Feel in the Blogg

Igår var det söndag och då frossade jag i DN:s alla delar. Här kommer något av det som fångade mig.
DN Vetenskap skriver: Ny forskning visar att aporna liknar oss mer än vad vi trott. 
För mig känns det självklart att behandla allt levande med respekt och empati. Tyvärr verkar det behövas forskning och bevis för att alla ska ta till sig så enkla saker.
Vad är intelligens och vad betyder den utan förmågan till medkänsla? För inte alls länge sedan började man tala om EQ (emotionell intelligens) och inte bara IQ – det är en bit på väg…
Det känns rätt enkelt – utgå från att allt levande har någon form av känsel. Vet du inte hur eller på vilket sätt – utgå från dig själv! Behandla som du själv vill bli behandlad – oavsett om det är en människa eller ett djur!

Ett reportage om Birgitta Stenberg som fyller 80 år i april bjuder DN på också. Jag tror att många tycker någonting om Birgitta Stenberg. En del tycker att hon är hemsk, andra hyllar hennes vågade författarskap.
Jag själv har träffat henne på en skrivarkurs och tycker ingenting. Hon var en intressant kvinna med intensivt blå ögon som berättade om sina böcker och sålde exemplar av desamma. Av en bekant till henne på kursen fick jag känslan av att hon kunde vara jobbig. Väldigt ”på” vad gäller sex – oavsett kön.  Kvinnan ifråga kände sig lite utsatt.

Andra som varit utsatta men som ger igen är bl.a. Paulo Roberto! Så här citeras han i DN: På Twitter berättar han om sitt sjunde, just påskrivna, kontrakt med Albert Bonniers Förlag. ”Skulle vilja köra upp det kontraktet i röven på min gamla rektor!”

Jag förstår honom precis! Jag känner några närstående som skulle vilja göra precis likadant! Köra upp gymnasiebetyg och intagningsbesked i häcken på en utvald skara värdelösa skollärare!
Och det kommer! Inte i form av neddragna byxor och misshandel – men på annat sätt, var så säker!  (Bilden ovan är från filmen ”Hets” från 1944 – men sadistiska, usla lärare finns även på 2000-talet!)

Klarar man inte sitt jobb ska man sluta! Tyvärr har dåliga lärare en förmåga att hålla sig kvar, till synes omöjliga att bli av med. Värre lär det bli om Reinfeldt får igenom förslaget om jobb till 75!
Dock läser jag i DN att intresset inte är särskilt stort bland de som arbetar.

Nöjessidorna får mig att tänka på alla de filmer jag skulle vilja ha sett men aldrig fick möjlighet till.  De annorlunda, intressanta som p g a av sin egenart aldrig når småstaden, kanske inte ens till metropolen Västerås… Då längtar man till storstadens utbud.

Vädret så – titta så stor vår värld är!  Längst, längst upp till vänster ligger lilla Sverige. Jag inser att jag sett väldigt lite av vårt fina klot och förmodligen inte kommer att se ens bråkdelen av resten framöver heller. Men det känns rätt OK – jag har en hel del att utforska i mitt eget land.

Det sista ur DN för denna gång blir en rysare! 😀 Jag lägger ut korsordsbilden bara för min brors skull. Han tycker utomordentligt illa om Anders Lundin av någon anledning. Ser man honom så här kanske man eventuellt kan hålla med. 😉

Tips från lokalbladet! Ikväll 18.15 är allas vår ”Arbogamamman” på TV! I SVT:s program ”Fråga doktorn” berättar Emma Jangestig om hur livet har gått vidare sedan morden på de två små barnen och om den självbiografiska boken. Klicka HÄR för att komma till Bokus och beställa ”Varför gråter inte Emma”. Boken är med på bokrean för bara 65 kr!
Klicka HÄR för att komma till SVT:s program och HÄR för att ta del av Emmas egen blogg!

Ett äventyr med lycklig slut publiceras också i Arboga Tidning: Katten Tim försvann men återkom efter två månader! Sånt gillas! 🙂

 Ytterligare ett tips på läsvärd bok kommer här:  Karin Fossums nya bok ”Jag kan se i mörkret”.  
På Adlibris presenteras boken så här: ”Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han vara den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig.”

Jag tycker väldigt mycket om den norska författaren Karin Fossums böcker men den inledningen fick mig att tveka att köpa boken. Jag köpte den ändå och jag kan säga att mina farhågor besannades. Det var en stundtals mycket obehaglig bok att läsa. Sammantaget är det dock återigen en fantastisk bok av Karin Fossum. Den skildrar på ett otäckt bra sätt en sjuk människas tankar och handlingar. Köp den! Den finns i en bokhandel nära dig eller bl.a. hos Adlibris HÄR! 169 kr och den är inbunden.

Riktigt aprilväder är det fast det bara är mars månad! Igår blev det picknick ute i trädgården! Idag är det inte lika picknickvänligt. Kallt i natt, kallt imorse, minusgrader fortfarande nu på dagen. Gräsmattan är vit, träd och buskar täckta med rimfrost. Vackert det också. Vi ses igen!

 Kvinnor ska inte sticka upp!
Kvinnor ska hållas på plats!  Helst kedjade i köket där dom kan tänkas göra nytta!

Ja, så ungefär lät det 1938 då Astrid Kindstrand blev den första kvinna som läste TT-nyheterna i Sveriges Radio! Folk blev som galna! Sveriges Radios telefonväxel blev nedringd!  Både män och kvinnor (mest karlar förstås) – förfasade sig över hur detta ”förfärliga fruntimmer” kunde få läsa nyheter i radion!
Lyssna på folkstormen genom att klicka HÄR!  Du kommer att få dig en del skratt – det lovar jag – men sätt inte skrattet i halsen när du tänker på att det bara är 74 år sen!

För bara 74 år sedan var det något oerhört att kvinnor ”tog jobb från männen” – när de hellre skulle vara hemma och läsa sagor för barnen, som ett av klagomålen lyder från ljudupptagningen.
Jag är glad att det var min äldste son som uppmärksammade mig på inslaget! Förmodligen mycket förvånad över alltsammans skickade han länken till sin feministiska mor! 🙂
Låt oss ta detta som varnande exempel och inte riskera en återgång till enbart köksregionerna för hälften av befolkningen.

Mer finns i Sveriges Radios arkiv SR Minnen!

Härlig, solig lördag är det idag! Tvättdags för bloggaren och ett vårtecken var det att finna katten Felix på fönsterblecket till tvättstugan! Han släpptes in fönstervägen och blev alldeles till sig!

Sen var det dags för frukost för mig och för katterna!
Curry väckte jag på dotterns säng.
Yrvakna Wilma!
Och törstiga Felix! För honom duger ju inte den vanliga vattenskålen på golvet – oh, nej!
Det är vattenkannan på diskbänken som gäller! Stilstudie! Lite besvärligt sätt att få i sig vatten, kan tyckas. Men sån är Felix!!

Efter att ha laddat tvättmaskinerna, gett katterna sin frukost (på olika vis!) tog jag en promenad till brevlådan. Jag tog genvägen över granntomten – kyrkogården.

Ingången till kyrkan!

Infarten mot centrum!

Jag bloggade tidigare om det nya cafét som ska etableras i centrala Arboga. Café Skatan! (Eller Café Två skator). En del vet inte riktigt var Ahllöfsgatan 14 ligger i Arboga men här får ni se platsen: Det är den röda stugan i mitten av bilden! Trefaldighetskyrkan sticker upp bakom. Det vita huset till höger i bild är baksidan på Konsum.
Centralt läge för cafét alltså och ett mysigt hus med en mysig trädgård! Stor P-plats invid Konsum och ICA – och placering mitt emot Arboga station!  Det kommer att bli succé!

På väg hem igen. Underbart solsken! Nicolaikyrkan är ”min kyrka”
– grannhuset!
Man påminns om sin dödlighet.  Resterna av en begravning syntes på marken intill kyrkan.

Från baksidan av kyrkan ner mot min gård.
Grannas! Jag hoppade inte över stenmuren utan tog vägen genom grinden igen. Många grindar och portar ska passeras på vår promenad genom livet… Här är den till numero 6!
Grannas igen – fast från andra hållet!

Hemma igen! Det blir en härlig, solig lördag idag! Kallt i natt, -5 när jag vaknade i morse, men solen värmer fram på dagen! Njut och ha det gott! Precis som Felix!

Söndag idag och dags för predikan. 🙂
Visst hör man ibland uttrycket att något är så vackert att man nästan blir religiös? Jag kände lite grann så när jag tittade på bilderna jag tog från promenaden igår. För att inte tala om hur religiös jag blev av själva promenerandet! 😀 Här kommer lite bilder!

 Bergmansparken i Arboga – utsikt över en isbelagd Arbogaå. Vårtecken på nya bryggan! Katharina lapar sol tillsammans med snälla hunden Humla! När maken Stefan kom ville jag i rättvisans namn låta honom vara med på bild också. 🙂 Jag är inte riktigt säker på att han var helt med på noterna. 😉

En promenad längs med vår å
är fantastisk alla årstider.

Cykelbron vid Åberget

och utsikten mot öster.

In mot stan såg det ut så här: Is! Men det finns hopp! Är det inte just det där hoppet tillsammans med solskenet och plusgraderna som gör religiositeten så påtaglig när man tar in allt det vackra runt omkring.

En livboj!
Hopp om livet! Och visst finns det liv! Videkissar! Sälgen blommar!

Först går jag på norra sidan om ån och sedan på den södra. På den här sidan ån finns också en brygga att sitta och njuta på – precis som Katharina och Stefan gjorde på andra sidan!

En flukt innanför staketet till åhusen på Storgatan.

Arbogaån med omnejd sett från Herrgårdsbron. Vi bor i en vacker liten stad!

Fler borde ta chansen att flytta hit! Arboga har det mesta som man kan behöva och nära till allt annat!
Inom en radie av 5 mil finns Eskilstuna, Västerås och Örebro. Motorvägar – både E18 och E20 går förbi Arboga. Med järnvägen tar det 1,5 timma till Stockholm och Arbogaborna har flera avgångar att välja på eftersom både Mälarbanan genom Västerås och Svealandsbanan via Eskilstuna passerar Arboga!
Göteborg når du med direkttåg på 3 tim och 16 minuter!

Så flytta till Arboga!  Läs HÄR på Arboga kommuns hemsida!
Där hittar du länkar till olika hyresvärdar och mäklare!

Tillbaka på ”mammas gata”! När jag passerat pizzerian gick jag in till Pierre och Gunnar som säljer ”populärkonst”, som de kallar det. Öppet på lördagar!
I den lilla trevliga butiken fick jag en pratstund med killarna men också med Birgitta Alvinzi, en annan konstnär från Arboga. Gå in HÄR för att komma till hennes hemsida och se hennes vackra bilder! Här är en tavla som jag själv köpt av Birgitta.

Mycket kan man se och uppleva genom att ta en promenad! Detta var lite från min runda igår. Det ser lika härligt ut idag! Och jag läser på DN:s hemsida att det blir en kort vinter och en lång, varm vår. Det tackar vi för! 🙂 Men håller också tummarna för att prognosmakarna har rätt…

Men än behöver småfåglarna mat! Väldigt onödigt, tyckte den här killen: För att kontrollera både matte och fåglarna blev ju Felix tvungen att gå ut.
Men fort in igen! I dörren mötte han fegisen Wilma – som kan vara hur vild som helst inomhus men se gå ut när det är kallt – det vågar hon inte!

På golvet innanför dörren låg DN! Den ville jag läsa vilket Felix tyckte var mycket onödigt när han fanns där och ville ha kel…

”- Där ska vi läsa!! ”Matte pekar! Men, vad bryr sig katter om nyheter!? Det här var bättre, tyckte Felix. Nu måste matte bry sig om honom istället för att glo i en dum tidning…

Det här var det som fångade min uppmärksamhet: ”Glöm din oro för pensionskrånglet lägg fem minuter på att läsa det här”.
Nja, jag undrar jag – om min oro stillas… Summan pengar jag får i pension lär nog inte ändras även om jag förstår krånglet bättre – och det är där min oro ligger!
Jag hittar inte artikeln ännu på DN.se men gå in HÄR för att läsa annat om pensioner i tidningen.

Njut av solskenet och ta tillvara dagen! Så vackert att man nästan blir religiös…
Vacker var också buketten jag fick för snart 14 dagar sedan av mina älskade barn. Nu har tulpanerna vissnat men Alla-hjärtans-dags-buketten står sig än
– delar av den i alla fall!

Njut, lev – och låt leva…

Nu är det glädjeyra i Ankdammen! Surputtarna gnäller och undrar varför det är ett sådant rabalder över tillökning i kungahuset. Men dom har inte fattat grejen! Att ta tillvara varje tillfälle till glädje! Alltid se en chans till lite fest! Guldkant på en annars rätt grå tillvaro! Precis som jag sa till reportern som ringde sent igår kväll från Arboga Tidning och ville veta om det var sant att jag hissade flaggan igår! ”Guldkant på tillvaron”!

Precis om det står i den lilla notisen i dagens tidning tog jag tillfället i akt att fira ordentligt när jag förutom prinsessfödsel också hade en personlig händelse att fira!
Vad gör man när Hå-Ge:s har två sorters princessbakelser att välja på?
Jo, man tar båda förstås!

Sen direkt hem till mor och far som blev förbluffade över två sorter att välja mellan – men ack så glada! Champagne blev det också! Den fick pappa öppna!
Mamma var rädd för korksmällen – jag med! 😀 Bakelser och champagne mitt på dan en torsdag – inte illa! Det är guldkant det! Skål!

Glädjeyra! Glädje över prinsessfödsel, över solen som skiner, över våren som kan anas, över lyckliga händelser i den egna familjen! Ta varje tillfälle i akt att le, vara glada och fira lite!

Annat som firas är att bilen nu är lagad och färdigbesiktad! Det gjordes av de här herrarna! John och Janne Liess! Dom driver Arboga Bilservice på Jädersvägen. Långt, långt bort på Jädersvägen – där Meken låg en gång i tiden – håller far och son Liess till!
Tornet kan vara ett riktmärke för den som vill leta sig till en bra och billig bilverkstad!

 Janne Liess skjutsade och hämtade också – förutom att serva bilen! Heders! För er som vill anlita Arboga Bilservice – slå en signal på 0589-100 60!

Annat som ger glädjeyra är två tjejer – Helen och Helena!! Dom har hittat drömstället för ett café i centrala Arboga, skrivs det i Arboga Tidning, och jag håller med fullständigt! Den gamla gården med adress Ahllöfsgatan 14 ligger bakom!
Bakom Konsum, bakom Hå-Ge:s – men jag är säker på att ”Café Två Skator” inte alls kommer att kännas ”bakom” i framtiden! Det kommer att vara en del av Arbogas framsida – skriv upp det!!
Nyss hette stället Alfagården men där har bloggaren också gått med sina barn på Öppna förskolan en gång i tiden. Jag har länge gått och sneglat på det här fantastiska huset med sin fina trädgård som bara stått där tomt och oanvänt. Tur att detsamma gäller Helen Segerstedt och Helena Sundqvist som nu anser sig hittat ett drömställe!
Dock tycker jag stället borde heta bara ”Café Skatan” – det låter bättre i munnen på olika vis! Lycka till Café Skatan!!

En vacker dag igår – denna dag med möjlighet till all slags glädjeyra!

Imorgon blir det inte bakelser utan andra bullar!

NJUT! VAR GLAD! TA TILLVARA STUNDEN!

Myspys med katten Curry är också glädje!

Har du varit med om livstycke och strumpeband? Nu menar jag inte den kinky varianten utan det underklädesplagg som var faktiskt det enda som fanns tillgängligt en gång i tiden! Det här: Bloggaren som ändock inte känner sig uråldrig hade sådana i småskolan. Jag minns hur trickigt det var att fästa strumpebanden, särskilt de där bak på livstycket. Inte helt lätt för en liten 7-åring.

Mina föräldrar berättade om en typ av byxor som småflickorna hade under klänningen när det var som kallast – men då talar vi 20-30-tal.

Så småningom kom de s k kalasbyxorna och de blev så här ”vågat mönstrade” med tiden… De kunde klia något förfärligt! Förmodligen hade brorsan långkalsonger men det var väl ingen som kom på tanken att också flickor kunde använda detta mindre kliande plagg. Långärmad tröja och långkalsonger var väl uteslutande män som bar av något märklig anledning. Kvinnfolket fick väl frysa! Eller hålla sig inne vid spisen där det var varmt…

Till skolfesten när man skulle vara fin fick jag s k höfthållare och nylonstrumpor. Inte särskilt bekvämt och sen alla maskor som gick på strumporna!

UNDERBART var det när den s k strumpbyxan kom! Även om det gick maskor på dessa också så var de mycket bekvämare! Så småningom blev de billigare men också tåligare så att en maska på strumpan inte blev en katastrof.

Ville man vara lite farlig köpte man strumpbyxor med söm! Men det talade man inte om för mamma! Av någon outgrundlig anledning skulle strumpor med söm vara mer förföriskt och ekivokt än de utan.

Sommartid slapp man som barn de besvärliga, kliande plaggen. Då var det knästrumpor som gällde! Vita!

Så här skriver Wikipedia om strumpbyxornas historia, citat:
På 1920-talet blev kjolarnas längd tillräckligt korta för att visa ett stycke av kvinnorns ben och det klädesplagg som täckte dessa var utelutande strumpor gjorda av silke eller konstsilke (mer känt som rayon). Även långt tidigare hade dock kvinnor burit silkesstrumpor. Ett nytt revolutionerande material kom dock 1939 som fick namnet nylon.

De allra första strumpbyxorna tillverkades 1956. Ursprungligen var strumpbyxorna, som då kallades ”kalasbyxor”, ett plagg för små flickor medan vuxna kvinnor bar nylonstrumpor. Från omkring 1967 blev dock strumpbyxorna vanligare även bland kvinnor i Sverige, bland annat därför att kort-korta minikjolarna gjorde att strumpebanden syntes, om man använde vanliga nylonstrumpor. Därmed började strumpebandshållare och gördel bli mindre vanliga.

Under 1990-talet minskade strumpbyxans användning delvis, men fortsatte att användas vid fest och många arbetsplatser. Strumpbyxan försvann heller aldrig som vardagsplagg och har alltid funnits i Paris modesalonger. Under 2000-talet har strumpbyxor fått något av en renässans. Det gäller inte minst något grövre strumpbyxor , inte minst svarta i polyamid eller lycra som blivit mycket vanliga.”

Läs mer på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Med allt som hände under 60-talet med rödvinsvänster, frihet och kastade behåar kom också velourplaggen! På 1970-talet uppstod begreppet ”verlourpappor” – nedsättande om män som tog ansvar för sina barn. Resten vet vi.

Tack och lov för strumpbyxor och mjuka plagg! Men tyvärr är tendensen på väg att svänga tillbaka för de s k velourpapporna. Nu ska mannen åter försörja familjen medan kvinnan stannar vid spisen och serverar rosa muffins i parti och minut.

Det är bara att jobba på mot de negativa trenderna och få folk upp på banan igen – mot ett solidariskt, jämlikt och barnvänligt samhälle.
Men nu kom jag en lång bit ifrån strumpebanden – även om det kliar rejält just nu.

Så över till något helt annat! Vädret! Så här vackert tedde det sig igår utanför gamla ”Pastors” i Arboga!

Och här – hörnet Borgaregatan – Engvallsgatan! Vårlikt så det förslår! Och hela tre semlor blev uppätna igår av bloggaren – fettisdag som det var!

Idag är det otroligt halt ute! Nattens kyla har gjort att allt det blöta från igår blivit till farlig is. Farlig för biltrafikanter och promenerande. Så se upp idag när ni är ute och far!

Avslutar med en kattkram på morgonen!
Wilma och Curry!