Feel in the Blogg

Söndagens predikan skulle handla om tjugondag Knut, var det tänkt – men en soppa kom emellan…

Plötsligt när jag stod där i köket och tillagade min soppa kom jag att tänka på min dotter men också min mor och mormor. Hur dottern frågar mig om råd och hur jag själv minns min egen mammas lärdomar.
Hur mamma försiktigt vägledde mig – precis som jag idag försöker vägleda mina egna barn.

Som de berömda aporna som inte ser, inte hör och inte talar – så agerar vi människor idag. Vi ser inte vad som händer – inte på riktigt. Vi vill inte höra och vi berättar inte om våra reaktioner – än mindre försöker styra allt åt rätt håll.

Vad talar jag om? Jo, om hur vi lever våra liv och vad som är meningen. När jag tänker på lärdomar som går i generationer så känner jag – det är ju det som är livet!
Vi människor är faktiskt inte så mycket mer annorlunda än djuren. Vi föds, förökar oss och dör. Under livstiden är det meningen att vi ska lära vår avkomma att klara sig – precis så som djuren gör.
Sen kan man naturligtvis undra hur livscykeln egentligen ter sig för till exempel grisar – där människan är framme och förstör. 🙁

Förr i tiden lärde mor ut sysslorna i hemmet till sina barn. På det sätt som det var då – lärde fäderna ut andra arbeten till sina söner.

Men hur är det idag? Är det inte så att kommunikationen haltar? DN idag söndag är lite inne på samma spår. Den här bilden har Bard i dagens tidning:
Barn är mest till besvär. Hindrar mammas och pappas karriärmöjligheter. Samtidigt som vi älskar ungarna stressar vi ihjäl oss för att uppnå något för egen del – självförverkligande!
Ett självförverkligande som innebär något för någon annan och någon annanstans – inte här och nu med barnen i hemmet. Barn är inget viktigt, egentligen – blir budskapet.

Sen sitter vi där och mår dåligt, blir sjuka och har förstört många viktiga år. Hans Lindström har den här bilden – också i DN idag:

Och på ledarsidan finns den här tipset för läsning på kultursidan: ”Vår föreställningsförmåga” räcker inte till! Nej, varken för klimathot eller till förståelsen kring varför vi existerar och vad vi bör göra med de liv vi fått.

NEJ, jag är inte för vårdnadsbidrag! Jag tror inte att det bästa för barn är att gå hemma med mamma eller pappa fram till skolåldern. Jag tror att det är väldigt stimulerande och framför allt roligt för småttingar att träffa andra barn och utvecklas ihop med andra.

Jag tror dock INTE på dagis heltid i stora barngrupper.
Jag tror heller inte på dagis för spädbarn och mindre barn.
Av just anledningen – för mycket och för lite skämmer allt!

Där har ni det! För mycket och för lite skämmer allt! Lagom är bäst och med inriktning på barns, föräldrars, människors bästa! Stimulans och möjligheter som utgår från människan – liten eller stor – och som inte har med karriär eller pengar att göra.

Aporna är inte alls så dumma som vi människor: Inte se, inte höra, inte tala!
(Fotot är på ett konstverk av Sonja EM Andersson. Klicka HÄR för att se mer!)

Livet är egentligen enkelt. Vi är till för varandra. Generationer och sinsemellan. Lära varandra, hjälpa varandra, vårda varandra och älska varandra.

Visdomsord från mitt te imorse.

Vi borde lära oss mer av djuren och leva livet som det ska levas. Kanske som en katt! Vilda Wilma må vara vild men smek och kel vill hon ha dessemellan! 🙂  Hon vill heller inte vara ensam hemma utan tycker bäst om när husbondfolket finns på plats.

                                                          *****

Huruvida gärningsmännen till det här dådet haft en bra barndom eller inte kan jag inte förtälja. De har inte haft någon som lärt ut rätt eller fel, det är i alla fall klart… 🙁 Ett fönster i vår kåk idag…

Ja, då knyter vi hop säcken – tomtesäcken – och återkommer till det som var tanken att skriva om: Knut!
Tjugondag Knut idag och julen ska städas ut. Grattis Knut och ha en fin dag!

Till kvällen är den här synen ett minne blott –
tills nästa gång det är dags att tänka på advent och jul!

Av en slump hamnade jag framför TV4 Faktas program ”Jag dog, men överlevde”. En amerikansk dokumentärserie om människor med nära-döden-upplevelser. Personer som bokstavligen dött men kommit tillbaka och vad de har att berätta. Anhöriga och vårdpersonal finns också med och delger händelseförloppet.

”I Survived” som serien heter i USA visar vanliga människor, unga och gamla, kvinnor likväl som män – som varit med om svåra olyckor eller sjukdomstillstånd och som faktiskt avlidit – hjärtat har slutat att slå.
Vad var de med om under döden? Hur kändes det? Kändes det någonting över huvud taget?

Jag kommer inte att gå in i detalj på de olika fallen men sammantaget för människorna i programmet är ganska lika: De har upplevt en stor frid – och de är idag inte längre rädda för att dö.
Allesammans säger att de fått en gåva – att förstå vikten av livet vi lever. Vad som är värdefullt och inte. Detta tog jag till mig.

Balansen i livet!
Det är inte meningen att slita ut sig på arbete!

Det är inte viktigt att ha nyaste möblerna, ett toppmodernt kök!
Tjusigaste bilen i stan – inte heller viktigt!

Den lilla babyn bryr sig inte ett dugg om fina resan till Thailand! Varför åka långt, långt bort när allt som är viktigt finns här och nu?

Det programmet fick mig att förstå är att livet handlar om känslor, omsorg, kärlek, närhet – familj och vänner. När du ligger på din dödsbädd får du ingenting ta med dig! När du ligger där bör du vara tillfreds med tiden du fick. Vad prioriterade du? Pengar och prylar – eller närhet, kontakt och värme?

Programmet kopplade jag ihop med KBT och mindfulness – närvarande i nuet. Att ta tillvara varje stund. Varje dag är en unik gåva.
Då verkar arbetsstress som går ut över egen hälsa, familjeliv och sociala kontakter oerhört dumt!
Då känns det lätt att välja bort dyra prylar och resor till förmån för det mer livsnära.

Allt det där tänkte jag på när jag drack mitt te och fick dessa visdomsord. Tankarna följde mig när jag vandrade hem till mina gamla föräldrar som bjudit mig på lunch. Bruna bönor och fläsk – hade de tillagat tillsammans – pappa, ganska ovan i köket och mamma, helt blind.
Efterrätten – fruktsallad med grädde ordnades också gemensamt av far och mor.

Denna måltid var mer värd än vilken Nobelmiddag som helst. De timmar vi fick tillsammans viktigast i livet.

Så tänk till! Vad är värt något i livet? Vilka vägar ska du välja?
Du har fått ett liv som du känner till – var rädd om det!
Slösa inte bort viktiga timmar och dagar, månader och år – på fel saker.

Gunnar och Gunder har namnsdag! Grattis!

Vet ni vad s k blå zoner är för något? Jo, det är delar av vårt jordklot där människor av någon anledning blir äldre än på andra platser. Om detta och vem som har rätt att leva – handlar söndagens predikan.

I Svenska Dagbladet står det idag att läsa om befolkningen i de blå zonerna här i Sverige. Är du intresserad av att passera 100 så bör du flytta till den här stan: Kan se ut som vilken stad som helst i vårt avlånga land men är en stad som i alla fall ligger i min omedelbara närhet!

I DN läser jag om att fler överlever hjärtsjukdomar i vårt land och det är demensen som belägger förstaplatsen över dödsorsak. Fast – är demens en dödlig sjukdom?? Är det inte så att man blir dement men dör av något annat? Läs mer HÄR på Vårdguiden.

För några dagar sedan läste jag i Svenskan om att varannan nyfödd idag kommer att bli 104 år och att uppnå en ålder av 200 blir snart inga problem.

Sen finns det dom som inte är lika lyckligt lottade. Oönskade barn på ett barnhem i Rumänien.

Barn långt borta från alla blå zoner – långt borta från allt.

Barn som aldrig kommer att uppnå ens vuxen ålder på grund av krig – här Syrien.

Flickor utan rättigheter i Indien…

Hur kan vi fortsätta att sätta rekord i julhandel, smälla i oss mer mat än våra kroppar orkar bära?

Var finns omtanken? Samvetet? Känslan för rätt och fel?

Hur kan julens viktigaste ”problem” vara den svarta dockan i Tomteverkstaden? Hur kan regeringen skylla arbetslösheten på invandrare och kratta manegen för SD? Mp reagerar!
 Är det med samma känsla som vi massavlivar hundar på Astra Zenecas specialkennel i Örkelljunga? Samma fina samvete!?
Klicka HÄR för att komma till Djurrättsalliansen som startat en kampanj för att rädda hundarna till omplacering!

Ja, vem har rätt att leva och vem har det inte? Vem har rätt till ett långt, bra, friskt liv där man får äta sig mätt, leva tryggt och känna lycka?

Röda korset är en av de organisationer som samlar in pengar till hjälpbehövande i Syrien. Det finns fler och för olika delar av världen. Klicka HÄR för att komma till Röda korset.

Blå zoner och blå dunster. Jag vill inte bli 100 år om medmänniskors barn aldrig får bli vuxna.

Men det finns hopp! Tänk till och reagera! Opponera dig! Bidra med både information och en slant till en insamling. För en bättre morgondag!

Abel och Set har namnsdag. Grattis!

 Med söndagens korta predikan vill jag bara säga: Har du en vän så var rädd om den!

En av mina allra bästa vänner avled för en tid sedan och saknaden är stor.  Till henne och alla andra vänner och vänners vänner och mina läsare ger jag Carol Kings fina text ”You´ve got a friend”:

When you’re down and troubled
And you need some loving care
And nothing, nothing is going right
Close your eyes and think of me
And soon I will be there
To brighten up even your darkest night.

You just call out my name
And you know wherever I am
I’ll come running to see you again
Winter, spring, summer or fall
All you have to do is call
And I’ll be there
You’ve got a friend.

If the sky above you
Grows dark and full of clouds
And that old north wind begins to blow
Keep your head together
And call my name out loud
Soon you’ll hear me knocking at your door.

You just call out my name
And you know wherever I am
I’ll come running to see you again
Winter, spring, summer or fall
All you have to do is call
And I’ll be there
Yes I will – you´ve got a friend.

Ain’t it good to know that you’ve got a friend
When people can be so cold
They’ll hurt you, and desert you
And take your soul if you let them
Oh, but don’t you let them.

You just call out my name
And you know wherever I am
I’ll come running to see you again
Winter, spring, summer or fall
All you have to do is call
And I’ll be there
You’ve got a friend

En vän kan självklart vara en katt!

Lyssna på Carol King HÄR
via Youtube.

Assar har namnsdag denna söndag. Jag har den äran!

”Stressed is desserts spelled backwards!”
Vem vill ha efterrätten kryddad med panik och hets!?

Jag brukar snappa upp saker från söndagstidningen och så även idag! DN skrev igår om stress som leder till sjukdom och död. ”Smygande stress gav honom stroke”.

Medelålders man, kunde lika gärna eller hellre vara en kvinna, älskar sitt jobb, blir uppskattad för det han eller hon gör, känner hur självförtroendet stärks och lägger in en extra växel… Som slutar med katastrof!

 För knappt 15 år sedan var jag själv helsidesuppslag i DN Söndag! Också jag hade ett fantastiskt jobb som fick mig att piska mig själv ännu mer. Också jag hade familj och fritidsintressen som skulle hinnas med. Det slutade i sammanbrott, splittrad familj, livslång sjukdom och arbetslöshet.

Var det värt det? Självklart inte!! Man brukar säga – kyrkogårdarna är fulla av människor som trodde de var oumbärliga!
Det handlar om självförtroende och självinsikt. Att inse vad man håller på med och det svåraste – att bryta det!

Att fatta hur kort livet är och värdera det! Att förstå att i ett kort liv är det så mycket annat som måste prioriteras före jobbet!
Hur kan chefen, yrket, arbetsplatsen vara så mycket mera värt än din egen hälsa och din familj? Hur kan allt annat i livet prioriteras ner för ett jobb?
Och hur kommer det sig att vi inte vågar ställa oss dessa frågor?

DN skriver också om riskerna rent medicinskt. ”Högt blodtryck är den största risken”. Hårt jobb, sjukdom och död…

Till jul  – hur känns det då? När jobbet ”måste” flyta på trots helgdagar, julklappsinköp, matlagning och släktbesök!
Känns julen fridfull och trevlig?

Och hur påverkar vårt beteende barn och ungdomar?

I morse hörde jag på SVT:s nyheter att personalen vill ha bullerskydd på förskolan! Förskolelärarna använder hörselskydd för att motverka tinnitus. Då undrar jag: – Barnen då? Hur går det för dessa små barn i en högljudd, bullrig och förmodligen stressande miljö?
Fotot är taget från en sida om barn med Aspergers syndrom. Det är hårt för alla barn men det är barnen med AS, ADHD och liknande egenskaper som drabbas värst i sådana miljöer.

Våga bryta mönstret! Våga hoppa av! Våga ta språnget ut i tomma intet – innan du knuffas över kanten ändå…

Jag vet – been there, done that – och såg inte stupet som närmade sig rekordsnabbt. Men jag överlevde – alla gör inte det.
Fundera på om döden känns som ett OK alternativ när du vägrar ge upp jobbstressen?

Våga anta den stora utmaningen att förändra ditt liv totalt! Tagga ner, byt jobb, sudda i kalendern, SÄG NEJ – och LEV!!

Malin och Malena har namnsdag idag på Nobeldagen! Grattis flickor och grattis till alla Nobelpristagare!

Sänk farten till jul och ge dig sen själv ett nyårslöfte: Hoppa av ekorrhjulet!

 Livet är så mycket mer än jobb. Jobba för att leva – lev inte för att jobba!

Låt kommande jul bli fylld av lugn och frid
med julgodis utan panik!