Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reflektioner. Bloggaren sitter och funderar…

Reflektion betyder eftertanke, enligt Wikipedia.

Bloggaren tänker på några händelser, reflekterar över dom. Egna åsikter bara…

Therese Johaug.
I tårar. Stängs av. Straffas. Rätt på ett vis men fel på ett annat – kanske…?
 Drevet har gått, Johaug hängs ut, allt hon gör är plötsligt dåligt, det har liksom blivit okey att trycka ner henne.
Är det så – eller inte – en reflektion bara…

Peter Madsen.
Olyckshändelse? Dråp? Mord? Journalisten Kim Wall är död.
Olyckshändelse och Madsen handlar i panik, har det snackats om. Knappast! En olycka kan hända, man kan få panik MEN att stycka en människokropp, slänga ut delarna i havet, sänka en blodig u-båt och sen komma cool upp till ytan visar på kall planering.
Rätt – eller inte – en reflektion bara…

Anna Kinberg Batra.
Väljer att avgå som partiledare för Moderaterna.
Väljer!? Fel ord! Internt drev som följs upp av avrättande media. Är det lättare att likvidera en kvinnlig toppfigur än en manlig? Vad har Kinberg Batra gjort för fel EGENTLIGEN?
Tänker bloggaren rätt – eller inte – det är en reflektion bara…

Reflektioner över viktiga händelser i vår tid – eller inte…

 Reflektion handlar om eftertanke, att lite eftersinnat begrunda, kanske dra slutsatser och det är vad bloggaren gör idag – och glömmer såväl Johaug, Madsen som Kinberg Batra – för den här pojken: Jack.

För en pojke var han, endast 22 år gammal, när han valde att ta sitt liv.

Bloggaren kan inte tänka sig något mer fasansfullt än att som förälder, syskon, flickvän eller kompis få uppleva detta.

ALDRIG MER – är ord som kommer för bloggaren.
Aldrig mer få prata, krama eller ha kul ihop.
Aldrig mer får se personen, höra hans röst eller dela tid med honom.
Aldrig mer – dela minnen med Jack. Den tiden är för evigt slut nu.

Då känns med ens allt annat så fullständigt ovidkommande…

Vem bryr sig om en dopad skidåkare? Hur viktig känns Moderaternas partiledare? Varför tänka på Peter Madsen – han kommer att få sitt straff oavsett vad du har för åsikter om saken.

Du lever – någon annan gör inte det längre. Och bortom döden oavsett vad vi tror om det – så är skidåkare, partiledare eller mördare ingenting! Finns inte!

FINNS gör däremot DU! IDAG – HÄR OCH NU!
Gör vad du kan med ditt liv! Gör vad du kan för andra! INNAN ALLTING ÄR FÖR SENT!

Bloggaren var på väg från Örebro idag och på hemväg kom hon att köra genom stan. Fick en glimt av Jack Berggrens sista färd. Jacks sista cruising. Sista träffen med vännerna…

Det var fint. Det var värdigt. Det var mäktigt.

Bloggaren tände ett ljus för Jack när hon kom hem.
Och plötsligt spelades bara ”sad songs” på Spotify…

Bloggaren tänker på Jack men ännu mer på hans mor och far, på Jonte och systrarna, på flickvännen, bästa kompisen. Må ni finna styrka i att Jack gjorde ett val och att han nu finns på en underbar plats där ni en gång får möta honom igen. Så tror bloggaren.
Ni ses igen!

 Och precis som i uppmaningen i dödsannonsen här intill – skänk gärna inte bara en tanke utan också en gåva till organisationen Suicide Zero – som beskriver sig själva så här, citat:
”Vi vill med den ideella organisationens kraft öka kunskapen och bilda opinion kring samhällsproblemet suicid, lyfta fram nytänkande och konkreta lösningar för att rädda liv samt minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa.”
Klicka HÄR för att komma dit.

Som så ofta i denna blogg – ÄLSKA MER – HATA MINDRE! Livet är så kort och du vet aldrig när allting plötsligt är försent – såväl för din egen del som för dom du älskar.
Och dom du tycker illa om, dom du säger dig inte tåla eller till och med hata – glöm dessa dumma tankar och se bara det ljusa och positiva i din omvärld istället.

Jack fick ett fantastiskt sista farväl men det du kan göra är att inte vänta tills allting är försent innan du bryr dig, hjälper, kramar, älskar och förlåter. Gör en fest för dina bästa medan de är i livet! Säg snälla ord, ge komplimanger, uppskatta dina vänner och skippa hat, hämnd och förbannelser. Livet är för kort för det.

Vila i frid, Jack.

 

Så ser den ut – en av de värsta sjukdomar du kan drabbas av! En sjukdom som du fixar till alldeles själv och som gör att du mår sämre och sämre och sämre!

Och det värsta av allt – det finns ingen medicin som botemedel!

Ingen doktor kan hjälpa dig!

Men det bästa av allt – DU KAN!!
Du kan bota sjukdomen – själv!

Bloggaren pratar om den här hemska åkomman:

SVARTSJUKA!

Svartsjuka äter dig levande om du låter den gå för långt! Och det handlar om det här: Att inte lita på varandra. Att oroa sig och ständigt behöva ha koll – även på sådant du inte har med att göra. Harmlösa saker, bagateller som du uppförstorar!   Egentligen har du förmodligen ingen anledning att vara svartsjuk – ändå tror du det!
OCH – VARNING! Om du inte gör något åt din svartsjuka så är snart din relation ett minne blott!

Svartsjuka kan yttra sig på många olika sätt. Kontroll, stalking, ”förhör” och när män blir svartsjuka – tar en del till nävarna… Bloggaren såg igår ett program i SVT om O J Simpson och blev förskräckt. Så här såg hans fru Nicole ut med jämna mellanrum… Hon blev till slut dödad. Fruktansvärt!
Då är man sjuk – sjukt svartsjuk! Då behöver personen som svartsjukt slår och dödar hjälp utifrån och klarar inte att bota sjukan själv.

Men den som är ”vanligt” svartsjuk kan och bör klara upp sina problem själv. Det handlar om självinsikt och det handlar om osäkerhet och dåligt självförtroende.

Och när du svartsjuka man eller kvinna fått din relation kraschad – kanske på grund av svartsjuka eller kanske av andra orsaker – så kan svartsjukan fortsätta att florera i din kropp. Du vill inte acceptera att förhållandet är slut. Vägrar ge upp kvinnan eller mannen du förlorat. När inte ”tigga och be” hjälper så blir du ARG – svartsjuk och arg.
Träffar din expartner sen en annan – då exploderar svartsjukan med full kraft!

Ett riktigt uselt sätt som kvinnor kan ta till är att prata illa om den f d partnerns nya kvinna. Den engelska texten säger ungefär så här:
”Vi sprider rykten och skitprat för våra egna liv är så olyckliga och dåliga.”
Något som folk ser igenom på en gång och får dessa skitpratare att framstå som patetiska och pinsamma.

Är du tillräckligt svartsjuk på din expartners nya liv – och ni har barn ihop – så går du över gränsen och kastar in barnen i det sjuka!

Det finns ett mycket obehagligt sätt att ”straffa” sin f d partner på för att han eller hon gått ifrån dig – barnen blir kastklabbar.
Man bråkar med expartnern om allt kring barnen. Kanske förvägras den före detta partnern att få träffa sina barn. Med hot, hat och hämnd vill man straffa den partner som lämnat en.

Det går så långt att den svartsjuka pratar illa om den andra föräldern inför barnen! ”I told my kids how shitty their dad is becuase I’m jealous of his new life and his new wife. I’m SUCH a good mom.”

Helt förkastligt och kommer bara att slå tillbaka på dig själv.

Och varför nu denna sjukdom? Varför denna svartsjuka? Vad beror den på? Jo, det här: Osäkerhet! Du har dåligt självförtroende. Tror dig vara sämre än andra och särskilt sämre än den nya som din f d partner har träffat. Du blir kontrollerande, otrevlig, gör dina barn illa genom att prata illa om deras pappa (eller mamma), pratar illa om allt som har med expartnern att göra, svartmålar hans/hennes nya partner.
Du förstör livet men inte för den eller dem du avser, utan bara för dig själv.

Du blir en bitter, olycklig människa. 

Så sanna ord: ”Holding onto anger is like drinking poison and expecting the other person to die.”
Precis som med svartsjuka – du drabbar bara dig själv!

Så budskapet är rått: ”Dear Ex-wife, Please move on. Divorce means it’s over for you.”

Så sanna ord! Lätt att skriva och läsa men svårare att ta till sig kanske och att börja leva efter.

Bloggaren vet vad hon talar om. Hon har också drabbats av svartsjuka. Hon har också haft riktigt dåligt självförtroende och känt sig osäker. MEN – hon har tagit tag i saken och värderat upp sig själv.
Bloggaren vet hur det är att bli lämnad. Att bli sviken efter många år. Att se mannen i ens liv gå och se honom börja ett nytt liv med en ny kvinna.
MEN – det som inte hände då var: svartsjuka. Bloggaren blev inte svartsjuk! Inte ett dugg! Trots att den nya var bra mycket yngre så tittade bloggaren sig i spegeln och sa: – Du är mycket snyggare, mycket roligare, mycket klokare och mycket bättre! Så låt honom gå bara! 🙂

För bloggaren känner sig säker och är stark. Hon har numera ett gott självförtroende och bitterhet ligger absolut inte för henne.

Så du svartsjuka kvinna eller man – SLÄPP DET HELA OCH GÅ VIDARE!
Låt inte expartnerns och dennes nya liv få förstöra en enda dag till av ditt liv! Du kan ändå inte göra ett dugg åt saken. Lägg energi på något annat – dig själv och ditt nya liv till exempel!

Titta dig i spegeln och säg till dig själv:  – Fy tusan vad bra du är! Lev livet nu! Du är stark! Du är bäst!
Det kommer att göra underverk. Hjärnan hör vad du säger och tar in det!

Till processen hör också det här:

Tänk så här också: Dina problem och misstag från igår är nu bara minnen men också lärdomar. För det är nämligen så här också…

Bloggaren gick vidare efter att ha blivit övergiven – med gott mod och med inriktningen att leva ett skönt ensamliv framöver. Men det blir inte alltid som man tänkt sig…
För drygt två år sen slog något ner som en bomb – NÅGON slog ner som en bomb i bloggarens liv. Vänder upp och ner på allt. Bloggaren fick ett nytt liv
som gör att hon dansar i köket till Spotify näst intill varje morgon!Som får henne att dra på ljudet extra högt när hon spelar låten med Hollies med texten som bara är HON!:

I used to think I was livin’
Baby, I was wrong
No, I never knew a thing about livin’
’Til you came along
Now I can breathe, I can see, I can touch, I can feel
I can taste all the sugar sweetness in your kiss
You give me all the things I’ve ever missed
I’ve never felt like this
I’m alive, I’m alive, I’m alive

Livet förändras.
Livet går vidare.

Lyckan kommer,
Lyckan går,
Den som fattar lyckan får.

Till sist måste bloggaren lägga ut några bilder på familjen Berglinds fina stockrosor som växer utanför deras antikaffär i hörnet Nygatan/Skepparegränd i Arboga.

Vackert eller hur!?

Sköt om er nu och lev livet!
Låt inte en minut till av det förflutna förstöra din dag eller resten av ditt kommande liv!
Bota svartsjukan!
Släpp taget, gå vidare och underbara ting kommer att hända dig!

 

 

 

 

 

För ett antal år sedan körde bloggaren ett tag med ”Veckans Babe”. Här kommer några av bejbsen! 😀

Magnus!

Pelle!

Thomas!

Men det var inte bara vuxna snyggingar som blev babes!
Här är Carl-Johan!

Lite äldre godingar också!  Stig!
När det begav sig!

Den gode Stig Thorén är borta sen flera år men visst hade han glimten i ögat också på gamla dar! 

Stig hade mycket att berätta och många foton att visa. Han var en av de bröder som i folkmun här i Arboga kallades Tarzanbröderna. Och de skulle väl platsa alltihop som ”Veckans Babe” – eller hur!? Pappa Valfrid gick inte av för hackor han heller!

Bloggen som var ett långt reportage om Stig och Tarzanbröderna kan ni läsa om igen HÄR!

Det här var ett litet smakprov på bejbs från förr! Men har ni förslag på nya snyggingar att pryda bloggen med så HÖR AV ER!
Bloggaren har en speciell ”babe” som hon inte kan se sig mätt på men han visas inte upp för er! Så tji fick ni!! 😉

Lite gråmulen sommardag idag. ”Typiskt svenskt sommarväder” läses i DN. Gräsmattan behöver vatten hemma hos bloggaren och alldeles nyss fick hennes fina staket av luktärter sig en dusch med vattenkannan under Vilda Wilmas överseende.
Det blir nog ljuvligt sen att sitta på trappan när luktärterna börjar blomma…

Dagens ord i kalendern säger så här: ”Tänk mer på vad du kan uppnå, än på vad du kan förlora”. Låter väldigt bra, tycker bloggaren. Lite av ”Friskt vågat – hälften vunnet” liksom!

Bloggaren kan inte låta bli att glutta lite på morgondagens budskap och de raderna är fina! ”En sommar tillsammans med dig är allt jag vill ha”.
Låter enkelt men kan vara tusan så svårt att få till. Men skam den som ger sig. Friskt vågat – hälften vunnet, som sagt och att leva på hoppet och aldrig ge upp – det är bloggarens melodi!

  Närhet är något vi alla behöver – och på olika vis.
Vårt behov av andra, av varandra… Över tid. Då, förr – och nu…
Med tiden – mer behov av tolerans, tålamod, väntan… Som att väva ett spindelnät med fina, fina trådar. Så skört, så skört. Och skörare med tiden, senare i livet…
En vindpust, ett hårt regn –
och trådarna kan brista.

En storm och allt är borta.    

Men med tolerans, tålamod och väntan kan nätet vävas upp igen.

Så väv din lyckas väv väldigt försiktigt. Var rädd om det du byggt upp. Skydda det från hetsiga regn och farliga stormbyar. Varsamt, kärleksfullt, mjukt med känsla.
Har du hittat din lyckospindel – var rädd om den!

Bloggaren har hittat sin och hon är mycket rädd om honom.

Sköt er nu och glöm inte att leva livet – men varsamt. 😉
OCH – tips mottages gärna om fler:

  

 

 

 

 

 

 

 

Vi skriver den 18 juni idag och dagar, veckor och månader har bara rullat på för bloggaren. Tumultartat på olika vis men denna söndag ska en blogg ändå försöka komma på pränt.

 DN skriver idag och även förra söndagen om Tysklands förbundskansler Helmut Kohl som avled den 16 juni.

Ledarsidan: Ord om Helmut Kohl:

Och ord av Helmut Kohl själv: Dessa ord tycker bloggaren också är otroligt viktiga och bra: ”Den som inte känner sin historia kan inte heller förstå dagens situation”.

 Bloggaren tänker på sitt eget lands historia och har länge tyckt att Per Anders Fogelströms bokserie om Stockholm självklart borde ingå på historielektionerna i grundskolan. Tillsammans med bland andra böcker som speglar vår historia, till exempel:

Dagens unga borde förstå sitt land och dess utveckling för att också förstå andra länders utveckling och människorna som lever där.

Lite annat ur DN också. Om ett av bloggarens favoritdjur, vargen: Och Marie-Louise Ekmans samlade konstnärskap som invigdes på Moderna Museet i Stockholm igår, ett av hennes många verk: (Bild ur DN)

Lättsammare saker finnes också! 🙂

Och Assar som slår huvudet på spiken som vanligt!

Lite annat gräv än i tidningar: Utsikt från Herrgårdsbron i Arboga.
Här grävs det för en ny, fin hamn. Bilderna är tagna för en tid sedan och arbetet har förhoppningsvis framskridit på bästa sätt.

Väldigt lokalt grävande också.
Stopp i avloppet på Glasblåsargården i Arboga ledde till stambyte som i sin tur genererade en del ”kringarbeten”… Det är tur det finns granngemenskap –
och goda vänner! Tack Gunnar och Ulf!

Lite annat – saker kommer och går… Gammal kärlek fick gå och en ny rullade in istället! Köpt av trevlige Ulf Thorén vid MotorNilssons i Köping!
Uffe han kan kränga bilar han!! 😉

Rosta ihop – det kan gamla bilar göra.
Rost var inte fallet med bloggarens fina gamla pärla till Volvo – men på tal om rost så säger man ju att ”gammal kärlek rostar aldrig”. Men visst tusan kan kärlek rosta ihop!  Precis som en gammal bil!

Det man trodde var så säkert och livslångt hållbart visades sig vara något annat. Och hur gick det sen då?

Ja, visst förändras man av ett brustet hjärta… Ingenting blir riktigt som förr… Men hjärtesorg går över och ett sargat hjärta kan plåstras ihop igen. Story of my life…

Gammal kärlek får gå – men något nytt kan också rulla in!

En ny känsla och ett nytt klappande hjärta – lite rostigt kanske, som en röd ros med lite sargade kanter…men ändå varm, innerlig kärlek som så väl behövs.

Avslutningsvis lite Arbogakarneval som pågick i helgen. Karnevalståg som vanligt och bra väder också som vanligt! Soligt men inte för soligt och inte en droppe regn!

Allahanda blomster såväl ute som inne kommer här också:

I regn och i solsken.

*** ***

Var rädda om er nu – och om varandra! Tänk på dessa visa ord: ”Lär dig livets stora gåta, älska – glömma – och förlåta”.
Var inte så hård, livet är så kort, Stryk ett streck över oförrätter och sånt som blev lite tokigt – förlåt den som vill bli förlåten.

Ge mer kärlek och få kärlek tillbaka. Var rädd om den lycka du funnit igen. Slarvar inte bort den. Tänk på att ett brustet, omplåstrat hjärta är mer sårbart…