Feel in the Blogg

Se kraften! uppmanar Arbetsförmedlingen. Jaha – som om den förmedlingen någonsin sett människor i form av kraftresurser – än mindre sådana som har det svårare att komma ut på arbetsmarknaden.

Klicka HÄR för att komma till häftet som beskriver hur Arbetsförmedlingen hjälper ALLA att få jobb. Vanliga Svenssons men också invandrare, enbenta, synskadade, rullstolsburna, CP-skadade – ja, t o m en person med Aspergers syndrom finns med på en bild!

Så märkligt – bloggaren själv är en person som sannerligen behöver stöd och hjälp att komma igång, komma ut igen på arbetsmarknaden. Jag har inte märkt någonting av det stödet!

Tvärtom har det varit det vanliga tugget: ”- Vad tycker du själv? Vad har du själv för förslag?”
Sitter man som arbetsförmedlare mitt emot en utbränd eldsjäl så borde man veta att hade denna eldsjäl kunnat så hade hon redan hittat alla möjliga tänkbara idéer och förslag och fixat det – själv!
Är man en kunnig, intresserad arbetsförmedlare så vet man att det är inte där haken sitter! Eldsjälar har hur mycket kreativitet och idérikedom som helst – det är inte det som är problemet. En utbränd person är bränd och vet inte HUR MYCKET den orkar! Och inte heller MED VAD han eller hon skulle passa in för att göra ett jobb utan att närma sig väggen igen.

Mindre snack och mer verkstad – är vad man önskar av Arbetsförmedlingen. Men kommer det att bli så? Fan tro’t!

Snacka om att det är ett oerhört slöseri med resurser att inte ta tillvara människor! ALLA ÄR INTE 100%-ARE!! Men 25 % här och 25 %  där plus en 50%-are gör 100! Tänk om! Tänk nytt! Tänk ekonomi och tänk medmänsklighet!

 Det finns privata aktörer som också gett upp om Arbetsförmedlingen. Jag läser i tidningen  Dagens Samhälle om ett bostadsbolag i Halmstad som tycker det är jobbigt med hyresgäster som inte har arbete. Inget arbete – svårare att betala hyran, så resonerar man och anställer en egen arbetsförmedlare!

Tja, livet är hårt och tyvärr ska man nog inte räkna med Arbetsförmedlingen. När jag sökte jobb på 70-talet var Af inte till hjälp då heller. Jag fixade jobb själv i Stockholm. Barnen har gjort samma sak – via kontakter och vänner hittat jobben. Vänner och bekanta kan berätta detsamma.

 Jag har faktiskt gått så långt att jag erbjudit mig att jobba på just Arbetsförmedlingen. Bara som arbetsprövning! Jag tycker att som f d personalchef och med erfarenheter av livets tuffa skola borde jag möjligen ha något att ge. Det har inte lyckats! Ingen Arbetsförmedling vill ta emot mig. Alltså inte ens där – inom den egna verksamheten!

När jag tog direktkontakt med Eductus, som beskriver sig som ”en kompletternade aktör på arbetsmarknaden” – och berättade om mig själv och vad jag hoppades kunna tillföra företaget fick jag svaret: ”- Vi jobbar inte på det viset”. Och hänvisade mig till att söka jobb bland alla andra jobbsökare. !!
Kanske bäst att glömma även”kompletterande aktörer”… På Eductus hemsida visar man en bild på Kalle Kamel och skriver att Ali behövde lära sig ”yrkessvenska för att bli kameltränare”. ??

Man kan lätt få känslan att man är totalt värdelös eller hur? Jag försöker dock upprätthålla bilden av mig själv som en hygglig, ärlig och snäll tjej som mer än gärna skulle vilja göra ett handtag. Om jag bara fick chansen…

Nu till något helt annat! Nobelkommittén har blivit folklig! Eller vad ska man tro när en svensk, tillgänglig psykolog från Västerås får Nobelpriset i litteratur 2011! Tomas Tranströmer är tillgänglig på flera vis, bl.a. eftersom hans många böcker finns i mängd att tillgå och hans skriftspråk bör vara tillgängligt för de flesta människor.

Här några rader som Lena Endre läste upp igår i TV4:s nythetsprogram:

Jag återupplever en dröm.
Att jag står på en kyrkogård ensam.
Överallt lyser ljung så långt ögat når.
Vem väntar jag på?
En vän.
Varför kommer han inte?
Han är redan här.

Så fantastiskt vackert och ändå så enkelt. Tårar föll nedför mina kinder när jag hörde dikten. Nu vet jag precis vad som står överst på min önskelista till jul!

Klicka HÄR för att läsa vad Albert Bonniers förlag skriver om Tomas Tranströmer.

En person som alltid nämns varje år i samband med Nobelpriset i litteratur är Astrid Lindgren.   I en chat med Per Wästberg på Svenska Dagbladets hemsida läser jag att en kvinna uppfattar detta som ”tjat”.
Ja, fortsätta tjata om att Astrid ska få Nobelpriset! Hon fick det tyvärr aldrig under sin levnad men bör få det postumt! Hennes böcker läses runt om i hela världen och har varit till stöd och hjälp förutom glädje för många barn och deras anhöriga!

Så sant! Så riktigt! Det viktigaste i världen är KÄRLEK!

Kärlek kan också vara vänskap och den vänskapskärleken njöt jag av igår. Kylan börjar krypa sig på och mitt hus är kallt. Då gick tacksamma tankar till Carola i Skellefteå som av ren vänskap stickat de här och skickat till mig. Kram till dig Carola! Det värmde! 🙂

Katter är inte att leka med! Säger den här bilden i alla fall!
Bilden från i somras visar en irriterad duo – Felix och Wilma. Fortsättning följer längre ner!

Att läsa en bok – eller i alla fall att försöka.

Det kan bli lite si och så med läsandet när en kelsjuk kisse vill lägga beslag på matte just när matte lagt sig tillrätta för lässtunden hon längtat efter. Curry does’nt take no for an answer – så kan man väl uttrycka det!

Så det blir till att jämka! Kela lite först och läsa sen! Nu har jag i alla fall läst klart boken ifråga: Peter Robinson skriver kriminalromaner och jag gillar verkligen hans böcker om kommissarierna Banks och Cabbot. ”Mörkrets alla färger”  är spännande från första stund och slutet är verkligen oförutsägbart. En härva av intriger med sviken kärlek, spioneri och helt vanliga killar och tjejer som ingredienser! Peter Robinson gör ingen besviken!

Du kan köpa boken i en bokhandel nära dig! Eller gå in på t ex Adlibris  ( 44 kr i pocketformat) eller Bokus – (inbunden för 180 kr om du hellre vill ha det!) Ja, båda nätbokhandlarna har förstås både pocket och inbundna alternativ liksom ljudböcker.

En som också brukar störa när bloggaren ska läsa eller ägna sig åt bloggen är Felix!

Men här följer historien som initierades i toppen av bloggen:

Som ni ser har Felix något väldigt viktigt för sig! Han har span genom staketet ut mot gatan! Kanske kollar han på en trippande sädesärla eller har fått syn på en liten mus som kilar mellan husen? Hur som helst vill han inte bli störd!

Men ni ser också vem som kommer smygande! Den i Felix ögon mycket irriterande Wilma! Se så sur Felix blir när den där röda lilla saken kommer krälande fram!

Ja, vad händer? Kattfight? Felix slår snabbt till med tassen! Wilma fräser ifrån!

Men bättre fly än illa fäkta, anser Wilma och flyr!

Katter! Ja, dom är härliga! Inte en lugn stund! Alltid något på gång! Men när det är sega, regniga dagar som idag – då sover katterna! Curry!

Felix!

Och till och med lilla vilda Wilma!

Först nyheterna som man helst slipper. Nyheten om ett krånglande modem. Igår eftermiddag försvann omvärlden pga datastrul. Tack och lov då för ”den lilla bärbara” med uppringt internet…

Tack vare laptopen kunde jag hitta denna icke-trevliga nyhet idag på Svenska Dagbladets hemsida: ”Hennes sätt gör att hon blir slagen”, säger skolan när en 11-årig flicka mobbas i en skola i Sverige!
Den som tror att detta är unikt – glöm det! Det är inte alla fall som uppmärksammas bara. Klicka HÄR för att komma till artikeln i Svenskan!

Jobbiga nyheter man inte heller vill ha är varor som reklammakarna vill få oss att tro att vi bara måste ha. ”Nyheter” om att du får porslinsskålar och billigt bokpaket ”bara du skriver på”. Som extra förmån får du detta direkt i lockpaketet: Men vad är det för något??
Bland allt trams i försändelsen såsom små ”handskrivna” meddelanden som avslöjar hur väl bokklubben vill dig fanns alltså denna lilla tingest! Men ingenstans finns det förklarat vad det är! Vad man ska ha den orange saken till? Man kan hoppas att inget litet barn stoppar saken i munnen eller att den hamnar i magen på någon jycke.
Jag avstår från både böcker, porslin och orange grej! De hamnar i de källsorterade soporna! För mig är det viktigt att det är jag och ingen annan som bestämmer vad jag vill ha.

En positiv nyhet läser jag i Bbl/AT: Det jag finner särskilt positivt är detta: Positivt att kommunen satsar på äldreboende MEN som socialnämndens ordförande säger, citat: ”Trygghetsboenden tror jag vi överlåter åt den privata marknaden”.

Precis min åsikt! Den hade jag och Miljöpartiet redan i samtal med majoriteten direkt efter valet i höstas. Jag reagerade starkt på att kommunen då sa sig vilja satsa pengar på det jag kallar ”lyxboende” för äldre.
Lyx därför att i ett s k trygghetsboende skulle finnas personalrestaurang, tillgång till sjukvård, bastu m m MEN det skulle kosta mycket pengar för de som ville hyra. Vilka har råd med det är då frågan?
Jag tyckte då och det tycker jag också idag – att sådant boende ska inte finansieras av en socialdemokratiskt styrd kommun. Tydligen tycker numera de styrande likadant. Tack för den  nyheten!
Läs mer HÄR!

Avslutar med nyheten om att katten Felix mår fortsatt bra och njuter av tillvaron.

  Idag skriver vi 31 juli, den sista dagen i juli månad. Även om augusti också kan räknas som en sommarmånad känns det ändå som ett litet steg mot höst.  Morgonens svala vindar, solen gick upp något lite senare än tidigare, det blir snart lite mörkare, lite kallare, skuggorna blir lite längre. 

Som sommaren övergår i höst – så gör ock livet. Går från barn till vuxen till åldrande och sen död. Sådant är livet.
Alldeles nyss var du ett litet, oskyldigt barn – och snart, mycket snart har livet redan passerat, är snart över. Så kort det är – det liv vi fick.

Och vad gör vi då av det liv vi fått? Ja, omkring denna fråga finna många tankar och funderingar. Det har gått drygt en vecka sedan mardrömmen i Norge. Hur tänkte Breivik egentligen? Hur blev det som det blev? Vad var det för mening med hans liv?

Och alla de drabbade… Tidningarna fylls fortfarande av beskrivningar, tankar, känslor omkring det som hände. Vad var meningen med deras liv – de dödade, deras anhöriga och de som överlevde?

Det liv som vi fått måste vi vårda! Värna om! Göra det bästa av! Vi har fått ett enda liv – i alla fall som vi känner till – och varför ägna denna korta livstid åt missunnsamhet, förtal, hat och död? När vi borde ta tillvara varje dag vi får som en ny, skimrande, inte alls självklar, gåva!

Igår var jag med om ett sådant där skimrande minne för livet. Att få dela en resa, en högtid, en fest med sina nära och kära är en gåva. Att än en gång få uppleva allt det roliga, vackra, fina med sina föräldrar är en ynnest jag är oerhört tacksam över! Att höra två älskade föräldrar småprata i baksätet på bilen, höra minnen berättas, skratt ibland och en sångstump ibland – för att via backspegeln se dom slumra till litegrann under den långa resan. Ett underbart, oförglömligt minne. En gåva jag fick som jag är mycket, mycket tacksam över.

Samtidigt sänder jag tankar till mina kusiner vars mor, min kära faster och min pappas lillasyster, avled hastigt i fredags. Vila i frid kära Gun.

Den långa resan, ja. Eller den mycket korta. Livet kan ibland kännas gå väldigt långsamt och skuggorna flockas längs vägen. Men det kommer alltid ljusa dagar, det finns alltid hopp – och dagarna rinner undan så fort, så fort. Ta dom alla tillvara!
Även om det finns dagar av sorg – försök att låta dessa försvinna fort. Gläds åt det du har, det till synes självklara, enkla. Ta tillvara livet och dagen du får.

Att ta tillvara liv handlar också om djurs liv. I lokaltidningen läste jag nyligen detta: Ilska över en hungrig varg.
Jag förstår hundägarens sorg och upprördhet. Det jag inte alls förstår är hur en hundägare kan släppa lös sin hund i skogen där man vet att det finns varg! Vems fel är det att hunden sen dödas av vargen? Självklart är det inte en hungrig vargs – utan hundägarens! Att släppa lös sin hund i en skog med varg är omdömeslöst och ansvarslöst!

Hur ska en varg veta att hunden som springer lössläppt i skogen är ett byte han inte får ta!? Nej, skärpning tamdjursägare! Med respekt för djuren och naturen kan vi alla leva i harmoni. En människa ska ha så mycket mer förstånd än en varg! Kräv inte att vargen ska förstå när du inte har vett själv att hålla din hund kopplad så att den slipper dödas av ett rovdjur.

En lagom semesterbok som jag läst i då och då är den här: Om man gillar deckarhistorier, vill säga. 12 kriminalnoveller av Peter Robinson. Precis lagom att läsa en och en på ett tåg, i solstolen eller på rummet innan man somnar.
Boken säljs i s k danskt band – en bok med mjuka pärmar, väldigt smidig att ha med sig, samma format som en vanlig, inbunden bok och inte sladdrig som pocketupplagan.

Så stäng igen dörren om vreden! Kväv ilskan i sin linda! Livet är för kort för att slösas bort på sådana dumheter. Gläds åt det du har! Över en kopp kaffe i solskenet på en grön gård en sommardag i juli månad – medan tid är…

Plötsligt har jag fått en vurm för Agatha Christies Miss Marple! Det kan jag tacka TV4 för som varje vardag under ett par veckor nu sänt långfilmslånga avsnitt med den kvinnliga detektiven! Fantastiskt! Men – jag upptäckte igår att det är skillnad på Miss Marple och Miss Marple!!

Bilden ovan visar fyra olika Miss Marples! Till vänster Julia McKenzie, därefter Angela Lansbury och Geraldine McEvan – underst Joan Hickson – och Joan Hickson ÄR Miss Marple! Inte bara för mig – även deckarförfattarinnan själv, Agatha Christie, tyckte så!

Den första Miss Marple på film var Margareth Rutherford:

Agatha Christie, f 1890 d 1976, är en av världens bäst säljande författare. Förutom Miss Marple skrev Christie bl.a. böcker med Hercule Poirot i huvudrollen.  David Suchet gestaltar här Hercule Poirot.

Så här skriver Wikipedia om Agatha Christie vad gäller Joan Hickson som Miss Marple: Redan 1962, i samband med inspelningen av Murder she said, såg författarinnan själv vilka möjligheter Hickson hade att, senare i livet, gestalta Miss Marple. Detta berättade Hickson själv i en intervju 1993. Enligt Hickson blev hon själv tämligen förvånad över författarinnans kommentar, eftersom hon fortfarande var alltför ung för rollen. Men författarinnan hade rätt – Hickson anses idag ha gjort den bästa gestaltningen av Miss Marple som gjorts på TV och film.

Agatha Christie som liten flicka.

Agatha Christie med sitt enda barn, dottern Rosalind.  Här Rosalind med Christies endag barnbarn Mathew. Här ses Mathew Prichard som vuxen:

För Agatha Christie var alltså Joan Hickson den perfekta Miss Marple! Joan Hickson föddes 1906 i Storbrittanien och debuterade redan som 5-åring i Askungen. 19 år gammal sökte hon in på teaterskola. Här är bilder från några rolltolkningar: *** ***   ***

Under tiden 1984 – 1992 spelade Joan Hickson in samtliga 12 romaner om Miss Marple för BBC.

Så här står det i Wikipedia om Miss Marple, citat:

”Miss Marple, egentligen Jane Marple, är en fiktiv person som förekommer i tolv detektivromaner och tjugo noveller av Agatha Christie. Alla romanerna har ett flertal gånger återgivits på film eller TV.
Jane Marple är en snäll och nyfiken gammal ungmö, som bor i ett litet hus i den lilla byn St. Mary Mead, någonstans i England. Hennes favoritsysslor är att pyssla om sin trädgård och att skvallra med grannarna, som alla tycker om henne. Miss Marples närmaste släkting är en systerson, den hårdkokte, moderne författaren Raymond West, som vid sällsynta tillfällen kommer och hälsar på henne.
Miss Marples nyfikenhet tillsammans med hennes livserfarenhet, människokännedom, allmänna klokhet och inte minst hennes förmåga att få människor att lätta sitt hjärta för henne har gjort henne till en lysande amatördetektiv som klarat upp flera kriminalfall, främst mord. Till skillnad från många andra fiktiva detektiver, exempelvis Sherlock Holmes och Hercule Poirot, har miss Marple ingen speciell sidekick. Det kommer olika människor varje gång.” 

Här ses Joan Hickson i sitt hem i England.

Joan Hickson som alltså föddes 1906 spelade in sista filmen om Miss Marple så sent som 1992 i en ålder av 86 år. Joan Hickson avled 1998.

Via Internet och Youtube hittade jag ett roligt klipp från Agatha Christies 100-årsdag. Agatha Christie skulle ha fyllt 100 år den 15 september 1990. I Storbrittanien firades det med det första mötet någonsin mellan Miss Marple och Hercule Poirot i Torquay!
Klicka HÄR för att se mötet och höra en exklusiv intervju med Miss Marple/Joan Hickson!

Nog förstår jag att fler kommer att spela rollen som den magnifika Miss Marple men för mig är Miss Marple ändå alltid Joan Hickson!

Joan Hickson som Miss Marple
i ”Ett karibiskt mysterium”