Feel in the Blogg

Ja, vem ska offras när Sverige står stilla p g a ett icke fungerande järnvägsnät? Ett Sverige som får vinter varje år och ändå tycks höga vederbörande ha lyckats förtränga detta faktum.

SJ:s VD Jan Forsberg skyller på politikerna. Politikerna pajkastar tillbaka och ger en släng av sleven till Banverket. Styrelseordförande i SJ Ulf Adelsohn har klarat sig undan hittills – varför?

Någon måste straffas i tågkaoset – men vem? Vem ska föras till skampålen och grillas? I nuläget finns det bara en grupp som drabbas och som får skit för allt som händer och det är tågresenärerna själva! Det är de verkliga offren!

Det är så skandalöst tafatt och dåligt att man inte tror det är sant i ett modernt land som Sverige! Här väntar människor på besked om de kan komma till sina skolor, till sina arbeten, till sin sportlovssemester och det går inte ens att komma fram på telefon till SJ!

Bort med fantasilönerna hos gubbarna i toppen! Löner som inte på långa vägar överensstämmer med den inkompetens de besitter!  Bort med bonusar och kostsamma fallskärmar! Rensa upp i kapitalträsket och se till att få Sverige på fötter! Ett Sverige för sina invånare – inte för en klick sega gubbar i toppen!! Gäller för övrigt ett gäng kvinnor också med infrastrukturministern i spetsen!

(Foto Johan Nilsson/Scanpix för DN idag)

SJ – Så Jäkla dåligt!!

Ja visst, det är extremvinter! Ja visst, det är väldigt mycket snö! Ja visst kan vi förstå att nedisade tåg  och oframkomliga järnvägsspår gör att tågen står stilla.

Men NEJ, vi kan inte acceptera att SJ fullständigt har tappat kontrollen! Tappat kontrollen genom att göra det helt omöjligt för resenärer att få kontakt.
Vi får inte veta om tågen går ikväll? Om tågen kanske går först imorgon? Om vi alls kommer fram till destinationen under närmaste tiden? Om vi ska stanna hemma eller riskera att fastna någonstans på en station om tågen bara går vissa sträckor? Om biljetten vi bokat löses in till en ny eller om vi får pengarna tillbaka? Om och i så fall när vi ska meddela skolor och arbetsgivare att vi kommer senare – och i så fall NÄR ska vi säga att vi kommer?

Vi får inte någon information därför att SJ inte svarar på sina telefonnummer! Kommer man mot förmodan fram får man först veta att ”alla tåg är inställda” och sen ”det är mer än 20 minuters väntetid” – sen kopplas man bort. Har man tur kan man få ett automatiskt telefonmeddelade som uppmanar en att gå in på www.sj.se – men den servern verkar ha kraschat – för där är omöjligt att komma in.

Värdelöst! Ingen framförhållning! Kaoset är ett faktum! Att ta bilen istället för tåget är förmodligen som att välja mellan pest och kolera…

En stilla undran bara: Finns det någon framförhållning för läget om en månad… När is och snö börjar smälta? Gäller inte bara SJ utan alla Sveriges kommuner, min egen här i Arboga.

Kommer snösmältningen att ta kommunalpamparna på sängen med översvämmade vägar och källare som följd – eller är man beredd?? Fan tro’t!

Detta är bara början på kaos! Nu snö och kyla  – om en månad vatten och översvämningar. Vilka har ansvaret? Har de bra betalt? Kan man anse att de klarar sina jobb?

Jag väntar med spänning och bävan…

Översvämning Värnamo

Översvämning Karlskoga

Jag borde kallas fru Semmelweiz eller Semmelwise – vis på semlor! Eller semlor –  massvis! 😉 Idag infaller äntligen Fettisdagen – då åtminstone jag lägger grunden för att bli en riktig fettis! Fet tisdag gör fettisar – eller hur! Ett par semlor som grädde på moset – sen kan vi säga good-bye till ”Beach 2010” eller vältra runt i bilringarna på stranden ogenerat ändå!

Ignaz Semmelweiz var annars en ungersk läkare (1818-1865) som upptäckte hygienens betydelse. Han förstod sambandet med orenlighet och barnsängsfeber. Genom att vårdgivarna började tvätta händerna sjönk dödligheten vid förlossningar drastiskt. Detta om den gode Semmelweiz.

Renlighet och hygien är ett måste i bagerier också och jag tror att de flesta kan sätta i sig semlor utan risk för insjuknande. Fast ont i magen av för många bullar lämnas inga garantier för!

För övrigt läser jag i lokalbladet att Lantmännen planerar boende i den gamla silon i Arboga. Min gamla idé alltså! Bloggen 27 oktober 2007 har rubriken ”KAK-smulor och fria fantasier” och där fantiserar jag just om det ånära boende som skulle kunna uppstå om Lantmännen byggde om den nerlagda silon. Klicka HÄR för att komma till den bloggen! Fina foton har jag lagt ut där också!

Gårdagens Arboga Tidning tar upp Facebook och att många arbetsgivare stänger av sina anställda från att använda sidan på arbetstid. Vårt eget kommunalråd Olle Ytterberg ser ingen som helst fara med Facebook. Han anser att människor förstår skillnaden mellan arbete och fritid och därmed låter Fejjan ligga nere till arbetsdagens slut.
Det är bra med snälla kommunalråd – bara dom inte blir för godtrogna…

Jag ser ingen som helst anledning till varför människor ska ha tillgång till Facebook under arbetstid. Att hävda möjligheten till sociala kontakter och nätverk är bara löjligt. E-posten klarar av den saken och därutöver finns telefonen, mobilen och apostlahästarna för personliga möten.
Alla som använder Facebook vet hur lätt det är att tiden rinner iväg och en positiv effekt på anställdas arbetsinsats av de ”samtal” som förekommer på den sidan måste vara försumbar, för att inte säga obefintlig.
Vår käre Olle syns själv flitigt på Facebook.  Kanske vi ska börja kolla om han använder sidan  på arbetstid eller inte? 😉

En annan idé jag haft om att istället för rivning återanvända gamla hus – kunde vi KAK-bor läsa om i gårdagens tidning. Det gäller kommunens hus Trädgårdsgatan 15 i Arboga som nu ska bli gruppboende. Jag är lite smått förälskad i det huset. Kanske inte just själva huset utan den lilla gården bakom med träd och blommor sommartid. Läget är inte fy skam heller. Skönt att huset får leva vidare.

Hus och träd gör mig ont när de rivs och tas ner. Avslutar med ett stort och vackert träd i Nacka.

Då och då ser jag en ensam, äldre man gå förbi mitt fönster. Han är lång, går rak i ryggen men med nedböjt huvud. Man kan se att en gång för länge sedan var han en snygg ung pojke, en sådan som flickorna flockades runt. Nu är han ensam. Jag har aldrig sett honom med någon.

Ibland ser jag honom gå till Systembolaget och sen komma bärandes med kassar. Men aldrig att jag sett honom bland de andra gubbarna på parkbänken. Han super nog hemma i ensamhet.

På vardagarna kan jag se honom i någon av kommunens bilar. ”-Han har körkort”, tänker jag då. ”Och sköter sig. Kör inte när han druckit. Det är bra.” Han har jobb också tydligen. Eller är kanske i någon ”åtgärd” sen år tillbaka?

Denne man får mig att ibland stanna till – när han går där utanför på gatan.  Se på honom när han går förbi. Tänka: ”Vad har du i din ryggsäck? Hur är ditt liv och hur blev det så?” Jag tänker att jag skulle vilja närma mig honom – som en vän. Säga några ord, dela lite vardagstankar. Men jag vet att det kan misstolkas. En kvinna som tar kontakt med en okänd man kan ha andra avsikter – avsikter som jag inte har. Därför låter jag bli.

Nu gick han förbi igen. Har varit på Konsum av kassen att döma. Ett ensamt hjärta. Ett ensamt hjärta bland så många andra. Vem ser dom? Vem ser honom?

Tänk på alla ensamma hjärtan idag på ”Alla hjärtans dag”. Någon gång ska jag ta reda på var den ensamme mannen bor och hänga en bukett blommor på hans dörr – ”Från en anonym vän”.

Jag är lite besatt av att fotografera. Det är ju så enkelt och blir så fint med en digitalkamera. Kameran är alltid med mig var jag än går. Man vet ju aldrig när ett intressant motiv dyker upp.

I torsdags var jag ute och promenerade. Ifrån Jädersvägen i Arboga tog jag några foton. Även om det var en grå dag så var den fantastiskt vacker genom all snö och alla fina, vita träd. Här är infarten mot Arboga med Vilstahallen till höger.

Lundborgsesplanaden. Skandiagatan med Stureskolan skymtande bakom de vintriga träden.

Här är huset där Odd Fellow i Arboga håller till samt tandteknikerna. Räntmästaregatan är adressen.

Utefter Centrumleden ligger dessa relativt nybyggda hus. Fint med de olika färgerna.

Snart hemma. Tar vägen över Nicolaikyrkans gård.

Nu kan jag skymta min egen gård!

Alla de vackra träden som spritsade med kristyr gjorde promenaden till en upplevelse trots att sol saknades och att luften var rätt råkall. Så väl inomhus igen gjorde jag som lilla Wilma. Värmde mig vid ett element!