Idag handlar bloggen om den tickande klockan. Om tid!
Tid som vi tror vi har obegränsat av – vilket inte är sant.
När vi är unga tror vi att vi är odödliga men ju mer tiden går och vi måste uppleva hur far- och morföräldrar dör, hur de egna föräldrarna lämnar jordelivet och även vänner och bekanta går bort – så börjar det slå en:

Allt har ett slut!

För några månader sedan mötte bloggaren en gammal vän helt apropå. Hon är i bloggarens egen ålder, kanske några år yngre och vi har haft mycket roligt tillsammans förr i världen. Nu hade vi inte setts på ett tag. Det som först slog bloggaren var hur tärd och blek vännen såg ut. ”Dödsmärkt” – for det genom bloggarens huvud.

Det vännen berättade gjorde bloggaren stum. Kvinnan levde på ”lånad tid”. En svår och obotlig sjukdom gör att hennes liv här på jorden väldigt snart är till ända.

Massor av tankar for genom bloggarens huvud. Sorg och förtvivlan men också frustration. En oro över att inte hinna med allt. Inte hinna säga allt man vill ha sagt och inte hinna göra allt man vill ha gjort.

Här nedan följer lite av den frustration som satte an bloggaren!

Klockan tickar på – tiden går. HUR VÅGAR DU ta risker den dag som idag är – och som kan vara din sista?

 HUR VÅGAR DU riskera att göra någon illa denna dag? Vad vet du om vad som väntar runt hörnet?

 HUR VÅGAR DU låta bli att kontakta, be om förlåtelse, för det där du gjorde och som grämer dig? Hur vet du om du någonsin får chansen igen?

HUR VÅGAR DU låta bli att vara vänlig och positiv mot människor du möter?
Vad vet du om deras liv och vad som väntar?

 HUR VÅGAR DU att låta bli att ringa dina nära och kära bara för att säga: JAG ÄLSKAR DIG. En dag – kanske redan imorgon –
är allt du velat säga försent…

HUR VÅGAR DU…
tro att du får en chans också imorgon…

Mötet med vännen vars liv hastigt går mot sitt slut fick bloggaren åter att tänka till. Snart är det över – och vi vet inte när…

 Snart har sista tåget gått…

Men IDAG lever du! IDAG kan du ställa tillrätta!

Fokusera på det som är bra! Släpp det där andra! Tänk positiva tankar och låt inte negativa händelser förstöra och förgöra ditt liv!
DU HAR INTE TID att låta skitsnack, hämndbehov och elakheter ta över de dagar du fått!
SLÖSA INTE TID PÅ DÅLIGA SAKER!

För så här är det:

Så ta tillvara den tid du har IDAG! Du vet inte om du får morgondagen. Du vet inte hur många ytterligare dagar i ditt liv som du har att spela med.
Om vi tänker oss att detta är din sista dag –
LEV LIVET!

KRAMAS! Medan du har möjlighet… En varm kram gör underverk – både för dig och för den du kramar!

VISA KÄRLEK!

Om vi tänker oss att du bara får en enda dag till… Var rädd om den dagen.

 En särskild hälsning till Emma Jangestig idag, till Nicklas, Togge och övriga anhöriga till två små barn – Max och Saga.
Älskade barn som fick alldeles för få dagar av livet…

 KRAM från bloggaren till er alla!
Och som vanligt – en särskilt varm kram till en särskild man som för alltid finns i bloggarens hjärta.

Känns gyttjepölen igen? Den där sega leran som man trampar runt i.

Och rätt vad det är slirar man omkull i skiten!
Blir liggandes i eländet! 

Och hur lätt är det inte att fastna där sen! Liksom bara acceptera att man ligger där och kan inget annat – tror man.

Ja, en del ger nästan upp.

Men – det går att ta sig ur!  Kämpa på bara! Lite fotfäste och man är nära räddning!

Men vad menar den där bloggaren nu då??   Jo, bloggaren vill bara ha lite mer jävlar anamma!  Tycker ibland att det är mycket så här: Mycket snack – gnäll och klagan – och väldigt lite ”försöka-göra-något-åt-saken”.

Det går att ta sig ur skiten! Det går att kravla sig ur den där sega lerpölen om man verkligen vill och ger sig tusan på det!
Mer verkstad alltså! 
Mycket mer!

 En bra sak när livet känns komplicerat- vänd på problemen! När man inte hittar några lösningar – vänd på det hela!  Se på det hela från ett annat håll.  Som den här bilden:  Är det en hare?

Eller skulle det kunna vara en anka också?

När du ändrar ditt sätt att se på saker – så kommer sakerna du tittar på också att ändras! Titta åt sidorna ibland! Utanför det invanda! Vänd dig om och upptäck annat!

 Det är lite som att tänka utanför boxen! Frigöra sig från de låsta positionerna och tänka fritt.

Nästan lite plockepinn! När allt ligger fast och låst i boxen – dra upp allt och släpp! Börja om! Se nytt!

Bloggen började med gyttja och lera – och på tal om lera! Lera som du formar som du vill – precis som livet. Det kan bli så här…

Eller – – början till något helt annat…

”Mindstorming”! Tänk nytt och fritt!

Och plötsligt! Plötsligt så ser du livet på ett helt annat sätt. Det finns andra lösningar. Andra alternativ. Och andra möjligheter!

Bloggaren känner sig lyckosamt så här: Ja, hon känner sig faktiskt som en problemlösare. Uppstår ett problem, oavsett storlek, sätter hjärnan igång direkt att söka lösningar – och det lyckas, alltid! Det kan möjligen bero på det liv hon levt. Erfarenheter som gjort att hon tvingats söka alternativ och stöd där inget sådant tycktes finnas.
Bloggaren kan ännu höra mobbarnas röster… Hur de hånade henne. Härmade henne när hon blyg och rädd försökte försvara sig i småskolan:
”- Ssss, vad dum du är!” härmade mobbarna, upprepade om och och om igen hånflinande, medan bloggaren rodnande försökte gömma sig bland ytterkläderna i skolkorridoren – smälta in i väggen – försvinna.
Det kunde vara sättet hon pratade på – om hon någonsin vågade öppna munnen, kläderna hon bar, frisyren – allt. Det fanns inget som var rätt i mobbarnas ögon.

Dessa mobbare var starten! Problem, rädsla, ångest – och bloggaren fick mindstorma, hitta lösningar för att överleva. Och det gjorde hon.
Hon klarade sig – blev en problemlösare på köpet. Men om hon hör talas om någon som mobbas…eller om hon ser någon fara illa – då blir hon en TIGER!!

När livet vänder och blir svart – ta nya tag –
gå vidare.

Lätt att säga – svårare att göra kanske – särskilt om det känns som man sitter hårt fast där nere i lerpölen.

Men ta då och mindstorma lite! Vänd på problemen!  Släpp ut alla plockepinn igen och börja om.  Försök att tänka utanför din trånga låda, utanför den kletiga gyttjepölen.
Och även om du känner dig fastlåst och ensammast i världen med dina problem – se dig omkring!
Det finns stöd att få! Det finns alltid någon vid din sida som smörjer.

Se saker från andra synvinklar, kasta upp alla bollar i luften och märk – det finns en hjälpande hand! Vänner som hjälper dig att finna vägen ut – mot nya vägar, annat liv.

 Och när livet riktigt suger så finns det ändå alltid plats för lite fuldans som piggar upp!  Klicka HÄR och ge järnet med Rolandz!!

Var rädd om dig! Tänk utanför boxen! Våga se dig omkring och vända problemen. Och – våga ta emot hjälp. Gårdagens visdomsord kör vi idag – för de passar alla dagar året om! ”När det gör ont att se tillbaka och du är rädd att se framåt – så kan du titta bredvid dig och hitta din bästa vän.”

Sant!
Puss på er därute och en riktig blöt kyss till ni-vet-vem…

Imorgon handlar det om ADHD en egenskap som inte mången förstår sig på…

Ibland försöker man förstå sig på sådant man inte förstår sig på. Man undrar VARFÖR liksom?
Bloggaren tänker just nu på Mello…

Men är det något att förstå sig på där – egentligen?? Bloggaren anser att det hela är ett stort skämt! Christer Björkmans egen lilla godispåse!

Ett sätt att hålla vintertrötta svenskar lugna under några månader. Lite terapi när kylan, tristessen och flunsan kryper på en.
Ett program att reta sig på! Hylla (för de som nu är sådana…)! För att hålla utleda, trötta svenskar på gott humör – eller dåligt – få dom att reagera helt enkelt – där dom hänger framför TV-apparaterna i vinterkoma.
Men en sak är helt säker: DET HAR INGENTING MED MUSIK ATT GÖRA!!
Det är SÅ långt från tävling i musikalitet som man kan komma! Inte heller är det någon hitmaskin längre. Vem kommer ihåg de senaste årens vinnare?? Och hur stod dom sig i Europa??
Nej, det handlar numera om att lotsa TV-gloende svenskar genom februari och mars! Ge dom en töntshow att skratta åt eller kräkas över.

Sen är det ju så att smaken är som baken – delad! Låt dom som vill lulla sig bort med lite trams och flams á la Björkman få göra det. Lite slötittande som man sen kan dissa eller hissa på Facebook!

Men blanda aldrig någonsin in ord som seriositet i det hela! Tro för allt i världen INTE på idén att det hela har något värde, ger något avtryck till eftervärlden – mer än möjligen ytterligare slantar i General Björkmans portmonnä.
Samma strategi har för övrigt liknande program som Talang, Farmen och andra mer eller mindre fasansfulla ”väcka-sovande-trötta-svenskar-ur-dvalan-program”.

För bloggarens del finns inget intresse för Mello!

Annat som har gjort bloggaren spyfärdig är alla program där människor förnedras genom att visas upp – och ofta helt enkelt låter sig visas upp – i all sin eländighet.
Program som exempelvis ”Lyxfällan” i Sverige och ”Judge Rinder” från Storbritannien. Program där tittare får rysa över andra människors olycka och samtidigt i sitt stilla sinne oroligt tänka:  – Hoppas det aldrig händer mig…

 ”Judge Rinder” är en copycat av amerikanska ”Judge Judy” men det är samma sorts program med samma sorts människor som kommer för att få sina domar. Ofta lite trasiga personer som sjabblat bort pengar till någon eller lurats i en affär.
En ”riktig domare” skipar sen rättvisa och frikänner, dömer och medlar efter behov s.a.s. I den amerikanska ”Judge Judy” är det riktiga domar som avkunnas – i den brittiska versionen är det mer oklart, möjligen handlar det om vägledande domar.
 Det som fick bloggaren att må riktigt illa var ett avsnitt hon av någon märklig anledning lyckades zappa sig till här om veckan. Det handlade om en person som lånat ut pengar till en annan men där motparten ansåg att det var en gåva och inte ett lån. Det vanliga alltså…

 Det som gjorde att bloggaren mådde illa var  Judge Rinders frågor…  Det var nämligen så att den som lånat ut pengar var en kvinna – och den som fått låna pengarna var en man. De hade haft en flera år lång kärleksrelation och kvinnan var över 20 år äldre än mannen.
De var båda vuxna alltså – kvinna 50 – man 30 ungefär, det var frågan om en dispyt kring pengar, men Judge Rinder hade ändå mage att fråga kvinnan:
 – Vad var det du föll för hos en så pass mycket yngre man?  Vad handlade det om – babysitting – nej, förresten säg inget för jag blir spyfärdig.”
Detta är direkt översatta frågor som denne ”Judge Rinder” ställde till kvinnan i programmet!

Så sjukt! Vad har ålder med någonting att göra?? Riktigt dåligt! Men så är det ju ”good old England” också. För sådant händer väl aldrig i Sverige…
 Ett litet tillägg i allt det pinsamma, fördomsfulla, sjuka med Judge Rinder: han är homosexuell och bloggaren tänker då att han som advokat och tidigare gift med en man borde veta vad fördomar och förtal handlar om och verkligen inte sälla sig till glåpordskastarna och mobbarna… Men inte då.
Fotot ovan är från Robert Rinders bröllop med Seth.

Alla får ha vilken uppfattning de vill MEN ingen får göra en annan människa illa! Och att ställa frågor om ålder för att på något vis påtala det felaktiga med åldersskillnad – och speciellt där kvinnan är äldre än mannen – är lågt och visar bara vad den som gör sig löjlig över sådant har innanför pannbenet – det ekar rätt tomt där inne…

 Ålder är bara en siffra! Glöm aldrig det! Siffror har ingenting med känslor, vänskap eller förtroenden att göra! Älska vem du vill! Du älskar en person – inte en siffra!

Och vad gäller Mello…  

En måillagrej till – om saker som bloggaren inte förstår! Monica Lewinsky – känd för att ha haft sex med sin gifta chef som dessutom var USA:s president gråter nu också Metoo-tårar… Hon känner sig SÅ utnyttjad – oskuldsfull som hon var (22 år) och med en så mycket äldre man… (Clinton var 49).
Det var ju inte alls så att hon gick igång på grejen att bli uppraggad av en av världens mäktigaste män! Att hon faktiskt tyckte det var ett kap hon gjorde – då! Att hon njöt av situationen oavsett ungdomligt oförstånd!
Bloggaren är SÅ trött på att kvinnor som faktiskt visste vad dom gjorde – flera år senare ska gråta ut med Metoo-drevet.
Det blir allt en sån här på fröken Lewinsky:

En riktig jobbig spya blir det också på Arboga Tidning! Den tidningen förstår man sig ännu mindre på numera – om man nu vill anstränga sig för att förstå blaskan i fråga…
Från att ha varit en lokaltidning med status – har blaskan nu blivit en kvällstidnings-look-alike!

 Att på första sidan idag publicera en jättebild på den mördade Aki Paasila efter att Paasilas exfru frikänts från mordet på honom är bara helt förkastligt!
Har den lokala tidningen möjligen tänkt någon enda tanke på Paasilas fyra barn? På hans övriga släkt? Vad dom känner när de ser en bild av en älskad pappa och familjemedlem som tros blivit mördad? Dubbelspya blir det!! SKÄMMES!!

Det är för övrigt inte första gången den lokala tidningen inte drar sig för att publicera bilder på offer. SÅ dålig tidning!!

Lite snälla saker i bloggen också. Om vad man kan göra när vintern är ryslig och man inte har lust att dröna bort timmarna framför TV:n.

 Baka kakor! Fort, enkelt, gott!

Skiva att äpple, vända skivorna i farinsocker och ströbröd plus lite sirap- sen steka i smör!
Äta sen med glass! Glass – bra för sårig flunsahals!

Köpa sig en semla och trycka i sig! Eller be någon snäll själ handla åt en om man inte orkar ta sig ut.

Kolla på bilder och drömma sig tillbaka till favoritplatser på jorden! Goathland, norra Yorkshire i England.

 Njuta av goda ”vargnews” – nu från Östergötland!

Och ta en flukt ut genom fönstret!
Se vem som kikar in! Upptäcka att våren faktiskt inte är så långt borta och att klätterhortensian visar att den är beredd! Snart grönskar det igen! 🙂

Var rädda om er! Älska mycket! Hata aldrig! 
 Och glöm inte – tänk dig för och tänk före innan du vräker ur dig dumheter.
 Du älskar en person – inte en siffra!

Ta’t lugnt och var snäll!

Vad fattas här i detta permafrosthål!!
Jo, ett sådant här:

För alla frusna själar med permafrost! En möjlighet att tina upp! Ett varmt klappande hjärta!

Har du tänkt på hur lätt livet känns när allt går bra? När du är frisk, känner dig pigg, när du har härliga, roliga dagar och inte ett bekymmer i världen! Visst är det underbart! Allt är bara ”Happy days” liksom!!
Det är nästan så bra och härligt att du inte ens tänker på hur bra och härligt du har det…

förrän de dåliga dagarna dyker upp… Dagarna som slår knut på varandra och bara är isande kyla…

 När det känns som just du och din tillvaro är utvald att må riktigt, riktigt dåligt! När hela ditt jag fryser till is och du kryper ihop därinne i det frusna, kalla. Det spelar liksom ingen roll hur du vrider och vänder på dig själv eller på dina problem – det blir bara värre.
Mer fruset och mer isande kallt.

Det spelar ingen roll om du själv varit ett person med stort, varmt hjärta! Hamnar du under isen så är det andras värmande hjärtan som du behöver nu!

Och finns dom där?? De värmande hjärtana – eller märker du bara svarta hål.

Och hur tar du själv hand om de människor som bryr sig om dig? Inte bara när det är dagar av guld utan när den där iskylan sveper över de där människorna.
Kan du hantera den riktiga, viktiga vänskapen?  Som Muhammad Ali beskriver det: ”Vänskap är det svåraste i världen att förklara. Det är inget du kan lära dig i skolan. Men har du inte lärt dig meningen med vänskap så har du faktiskt inte lärt dig någonting alls.” 

Så har du en riktig vän – en som plötsligt bara vill kolla att du är okey, en som bryr sig – var rädd om den!!
Sådana vänner är svåra att hitta…

Eller tar du dina vänner för givet!?

 Några som oftast riskerar att tas för givet är den närmaste familjen – de som borde uppskattas mest. De som alltid finns där för dig oavsett glädje eller sorg.

Föräldrar – barn… Föräldrar älskar sina barn villkorslöst! För den skull ska de inte tas för givet!

Barn – föräldrar…
Föräldrar älskar sina barn utan förbehåll – det är bara ren kärlek. Var rädd om den kärleken! För det kommer en dag när stolen där hemma står tom och föräldrarna är borta för alltid…

Att ta sina familj – sina föräldrar, sina barn, sina syskon för givet är hårt och definitivt inte bra. Men frågan är om inte äkta vänskap utan familjeband som naturligt knyter samman ändå är den största gåvan. De där oväntade banden – utan förankring i släktskap. Dom där vännerna, dom där nära dig som accepterar dig precis som du är, som skulle göra allt för dig.  Dom som inte är familjen men som ändå alltid finns där för dig.

Sant…

Ta aldrig dessa människor för givet! Dom bryr sig om DIG utan familj- eller släktband. Dom tycker bara om dig av fri vilja! Vill göra det bästa för dig oavsett!
Svik inte dessa människor. Ta dom aldrig för givet! De är de där unika diamanterna du någon sällsynt gång kan hitta i grushögen! Slarva inte bort dom! VAR RÄDD OM DOM!

Så när de frusna stunderna kommer.  Ta hand om varandra! Visa kärlek, omsorg och omtanke när den som allra mest behövs.

Och den där känslan med någon man älskar. Var rädd om den!

”Det är lätt att ta av sig kläderna och ha sex. Människor gör det hela tiden.
Men att öppna upp sin själ för någon, låta någon komma in till sitt innersta, till sina tankar, sina rädslor, sin framtid, sitt hopp och sina drömmar
– det är att vara naken.”

Så TA ALDRIG NÅGONTING FÖR GIVET!  Lev inte ditt liv själviskt och trångsynt! Nyp dig själv i armen då och då och tänk på hur lyckligt lottad du är! Du har familj! Du har vänner! Du har människor som bryr sig om dig! Tänk på det, uppskatta det och visa det för dessa människor! Visa att du har ett varmt klappande hjärta!

Låt värmen och kärleken flöda! Omtanke och vänlighet kostar ingenting! Slösa med sådant!

Bry dig!

Låt inte tankar och löften bara bli till läpparnas bekännelse. Var rädd om dom som vill dig bäst och mest!

Och när det är som svårast för någon. Visa din omtanke och din kärlek lite försiktigt. Visa den – men vänta in. Låt det smälta in och läka till bättre dagar…

Bloggaren bryr sig och bloggaren har människor som bryr sig om henne. Men ibland känns det inte så. Ibland känns tomheten och saknaden stor. Iskylan sveper hårt omkring en och man bara önskar att någon ville blåsa lite varm kärlek på en.

”En läkare sa en gång: -Den bästa medicinen för människor är kärlek. Någon frågade: – Men om det inte fungerar? Läkaren log och svarade: – Öka dosen.”

Var rädda om varandra och om er själva! Visa kärlek! Visa uppskattning! Visa att ni bryr er om varandra – såväl i goda som i svåra stunder och allra helst då. Då behöver ni/vi/du/jag det mest.
Bloggaren vill sända en extra varm omtankeskram här och nu till sina barn, till HONOM, till sina syskon med familjer (en biologisk och en självvald) och till vännerna – ni som faktiskt betyder ALLT! – TACK för att ni finns och jag hoppas att ni vet och känner hur mycket jag bryr sig om er.

Se den här filmen om att aldrig ta någon eller något för givet!

Bloggaren vet inte allt om ADHD men hon vet en hel del. Därför blir hon ARG, galet frustrerad och MÅR ILLA när hon läser ”upptäckter” som görs 2018 och som borde ha avklarats för LÄNGE sedan!

Som den här ”nyheten”: ”

Barn med adhd behöver rörelse för att lära

”Barn med adhd som rör sig mycket och har svårt att sitta stilla i klassrummet behöver inte vara omotiverade. Istället måste de röra sig för att klara av svåra arbetsuppgifter.”

D v s det är helt galet fel att lärare skäller, ”tar i örat” och tvingar skolelever att sitta stilla!

Ur artikeln: ”– Barn med adhd behöver röra sig när de använder exekutiva förmågor. Rörelse hjälper dem att vara alerta, säger psykologiprofessor Mark Rapport vid University of Central Florida. ”

Och mer! ”Om barnen missar information som ställer krav på arbetsminne så måste vi anpassa hur man ger information så att de har möjlighet och förutsättningar att ta till sig den, menar Ylva Ginsberg (medicinsk sakkunnig på Socialstyrelsen och adhd-forskare vid Karolinska institutet, bloggarens anm.)

– Det måste på allvar bli ändringar i skolsituationen, för det behövs ju. Det hjälper inte att säga till barn med adhd ”men sitt stilla nu”.

Läs hela artikeln på SVT Nyheter genom att klicka HÄR!
Och artikeln hänvisar sedan till ett inslag ur gårdagens (19/2) Vetenskapens Värld ”Adhd, vad och varför?” Ett mycket intressant avsnitt om det dåliga eller det verkligt bra med att ha ADHD!
SE PROGRAMMET HÄR!! (Finns kvar i 30 dagar!)
 Som komikern Rory Bremner säger i programmet efter att ha fått diagnosen ADHD men också fått prova att ta medicin mot dess effekter: ”- Föredrar jag den uppskruvade paniken eller ett mer kontrollerat kaos?”

Och nej, bloggaren gillar inte inlägg som den om Sara Modigh som utbrister: ”Nej, adhd är inte en superkraft.” i Expressen.

Bloggaren tycker det finns tillräckligt många som pratar illa om ADHD så hon känner för att peppa om ”superkraft”.

För som psykiatern Anders Hansen säger i Vetenskapens Värld – många människor med ADHD är mer energirika, mer kreativa, mer nyfikna och mer drivande än andra. De har bara inte fått blomma ut!
Snacka om superkrafter!

Läs HÄR om ADHD på 1177 och HÄR på Riksförbundet Attentions hemsida!

På tal om skolan och dess oförmåga att förstå sina elever – regeringen föreslår nu detta, läser bloggaren i DN: ”Ett estetiskt ämne ska införas i alla nationella program i gymnasieskolan.”
Ur artikeln som du hittar HÄR: ”– Vi tror att estetiska ämnen är bra för utvecklingen på många områden.” BRA DÄR REGERINGEN!!

Sen det här då… Och varför är bloggaren så otroligt uttråkad!? Jo, just det: Snow bored – uttråkad på snö! Och framför allt – UTTRÅKAD PÅ VINTER!!

Hur kul är det här??
… … …

och det här…

Och hur mycket roligare är inte det här!! … … … och det här: JO, MYCKET ROLIGARE OCH HÄRLIGARE!!

Så detta gäller nu! Bloggaren känner ett allvarligt och starkt behov av att göra som flyttfåglarna!
 Försvinna från platsen när is och kyla sätter fart nästa gång! Flytta! Ge sig av!

Sjappa för gott kanske!!  Ja, varför inte!? Bort! Långt söderut!

 Slutligen – mer pepp för dig som vill utveckla dina superkrafter ADHD! Klicka HÄR för fem råd från överläkaren i psykiatri Anders Hansen!
Ett av råden är: FÖLJ DIN PASSION!