Har du varit med om livstycke och strumpeband? Nu menar jag inte den kinky varianten utan det underklädesplagg som var faktiskt det enda som fanns tillgängligt en gång i tiden! Det här:
Bloggaren som ändock inte känner sig uråldrig hade sådana i småskolan. Jag minns hur trickigt det var att fästa strumpebanden, särskilt de där bak på livstycket.
Inte helt lätt för en liten 7-åring.
Mina föräldrar berättade om en typ av byxor som småflickorna hade under klänningen när det var som kallast – men då talar vi 20-30-tal.
Så småningom kom de s k kalasbyxorna och de blev så här ”vågat mönstrade” med tiden…
De kunde klia något förfärligt! Förmodligen hade brorsan långkalsonger men det var väl ingen som kom på tanken att också flickor kunde använda detta mindre kliande plagg.
Långärmad tröja och långkalsonger var väl uteslutande män som bar av något märklig anledning.
Kvinnfolket fick väl frysa! Eller hålla sig inne vid spisen där det var varmt…
Till skolfesten när man skulle vara fin fick jag s k höfthållare och nylonstrumpor.
Inte särskilt bekvämt och sen alla maskor som gick på strumporna!
UNDERBART var det när den s k strumpbyxan kom!
Även om det gick maskor på dessa också så var de mycket bekvämare! Så småningom blev de billigare men också tåligare så att en maska på strumpan inte blev en katastrof.
Ville man vara lite farlig köpte man strumpbyxor med söm! Men det talade man inte om för mamma!
Av någon outgrundlig anledning skulle strumpor med söm vara mer förföriskt och ekivokt än de utan.
Sommartid slapp man som barn de besvärliga, kliande plaggen. Då var det knästrumpor som gällde!
Vita!
Så här skriver Wikipedia om strumpbyxornas historia, citat:
På 1920-talet blev kjolarnas längd tillräckligt korta för att visa ett stycke av kvinnorns ben och det klädesplagg som täckte dessa var utelutande strumpor gjorda av silke eller konstsilke (mer känt som rayon). Även långt tidigare hade dock kvinnor burit silkesstrumpor. Ett nytt revolutionerande material kom dock 1939 som fick namnet nylon.
De allra första strumpbyxorna tillverkades 1956. Ursprungligen var strumpbyxorna, som då kallades ”kalasbyxor”, ett plagg för små flickor medan vuxna kvinnor bar nylonstrumpor. Från omkring 1967 blev dock strumpbyxorna vanligare även bland kvinnor i Sverige, bland annat därför att kort-korta minikjolarna gjorde att strumpebanden syntes, om man använde vanliga nylonstrumpor. Därmed började strumpebandshållare och gördel bli mindre vanliga.
Under 1990-talet minskade strumpbyxans användning delvis, men fortsatte att användas vid fest och många arbetsplatser. Strumpbyxan försvann heller aldrig som vardagsplagg och har alltid funnits i Paris modesalonger. Under 2000-talet har strumpbyxor fått något av en renässans. Det gäller inte minst något grövre strumpbyxor , inte minst svarta i polyamid eller lycra som blivit mycket vanliga.”
Läs mer på Wikipedia genom att klicka HÄR!
Med allt som hände under 60-talet med rödvinsvänster, frihet och kastade behåar kom också velourplaggen! På 1970-talet uppstod begreppet ”verlourpappor” – nedsättande om män som tog ansvar för sina barn.
Resten vet vi.
Tack och lov för strumpbyxor och mjuka plagg! Men tyvärr är tendensen på väg att svänga tillbaka för de s k velourpapporna. Nu ska mannen åter försörja familjen medan kvinnan stannar vid spisen och serverar rosa muffins i parti och minut. ![]()
Det är bara att jobba på mot de negativa trenderna och få folk upp på banan igen – mot ett solidariskt, jämlikt och barnvänligt samhälle.
Men nu kom jag en lång bit ifrån strumpebanden – även om det kliar rejält just nu.
Så över till något helt annat! Vädret!
Så här vackert tedde det sig igår utanför gamla ”Pastors” i Arboga!
Och här – hörnet Borgaregatan – Engvallsgatan!
Vårlikt så det förslår! Och hela tre semlor blev uppätna igår av bloggaren – fettisdag som det var!
Idag är det otroligt halt ute! Nattens kyla har gjort att allt det blöta från igår blivit till farlig is. Farlig för biltrafikanter och promenerande. Så se upp idag när ni är ute och far!
Avslutar med en kattkram på morgonen!
Wilma och Curry!

Senaste kommentarer