Feel in the Blogg

Söndagens predikan skulle handla om tjugondag Knut, var det tänkt – men en soppa kom emellan…

Plötsligt när jag stod där i köket och tillagade min soppa kom jag att tänka på min dotter men också min mor och mormor. Hur dottern frågar mig om råd och hur jag själv minns min egen mammas lärdomar.
Hur mamma försiktigt vägledde mig – precis som jag idag försöker vägleda mina egna barn.

Som de berömda aporna som inte ser, inte hör och inte talar – så agerar vi människor idag. Vi ser inte vad som händer – inte på riktigt. Vi vill inte höra och vi berättar inte om våra reaktioner – än mindre försöker styra allt åt rätt håll.

Vad talar jag om? Jo, om hur vi lever våra liv och vad som är meningen. När jag tänker på lärdomar som går i generationer så känner jag – det är ju det som är livet!
Vi människor är faktiskt inte så mycket mer annorlunda än djuren. Vi föds, förökar oss och dör. Under livstiden är det meningen att vi ska lära vår avkomma att klara sig – precis så som djuren gör.
Sen kan man naturligtvis undra hur livscykeln egentligen ter sig för till exempel grisar – där människan är framme och förstör. 🙁

Förr i tiden lärde mor ut sysslorna i hemmet till sina barn. På det sätt som det var då – lärde fäderna ut andra arbeten till sina söner.

Men hur är det idag? Är det inte så att kommunikationen haltar? DN idag söndag är lite inne på samma spår. Den här bilden har Bard i dagens tidning:
Barn är mest till besvär. Hindrar mammas och pappas karriärmöjligheter. Samtidigt som vi älskar ungarna stressar vi ihjäl oss för att uppnå något för egen del – självförverkligande!
Ett självförverkligande som innebär något för någon annan och någon annanstans – inte här och nu med barnen i hemmet. Barn är inget viktigt, egentligen – blir budskapet.

Sen sitter vi där och mår dåligt, blir sjuka och har förstört många viktiga år. Hans Lindström har den här bilden – också i DN idag:

Och på ledarsidan finns den här tipset för läsning på kultursidan: ”Vår föreställningsförmåga” räcker inte till! Nej, varken för klimathot eller till förståelsen kring varför vi existerar och vad vi bör göra med de liv vi fått.

NEJ, jag är inte för vårdnadsbidrag! Jag tror inte att det bästa för barn är att gå hemma med mamma eller pappa fram till skolåldern. Jag tror att det är väldigt stimulerande och framför allt roligt för småttingar att träffa andra barn och utvecklas ihop med andra.

Jag tror dock INTE på dagis heltid i stora barngrupper.
Jag tror heller inte på dagis för spädbarn och mindre barn.
Av just anledningen – för mycket och för lite skämmer allt!

Där har ni det! För mycket och för lite skämmer allt! Lagom är bäst och med inriktning på barns, föräldrars, människors bästa! Stimulans och möjligheter som utgår från människan – liten eller stor – och som inte har med karriär eller pengar att göra.

Aporna är inte alls så dumma som vi människor: Inte se, inte höra, inte tala!
(Fotot är på ett konstverk av Sonja EM Andersson. Klicka HÄR för att se mer!)

Livet är egentligen enkelt. Vi är till för varandra. Generationer och sinsemellan. Lära varandra, hjälpa varandra, vårda varandra och älska varandra.

Visdomsord från mitt te imorse.

Vi borde lära oss mer av djuren och leva livet som det ska levas. Kanske som en katt! Vilda Wilma må vara vild men smek och kel vill hon ha dessemellan! 🙂  Hon vill heller inte vara ensam hemma utan tycker bäst om när husbondfolket finns på plats.

                                                          *****

Huruvida gärningsmännen till det här dådet haft en bra barndom eller inte kan jag inte förtälja. De har inte haft någon som lärt ut rätt eller fel, det är i alla fall klart… 🙁 Ett fönster i vår kåk idag…

Ja, då knyter vi hop säcken – tomtesäcken – och återkommer till det som var tanken att skriva om: Knut!
Tjugondag Knut idag och julen ska städas ut. Grattis Knut och ha en fin dag!

Till kvällen är den här synen ett minne blott –
tills nästa gång det är dags att tänka på advent och jul!

Bloggaren känner sig lyckligt lottad som har en gåva – skrivandets.
Jag älskar att skriva och har oerhört lätt för det. Det gäller de flesta sorters texter – mer formella eller av typen insändare. Fort går det dessutom!

 Att kunna skriva och formulera sig ger fördelar. Man kan protestera, opponera sig, överklaga o.s.v., men också formulera positiva, uppmuntrade hyllningar och lovord.
Det händer att människor hör av sig till mig för att få hjälp med skrivande och jag hjälper gärna till om jag kan.

Så här ungefär såg skrivmaskinen ut som jag lärde mig på i gymnasiet på 70-talet. När jag sedan började arbeta på dåvarande CVA i Arboga hade de här maskinerna börjat dyka upp: Väldigt tjusiga – och det vara bara de högre sekreterarna som först fick dessa maskiner.

Jag har alltid skrivit. Antecknat samtal, noterat händelser – som liten skrev jag sagor. Att skriva blev nödvändigt för mig. Så småningom fick jag en reseskrivmaskin som jag hamrade på. Ibland, ja rätt ofta, var skrivandet så upphetsat att typerna hoppade upp för fort och fastnade i varandra. 🙂

Idag sker större delen av mitt skrivande via tangentbord och dator. Det går precis så där fort som jag vill att det ska gå. 🙂

Bloggen var ett lyft för mig! Att kunna skriva när jag ville och om allt jag ville – publicera det och dessutom få läsare! Ja, till och med läsare som gillade det jag skrev. Lycka!

Med bloggandet kom kameran in i bilden också. En blogg utan foton blev ganska trist. Nu började jag fotografera och bilderna blev på ett sätt ett skrivande också.
När jag ser saker, blir de till texter genom foton.

 Denna skrivandets gåva har en läkande, helande och stimulerande effekt på mig också. När jag skriver är jag liksom i en annan värld, borta från vardagen. Jag kan få utlopp för känslor av olika slag och ”skriver av mig”.
Och jag kan berätta – det råder aldrig nyhetstorka hos bloggaren! Det finns alltid ny inspiration till att skriva – varje dag!
Som utbränd, arbetsmarknadskasserad är bloggandet en stor stimulans för mig – ja, verkligen en gåva!

Så tack till er som läser min blogg! 🙂 Jag kan dock avslöja att hade bloggen inte en enda läsare så skulle jag skriva ändå! 😉

Frideborg och Fridolf har namnsdag idag! Fina namn som kanske mest innehas av den äldre befolkningen.
Wikipedia har noteringar från 2003 om antal nyfödda som fick namnen.
Frideborg gavs till 9 flickor men ingen fick det som tilltalsnamn. 13 pojkar fick namnet Fridolf och 5 av dessa kallas just Fridolf.
GRATTIS äldre och mer nya Frideborgar och Fridolfar!

Vinterväder med kyla och snö är på gång igen.
Till glädje för en del men ingenting som vare sig katten Felix eller bloggaren gillar…
Felix tittar ut med nosen för att snabbt bestämma sig: Nej!

På dörren ser ni några ditklistrade märken som betyder att jag prenumererar på morgontidningar. Därmed kommer jag osökt in på dagens rubrik, lokaltidningars ansvar – och vårt eget.

Bärgslagsbladet/Arboga Tidning har genomfört en del förändringar nyligen. Illa – tycker en del, bra tycker andra. På Facebook läser jag mest sura kommentarer om ändringarna samtidigt som jag är medveten om att folk är bra på att klaga men sämre på att säga när någonting är bra.

Vilket ansvar har tidningen för innehåll och förändringar?
Har vi läsare något?

Personligen tycker jag att det vore oerhört trist att inte få Arboga Tidning i min brevlåda vardagsmorgnar! Magazin24 i all ära men den kommer endast en dag i veckan och innehåller därmed färre artiklar och nyheter. Magazinet finns på nätet övriga dagar men alla har inte tillgång till den ögonblicksinformationen. Dessutom är det mysigare att knöla ner sig i soffan eller sängen med en papperstidning.

Innan folk börjar säga upp prenumerationer borde inte tidningen kolla vad läsarna tycker? Är inte dialog bra för båda parter? Redaktionen tar reda på vad folk vill läsa, hur mycket förändringar ”man tål” och läsarna får tycka till.

Eller är tidningen maktfullkomlig och kör stilen:  fort men fel?

Själv letade jag febrilt efter familjeannonserna idag igen och fann dem till slut. Förutom ”födda och döda”  och en del andra nyheter tog jag del av det här: Jag brukar tycka att föräldratips och matrecept inte hör hemma i en liten lokaltidning men idag gjorde jag ett undantag. Lax är en favorit och kan varieras i det oändliga. I tidningen hittade jag några spännande tips som kanske kommer att förvandlas till favoriter!

Redan till helgen ska det provas! Laxbitar är enkelt och bra att ha i frysen.

På tal om frys och kyla så stannar katterna helst inne nu.
Här är det fara å färde! Vilda Wilma och Felix nära varandra!

”- Men lugn, om jag uppför mig ordentligt går det bra!”, verkar Wilma säga. Och det gjorde det! 🙂

Själv  har jag lust att göra som coola Curry – krypa ihop på sängen och invänta varmare tider.

Värme eller kyla – oavsett årstid är det roligt att ha en lokaltidning! Vi bör vara rädda om vårt Bbl/AT – men det ska vara ömsesidigt. Inga läsare, ingen tidning – inget jobb för redaktionen och dess medarbetare.
Klicka HÄR och hitta de lokaltidningar som finns i Sverige via Wikipedia. Från Ystads Allehanda till Haparandabladet och där emellan bl.a. lilla Bärgslagsbladet/Arboga Tidning!

Namnsdagsbarnen heter Jan och Jannike! Grattis!

Idag handlar det om associationer. Bloggarens egna – kanske också dina?

Den här fina, men nu ack så tomma chokladasken får mig att tänka på en snäll bror med familj som förärade oss en smakfull julklapp!
Men – associationerna går vidare… Den tomma, fina asken associerar jag till liknande askar men fulla med pappersdockor! När man lyfte på locket till kartongen dök de upp! Småbarn var extra roligt att ha.

Lyckan var stor när veckotidningen innehöll en ny docka och inte bara kläder när man väntat en hel vecka på nästa tidning. 
Min lekkamrat Eleonor och jag brukade träffas med våra kartonger och leka, leka, leka.Tomma chokladaskar blev perfekta hem för dockorna!

Lek med pappersdockor är nära förknippat med dockskåpslek. Tjejigt, tycker någon, men min lillebror ville alltid vara med och leka dockskåp med mig!

Idag har väl pappersdockorna och skåpen ersatts av elektroniska varianter! The SIMS som dataspel.
Bloggaren har naturligtvis som vuxen lekt med dessa dockor… Nya varianter utkommer och en av de senaste jag hittade var SIMS Universitetsliv.

Annat att associera till. Den här bilden:
Korridoren på en vårdcentral i Arboga – förknippar jag med: Blodbussen! Den besökte jag igår och bidrog med blod till medmänniskor som drabbas av sjukdom och olycka. Vill du också lämna blod – läs mer HÄR! Blodbussen från Uppsala Akademiska Sjukhus står för övrigt kvar även idag vid Arboga Station.

Det här kortet hittade jag på Hå-Ge:s Bröd i Arboga: ”Kulinariska stråket”.
Kortet säger inte så mycket – det här är baksidan:
På hemsidan det hänvisas till läser jag, citat:

”Kulinariska stråket drivs av Arboga i Centrum tillsammans med Arboga kommun och med stöd från Leader.
Syftet med Kulinariska stråket är att Arbogas besökare och invånare lättare skall kunna hitta närproducerad mat i våra butiker, caféer och restauranger.
Vår symbol hittar du här och var i Arboga; på hyllkanter, menyer, delikatessdiskar och på bagerier och caféer. Symbolen visar att varan är, eller innehåller produkter som är odlade, producerade eller förädlade inom ett område av ca 10 mil från Arboga.
Här på vår hemsida hittar du vårt producentregister som är under uppbyggnad – vill du finnas med i det kan du kontakta: johanna.ericson@wordings.se, tel: 0709-52 17 36.” 

Bloggaren associerar speciellt till gårdar där djur har det bra och skötseln är ekologisk, gärna KRAV. När jag söker i producentregistret hittar jag några köttproducenter men huruvida djuren på gårdarna har det bra, kan jag inte avgöra.
Eftersom det näst intill är omöjligt att hitta kycklingprodukter utan djurplågeri i Sverige – blev jag glad att finna Hagby Gårdsfågel AB i Västerås. Mer fundersam blev jag när, trots löften på hemsidan med följande citat: ”Våra fåglar föds upp naturligt och etiskt riktigt med tillgång till stora ytor och utevistelse.” – och ”småskalighet”  också läser att förra året slaktades 16000 (!) kycklingar och 3500 kalkoner. Hur småskaligt är det? Var någonstans har alla 20 000 fåglar haft sin utevistelse?

”Leader”- som ”Kulinariska stråket” stöds av gav inga associationer till bloggaren. Via Google läser jag att ”Leader är en metod för landsbygdsutveckling som bygger på lokala initiativ och beslut” och kommer från Jordbruksverket.

Ett av mina barn undrade över den här associationen: Vad är Adhd-pop?? Är tydligen en favorit för tidningen Kupés redaktör.

Almanacksblad associerar till dagens namnsdagsbarn som är Sigurd och Sigbritt!
GRATTIS! Bloggaren associerar direkt till kaffe med dopp och grattiskramar! Kanske till och med en knippe krispiga tulpaner! 🙂 

Vad man kan associera till avslutningsbilden står skrivet i stjärnorna! 😀

Ha en bra dag, säger Vilda Wilma!

Av en slump hamnade jag framför TV4 Faktas program ”Jag dog, men överlevde”. En amerikansk dokumentärserie om människor med nära-döden-upplevelser. Personer som bokstavligen dött men kommit tillbaka och vad de har att berätta. Anhöriga och vårdpersonal finns också med och delger händelseförloppet.

”I Survived” som serien heter i USA visar vanliga människor, unga och gamla, kvinnor likväl som män – som varit med om svåra olyckor eller sjukdomstillstånd och som faktiskt avlidit – hjärtat har slutat att slå.
Vad var de med om under döden? Hur kändes det? Kändes det någonting över huvud taget?

Jag kommer inte att gå in i detalj på de olika fallen men sammantaget för människorna i programmet är ganska lika: De har upplevt en stor frid – och de är idag inte längre rädda för att dö.
Allesammans säger att de fått en gåva – att förstå vikten av livet vi lever. Vad som är värdefullt och inte. Detta tog jag till mig.

Balansen i livet!
Det är inte meningen att slita ut sig på arbete!

Det är inte viktigt att ha nyaste möblerna, ett toppmodernt kök!
Tjusigaste bilen i stan – inte heller viktigt!

Den lilla babyn bryr sig inte ett dugg om fina resan till Thailand! Varför åka långt, långt bort när allt som är viktigt finns här och nu?

Det programmet fick mig att förstå är att livet handlar om känslor, omsorg, kärlek, närhet – familj och vänner. När du ligger på din dödsbädd får du ingenting ta med dig! När du ligger där bör du vara tillfreds med tiden du fick. Vad prioriterade du? Pengar och prylar – eller närhet, kontakt och värme?

Programmet kopplade jag ihop med KBT och mindfulness – närvarande i nuet. Att ta tillvara varje stund. Varje dag är en unik gåva.
Då verkar arbetsstress som går ut över egen hälsa, familjeliv och sociala kontakter oerhört dumt!
Då känns det lätt att välja bort dyra prylar och resor till förmån för det mer livsnära.

Allt det där tänkte jag på när jag drack mitt te och fick dessa visdomsord. Tankarna följde mig när jag vandrade hem till mina gamla föräldrar som bjudit mig på lunch. Bruna bönor och fläsk – hade de tillagat tillsammans – pappa, ganska ovan i köket och mamma, helt blind.
Efterrätten – fruktsallad med grädde ordnades också gemensamt av far och mor.

Denna måltid var mer värd än vilken Nobelmiddag som helst. De timmar vi fick tillsammans viktigast i livet.

Så tänk till! Vad är värt något i livet? Vilka vägar ska du välja?
Du har fått ett liv som du känner till – var rädd om det!
Slösa inte bort viktiga timmar och dagar, månader och år – på fel saker.

Gunnar och Gunder har namnsdag! Grattis!