Feel in the Blogg

Har du drabbats av en ”pain in the ass”!?
Eller är du möjligen själv en sådan!?

Bloggaren menar alltså inte hemorrojder eller andra fysiska smärtor i arslet!  Hon menar dom där riktigt djävulska människorna som vigt sitt liv åt att plåga andra!

Bloggaren har åsikter och drar sig inte för att säga dom! Hon är också en person som ”lägger sig i” om det handlar om människor eller djur som far illa. Hon vägrar att bara titta på eller vända bort huvudet!

Bloggaren agerar – och då kan det ibland kännas så här: Men bloggaren är en snäll person – men en person som hatar orättvisor och elakheter – och som inte drar sig för att försöka göra något åt saker och ting! Så egentligen är hon bara en liten smekning i baken och inte alls någon ”pain”!

När bloggaren tänker på dom där verkligt djävulska människorna som förstör och förgör andra så finns det ett par som dyker upp från förr – som etsat sig fast.
General Franco statschef i Spanien – 1939 – 1975. Citat från Wikipedia:

”Under det Spanska inbördeskriget och de inledande åren av Francos regim förföljdes och dödades ett stort antal politiska motståndare, däribland kommunister, socialister, protestanter, intellektuella, frimurare samt katalanska och baskiska separatister. Det råder oenighet om hur många som föll offer för Francos förföljelser, och uppskattningarna av hur många som dödades varierar mellan 58 000–400 000.”

Augusto Pinochet. President i Chile 1973 – 1990. Hans  specialitet var utrensningar av regimkritiker genom tortyr, mord och plötsliga försvinnanden…

Fruktansvärda personer utan samvete och som för egen vinning ödelägger andra människors liv.Bloggaren förstår att väldigt många människor i Spanien och Chile innerligt längtade efter dessa diktatorers död.

 – Det vore bättre om han var död! Så sas det säkert – och så sägs det än idag om personer som samvetslöst förstör andra människors tillvaro genom sin makt och ställning.

– Det vore bättre om han var död! Så händer det ibland att vi vräker ur oss när någon beter sig väldigt illa mot oss och kanske under väldigt lång tid. – Det vore bättre om hon var död!

Vilka önskar vi då livet ur?

 Som liten, ensam och mobbad i skolan går nog tankarna då och då åt mobbarnas plötsliga frånfälle…

Likadant med en iskall och oförstående lärare som glömt allt vad pedagogik heter och som aldrig haft vare sig medkänsla eller empati. – Det vore bättre om hon var död!

Ut i arbetslivet sen. Hur man än gör så är chefen på och hackar! Gör varje morgon till en plåga när väckarklockan ringer och det är dags att bege sig till jobbet… Kanske önskar man livet ur chefen när allt känns tungt.

Som om inte det vore nog så träffar man på fel kvinna… Hon som verkade så timid och god visade sig vara en riktig ”pain in the ass”!

Eller så faller man för fel man… Till en början änglalikt snäll…tills hornen börjar titta fram!

De där människorna som gör att ”må bra” blir till – ”idag mår jag mindre dåligt” – och lyckokänsla är – ”just nu känner jag mig mindre ledsen”.
När ”mindre dåligt” är det ”må bra” du får. Eller när ”mindre ledsen” är den lycka du tillåts uppleva. 
Bara för att andra har tagit över ditt liv! För att du råkat ut för en riktig ”pain in the ass”!

Bloggaren funderar på varför en del människor kvalificerar sig för titeln ”pain in the ass”? Nu talar bloggaren om folk i allmänhet – vanligt folk – inte generaler och presidenter.

VARFÖR blir vissa människor en ”pain in the ass”? HUR blir dom det? Och VET DOM OM att dom är en riktig plåga? Att folk helst undviker kontakt med dom och det gäller såväl barn, ungdomar som vuxna?Att dom där ”painen” är så ruskiga att en och annan önskar livet ur dom? HUR kan man tillåta sig att vara någon som andra önskar vore död!?

 Bloggaren tror att det är dom små människorna som blir plågoandar.  Små, osäkra människor som ger sig på andra för att slippa råka illa ut själva. Bäst-att-slå-först-innan-man-själv-blir-slagen-principen…

 Rädda människor som härskar genom att söndra. Som skaffar sig ett hov av likasinnade för att klara sig  – genom att idka förtal och mobbing.
Genom att förstöra andras liv känns deras eget inte lika förstört…

Som gör skolgången till ett helvete för några utvalda och som längre upp i ålder gör arbetsplatsen till en plåga. Dessa små människor försöker hävda sig själva genom att trycka ner andra. HUR kan man falla så lågt? SÅ sorgligt tragiskt.

 Samma sak i förhållanden –
dom där ljuva kvinnorna – med horn och svans gömda…   Mannen – i början snäll och beskedlig men som snart visar sig vara djävulen själv!

 Än värre – förhållanden som tagit slut men där de galet besatta kvinnorna och männen fortsätter att trakassera sina ex!

HUR kan man falla så lågt? HUR kan man självmant visa upp för en allmänhet att man inte klarar ett liv utan den före detta mannen eller kvinnan?
Och HUR kan man tillåta sig att styra någon annans liv när relationen för länge sedan är över?
HUR kan man hänga sig på någon som inte vill ha en!?

Det är då sådana här skämt kommer till:

Jaha, och vad kan man då göra åt sådana här situationer bland s k vanliga människor. Det är inte lätt – men ett råd som bloggaren vill ge är – Översatt till svenska, ungefär så här: ”En riktig vän säger inte bara vad du vill höra – utan vad du behöver höra! Även om det skulle innebära en spark i baken!”

Så har du en vän eller bekant som är en otäck ”pain in the ass” – var en riktig vän och ge personen en rejäl spark där bak!

SLUTA alltså!
Innan karma tar över. 

Jaha, nu var bastonerna avklarade! En del tycker nog att det bloggaren har skrivit är bra. Andra vill kanske göra som katterna här hemma! Visa sitt missnöje genom att pissa på skiten!

Ni gör som ni vill och har ni kommit så här långt så är det ju kört om ni vill slippa bloggarens åsikter för dagen!

Och på tal om katterna här hemma så har bloggaren och husdjuren tagit en paushelg i väntan på våren.
Utanför fönstret se det nämligen så här ”kul”ut…

  Vem orkar med sånt!?

Nej, ner med persiennerna och in i bubblan bara!
Avstängt och utestängt!

Det skrivs lite. Det vilas mycket!
Det njuts mycket också!
Och i detta med njutning ingår att unna sig det man vill ha! En smarrig parisare och en Mariestads!

Eller vakna mitt i natten och ta en kopp te och en macka med marmelad, och en med pepparrotsost på sängkanten!

Något bra på TV, mycket musik – soft eller rockabilly – åsså lite sånt här: När andan faller på och när som helst. Gärna mitt i natten om man känner för det!

BARA VARA! MYCKET VILA! De egna batterier på laddning! 🙂

Så där ja, dagens blogg avklarad! SLUTA VARA EN PAIN IN THE ASS!!

Även om bloggaren ”bara” har sjukbidrag så får den här skylten gälla även för henne! Lite grann i alla fall.  Självkritik har hon minsann.

Var så goda!

Men kom ihåg! Bloggaren är en snäll person som bara vill väl. Lite, lite ”pain in the ass ”är helt OK, tycker hon. Om man vill väl och om man påtalar saker som är helt fel och bara försöker ställa tillrätta!
En liten smekning där bak bara! No pain!

Var rädda om er! Huka er undan era plågoandar men försök samtidigt att bli av med dom!
Och ni som trakasserar andra på grund av det egna dåliga självförtroendet – snälla, sluta med det! Ta hjälp om det behövs!

Puss och kram till er alla och en särskild uppmaning till Älsklingen  – för njutningens skull denna paushelg:

Ibland försöker man förstå sig på sådant man inte förstår sig på. Man undrar VARFÖR liksom?
Bloggaren tänker just nu på Mello…

Men är det något att förstå sig på där – egentligen?? Bloggaren anser att det hela är ett stort skämt! Christer Björkmans egen lilla godispåse!

Ett sätt att hålla vintertrötta svenskar lugna under några månader. Lite terapi när kylan, tristessen och flunsan kryper på en.
Ett program att reta sig på! Hylla (för de som nu är sådana…)! För att hålla utleda, trötta svenskar på gott humör – eller dåligt – få dom att reagera helt enkelt – där dom hänger framför TV-apparaterna i vinterkoma.
Men en sak är helt säker: DET HAR INGENTING MED MUSIK ATT GÖRA!!
Det är SÅ långt från tävling i musikalitet som man kan komma! Inte heller är det någon hitmaskin längre. Vem kommer ihåg de senaste årens vinnare?? Och hur stod dom sig i Europa??
Nej, det handlar numera om att lotsa TV-gloende svenskar genom februari och mars! Ge dom en töntshow att skratta åt eller kräkas över.

Sen är det ju så att smaken är som baken – delad! Låt dom som vill lulla sig bort med lite trams och flams á la Björkman få göra det. Lite slötittande som man sen kan dissa eller hissa på Facebook!

Men blanda aldrig någonsin in ord som seriositet i det hela! Tro för allt i världen INTE på idén att det hela har något värde, ger något avtryck till eftervärlden – mer än möjligen ytterligare slantar i General Björkmans portmonnä.
Samma strategi har för övrigt liknande program som Talang, Farmen och andra mer eller mindre fasansfulla ”väcka-sovande-trötta-svenskar-ur-dvalan-program”.

För bloggarens del finns inget intresse för Mello!

Annat som har gjort bloggaren spyfärdig är alla program där människor förnedras genom att visas upp – och ofta helt enkelt låter sig visas upp – i all sin eländighet.
Program som exempelvis ”Lyxfällan” i Sverige och ”Judge Rinder” från Storbritannien. Program där tittare får rysa över andra människors olycka och samtidigt i sitt stilla sinne oroligt tänka:  – Hoppas det aldrig händer mig…

 ”Judge Rinder” är en copycat av amerikanska ”Judge Judy” men det är samma sorts program med samma sorts människor som kommer för att få sina domar. Ofta lite trasiga personer som sjabblat bort pengar till någon eller lurats i en affär.
En ”riktig domare” skipar sen rättvisa och frikänner, dömer och medlar efter behov s.a.s. I den amerikanska ”Judge Judy” är det riktiga domar som avkunnas – i den brittiska versionen är det mer oklart, möjligen handlar det om vägledande domar.
 Det som fick bloggaren att må riktigt illa var ett avsnitt hon av någon märklig anledning lyckades zappa sig till här om veckan. Det handlade om en person som lånat ut pengar till en annan men där motparten ansåg att det var en gåva och inte ett lån. Det vanliga alltså…

 Det som gjorde att bloggaren mådde illa var  Judge Rinders frågor…  Det var nämligen så att den som lånat ut pengar var en kvinna – och den som fått låna pengarna var en man. De hade haft en flera år lång kärleksrelation och kvinnan var över 20 år äldre än mannen.
De var båda vuxna alltså – kvinna 50 – man 30 ungefär, det var frågan om en dispyt kring pengar, men Judge Rinder hade ändå mage att fråga kvinnan:
 – Vad var det du föll för hos en så pass mycket yngre man?  Vad handlade det om – babysitting – nej, förresten säg inget för jag blir spyfärdig.”
Detta är direkt översatta frågor som denne ”Judge Rinder” ställde till kvinnan i programmet!

Så sjukt! Vad har ålder med någonting att göra?? Riktigt dåligt! Men så är det ju ”good old England” också. För sådant händer väl aldrig i Sverige…
 Ett litet tillägg i allt det pinsamma, fördomsfulla, sjuka med Judge Rinder: han är homosexuell och bloggaren tänker då att han som advokat och tidigare gift med en man borde veta vad fördomar och förtal handlar om och verkligen inte sälla sig till glåpordskastarna och mobbarna… Men inte då.
Fotot ovan är från Robert Rinders bröllop med Seth.

Alla får ha vilken uppfattning de vill MEN ingen får göra en annan människa illa! Och att ställa frågor om ålder för att på något vis påtala det felaktiga med åldersskillnad – och speciellt där kvinnan är äldre än mannen – är lågt och visar bara vad den som gör sig löjlig över sådant har innanför pannbenet – det ekar rätt tomt där inne…

 Ålder är bara en siffra! Glöm aldrig det! Siffror har ingenting med känslor, vänskap eller förtroenden att göra! Älska vem du vill! Du älskar en person – inte en siffra!

Och vad gäller Mello…  

En måillagrej till – om saker som bloggaren inte förstår! Monica Lewinsky – känd för att ha haft sex med sin gifta chef som dessutom var USA:s president gråter nu också Metoo-tårar… Hon känner sig SÅ utnyttjad – oskuldsfull som hon var (22 år) och med en så mycket äldre man… (Clinton var 49).
Det var ju inte alls så att hon gick igång på grejen att bli uppraggad av en av världens mäktigaste män! Att hon faktiskt tyckte det var ett kap hon gjorde – då! Att hon njöt av situationen oavsett ungdomligt oförstånd!
Bloggaren är SÅ trött på att kvinnor som faktiskt visste vad dom gjorde – flera år senare ska gråta ut med Metoo-drevet.
Det blir allt en sån här på fröken Lewinsky:

En riktig jobbig spya blir det också på Arboga Tidning! Den tidningen förstår man sig ännu mindre på numera – om man nu vill anstränga sig för att förstå blaskan i fråga…
Från att ha varit en lokaltidning med status – har blaskan nu blivit en kvällstidnings-look-alike!

 Att på första sidan idag publicera en jättebild på den mördade Aki Paasila efter att Paasilas exfru frikänts från mordet på honom är bara helt förkastligt!
Har den lokala tidningen möjligen tänkt någon enda tanke på Paasilas fyra barn? På hans övriga släkt? Vad dom känner när de ser en bild av en älskad pappa och familjemedlem som tros blivit mördad? Dubbelspya blir det!! SKÄMMES!!

Det är för övrigt inte första gången den lokala tidningen inte drar sig för att publicera bilder på offer. SÅ dålig tidning!!

Lite snälla saker i bloggen också. Om vad man kan göra när vintern är ryslig och man inte har lust att dröna bort timmarna framför TV:n.

 Baka kakor! Fort, enkelt, gott!

Skiva att äpple, vända skivorna i farinsocker och ströbröd plus lite sirap- sen steka i smör!
Äta sen med glass! Glass – bra för sårig flunsahals!

Köpa sig en semla och trycka i sig! Eller be någon snäll själ handla åt en om man inte orkar ta sig ut.

Kolla på bilder och drömma sig tillbaka till favoritplatser på jorden! Goathland, norra Yorkshire i England.

 Njuta av goda ”vargnews” – nu från Östergötland!

Och ta en flukt ut genom fönstret!
Se vem som kikar in! Upptäcka att våren faktiskt inte är så långt borta och att klätterhortensian visar att den är beredd! Snart grönskar det igen! 🙂

Var rädda om er! Älska mycket! Hata aldrig! 
 Och glöm inte – tänk dig för och tänk före innan du vräker ur dig dumheter.
 Du älskar en person – inte en siffra!

Ta’t lugnt och var snäll!

Nu dimper det ner en blogg igen! Bloggaren är som synes väldigt skrivsugen så här en bit in på nya året.

Först en kommentar till söndagens blogg:
Vad ska vi göra när gängkrigen flyttar in på lasaretten??

Och inte bara där! Vem vill bo i Rosengård? Vem vill bo i Bergsjön? Vem väljer Rinkeby? Vem vill bo i någon av de andra förorterna där våldet blivit mer regel än undantag? Våldet som eskalerar till andra städer än de största – Västerås, Örebro, Eskilstuna – för att nämna några närbelägna städer till bloggarens hemort. Vem vill bo där? Och vilka får ta sig rätten att ockupera ännu fler städer?

Detta är av någon anledning sprängstoff i svensk politik. Man får inte prata om vilka som krigar för då är man rasist! Men som sköterskan säger på bilden ur DN ovan – hon är själv från Bosnien, citat:

”– Ibland blir jag så arg. Tyvärr är det oftast barn till utlänningar som gör dåliga saker på sjukhuset. Så jag blir bara… ja, men snälla. Det här är ett lugnt land, en lugn stad, fint. Man kan skaffa sig ett jobb och liv, i Sverige finns alla möjligheter. Så går man vid sidan om och gör dumheter.”

Så sanna ord och bloggren känner så här:

NÄR ska vi våga sätta gränser? NÄR ska Sveriges politiker fatta att den naiva stil man tror är ”demokrati” håller på att få landet att kollapsa? NÄR ska vi börja ställa krav? NÄR ska Sveriges politiker förstå att ledarskap – att säga JA men också NEJ – är en förutsättning för att få ett samhälle där människor inte bara tar – utan också ger, ger tillbaka?
NÄR SKA POLITIKERNA FATTA???

Glöm inte: Det är val i höst!!

DN:s hela artikel ”När gängkrigen klev in på akuten” hittar du HÄR!

Nu något annat som bloggaren också tagit upp tidigare:

Bloggaren kom att tänka på att hennes mor ofta sa till henne: ”- Vad du är modig. Att du klarar detta! Att du vågar? Vad duktig du är.”

Varför sa hon så? Hur var det med mammas självkänsla? Maximerade hon sina möjligheter i livet? Antagligen inte. Så var det inte på den tiden – och särskilt inte för flickor.

Vad hade hon för drömmar? Hur långt hade hon kunnat komma? Vad ville hon innerst inne. Och – hur tyckte hon att hennes liv sen blev – mamma Hjördis?

Detsamma gäller kvinnorna före henne. Bloggarens farmor Svea: 
och mormor Edit: Hur gick deras tankar när de var unga? Vågade de ens drömma? Maximerade de sina möjligheter och hur summerade de sina liv när slutet kom? Var de nöjda? Hade de fått uträtta det de hoppats på?

Pojkar hade inte heller det lätt förr i världen. Pappa hade tur. Kom från en fattig familj men fick studera till ingenjör.  Om han sen ville bli ingenjör det är en helt annan sak. Hans föräldrar gav honom en chans och han tog den. Men var det detta pappa Göte drömde om en gång och hur tyckte han att livet blev?

Maximerade de sina möjligheter? Troligen inte. Några drömmar slog säkert in men möjligheterna var begränsade oavsett drömmarna. Och sen var det ju det där med självkänslan…

 Men hur gick det då för deras barn, Hjördis och Götes dotter, Sveas och Edits barnbarn? Vad drömde hon om där hon står på skidorna på Sjukhusgärdet? Hon ler mot kameran – ser lycklig ut. Ovetandes om att mobbande skolkamrater snart kommer att trycka ner hennes självkänsla och förminska hennes möjligheter radikalt.

Men hur gick det då? Jo, det har ju bloggaren skrivit om tidigare. Livet levde hårt med flickan på bilden. Men att bli mobbad, utfryst och nedtryckt ger en groende kamplust. En vilja till revansch!
Och alla de där negativa upplevelserna – för det kom fler genom livet – blev till nyttiga kunskaper. Till förståelse för andra. Till en vilja – inte att hämnas – utan att göra gott.

Ändå hinner minnena ikapp bloggaren ibland. Det svarta hålet öppnar sig igen. Och därför damp den här boken in genom brevlådan i fredags: Tomas Gunnarssons ”Att överlista Jante”.

Boken med självtester…

Med frågor som de här: ”Hindrar du dig själv från att göra något som är viktigt för dig, något du längtar efter eller drömmer om att göra?”

Då tar bloggaren fram sådana här bilder via Google på datorn!

Och sådana här: +

Då sneglar bloggaren på sådana här böcker:
Och då skriver hon bloggar som den här.
När minnena dyker upp eller när hon ser andra människor må dåligt för att de låter sig tryckas ner. Då blir bloggaren ARG!

För ALLA MÄNNISKOR HAR ETT VÄRDE!

Bloggaren har nog ändå en ganska bra självkänsla idag. Hon vågar. Är modig. Låter sig aldrig mer tryckas ner. Därför sätter hon sådana här lappar på sin dörr! 😀 För att peppa andra. För idag VÅGAR OCH KAN bloggaren och hon säger stolt och utmanande:

”-WATCH ME!!”

Och så här är det: Du MÅSTE tycka om dig själv! Tycka att du själv är bra! Ha respekt för den du är! Det är det viktigaste av allt för att MAXIMERA DINA MÖJLIGHETER! Och det handlar INTE om att vara egoistisk eller stöddig! Det handlar om att ta sig själv på allvar och ge sig själv den respekt man förtjänar!

TA ALLTID HAND OM DIG SJÄLV FÖRST!

Var rädda om er! Älska dig själv så orkar du älska andra så mycket mer! Puss och kram m m från bloggaren:

Bloggaren vid havet – en gång för länge sedan…
Vad tänkte hon på?
Vad drömde hon om?
En sak är säker – hon samlar fortfarande på vackra stenar från stranden nu som då…

Bloggen får sin inspiration från flera håll. Från läsare som hör av sig, från det förflutna, från drömmar om framtiden, från nyheter och från det förgångna.

 Från alla möjliga håll och inspirationen slår till vid alla möjliga tillfällen också!
Som imorse när bloggaren stod och borstade tänder!

Då måste det skrivas och helst på en gång! 😀

Idag handlar det om två saker som liksom hänger ihop. Och det handlar om att må bra – och inte. Bloggaren tänker på en nära vän som alltid boxade obehagliga saker. D.v.s. han la jobbiga händelser i boxar och stoppade undan lådorna – längst, längst in i hjärnkontoret.

Bloggaren har börjat känna att detta kan vara en rätt skön metod… Att i burkar, olika storlekar beroende på olika stora problem, stoppa ner obehagligheterna, sorgerna och allt det där jobbiga som man bara inte orkar ta itu med.

Frågan är ju bara vad som händer när man en dag gläntar på locket…
Orkar man med allt det där svarta som väller ut då??
Tja, det kan väl hända både ock. Att man slänger igen locket igen och puttar burken ännu längre in i hjärnkontoret – eller att man faktiskt känner sig stark och redo att ta itu med innehållet.
Det värsta tror bloggaren är om man aldrig tar itu med sina burkar! Om dom travas på hög där inne i skallen. Då är det nog stor risk att alltsammans plötsligt ramlar ner och går sönder när trycket blir för högt – och då kommer allt på en gång…

Jaha, och varför kom bloggaren på det här med boxar just nu då? Jo, för att hon känner en stark lockelse till att själv skaffa sig några burkar… Placera de mest jobbiga problemen där för att hon inte riktigt orkar ta itu med dom just nu.
Men – vi får se hur det blir med den saken. Bloggaren tror innerst inne på idén att inte ”boxa” utan att ta itu med svårigheterna direkt. Möjligen sova på saken – som en klok chef gav som råd en gång.

Och varför händer det då att man vill boxa? Att man inte orkar? Jo, det kan bero på både självförtroendet och vad man har varit med om nyligen men också förr.
När man känner sig så här:

Här om dagen skrev bloggaren om dålig självkänsla.  Hur människor tar sig friheten att trycka ner andra – ett fullständigt oacceptabelt beteende!
Denna mobbing kan få svåra konsekvenser. Förändra ens liv. Göra en till en mycket liten människa utan värde.
När det faktiskt är så att DU ÄR HUR BRA SOM HELST! DU DUGER PRECIS SOM DU ÄR! INGEN – NEJ, INGEN – SKA FÅ TA DIN SJÄLVKÄNSLA IFRÅN DIG!!

Men när man sen börjar kravla sig upp… Försöker ta sig upp ur det där svarta, djupa, förgörande……så kan man bli väldigt osäker. Hur ska jag vara för att passa in? Vem är jag egentligen?

Kanske hittar man en roll som man tror passar och håller fast vid den trots att den inte känns helt okey. För man orkar inte försöka igen och igen. Man är för skör och svag.
Får man då på nytt kritik för den person man är – så håller man fast vid den bild man nu skaffat av sig själv. Den som man äntligen lyckats kravla upp till. Även om man innerst inne kanske känner att det nog finns fog för viss del av vad den där kritiken säger… MEN MAN ORKAR INTE MERA!!

Bloggaren vet – hon har själv varit med om alltihop.  Att tryckas ner. Att försöka kravla sig upp. Att hitta ett nytt JAG och hur svårt det kan vara.

Bloggaren blev FÖR tuff! FÖR kall! Sen blev hon en CLOWN. I andras ögon – och det kändes innerst inne att det var sant…

Men bloggaren fortsatte att klättra. Försökte igen och igen att lyfta sig själv i håret. Det går. Det är tufft – men det går. Och när man blir fri från alla plågoandars ord och handlingar då växer man. Då orkar man. Då vågar man.

Det är inte så att man på något vis blir perfekt. Det kan ingen bli. Däremot får man ork och kraft att ta in det som sägs. För all kritik är inte dålig kritik alla gånger. Genom att orka och lyssna kan man förändra sig själv, förbättra sig själv. Finputsa det nya, rätta jaget! 😀

Och man blir FRI! I början fanns denna bild: ”Only sky is the limit”. Det är FEL! Så här är det ju!  ”The Limit is not in the sky it is in the mind”!  Och till syvende och sist är det ju så här:   ”Death is the limit”! Bara döden sätter gränser för vad du kan göra!

Så VAR DEN DU ÄR! Och: Våga språnget mot det nya och okända! Det som lockar men som någon annan sagt att du inte kan, inte klarar, inte orkar.Då kan fantastiska saker inträffa! Att plötsligt SE någon man aldrig tyckt sig se förut. Att plötsligt bli SEDD som den man är och det är helt okey.

DU KLARAR DET!! VÅGA SPRÅNGET! Våga bli DU! Våga vara DIG SJÄLV!

Den här boken har bloggaren beställt idag! Finns bland annat HÄR på Bokus.
För den där Jante det är en vidrig, hemsk figur!!

 Bloggaren känner så här när hon ser den fina fågeln som dottern pysslade ihop när hon var liten.

SÅ sant!!
Precis som det här:

Och glöm aldrig det här:

STORT tack till ni som hör av er och ger mig feedback. TACK också till er som finns i mitt liv och som ständigt är min inspirationskälla. Love you guys!!

Självkänsla! Har du det? Och i så fall – är den bra eller dålig??

Jaha, och vad menas då egentligen med ”självkänsla”?? Så här säger Wikipedia, citat:
”Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är.”
Och mer: ”Att ha dålig och låg självkänsla kallas mindervärdeskomplex eller självförkastelse, vilket är mycket destruktivt för personen.”

Så ser du dig så här:   Du tycker att du inte är bra nog…

Bloggaren vet hur det är att ha dålig självkänsla. Att tycka sig vara sämst på allt. Det började när hon var liten.

Inte hemma hos mamma och pappa – eller som här med farmor – utan när skolan började. Då fick bloggaren veta att hon var fel – helt fel. Det hjälpte inte vad mamma och pappa sa hemma – orden, hånet, mobbingen etsade sig fast.  Den lilla flickan, glad och trygg en gång – fick en skoltid som formade henne. Som gav henne en väldigt dålig självkänsla.

Bloggaren vet hur det är att komma in i en stor lokal med massor av folk och helst vilja springa ut igen direkt. Hur man sen liksom glider in i skuggan intill väggen – om man nu måste vara kvar. Försvinner, blir liksom ett med skuggan och väggen. Finns inte – och hoppas att ingen ska upptäcka en.

Men bloggaren gjorde upp med livet sen! Genom arbete och chefer, jobbarkompisar och goda vänner fick hon klart för sig att hon var helt okey!

För det går att ändra på självkänslan – från dålig till god, det vill säga till den självkänsla du verkligen är värd att ha! Ett bra knep är en sån här: En spegel! Den ger en lite hjälp på traven!
Du är banne mig inte alls ful! Inte alls dum! Du är ju bara bäst!!

Hjärnan är en lurig sak! Den tror helt enkelt på vad du säger!

 Så gå till exempel in i badrummet, titta dig själv i spegeln och säg högt för dig själv:   

Kom ihåg knepet! Se glad ut och säg högt till dig sjäv: DU ÄR SÅ JÄVLA BRA! FÖRUTOM ATT DU ÄR BÄST SÅ ÄR DU SNYGGAST OCKSÅ!! GLÖM ALDRIG DET!!

Använd rätt teknik!

Och jämför dig inte med andra! Alla är goda och bra på sitt vis!

Sen kanske den som haft en dålig självkänsla försöker kompensera. Göra allting så bra som möjligt. För att känna sig uppskattad, omtyckt – värd något…
Då är det väldigt lätt att göra för mycket. Vilja för mycket. Slita för hårt… Bara den som brinner kan bränna ut sig sägs det… Det gjorde bloggaren – brann och brände sig… Slet ut sig totalt för att vara bra på allt – mamma, maka och jobb. Åter ville hon krypa in och gömma sig. Inte visa sig för någon. Kände sig minst och obetydligast i världen.

Då såg prioriteringsordningen ut så här… Kvinnan som hade hand om rehabiliteringen av bloggaren frågade när hon såg listan:
”- Var finns du någonstans på listan?”
Det hade bloggaren aldrig tänkt på. Att hon själv skulle finnas med…

Idag ser listan ut så här: Kanske borde bloggaren ha sig själv på första plats. Det är viktigt att tänka på sig själv – också! För att kunna hjälpa andra måste man hjälpa sig själv först. För att kunna visa sig snäll och varm mot andra – måste man faktiskt vara snäll och omtänksam mot sig själv först. Det är INTE egoistiskt!

Bloggaren klarade det – igen! Lärde sig att tänka så här: JAG KAN!!  Jag är värd något! Från det här: Till det här: Så tänk på att DU ÄR VÄRDEFULL! Strunta i dom som försöker säga dig något annat!

Idag vet bloggaren hur det är att gå in i ett stort rum fullt med folk och riktigt äga stället! Den känslan!!

 Så titta dig i spegeln och säg högt till dig själv: DU ÄR BÄST!!!

Så här till exempel! 😉

😀

Glöm aldrig det: Det som betyder mest är hur du ser på dig själv. Hur du tycker om dig själv. TYCK OM DIG SJÄLV!!
Sen är det ju så här också:

Nu över till något helt annat! Svenska flaggan – och svenska flaggdagar! Visste ni att vi har en ny flaggdag bland Sveriges allmänna flaggdagar?
Inte? Det visste inte Almanacksförlaget heller! För det finns ingen markering i 2018 års almanacka för 29 maj!
Men så här är det: 29 maj är ny allmän flaggdag i Sverige! Det beslutade regeringen att gälla från och med den 14 juli 2017. Och eftersom 29 maj då redan var passerad så blir det först i år som bloggaren och alla andra som håller på flaggdagarna får hissa flaggan den 29 maj – Veterandagen! Citat från regeringens hemsida: ”Det är ägnat att öka kunskapen hos befolkningen om veteranernas viktiga insatser och tjäna som en påminnelse om att militära och civila veteraner och deras insatser för fred och säkerhet är av särskild betydelse för Sverige som nation.”
Läs mer HÄR på hemsidan.

Var snälla nu mot varandra men – var allra mest snäll mot dig själv!