Feel in the Blogg

  Idag skriver vi 31 juli, den sista dagen i juli månad. Även om augusti också kan räknas som en sommarmånad känns det ändå som ett litet steg mot höst.  Morgonens svala vindar, solen gick upp något lite senare än tidigare, det blir snart lite mörkare, lite kallare, skuggorna blir lite längre. 

Som sommaren övergår i höst – så gör ock livet. Går från barn till vuxen till åldrande och sen död. Sådant är livet.
Alldeles nyss var du ett litet, oskyldigt barn – och snart, mycket snart har livet redan passerat, är snart över. Så kort det är – det liv vi fick.

Och vad gör vi då av det liv vi fått? Ja, omkring denna fråga finna många tankar och funderingar. Det har gått drygt en vecka sedan mardrömmen i Norge. Hur tänkte Breivik egentligen? Hur blev det som det blev? Vad var det för mening med hans liv?

Och alla de drabbade… Tidningarna fylls fortfarande av beskrivningar, tankar, känslor omkring det som hände. Vad var meningen med deras liv – de dödade, deras anhöriga och de som överlevde?

Det liv som vi fått måste vi vårda! Värna om! Göra det bästa av! Vi har fått ett enda liv – i alla fall som vi känner till – och varför ägna denna korta livstid åt missunnsamhet, förtal, hat och död? När vi borde ta tillvara varje dag vi får som en ny, skimrande, inte alls självklar, gåva!

Igår var jag med om ett sådant där skimrande minne för livet. Att få dela en resa, en högtid, en fest med sina nära och kära är en gåva. Att än en gång få uppleva allt det roliga, vackra, fina med sina föräldrar är en ynnest jag är oerhört tacksam över! Att höra två älskade föräldrar småprata i baksätet på bilen, höra minnen berättas, skratt ibland och en sångstump ibland – för att via backspegeln se dom slumra till litegrann under den långa resan. Ett underbart, oförglömligt minne. En gåva jag fick som jag är mycket, mycket tacksam över.

Samtidigt sänder jag tankar till mina kusiner vars mor, min kära faster och min pappas lillasyster, avled hastigt i fredags. Vila i frid kära Gun.

Den långa resan, ja. Eller den mycket korta. Livet kan ibland kännas gå väldigt långsamt och skuggorna flockas längs vägen. Men det kommer alltid ljusa dagar, det finns alltid hopp – och dagarna rinner undan så fort, så fort. Ta dom alla tillvara!
Även om det finns dagar av sorg – försök att låta dessa försvinna fort. Gläds åt det du har, det till synes självklara, enkla. Ta tillvara livet och dagen du får.

Att ta tillvara liv handlar också om djurs liv. I lokaltidningen läste jag nyligen detta: Ilska över en hungrig varg.
Jag förstår hundägarens sorg och upprördhet. Det jag inte alls förstår är hur en hundägare kan släppa lös sin hund i skogen där man vet att det finns varg! Vems fel är det att hunden sen dödas av vargen? Självklart är det inte en hungrig vargs – utan hundägarens! Att släppa lös sin hund i en skog med varg är omdömeslöst och ansvarslöst!

Hur ska en varg veta att hunden som springer lössläppt i skogen är ett byte han inte får ta!? Nej, skärpning tamdjursägare! Med respekt för djuren och naturen kan vi alla leva i harmoni. En människa ska ha så mycket mer förstånd än en varg! Kräv inte att vargen ska förstå när du inte har vett själv att hålla din hund kopplad så att den slipper dödas av ett rovdjur.

En lagom semesterbok som jag läst i då och då är den här: Om man gillar deckarhistorier, vill säga. 12 kriminalnoveller av Peter Robinson. Precis lagom att läsa en och en på ett tåg, i solstolen eller på rummet innan man somnar.
Boken säljs i s k danskt band – en bok med mjuka pärmar, väldigt smidig att ha med sig, samma format som en vanlig, inbunden bok och inte sladdrig som pocketupplagan.

Så stäng igen dörren om vreden! Kväv ilskan i sin linda! Livet är för kort för att slösas bort på sådana dumheter. Gläds åt det du har! Över en kopp kaffe i solskenet på en grön gård en sommardag i juli månad – medan tid är…