Tror ni på ödet? Vad är i så fall ”Ödet”? Enligt Wikipedia definieras ödet så här:
”Öde, sammanfattningen av de händelser, som en varelse upplever under sitt levnadslopp till lycka eller olycka. En människas öde bestäms av hela den mångfald inre och yttre orsaker, som påverkar den, dennes medfödda andliga och kroppsliga natur, de omständigheter, under vilka denne lever, och dennes egna av viljan ledda handlingar.
Ödet hänvisar till ett förutbestämt förlopp. Det kan ses som en förutbestämd framtid, antingen i allmänhet eller för en enda individ. Det är ett koncept som bygger på tron att det är en fast fysisk form för universum.”
Läs mer om ödet på Wikipedia genom att klicka HÄR.
”Ödesväven” heter översättningen på en fransk roman, skriven av Francois Mauriac. 
Även Sigge Stark skrev en bok med samma titel. Om Francois Mauriac kan man läsa följande: ”Mauriacs romaner är mörka passions- och familjehistorier, i vilka han behandlar det ondas problem i katolsk anda och med djuppsykologisk analys.” (Också på Wikipedia).
Ödet – ödesväven – en väv av händelser som inträffar förutbestämt eller av en slump. Välj själv.
Igår råkade jag ut för en serie händelser som fick mig att tro på ödet. Sammanträffandena var så osannolika och slumpartade att det som hände aldrig borde ha hänt. Lite ”Harrisburg” över det hela! Ni minns väl kärnkraftshaveriet i Harrisburg som var så osannolikt att det inte borde ha inträffat… Läs Tage Danielsson monolog ”Om sannolikhet” genom att klicka HÄR!
Tjörnbron denna fantastiska vårdag igår! Det var på denna resa ödet slog till!
Vi besökte mellanbarnets skola – en resa på 68 mil (!) t.o.r. på en dag… I mastigaste laget skall erkännas. 
Trots påsklov var där full aktivitet. Bl.a håller skolan på att renoveras i omgångar. +15 visade temperaturen i skuggan och överallt prunkade det och grönskade! 
En kamrat till mellanbarnet ville att vi skulle besöka henne. Sonen hade aldrig varit hos kompisen och morsan hängde bara med. Det blev ett möte som taget ur en roman eller ur en romantisk tidningsnovell! 
Av de fyra personer som träffades hade tre av dom aldrig träffat varandra tidigare. Trots det visade sig en likhet som var anmärkningsvärd! Allting stämde! Händelser, förflutet och nutid, tidpunkter, relationer, tankar och reaktioner! T o m hunden i familjen hade samma namn som min första hund som liten!! 
Vi blev nog lite skakade alla fyra. Ödet? En näst intill identisk ödesväv som spunnits parallellt flöt nu samman.
Jag la mig med ett leende på läpparna när jag kom hem igår kväll. Kom på mig med att fnissa och skaka på huvudet innan jag somnade. När jag vaknade imorse tänkte jag:” – Det måste ha varit en dröm! Så lika kan inte två familjers liv vara!” Men det var och är ingen dröm. Numera kan jag säga bestämt: Jag tror på ödet!! ”Mörk passions- och familjehistoria” – á la Mauriac? Ja, någonting ditåt!
”Osannolikhetens högborg”
Senaste kommentarer