sommaren valde jag att bjuda med henne på en liten utflykt till trakterna runt Vrigstad och Stockaryd.Vi bodde över natten i ett litet torp i Allgunnaryd.

Eva Spångberg var en starkt troende kvinna som ändå inte prackade på någon sin kristna tro. Att höra henne berätta och att se verksamheten hon byggt upp var en upplevelse. Eva Spångberg var en märklig kvinna med en stark utstrålning. På gården Björkelund höll hon föreläsningar, man kunde ta en kaffepaus men också vandra runt på gården, titta på djuren och handla lite.

Eva Spångberg älskade åsnor. Just därför köpte jag en liten träsnidad åsna som Eva själv snidat. Du ser den högst upp på bloggen tillsammans med ljusstaken som hon också tillverkat.

Eva Spångberg var träkonstnär eller ”förkunnare i trä” som hon själv kallade det.  Hon var bl.a. en mycket anlitad utsmyckare av monumentalarbeten i kyrkor och som konstruktör av julkrubbor. Läs mer på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Eva Spångberg höll även radio- och TV-gudstjänster och några av hennes betraktelser finns i boken ”Livsnära” som är slutsåld på många ställen men som jag hittade på Bok.nu! Fotografierna i boken är tagna av Reine Jonsson.

Via hemsidan Upplevelseriket läser jag om verksamheten som Eva Spångberg bedrev. Om och hur den kommer att leva vidare efter hennes död vet jag inte.

Tidningen Dagen har en liten artikel om Eva Spångbergs dödsfall – klicka HÄR för att komma dit.

Jag är glad att mamma och jag fick uppleva Eva Spångberg och Småland tillsammans. Eva Spångberg lämnade detta jordeliv en mycket vacker höstdag.

Frid över hennes minne.

I dagarna har tidningarna skrivit mängder om ”Thomas och Jennie” som anklagades för sexbrott och därmed blev fråntagna sina döttrar. Jag har ingen aning om hur det går till hemma hos den familjen och vad som utlöste att mammans egen syster anmälde henne och hennes man. Det jag vet är att jag själv har hört liknande saker förut. Lyssnat på resonemang och själv funderat – hur står det till hemma hos den där mannen egentligen? För i de fall jag anat pedofilins fula nylle svepa förbi i mitt inre – har det varit fråga om män.

 Jag kan nämna två av dessa män. Den ena var en högt uppsatt chef som jag och kollegorna träffade under en konferens. Det förekom både fördrinkar, vin till maten och häng i baren efteråt och det var sent på kvällen som chefen berättade hur kul han och småflickorna hade det. De sprang ofta nakna hemma, avslöjade han och ibland hamnade dom i sängen. Chefen sa, nästan lite förundrad, hur märkligt det var när den stora flickan sög på pappas snopp. (!)
Min närmaste kollega, också en man, och jag tittade på varandra men samtalet gick snabbt vidare till hushållsarbete, trädgård och sport. Snart var det hela glömt – den kvällen. Men dagen därpå pratade vi med varandra – min kollega och jag. ”- Vad hade han sagt!? – Kunde det vara sant!? – Vad skulle vi göra!?”
  Vi gjorde ingenting – för vi visste inte vad vi skulle göra. Sätta dit chefen för något han sagt i fyllan och villan? Kunde vi räknas som tillförlitliga när kvällen innehållit både en och flera starka drinkar? Skulle det vara trovärdigt – och framför allt: ”- Var det sant!?”
Händelsen är idag över 20 år gammal men jag har många gånger funderat på hur det stod till i det hemmet – och hur döttrarna mår idag – om det nu var sant…

En annan lika gammal händelse inträffade mitt i blöjåldern då vi och gemensamma vänner hade små barn. En flyktig bekant berättade hur obehagligt han tyckte det var att byta blöja på sin lilla dotter, några månader gammal. Han fick konstiga tankar när hon låg där naken på skötbordet, sa han…

Jag har inte följt ”Thomas och Jennie” men jag håller med barnpsykologen i Aftonbladet 3 november som säger: ”Det gäller att föräldrar vet var gränserna går.”
Vet alla det? Vem vänder man sig till om man får förbjudna tankar? Hur stävjar man sådana lustar och dämpar testosteronet? Vilken man – eller kvinna – törs fråga om sådant?

Hur vet Polisen och Sociala myndigheter att anklagelser om sexbrott är sanna? Det kan låta som om jag bor i High Chaparral men i vår lilla småstad har jag hört de mest fantastiska historier om sexbrott mot barn. De som jag nämnt här ovan men också historier som är helt osannolika. Osannolika och osanna.

Det handlar om stalking. Människor som av olika anledningar förföljer andra. I det fall jag talar om ”utredde” personen just sexbrott mot barn – trafficking. Det hemska var att ingenting i berättelserna var sant. Oskyldiga människor omtalades som kriminella i ett av de grövsta brotten i mitt tycke.
Denna gång agerade jag – men till vilken nytta? Polisen insåg allvaret men åklagaren la ner fallet. Det var inte tillräckligt stort… Så jag vet inte om denna stalking förekommer än idag. Kanske är det du som står anklagad! Eller jag!? Varken du eller jag lär få veta – för sådana saker talar man tyst om – eller!?

Aftonbladet hänvisar till Sveriges Psykologförbund vid frågor kring hur vi umgås rätt med våra barn.  Klicka HÄR för att komma till Psykologförbundet.
Vad gäller stalking – vänd dig till Polisen! Klicka HÄR!

Tiden – ja, den kan diskuteras. Ibland segar den sig fram och ibland går dagarna alldeles för fort, speciellt om det handlar om lördagar och söndagar…

Men i själva verket är det ju faktiskt så att tiden flyger iväg! I ett större sammanhang, jordens tillkomst, universums utveckling, Lucy
och hennes kompisar – då är vår egen livstid en droppe i havet!

Är man liten vill man bara bli äldre – men någonstans efter 20 vänder det. Idag är kampen om ungdom sjukligt stor – från rynkkrämer till kirurgingrepp.

 För ett litet barn känns 10 år som en mycket lång tid. Men vi vuxna borde tänka till lite ibland på tidsbegreppet och ta då t ex 10 år!
Sätt dig ner och fundera över år 2021! Hur gammal är du då? Vad gör du i november 2021? Jobbar du, har du klättrat i karriären, fått fler barn, gått i pension, lever du ens? Och dina vänner, syskon, föräldrar, bästa grannen? Vad gör dom? Hur ser livet ut hösten -21?

  Via det fantastiska Internet vet jag snabbt att 7 november 2021 är en söndag och Alla helgons dag. Hur mår jag då? Är jag glad eller ledsen? Har jag barnbarn? Finns mina älskade föräldrar kvar i livet? Fick jag något nytt jobb? Har jag några pensionspengar att leva på? Blev resan till Krakow av någon gång – eller blir det en pensionärsresa med buss på äldre dar?
Klicka HÄR för att komma till år 2021!

Man blir lätt lite smått chockad när man börjar tänka i banorna – tio år. Självfallet ska man inte gå och oroa sig – det är inte det jag menar med dagens blogg – men tänka till lite, inte ta varje dag för given. Njuta stunden och känna tacksamhet över att få vakna varje morgon till en ny dag för det är absolut inte självklart.
Det enda vi kan vara verkligt säkra på här i livet är att vi en gång ska dö. Hemskt – eller rätt tryggt? En enda sak som vi faktiskt kan vara förvissade om. Vi har en utmätt tid, vi vet inte hur kort eller lång, ta då den tillvara!

Man kan ta tillvara på många olika vis. Äldste sonen befinner sig tillfälligt hemma hos mig och det känns som en värdefull gåva jag fått! Den tar jag tillvara utan att för den skull bli värsta sortens hönsmamma till en vuxen karl. Men lite extra god mat, tvätta hans tvätt, bädda sängen skönt och ge en varm kram varje dag.

Eller som igår – nybakat bröd till frukost! 🙂 Lätt som en plätt! Frukostbullarna jäser och sen in i ugnen!

Doften är underbar när brödet tas ut färdigt! För att inte tala om hur gott det smakar!

Som jag utlovade igår på Facebook kommer här receptet!

1 pkt jäst, 50 gr smör, 5 dl vatten eller mjölk, 1-2 tsk salt och 13 dl mjöl. Hur enkelt som helst.
Smula ner jästen i en bunke. Smält smöret och häll på vätskan. Värm till 37 gr. Blanda ut jästen med lite degspad och häll sen på resten. Blanda ner 12 dl mjöl i omgångar, spara 1 dl till utbakningen. Låt jäsa 30-40 minuter. Baka ut till frukostbullar och ställ på smörad plåt.  Det blir 20 – 30 beroende på storlek. Jäs igen cirka 30 minuter och grädda sen i mitten av ugnen, ungefär 10 minuter i 250 gr. Ät sen och njut!
Jag varierar degvätskan och den här gången hade jag i lite lingonsaft och sylt. Mjölet kan också varieras och igår blandade jag ekologiskt vetemjöl, rågsikt och dinkelmjöl.

Ta tillvara din stund på jorden.
Tiden går mycket, mycket fortare än du tror.
Tänk på det innan allt är för sent.
Ta tillvara.

Det ljusnar! Så kan man nog uttrycka det. Det finns faktiskt folk som sliter och forskar för fullt för att hitta alternativa energikällor – fast man nästan inte märker det.

Idag skriver DN om hur man busenkelt fixar elektricitet genom   SPENAT och TANDKRÄM!!

Du kan fixa till din egen fotosyntes hemma i köket via vanlig tandkräm – och den behöver inte vara grön! 😀
Tillsammans med t ex spenat kirrar du din egen el! Läs HÄR vad Karin Bojs skriver i DN:s Vetenskapskrönika!

  Minsta unge klarar av det, utlovar Karin Bojs!  Det handlar om Grätzelceller –
Läs DN så går det nog upp ett ljus! 😉

Ljus var dagen knappast igår. Mulet men behaglig temperatur för utomhusarbete. Det tar sin lilla tid för naturen att komma till ro inför vintern. Många löv att räfsa samman och mycket visset att rensa bort. En växt som självsått sig dök upp när jag ansade och gjorde fint. Vet man inte vad det är för växter man har i sin trädgård kan man få hjälp via Odla.nu – din trädgård på nätet!

Trots gråvädret lyste träden upp dagen. Så vackert. Ljus spreds också i Nicolaikyrkan som är grannas! Andakt för de döda och ljusen lyste ut genom kyrkfönstren.

En annan liten figur som lyste upp min tillvaro under trädgårdsarbetet var Felix! Katterna älskar när man är ute hos dom – och Felix är den som mest gillar utelivet.

Jag satte ljus på två älskade katters gravar.
Sippan som blev 18 år och Hasse som blev 12. När mörkret föll lyste ljusen som små prickar. Och lyser faktiskt ännu.

Väl inne igen blev det choklad med vispgrädde! Härligt efter flera timmars utejobb! Sen blev det till att sträcka ut sig i soffan och vila lite. Felix gjorde mig sällskap nu också.

Curry föredrog sin favoritplats. Skön stil – högt där uppe. Han är inte rädd att ramla ner…
Wilma låg på linneskåpet och lät sig inte fotograferas!

Söndag igen och flaggan är hissad. Det är allmän flaggdag och den gäller nog Gustav Adolf – fast jag själv hissar flaggan till de dödas minne. Ta tillvara din stund på jorden.

Minnenas!

Minnenas afton! Minnenas dans! Minnenas musik! 
Och visst kan man väl kalla Allhelgonahelgen för Minnenas Helg!

Den här helgen då vi tänder ljus på gravarna för de döda. En helg för minnen – och inte bara sorgsna minnen över den obevekliga döden, utan minnen vi har av de människor som fanns en gång ibland oss. Upplevelser, gemenskap, skratt och värme.

Min mormor Edit en gång för länge sedan med mig och mina kusiner. Mormor var en sjusärdeles kvinna! Kunde ställa till kalas med hur många fantastiska rätter som helst med den östgötska ostkakan som pricken över i. Hon vävde mattor och gardiner, jobbade hårt i lantbruket men hade lätt till skratt ändå. Mormor ställde upp för djuren och har fler än en gång gjort insatser när hon upptäckt att hästar eller kor farit illa. En fantastisk kvinna som jag gärna minns idag.

Min morfar – Edvin. Här tillsammans med mig på min brors bröllop 1978. Morfar blev över 80 år – en kraftkarl som livnärde sig på sitt jordbruk men också som snickare. Morfar hade många skämt på lager men kunde också berätta de mest hårresande spökhistorier – som var sanna! Ja, visst hade det hänt – det där ondskefulla, en gång i tiden i Regna socken i Östergötland…

Hade jag haft bilder tillgängliga på min kära farmor och farfar hade jag visat dom också – för tankarna går även till Svea och Bror den här helgen. Farmor och farfar i det lilla huset på Stenkvistavägen i Eskilstuna.

För att inte tala om hur många gånger jag sagt för mig själv: ”-Tänk om Kerstin hade levat nu! ” Kerstin, mina barns farmor. Amanuens på Västerås Konstmuseum med stora kunskaper men också med en otrolig social karisma. Hon blev sällskapets mittpunkt var hon än befann sig. Slagfärdig, humoristisk och klok. Farmor Kerstin skulle ha haft så mycket roligt med sina barnbarn idag och dom skulle haft så mycket att lära av henne.

De döda, ja. Idag och imorgon tänker vi på dom och minns dom med glädje.

På tal om minnen så fick jag paket igår från Hemtjänsten i Västerås! Paketet innehöll det här: De gamlas kokbok! Hemtjänsten har sparat recept från sina kunder i en litet häfte. En mycket bra idé, tycker jag och skrev om det tidigare på bloggen. Därför sände Hemtjänsten mig ett eget exemplar! Tack för det!
Klicka på Hemtjänsten i Västerås här ovan så hittar ni recepten!

Men vi måste leva i nuet också och ta tillvara de människor som fortfarande finns omkring oss! Och djuren! Jag gläds varje dag åt mina underbara katter och oroar mig när de är ute för länge på vift.

Idag på morgonen är läget lugnt! Vilda Wilma är mindre vild och slöar mest på pallen i hallen.

Felix intar som vanligt helst sina måltider i vasken! Torrfodret ska ligga där och vatten tar han ur vattenkannan! Varför ska man dricka vatten ur en skål på golvet när man kan sticka ner tassen i vattenkannan och sen slicka av dropparna!? 😀

Curry som svirat ute lite väl mycket den senaste tiden tar igen sig idag. På favoritplatsen högt över alla andra – bokhyllan i vardagsrummet.

När jag bläddrade bland gamla fotoalbum hittade jag en bild som fick mig att småle. Det är jag som liten flicka, letandes vackra stenar på en havsstrand i Danmark. Jag är 5 år.
Än idag gör jag samma sak om om jag får möjlighet. Går längs en strand och letar. Hittar vackra, annorlunda stenar som bara ropar till mig att just de är unika och vill bli upplockade…