Feel in the Blogg

He did it again! Jag talar förstås om Dennis Andersson på Arboga Tidning!

Båtstrulet i hamnstrulet i Arboga börjar bli en följetong. Gråsparvar har tjattrat om det, bloggaren tog upp tråden och Dennis Andersson fortsätter uppdraget. Missionen om att få en fungerande gästhamn eller i alla fall båthamn i åstaden Arboga.
Kanske t o m makthavarna i kommunen hänger på nu!?

Fel på ledarskapet måste det nog vara när ena handen inte vet vad den andra gör. I dagens artikel kan man läsa om hur olika förvaltningar skyller på varandra vad gäller hamnen i Arboga och att Turistbyrån tiger still. Ja, vad ska dom göra stackarna!? Folk försöker på olika sätt ta sig till lilla Arboga för att de tycker det verkar vara en idyll och ett lämpligt semestermål – men det är tusan så svårt att få till det!

Förutom båtar som inte kan lägga till och service i ”hamnen” som är obefintlig (gästtoaletten är låst!! Vem rycker ut och låser upp vid akut och trängande behov!?) så har campingen lagts ner!
Hur tänker man då? Inte alls kanske – eller så irrar massor av tankar runt hos många olika tjänstemän på flera olika förvaltningar och det blir pannkaka av alltihop. Fel på ledarskapet alltså?

Pannkaka, ja. Inte vet jag om det går att få nygräddad plätta med sylt här i stan men på Café Stadsgården   och Konditori Saga har man i alla fall hela juli månad serverat kaffe med dopp! Tack och lov att vi har dessa duktiga privata aktörer! Kämpa på! Det blir nog bättre i vår lilla sömniga stad, säger jag som är obotlig optimist!

Nu kavlar vi upp ärmarna och gör ett nytt försök eller hur! Nästa sommar ska Arboga blomstra som aldrig förr! Återuppliva gamla campingen! Om stugorna var skräp så kan väl folk få slå upp ett tält åtminstone eller parkera sin husvagn eller husbil där! Låt ett gäng arbetslösa få blåsa nytt liv i Krakaborg!
Sen sätter vi luppen på hamnen i Arboga också! En stad med en vacker år rinnandes igenom ska självklart kunna ta emot båtburna gäster!

Vi i Arboga ÄR Arboga! Därmed har vi också rätten att se till att de som ska sköta sina jobb gör det. Om de saknar förmågan eller tycker ledningen är dålig – ja, då får vi göra något åt den saken!

Låt idyllen blomma! Och låt fler och fler få ta del av den! Semesterfirare i Arboga är presumtiva inflyttare och blivande skattebetalare – och det behöver vår kommun!

Nästa vecka drar årets största evenemang igång! I år slår vi rekord i antal besökare på Medeltidsdagarna! Välkommen hit alla! Klicka HÄR för att komma till Arboga kommuns hemsida där bilden är tagen från. Och HÄR till Föreningen Arboga Medeltid! Där kan du se årets program dag för dag!

En liten knopp blir snart en vacker,
ljuvligt doftande blomma!
All vår början bliver svår – men finns det liv finns det hopp!

  Idag skriver vi 31 juli, den sista dagen i juli månad. Även om augusti också kan räknas som en sommarmånad känns det ändå som ett litet steg mot höst.  Morgonens svala vindar, solen gick upp något lite senare än tidigare, det blir snart lite mörkare, lite kallare, skuggorna blir lite längre. 

Som sommaren övergår i höst – så gör ock livet. Går från barn till vuxen till åldrande och sen död. Sådant är livet.
Alldeles nyss var du ett litet, oskyldigt barn – och snart, mycket snart har livet redan passerat, är snart över. Så kort det är – det liv vi fick.

Och vad gör vi då av det liv vi fått? Ja, omkring denna fråga finna många tankar och funderingar. Det har gått drygt en vecka sedan mardrömmen i Norge. Hur tänkte Breivik egentligen? Hur blev det som det blev? Vad var det för mening med hans liv?

Och alla de drabbade… Tidningarna fylls fortfarande av beskrivningar, tankar, känslor omkring det som hände. Vad var meningen med deras liv – de dödade, deras anhöriga och de som överlevde?

Det liv som vi fått måste vi vårda! Värna om! Göra det bästa av! Vi har fått ett enda liv – i alla fall som vi känner till – och varför ägna denna korta livstid åt missunnsamhet, förtal, hat och död? När vi borde ta tillvara varje dag vi får som en ny, skimrande, inte alls självklar, gåva!

Igår var jag med om ett sådant där skimrande minne för livet. Att få dela en resa, en högtid, en fest med sina nära och kära är en gåva. Att än en gång få uppleva allt det roliga, vackra, fina med sina föräldrar är en ynnest jag är oerhört tacksam över! Att höra två älskade föräldrar småprata i baksätet på bilen, höra minnen berättas, skratt ibland och en sångstump ibland – för att via backspegeln se dom slumra till litegrann under den långa resan. Ett underbart, oförglömligt minne. En gåva jag fick som jag är mycket, mycket tacksam över.

Samtidigt sänder jag tankar till mina kusiner vars mor, min kära faster och min pappas lillasyster, avled hastigt i fredags. Vila i frid kära Gun.

Den långa resan, ja. Eller den mycket korta. Livet kan ibland kännas gå väldigt långsamt och skuggorna flockas längs vägen. Men det kommer alltid ljusa dagar, det finns alltid hopp – och dagarna rinner undan så fort, så fort. Ta dom alla tillvara!
Även om det finns dagar av sorg – försök att låta dessa försvinna fort. Gläds åt det du har, det till synes självklara, enkla. Ta tillvara livet och dagen du får.

Att ta tillvara liv handlar också om djurs liv. I lokaltidningen läste jag nyligen detta: Ilska över en hungrig varg.
Jag förstår hundägarens sorg och upprördhet. Det jag inte alls förstår är hur en hundägare kan släppa lös sin hund i skogen där man vet att det finns varg! Vems fel är det att hunden sen dödas av vargen? Självklart är det inte en hungrig vargs – utan hundägarens! Att släppa lös sin hund i en skog med varg är omdömeslöst och ansvarslöst!

Hur ska en varg veta att hunden som springer lössläppt i skogen är ett byte han inte får ta!? Nej, skärpning tamdjursägare! Med respekt för djuren och naturen kan vi alla leva i harmoni. En människa ska ha så mycket mer förstånd än en varg! Kräv inte att vargen ska förstå när du inte har vett själv att hålla din hund kopplad så att den slipper dödas av ett rovdjur.

En lagom semesterbok som jag läst i då och då är den här: Om man gillar deckarhistorier, vill säga. 12 kriminalnoveller av Peter Robinson. Precis lagom att läsa en och en på ett tåg, i solstolen eller på rummet innan man somnar.
Boken säljs i s k danskt band – en bok med mjuka pärmar, väldigt smidig att ha med sig, samma format som en vanlig, inbunden bok och inte sladdrig som pocketupplagan.

Så stäng igen dörren om vreden! Kväv ilskan i sin linda! Livet är för kort för att slösas bort på sådana dumheter. Gläds åt det du har! Över en kopp kaffe i solskenet på en grön gård en sommardag i juli månad – medan tid är…

Hela Arboga saknar idag på morgonen vatten eller har väldigt dåligt vattentryck i ledningarna. Detta enligt Larmcentralen i Västerås som fick in första samtalet från Arboga vid 6-tiden.

”Man jobbar på felet” som det heter…

Ingen information finns på kommunens hemsida och ingen information i de lokala nättidningarna – MEN PÅ MIN BLOGG!

  Här om dagen lyssnade jag på Sommar i P1. Kjerstin Dellert berättade anekdoter ur sitt rika liv och lät mig och alla andra lyssna på sång och musik. Den första melodin hon spelade var:

Det ligger ett land långt borta,
ett ljust och stilla land.
Med tysta fina stränder
och mjuk och varm, vit sand.
Där svala vindar spelar
i höga mörka träd.
Det ligger ett land långt borta,
dit kommer man aldrig mer

Det ligger ett land långt borta,
där gjorde jag mig glad.
Men hon som var min vän där,
hon bor i våran stad.
Och båda är vi gifta
och har det som vi kan.
Det ligger ett land långt borta,
där hade vi varann.

Det ligger ett land långt borta,
långt borta härifrån.
Där slipper man att ljuga
och smyga med telefon.
Där slipper man att ängslas
och hitta listiga skäl.
Det ligger ett land långt borta,
långt borta – långt bortom lögn och gräl.

Det ligger ett land långt borta,
där hade jag mig en vän.
Där är man inte ensam –
jag vill inte dit igen.
För det som där var skönt och fint
blir fult och lortigt här.
Det ligger ett land långt borta,
det räcker att ha varit där.

Klicka HÄR för att lyssna till melodin ur albumet ”På gott och ont”.

”På gott och ont” heter alltså skivalbumet från 1995 och det är förstås en man som skrivit låten – Olle Adolphson. Titeln ”På gott och ont” säger väl en del och texten till visan är ack, så cynisk. Den visar en ensidighet när det finns två sidor av samma mynt.

Lite analys:  Mannen drömmer sig tillbaka till ”landet långt borta” där allt var rosenrött med kvinnan han umgicks med. Han slapp smussla och ljuga. Slapp hitta på listiga skäl till hemliga möten utan kunde hänge sig helt åt sin ”amour”.

Saken var ju nämligen den att han liksom kvinnan var gifta och bodde t o m i samma stad.
Men, suckar den trånande mannen, han vill inte dit igen. För, citat ” det som där var skönt och fint blir fult och lortigt här.”

  Ja, tänk så synd det var om den där karln! Så skönt och fint dom prasslade med varandra där borta och så fult och lortigt det kändes att bedra frun hemma i stan.
Och tänk så enkelt han kunde ha fått kärlekslyckan året om och inte alls långt borta – utan hemmavid!! Det hade bara varit att berätta sanningen! Låta den förmodligen både misstänksamma och sorgsna frun, få klara besked och sen var det klart!
Ett brustet hjärta kan plåstras om och bli som nytt igen!

Förr blev det fängelsestraff för otrohet! Idag får karln en spark i baken och åker ut! När han väl slutat ömka sig själv kanske han också lär sig att ett rent samvete är bästa huvudkudden! Oavsett om det är med frun eller älskarinnan han delar sängplats…

Sen kan mannen leva lycklig i alla sina dar men den nya – eller så får han kanske ställa sig i kön bland de andra! Den dagen han börjar förstå att gräset inte är grönare på andra sidan utan snarare rätt slitet och brunt  är det för sent!

Den jobbiga kvinnan som fick honom att längta till ”ett land långt borta” har hittat ett nytt och mycket bättre liv! Tji fick du Olle Adolphson!

Har ni märkt att Arboga Tidning fått sig en skjuts! Blivit lite mer på hugget! Lite kaxigare!

Idag skrivs det om en mästare. Ulf Andersson, en Arbogabo – mästare i schack – väl värd att skriva om! Och vem skrev? Jo, denne yngling:

All heder åt namnen Ulf men han har hedrats många gånger förr. Dennis är något nytt och jag känner igen en blivande mästare på spåren!

Dennis är en 24-årig Arbogakille som har setts förr och i andra sammanhang. T ex i Arbogarevyn! Tyvärr var detta enda fotot  jag hade och på  Arbogarevyns hemsida fanns inga foton tillgängliga. Klicka HÄR för att komma till Arbogarevyn.

Vad månde bliva av denne unge Arbogaman!? Och – det viktigaste för lokalbladet – hur länge får dom behålla  honom!?
Det känns härligt med lite geist och framåtanda, lite nya takter, lite jävlaranamma – och mer hoppas bloggaren att det blir! Go Dennis go!

Annat som fångar mitt öga i bladet är – tyvärr – Pål Hollender. Smaken är som baken men jag gillar inte denne man. Via Robinson en gång skapade han sig ett utrymme och har sen på alla möjliga (läs: omöjliga) sätt försökt hålla sig kvar i rampljuset. Nu ska han berätta i TV om att han ”pratat med Al Quaida”… Och??

Så det programmet hoppar jag och inriktar dagens övningar mot denna dam istället: Tyvärr spelas inte rollen som Miss Marple av Joan Hickson – min favorit: Men Julia McKenzie är hyfsat bra i rollen ändå.

Avslutar dagens blogg med en samlingsbild från Arbogarevyn en gång och  uppmanar Bbl/AT: TA TILLVARA DENNIS ANDERSSON MEDAN NI HAR HONOM!